onsdag 30 juni 2010

Dessa djur...

Ibland när man håller på med hästar så undrar man vad f...n man håller på med. Och hur länge till man ska hålla på...

Tittar man på en internationell hoppning på TV så blir man supermotiverad att åka och rida (eller som vi gå ut i stallet) och så rider man den stackars hästen som inte alls har samma mål just den här dagen. Vi kan byta ut hoppning mot dressyr. Stackars LB-hästen måste piaffera idag. Och så blir allt bara så fel för att vi som människa satt upp ribban för högt. Allt på sin nivå - framgång som motgång.

Isa säger: jag har jobbat med den här ponnyn i 7 år och så vägrar han ut sig!
Jaa, säger jag. Och han nollade dagen innan.
7 år!!! Säger Isabelle.
Visst. 7 år. Jag har ridit Bruning i 9. Och vart tog tävling vägen?
Jag red Alyna i 10 år och utbildade henne upp till svår klass - skitkul. Tävling? Nä, det fanns det inte nerver för. Hennes mamma var likadan. En vinst Msv dressyr. En 2a plats i svår klass... och hur många ggr. åkte vi inte ut och harvade runt i LA-Msv. och hon stack på diagonalen (hoppade över dressyrstaketet), höll på att bralla in i domarkuren (domarens min var obetalbar!) tvärbromsade mitt på långsidan för att hon fick syn på en högtalare... eller som den gången när hon skulle göra halt framför domaren och rygga. Vad gör hon? Kissar... med diverse brakskitar...
Jag vet inte hur många ggr. jag har varit på väg att ge upp helt. Åh, vi har en placering i 1,50m hoppning också. En. På hur många starter?
Avla marsvin har stått högre på listan är rida många ggr...
Och Alyna fick mig att gråta många ggr. (inte minst när hon dog). Ändå har hon varit en underbar häst och vän. Och hur många har haft möjlighet att träna på högsta nivå?
Frustration, ilska, maktlöshet måste göra en starkare inte svag...

Och hoppet är det sista som ska överge en... vilket får mig att tänka på PAUL.
Paul är en bläckfisk i Oberhausen i Tyskland. Paul väger 700 gram, är 2,5 år, har 3 hjärtan och 9 hjärnor (!!!)
Varje gång Tyskland ska spela fotboll nu under VM så har man rådfrågat Paul vem som vinner. Detta gör man genom att ställa upp 2 genomskinliga foderlådor. En med Tysklands flagga på och en med motståndarlaget. Tom. att Tyskland skulle förlora mot Serbien visade Paul genom att krypa in i Serbiens låda. Utklassningsmatchen mot England fick honom att innan krypa in i lådan och stänga locket och där satt (låg?) han i 20 minuter innan han kom ut igen.
Nu tog han 45 minuter på sig att bestämma sig för den tyska lådan inför matchen mot Argentina.
Detta tyder man på att det kommer bli en låååång match (alltså förlängning) men Tyskland kommer att vinna.
Jag tror att jag också vill ha en liten Paul som redan innan talar om för mig om något kommer att gå bra eller dåligt. Vad bekvämt det hade varit...

söndag 27 juni 2010

Nytändning

Vilket år det har varit!
Tidsräkningen för året får väl börja med min olycka då i september förra året då jag höll på att mista livet. Vid röntgen upptäckte man ett Meningiom - en oftast godartad tumör på hjärnhinnan.
Vidare röntgen osv. så fick jag svar i november att den är stor - 3,6cm - förtränger hjärnan och därmed ska opereras.
23.12 fick jag kallelse till Linköping för samtal.
Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta.
Lusten att blogga och berätta var i stort sett lika med noll - för vem vill läsa en "hästblogg" som bara handlar om läkarbesök, operationer mm?

Den 7.6.2010 blev jag äntligen opererad. En operation som kunde slutat var som då jag är klassad riskpatient med starkt förlängd blödningstid. Eller - som jag fick veta - kan sluta med att jag blir ett dreglande paket i rullstol... Har man kirurger som ska föra patientsamtal borde de kanske skolas i det och inte skrämma skiten ur sina patienter!

Men allt har gått bra och trots lite huvudvärk, sårvärk och akut trötthet så är förhoppningsvis denna resa slut här.

Året som gick var ju tufft på många sätt med en vinter som höll i sig i stort sett 5 månader.
Staketen var ca. 20cm höga och sade jag före jul att äntligen får vi en vit jul så kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Högelid var omringad av en stor snömur.

Men snön betydde att Isabelle kunde rida i stort sett hela vintern och hästarna var extremt välmusklade.

Isa drabbades av 4 halsflusser med varbölder direkt efter varandra under våren och var på sjukhuset sammanlagt 5 gånger. Missade naturligtvis enormt mycket i skolan och det var många turer mellan Vetlanda och Ryhov i Jönköping kan jag tillägga.
Har jag annars knappt vetat var sjukhusen ligger, hittar jag ypperligt bra numer både i Linköping, Ryhov och Eksjö.

Jag har fortfarande en del sviter efter olyckan - som du förresten kan läsa om (eller kanske redan har läst) i Tidningen Ridsport Nr. 10/2010. De revben med multipla brott är inte helt OK och 2 muskler/senor är i stort sett avslitna i min högra arm.

Men jag hoppas ändå att jag har det värsta bakom mig nu och kan nytända. Det känns som om det behövs.