torsdag 20 augusti 2009

Nattliv


Det här fina konstverket hänger ovanför vår säng. Det är nästan lika långt som vår säng är bred, dvs. 2 meter.
Under det, på sängramen, står klassfoton, ett från Daniel och ett från Isabelle. I träram med ditklistrade snäckskal på.
Sedan Ludde flyttade har det blivit rätt lugnt i sängen...
Ludde brukar ligga på Manfreds huvudkudde. Casper vid mina knän.
Någon gång under natten fick de revirtänkande och började morra och vandra omkring i sängen. Då var det bara att snabbt slänga täcket över huvudet innan de rök ihop.
Det skedde liksom automatiskt: morr-morr-upp-med-täcket. Det var knappt att man vaknade.
Till saken hör att vi ju har odämpad vattensäng.
När vi sedan skaffade oss 2 kattungar (Flingan och Grållan (dvs. egentligen Snowflake och Gray Shadow)) så sov dessa också i sängen. På min sida. Tillsammans med Casper. De spann och Casper morrade.
Jag lovar att man ibland vaknade upp i dom mest konstiga ställningar. Man kan ju liksom inte shitta iväg djuren!!! Dessutom upptäckte vi någon gång när Ludde var på besök och vi alltså hade 2 revirtänkande JackRussell i sängen tillsammans med 2 lekfulla kattungar att de på något vis fastnar i täcket när man skakar på det.
Alltså står man ut med att vakna upp med näsan upptryckt i sängkanten och nackspärr. Man är väl djurvän!
I påskas försvann ju Grållan så det har blivit rätt lugnt i vår säng.
Man brukar ju säga att katter är tysta och smidiga...
Flingan ville hoppa upp på fönsterbrädan, missbedömer avståndet och håller på att riva ner hela persiennen. Kutar vidare och hoppar upp på sängkarmen (där klassfotona i träramar med snäckskal står).Tappar balansen igen, river mig på pannan, slänger ner klassfotot med snäckskal som också hamnar på min panna.
Däremot är jag mycket glad över min nattliga reaktionsförmåga. Efter klöset i pannan - väl invand - drar jag täcket över huvudet så jag får bara en liten bula i pannan, brevid klösmärket.
Vaknar knappt.
När väckarklockan ringer ligger jag med näsan i sängkarmen med huvudet på klassfotot, Flingan ligger i mitten av sängen på rygg med alla 4 sträckta utåt. Ungefär samma läge hade Casper.
Det var först när jag vaknade och tittade mig omkring (och i spegeln!!!) som jag upptäckte att allt detta faktiskt hade hänt och att det inte var en dröm...
God natt!!!

måndag 17 augusti 2009

Vikten av träning

Isabelle har tränat för Karl-Heinz Giebmans i helgen igen.
Det är så otroligt motiverande när han är här. Mottot "se-och-lär" får helt enkelt en nyantändning.
Ska man klanka på något så är det ju att han vill att Isabelle ska sluta rida ponny...

..."hon är ung och mycket talangfull. Men hon förstör sin ridning genom att rida ponny"...
Och Isabelle blir ledsen och ger sig ännu mer f...n på att hon ska lyckas med både och.
På Dark Macig har hon fått "storhästridandet" och nu är
Walino en mycket god läromästare åt henne. Så fort som hon gör fel, drar han iväg som en liten (okey, 1,77 m) matchboxbil med henne. Gör hon rätt kan hon hålla honom med lillfingret.
Karl-Heinz kollade på Landgraf också och skakade på huvudet och säger...
även "der Bundestrainer" skulle säga: sälj ponnyerna, köp en ordentlig stor häst...
Så även om Landi gjorde sitt bästa och hoppade bana på 1,10 (inkl. 3kombination) så tycker han att det är slöseri på talang.
Men Isabelle ändrar inte sin uppfattning (vilket på sätt och vis är bra) och jag stöder henne fullt ut i hennes satsning.
Jag tror på henne. Och jag tror att hon kan lyckas med både och.
ett SM, mamma, säger hon - ETT SM... på ponny. Sen ska jag sluta.
Man ska ha mål i livet. Även om målet emellanåt ändras.
Frivilligt eller ofrivilligt.

Fler flyttlass har idag tagit sig upp för backen till Högelid.

Ett lass till. Och hästarna. Sen kommer vi inte köra "höger i rondellen" längre.

Men även jag är motiverad. Och vi byter lite inriktning inför hösten.
Men det berättar jag om vid ett senare tillfälle.

lördag 15 augusti 2009

Flyttlass...



... hemåt.
Så är det helt officiellt då. Vi har "flyttat hem" igen. Att sköta två stallar som ska fungera innebär dubbel uppsättning av med mesta. Och det är många lass som tagit sig upp för backen igen.

Det har varit några känslomässiga turer - varför, maktlöshet, ovisshet, ilska, sorg - men faktum är att det är skönt att vara hemma igen.
Tiden på Stall Bäckseda har varit turbulent, rolig, slitsam och delvis fantastisk, men endock endast en bit av vår livsväg. Nu är det dags att gå vidare.
..