söndag 4 oktober 2009

Äntligen hemma

i tisdags fick jag komma hem.
Tänk vad skönt! Och tänk vad mycket jobbigare allt blev. På sjukhuset ringer man på lilla klockan och blir upp-passad. Det funkar ju inte hemma. Så de första dagarna var jag verkligen trött!
Jag har mitt "läger" i vardagsrummet. Vi har flyttat på ena soffan och ställt dit en säng. Sen har vi fått låna ett elektriskt ryggstöd så att jag kan höja och sänka som jag vill.
Vattensäng var ju inget alternativ.
Varannan dag kommer hemtjänst för att byta nackkragen. Då slänger vi upp mig på köksbordet. Det har rätt arbetshöjd.
Det är lite jobbigt, för de stackarna som kommer har ju aldrig gjort det här innan. Och det ska tydligen komma "olika" hela tiden. Ingen rolig situation.
Däremot får de absolut inte lyfta nacke. Det får Manfred sköta.

Casper blev urlycklig att jag är hemma igen. Han ville inte ens gå ut utan låg i min säng hela första dagen.
Där ligger även Daniel när han har kommit hem från skolan.
Isabelle har hunnit fylla år också. Hela 15! Grattis, grattis, grattis.
Imorgon ska jag till nackröntgen. Ortopeden kommer att få svara på många frågor.
Internet är ju bra när man vill ha reda på något. Men när jag googlade på min nackfraktur var det ju inga positiva saker jag fick reda på precis.
En dag i sänder.
Idag verkligen ösregnar det. Det vore bra om det kunde sluta några timmar nu då vi har några som ska komma och titta på Miro. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det.
Fortsättning följer...

4 kommentarer:

  1. Hoppas att du snart blir frisk! Kramar från Emmi Högberg, korsberga

    SvaraRadera
  2. Hej Emmi,
    tack för det.
    Tiden läker alla sår heter det ju!
    I början var jag glad att jag levde och andades. Nu börjar jag klaga på att jag inte kan klippa mig för att halskragen är i vägen. Ler...
    Det är som med små bebisar. När de föds pratar man bara mat, skit osv...
    Så var det med mig i början också: andas, funkar magen, äta ordentligt...
    Nu börjar vi få andra samtalsämnen.
    Så det går framåt.
    Sköt om dig!
    Kram
    Caroline

    SvaraRadera
  3. Kära Caroline!
    Jag är helt chockad! Jag kom in på din sida lite av en slump (var inne på hästnet och såg annonsen på d-ponnyn, råkade se ditt namn och tänkte, det måste vara Caroline!) Klickade vidare till din hemsida och får se allt detta som hänt dig!! Jag lider med dig och hoppas verkligen att du snart kan bli återställd! Detta är ju helt förfärligt! Det var inte länge sen vi stod lutade mot staketet vid utebanan på klubben och nu ligger du illa skadad i sängen! Nä, man vet verkligen inte vad livet har att bjuda på... Jag känner mig illa till mods och inser helt plötsligt hur lätt saker och ting kan hända. Jag tänker på dig och hoppas att du snart är på benen igen! Om det finns NÅGONTING jag kan göra för dig eller din familj, bara hör av dig!!
    Kramar Camilla, Hästaffären.

    SvaraRadera
  4. Michaela Arbestål15 oktober 2009 18:40

    Hej caroline!
    Jag tänkte bara gå in på din sida för att se om ni hittat på nåt nytt roligt! Och så har du gått och blivit skadad...så himla tråkigt att höra! :( Jag hoppas verkligen du blir bra igen :) Massa krya-på-dig-kramar från Michaela!

    SvaraRadera