lördag 24 december 2011

Julafton

Vår Pippi-Långstrump-Hage (alltså våran skogshage som någon tysk turist fick pippi-feeling av när han såg) är ett himmelrike för älgar på vintern. Det upptäckte Daniel och jag förra året.
Jag tror att det är för att de smala träden böjer sig av snön och då kommer älgarna åt de färska bitarna av trädet.

Min kombinerade födelsedagspresent och julklapp till mig själv blev en ny butik: Tevaruhuset - www.tevaruhuset.se. Där finns olika sorters teer: vitt, svart, grönt, Pu Erh, Lapacho, Rooibos, Honeybush - både smaksatt och naturellt. Därtill kommer spännande bär (vitaminbomber, antioxidanter mm.), örter och kryddor. Så tycker du om te hoppas jag att du besöker min nya butik.

Jag önskar er alla en trevlig jul med nära och kära. Och tack för att ni besöker vår blogg.
Caroline

lördag 17 december 2011

Ett mörkt inlägg...

Det var verkligen mörkt ute. Hennes puls steg. Sakta trevade hon sig framåt och halkade till. I sista sekund fick hon tag i staketet för att inte ramla.

Hon stannade till en stund och vände sig om. Hon hade hört något. Någon förföljde henne... Hon såg en mörk skugga...

Hjärtat fastnade i halsgropen när hon försiktigt trevade sig framåt i mörkret. Vägen kändes oändligt lång, Äntligen kunde hon se dörren och skyndade med stora steg framåt. Hon öppnade den knarrande dörren...


Hon tände lampan och andades ut - God Morgon hästar!!!


Äntligen kunde jag andas ut - f...n att vara så mörkrädd... Den mörka skuggan var självklart Momo (vem kan se en svart hund i mörkret) vägen är ca. 25 meter lång. Från huset till stallet.
JAG VILL HA SOMMARTID IGEN!!!

fredag 16 december 2011

Plötsligt så händer det!

En liknelse mellan jul och trisslotter är helt rätt tycker jag.
Varje år är det samma sak: plötsligt är det jul! Hallå jag har inte haft sommar ännu...
Förra året gjorde vi egna kalendrar med bilder och texter. Bra present och kul för oss själva.
För det blir en massa bilder som vi tar under ett år. Och endast ett par som publiceras.
På decemberkortet är bifogad bild och texten: Var tog året vägen?
Det skulle jag också vilja veta. Var tog det här året vägen?

Och hysterin är likadan år efter år - alla är stressade för att hinna med allt innan jul - för att hitta den ultimativa presenten - för att...

Och för att hjärnan ska fungera på en själv så vill alla att man löser allt - typ... igår...
Även om jag själv är ganska nöjd med att vi inte har snö ännu så är det här blasket och geggan inte bra heller. Julgransförsäljarna stönar över att det inte kommer upp någon julstämning - så folk handlar inte så mycket granar (har jag aldrig tänkt på) - Julstämning? Nja, näe. För några år sedan fick jag idéen att plocka vitmossa och göra fina dekorationer till advent osv. Alltså ut i skogen - fyll korgen med vitmossa, hem, bygga dekorationer som verkligen blev häftiga.
Några dagar senare säger Manfred. Men du Caro, var kommer alla flugor ifrån? Ja, säger jag, jag trodde först att det var bananflugor men vi har inga bananer hemma... En tanke fick mig att kolla in mina dekorationer som bestod av stora moln med flugor... Vitmossen hade varit full med fluglarver som när dom kom in i värmen hade kläckts! Snabbt åkte dekorationerna ut igen. Och jag avslutar inlägget som jag började det: plötsligt så händer det...

lördag 26 november 2011

Dark Macig

Över 200 nya besökare har varit på hemsidan sedan jag lade ut Macig på annons.
200 besökare och 2 svar.
En person ville ha honom på lösdrift hos sina 7 (!) ston. Han skulle få ett bra pensionärsliv där. Med 7 ston och på lösdrift tror jag inte riktigt det, nej.

Mail nr. 2 (från ett gmail-konto) skällde på mig för att jag inte tar mitt ansvar och tar hand om min gamla häst själv.
Det är just det som är pudelns kärna - vi pensionerade Macig och han vantrivs som f...n. Han har skittråkigt!
Han har varit aktiv i hela sitt liv och han vill fortsätta vara det ett tag. Men vi har inte tid för att aktivera och rida honom dagligen. Och det är just det han vill: han vill bli riden dagligen, han vill jobba och han vill bli pysslad med och få vara kungen i stallet igen hos någon som har tid för honom.
Jag kan förstå att många tar avstånd eftersom han är hingst. Hingstar är inte välkomna överallt. Men har man möjlighet att hålla en hingst så tror jag att alla som någonsin träffat Macig kan intyga att han är hur snäll som helst!
Tänk när han tappade tränset på tävlingsplatsen! Jag fick panik för stoet som de försökte lasta brevid var brunstigt. Och Macig bara stod där och väntade snällt på att han skulle få tränset på huvudet igen.

Dessutom är han fortfarande så otroligt fräsch! Och en häst som blivit 22 år och är skadefri - han kommer att vara skadefri många år till.
Personligen tycker jag att det är synd och skam att han ska gå här och skrota när han fortfarande har så mycket kvar att ge. Och det är enda orsaken till att vi kan tänka oss att sälja honom.

fredag 11 november 2011

Teddy-klippning

Årets trend när det gäller klippning av häst är teddy-klippning. Det är för att matcha ryttarens teddyfleecejacka.
Hästarna blir (g)ulliga och pälsen lägger sig i vågor.
Vi kollade in den här klippningen på en av de stora hästmässorna i Tyskland i våras.
Hästarna ser ut som stora får och man klipper inte benen.
Det får gärna vara lite ojämt på rumpa och hals också. Lite Shabby-Look...

JAG HATAR KLIPPMASKINER!!!

Den dj....ln lade av när Isa hade klippt halva Magic.
Jag stod sedan och försökte klippa den andra hälften - Isa hjälpte till med sax (!)
Fast den övre versionen lät gulligare än sanningen och verkligheten...

söndag 6 november 2011

RIP Hickstead

Fint att avbryta världscupen när en av världens bästa hästar dör inne på banan.
Man vill inte veta vad som hade kunnat hända om han dött under ett språng, men hemskt nog att det blev efter mållinjen.
Och även om det är 20 år sedan så kommer det upp till ytan igen att min älskade häst Balu dog på samma sätt. Och med huvudet i mitt knä...
Jag skulle hålla träningar och var väldigt sen till stallet och skyndade in - men inte utan att ropa på honom och vifta med morötterna. Det var som om han hade väntat på att jag skulle komma. Han rullade med ögonen trillade ihop, sprattlade några gånger... Thats it. Jag höll hans huvud i mitt knä och han tog ett sista andetag. Slut.
Han betydde så otroligt mycket för mig och det tog många veckor innan jag kunde tänka på honom utan att få en knut i bröstet och börja gråta.
Så tyvärr förstår jag exakt hur situationen känns.
Många varma tankar till Eric Lamaze och hans team

tisdag 1 november 2011

Det här med vintertid...

är ju ett jä....a påfund!
Hästarna förstår ju inte att de får sova en timme längre.
Och inte jag heller för den delen.
Klockan 6 är jag uppe och fodrar.
Klockan 5 är jag klarvaken...
Dessutom säger min kropp åt mig att besöka hemmets bibliotek klockan 5.30.
Så nu vet ni det...
Hela dagen är sedan helt förstörd.
Jag är hungrig på fel tider...
Och jag är väldigt trött vid fel tider...

måndag 31 oktober 2011

Välkommen Monét


Innan någon mer stackare tror att Landgraf har dött så får det bli ett Landi - Mulle - inlägg.
Vi har bytt Landi mot Monét.
Monét är född 08 e. Hermes (Rambo) ue. Trofé - vår första svenska häst.
Han är inriden och en otroligt cool kille.

Vi ska sätta lite muskler över vintern och fortsätta utveckla honom - han får även lära sig att hoppa lite.

Så det kommer säkert fler inlägg...

Alltså - Landi lever och har det superbra!

söndag 30 oktober 2011

Sagoprinsen

Igår var det Pay & Jump nere i Vetlanda. Det var ju ett bra tag sedan lilla Magic tävlade så vi tänkte att han skulle få åka med ner. Närmare bestämt var sista gången faktiskt i maj - därefter började Isa att bara rida häst. Magic är ju till salu sedan länge...

Men dagar som igår - när han får åka med igen och verkligen visar att han vill ut och tävla och går och nollar då känns det extra bittert att man inte bara kan pumpa upp honom...

Han är ju en sådan underbar individ som man blir glad av helt enkelt!

fredag 21 oktober 2011

Okey då...

Jag måste erkänna att det var vackert ute imorse.
Rimfrosten låg tjock över gräsmattan, och allt glittrade så fint när solen började titta fram från en klarblå himmel.
Så okey då, även om jag sagt att varje dag just nu utan snö är en bra dag - det VAR vackert imorse...

söndag 16 oktober 2011

Ibland får kärleken bestämma...

För väldigt länge sedan hade vi en praktikant som förälskade sig i lilla Bambi.
Jodå, det har funnits tider då Bambi varit liten - även om det inte var speciellt länge...
Men just då ville inte ödet att Bambi skulle hamna hos henne.

Efter en olycklig försäljning som aldrig blev någon fick vi tillbaka en superstressad häst som var rent livsfarlig att hantera och som sparkade hejvilt omkring sig.
Ryggen såg ut som en toppig bergkedja och hon var ett stort, hemskt åbäke på drygt 1,80m.
Pust, 3 månader, sa jag, annars går hon till slakt.
Nu, drygt 1,5 år senare är hon en rätt trevlig häst igen. Rätt så tillitsfull och socialiserad i flocken.
Alltså var det dags för försäljning. Igen.

Men tänk att det kändes så helt fel!
Så efter ett kort familjeråd bestämde vi oss...
Det var äntligen dags att låta Bambi få komma till Michaela.
Och DET känns SÅ RÄTT!

Så, Michaela, av hela mitt hjärta önskar jag dig all lycka och framgång med henne - allt du hela tiden drömt om med en STOOOOR fux...

måndag 10 oktober 2011

Nackspärr

Jodå, även hästar kan få nackspärr.
Den här gången närmare bestämt Bubulina. Gumman.
För några veckor sedan fick hon också det men då tippade jag snarare på Ischias.
Men imorse var det alltså dags igen.
Nosen är nere vid marken och hon skrapar och skrapar och skrapar.
Äter gör hon, ingen feber, normal andning och slemhinnor.
Så jag försöker höja hennes huvud lite och då håller hela hästen på att ramla ihop!
Och det knakar som isflak på våren i hela hennes hals.
Plötsligt på eftermiddagen slog det mig! Hon kan inte dricka! Jag hade ju gett henne mat - men hon måste ju ha vatten! Så jag hämtar Landis matskål och ställde den på golvet i hennes box. Då lyfter hon huvudet och dricker ur vattenkoppen. Men bästa Sara, vår vetrinär, får komma och titta på henne iallafall.
Hela halsmuskeln är tjock men nu var hon bättre iallafall. Hon får stå med halstäcke i natt och sedan får hon massa mysig massage.
Det skulle nog jag också vilja ha...

torsdag 6 oktober 2011

Lyxigt

Nu är det mörkt ute när vi kliver upp. Alldeles bäcksvart. Det är mörkt innan stallet är klart också.
Men varje dag som det inte snöar känns för tillfället rätt lyxig.
Ännu lyxigare kändes det igår när Manfred kom hem med två stycken halmbalar. Jag började med lilla Magics box och han stod upp till knäna i halm och tittade med stora ögon...
De andra fick bara lite ät-halm till att börja med. Jag tror att risken är stor att dom käkar upp allt i sina boxar annars. Jag hoppas verkligen på att vi kan få tillräckligt med halm för att ströa boxarna med iår. Det skulle kännas riktigt, riktigt lyxigt...

söndag 25 september 2011

Löshoppning

Igår och idag har vi löshoppat hästarna.
Det är givande att se hur de löser uppgiften - alla på sitt sätt.
Fleurina som är en försiktig dam skuttade bara lite lätt medan Cinni och Connection gick till synes utan problem gott och väl över 1,35.
Charmeur charmade som vanligt alla och krumbuktade sig ordentligt. Sånt kraftpaket han är! Igår när han hoppade och vi byggde upp hindrena så lade han sig helt resolut ner och rullade sig. Coolt. Idag fick han inte göra det för han hade sadel på sig så han prövade att stå på händer istället...

Men alla hade synbart kul...







torsdag 15 september 2011

Icke hästrelaterat

Det är helt sanslöst hur mycket svamp det har växt i år!
I förregår tog jag en liten runda med mamma och vi plockade 2 tygkassar fulla med kantareller på kort tid.
Bilden visar hälften av den dagens "fångst".

Dagen innan dess hann jag inte ens in i skogen för hela hästhagen var full med kantareller! Det resulterade i att dagens middag snabbt ändrades till kantarell-soppa.
När mamma och jag var ute så växte det stora mattor med trattisar. Igår gick Daniel och jag iväg. När vi kom in i skogen sa Daniel: var är dom? Jag ser inga. Där, sa jag och pekade rakt framför honom. Oh, sa Daniel. Vi tar dom sen sa jag, det finns fler längre fram. Oooh, sa Daniel. Plocka du här så börjar jag från andra hållet. När han gått ditt utbrast han: ooooooooooooooh, han hade hittat en matta till! Vi plockade också 2 tygkassar fulla inom kort tid. Problemet med trattisar är ju att man inte steker och fryser in dom - de ska ju torka någon stans. Vedspisen är full av trattisar. 2 korgar står på vedpannan - fulla med trattisar. Köksbordet är till 3/4 fullt med trattisar. Jag har lämnat en liten hörna till Manfred att läsa sin tidning på. Han är förresten inte imponerad. Bara massa svamp överallt. Det är riktigt kul att plocka när man får så mycket. Det är inte kul när man får gå och leta. Men jag är övertygad om att det blir mycket mat med svamp i vinter. Vare sig vi vill eller inte...

söndag 11 september 2011

En lärorik dag

Igår var vi och tävlade i Braås. Connection skulle gå sin första tävling - 1 meter.
I veckan lärde han sig snabbt att göra vänstersvängar, vare sig han skulle eller inte och han testade dom ett par gånger med Isa redan på framhoppningen, hmm.
Mitt råd fick helt enkelt bli: trampa ner, rid rakt över sprången och följ med så gott det går.
Man ska nämligen veta att det inte alltid är så lätt när Connection attackerar dom stoooora hindrena som om dom vore 4 meter långa och minst 1,60 höga. Minst.
Och det blir absolut inte lättare om han direkt i landningen kastar sig till vänster.
Så efter 5 eller 6 hinder gick dom skilda vägar. Connection till.... jajamen - vänster och Isa ner i backen.
Med kommentaren: det ÄR lite längre ner till marken än från ponnisarna...
Hon ville gärna starta nästa klass också men jag hade en bättre ide - vi frågar Annie, sa jag och hann undra lite kort vad Isa skulle säga om att jag föreslog det, JAA, svarade hon, tror du hon vill det? Jag frågar, sa jag. Och Annie fick sig också en 1,60-runda på Connection...
Det var en absolut lärorik stund för Isa att se vissa saker som man annars bara ska känna - och hon fick en hel del aha-upplevelser.
Annie red honom mycket bra och det var helt rätt person att sätta upp - men hon fick jobba och mot slutet av banan var hon nog lika slut som Connection...
Vi stod vid sidan av banan och var så stolta.
För visst f...n är han snygg!

torsdag 8 september 2011

Födelsedag

Igår var det två år sedan jag hade min olycka.
På dagen 2 år sedan ingen visste om jag skulle överleva.

Men tiden läker alla sår.
På något vis är det så.

På 1årsdagen mådde jag inte så bra när klockan närmade sig 16.20
Fick andnöd och allt kom upp igen.

Igår tänkte jag på det vid vissa klockslag...
Tiden rinner på. Minnen blir kvar men vissa bleknar.
Och det är kanske bra så.

Man brukar säga att i nöden märker man vem som är en vän.
Det kristalliserade sig rätt snart vilka som inte var det...

Vår ridbana har klarat av kopiösa mängder med vatten i år.
Men nu är den klafsig. På ett sätt rätt bra för det är ju inte alltid heller optimala förhållanden när man åker iväg och tävlar.

Jag har "dammat" av Skattkistan igen. Och byggt en ny butik till den. Gå gärna in och titta: www.skattkistanivetlanda.se därifrån finns länk till www.butiken.skattkistanivetlanda.se

Fler produkter följer men jag har "deadline" på Hästvaruhuset till mitten av oktober. Kan tyckas låååång tid - men i websammanhang är det ingenting känns det som.

Det är tävlingsdags i helgen igen. Men det får bli ett eget inlägg...

onsdag 7 september 2011

en riktig Charmeur


Charmeur är en kul häst att jobba med. Jag vet inte om man kan säga att en häst har humor - men han har det, precis som hans mamma hade.

Charlotte var väldigt säregen. Talade man om för henne att hon var duktigt så bjöd hon till lite extra, blev man gnetig på henne blev hon exakt likadan - verkligen en spegelbild av ryttaren.

Charmeur är som en busponny i stort format. Han vet exakt vad han får och inte får men testar gärna gränserna.
Samtidigt ser han ytterst oskyldig ut och man kan inte låta bli att skratta åt honom.

Han är en ögontjänare utan dess like och lever upp till sitt namn - han är en riktig Charmeur.

Trots sin storlek så är han en tjej-häst. Och han gör "allt" för godis. Jag tror han kommer att bli en riktigt bra rid- (hopp-)häst.

Charlotte hade en viss benägenhet att sysselsätta sin ryttare om ryttaren inte sysselsatte henne. Det resulterade i många kraftfulla bockningar men jag tror ingen lyckades flyga av henne. Jag glömmer aldrig när Inga red henne och Daniel sköt in en boll på ridbanan - direkt under hennes mage. Inga satt uppepå och tyckte väl inte att Charlotte var någon hit - inte hennes typ häst helt enkelt. Hon är så loj, säger Inga, precis innan fotbollen kom inflygandes. När den väl hade landat i sanden var det ytterst nära att Inga gjorde den sällskap - så kraftig som Charlotte än var så var hon väldigt vig...

Charmeur är också ett kraftpaket. Han har mycket efter sin far också. Han är snäll och välvillig och även om det är på tok för sent att börja rida in en 6åring så är jag rätt glad över det nu. Jag tror vi hade fått en del problem med honom för några år sedan.

Nu är han positiv och glad över att få jobba. Och visar oss dagligen att det är ett arbete som kommer att löna sig...

onsdag 31 augusti 2011

Same procedure as every year...

På våren är man så otroligt trött på ensilage - då tål jag knappt lukten av den och tungt är det...
På höstkanten är det tvärtom!
Jag längtar efter att få öppna den första balen - det är lite som julafton.
Det bästa vi gjort på länge var att byta leverantör förra hösten - då blev inte balarna till några överraskningspaket längre = hur mycket mögel är det i den här då???
Nej, de balar vi får nu är så fina - bal efter bal, inget spill inget plockandes och luktandes.
Idag var det dags att öppna bal nummer ett av årets skörd.
Varken vi eller hästarna blev besvikna.
Till och med att en del inte ens lyfte huvudet för att se vad jag lade i krubban.
Så jag hoppas att vi även nästa år kan säga: same procedure as every year...

tisdag 30 augusti 2011

Hört och hänt...

Läste förra veckan på nätupplagan av Tidningen Ridsport att någon (eller några) brutalt har tagit livet av 3 föl på ett stuteri i Tyskland. Slagit dom i huvudet och spetsat upp dom.
Hur sjuka människor finns det egentligen!
Jaa, sa Manfred, det finns dom som gör så mot andra människor också... Så sant.
Allt har ju faktiskt 2 sidor här i livet. Många människor däremot hör gärna bara den ena sidan... Har du hört...

För länge sedan när vi fortfarande bodde i Tyskland fick vi förfrågan genom de tyska djurskyddsmyndigheterna om vi kan ta hand om 3 ponnyer som farit illa. Ja, visst, sa vi, när? Nu. OK.
Vad vi inte visste var att det var en av våra grannars ponnyer. Deras döttrar red hos oss.
Vad vi hämtade upp från en hage ca. 2 km från oss var ett ponnysto på 1,24 och hennes 2 avkommor 2 och 3 år som redan då var betydligt större än henne.
På två-åringen hade grimman vuxit fast. Vi fick söva henne och operera bort grimman. Vetrinären menade på att han inte ville veta hur länge hon gått med den grimman...
Avkommorna kunde vi så småningom rida in och förmedla i goda händer.
Speedy Stella behöll vi...

Döttrarna fick inte rida hos oss längre. Grannarna tyckte det var alltför pinsamt att vi hade deras tvångsomhändertagna ponnyer - olyckligt kan ju jag också tycka. Jag är inte säker på att vi sagt ja till att ta dom om vi hade vetat vems dom var.
Efter det här hade vi 16 kolikfall på 3 månader. 2 utav hästarna gick inte att rädda. Den ena obducerade vi och man hittade stora mängder gift.
Sjuka människor som tar lagen i egna händer finns tyvärr överallt.
Jag lider med alla som drabbas av dom...

måndag 29 augusti 2011

Connection



igår åkte vi ner till anläggningen i Vetlanda med Connection.
Det var Pay and Jump och vi tyckte det var ett bra tillfälle att testa hur han beter sig på tävlingsplats innan vi ger oss iväg någon annanstans med honom. Han har ju faktiskt aldrig tävlat.
Tanken var att han i värsta fall "kan häva" sig över 80cm - höjden är nog inte problemet för honom.
Men vi är väldigt stolta över honom!
Tycker att det redan är en prestation att han gick in på stora gräsbanan! Men öronen spetsade hoppade han hela banan. Han stoppade upp mot första hindret och Isa fick lägga en volt inför andra - men han var inte i någonstans och inte heller tittig efter första hindret. Det var som om han hade gjort det här i hela sitt liv! Och han tyckte verkligen att det var roligt!
Problemet blir nog aldrig höjden men Connection är ju som en katapult i sina rörelser redan utan hinder och när han tar i som om det vore oxrar på 1,60 när han "studsar" över de här småhindrena är jag full av beundran att Isa satt kvar...


Tiden rusar

för över en vecka sedan var jag i Vimmerby och hälsade på Kristina och Bellis (teamsol.bloggo.nu).
Jag tror att ödet ibland vill att man ska lära känna en viss människa och så har det nog varit med Kristina och mig också.
För många år sedan red jag in ett arabsto som hette Sol. Kristina ägde Sol tills hon tragiskt nog fick ta bort henne tidigare i år.
Vädret var helt underbart och jag fick nosa in i "Distans-Hästarnas" värld.
Här rider man inte ut en timme eller två. Nej, här rider man ett visst antal km. Vi red 7. Precis lagom - sedan satt vi ute och åt en god lunch och i strålande solsken.
Dagen avslutades med att Kristina red lektion.
Ett lätt joggingpass - tyckte jag då. Men Kristina klagade på att träningsvärken varit värre än när hon red 120km. Haha.
Tack Kristina för en mycket trevlig utflykt...

torsdag 11 augusti 2011

en helt vanlig torsdag

Förutom att det är dj...gt kallt - inte mer än 9 grader och tröjorna har kommit fram för att stanna känns det som, suck - så började dagen ganska normalt. På eftermiddagen var jag ute med mina föräldrar och vi plockade så mycket kantareller! Vi fick gå hem för korgarna var överfulla. Ska man plocka svamp så är det så det ska vara.
Lilla Surprise tyckte gräset var grönare på andra sidan staketet idag. Det var så allt började...
Då tar vi in Kiara så följer Surprise med tänkte vi. Sagt och gjort....
Kimba ville också med... Och plötsligt ser vi! Chock - Fleurina är snorhalt - kollar och jodå, hon har mugg. Mycket mugg. Den första hästen på över 15 år som jag har som har mugg!
Hon måste också in.
Hon tänkte då rakt inte gå in om inte Bubulina gick in.
Så först ställde vi in Surprise, Kimba och Kiara i stallet, sen gick vi upp för att hämta Bubulina.
Aldrig i livet sa Bambi och Cinni. Vi också och ut sprang dom allihop rätt ner på gräsmattan där dom hade skitkul. Bubu ställde vi in i stallet - Fleurina var kvar ute med Bambi och Cinni och hade helt glömt bort att hon hade ont i benet. Full karriär upp i hagen igen och sen försvann dom nerför backen...
2 timmar senare hittade vi dom ca. 3 km långt bort där dom gick och betade. De blir ju helt stimmiga om ledarhästen är borta (alltså Bubu). Så nu är hela stallet fullt av ston igen.

söndag 31 juli 2011

Prinsen vinner


   det här är en bild från Miros allra första dressyrtävling i September 2004 på stora banan i Vetlanda.
Sedan dess har vi haft så mycket roligt med denna ponny - både på hopp och dressyrbanorna (mest hopp förstås). Det var väldigt svårt att sälja honom men när vi träffade familjen Börs visste vi att de kommer att njuta av Miro och ta hand om våran prins och bättre kunde han inte ha fått det.

2006 blev Miro bästa valack på NewForest-SM i Vetlanda.
Han blev även Reserv-BIS efter Esse Golden Boy.
Många var det som kom fram och menade på att han borde ha vunnit.

Igår var det just vad han gjorde.
Han vann! 2011 är han bästa valack och Best-In-Show

på samma plats och samma tävling.

Denna gång fick Esse Golden Boy se sig slagen. Tänk att han hamnade i slutring med samma hingst som då! Det måste ha varit högre makter (sorry, domare) som bestämde det...

Isabelle - som är i Tyskland - fick ett SMS och gjorde säkert glädjehopp av lycka och stolthet och  blev så glad.

Det är exakt SÅ det verkligen ska kännas när man säljer en häst och vän.
Ett jättestort GRATTIS Jennie, Johanna, Sussi och Micke och TACK för att jag har fått sköta om prinsen i några dagar och för att jag fick ta del av hans framgångar igår.

fredag 22 juli 2011

Det finns folk till allt...

Igår hade jag besök. En person jag en gång i tiden trodde var - om inte en nära vän så endock en vän - det visade sig efter min olycka att vi tydligen hade helt olika uppfattning om vänskap. Medans jag tyckte att hon faktiskt kunde hört av sig när jag låg på sjukhuset efter olyckan - om så endast ett litet SMS - så var det inte alls viktigt för den här personen som jag inte hört ett ljud av förrän igår...

Efter kort small-talk tittades det på hästar och en ZinkOxidSpray inhandlades i min affär - för den är ju SÅ bra!

Den egentliga orsaken fick mig däremot att bli rätt mållös: det halades fram en kopia på en bild från min blogg (alltså den här) där en av mina hästar har ett visst pannband på sig.
Detta pannband var ju väldigt likt ett pannband som blev stulet för den här personen för 3 år sedan. Dvs. då var det hela tränset som kom bort.
Pudelns kärna var alltså att personen i fråga ville titta på den här hästens träns för att se om det nu var så att det var jag som hade stulit det för 3 år sedan...

...det var det inte...

Om det har undgått någon så har jag butik. Det har jag haft i 15år.
Det är en så rutten och sjuk tanke överhuvudtaget - men jag borde kanske från början ha förstått att det inte var ett artighetsbesök - eller som jag kanske tänkte i mitt stilla sinne: kanske ett steg mot vänskap igen...

Så eftersom du tydligen är en flitig läsare av min blogg: tyvärr är jag inte alls intresserad av att sälja dig ett likadant pannband (igen). Du kan ju inte tänka dig att handla hos mig annars heller - jag har talat om för dig var dom finns. Och du är aldrig mer välkommen upp för backen...
Caroline

fredag 8 juli 2011

oj, oj, oj

Igår fick jag för första gången sitta upp på Falco. Efter Bruning var det som att sitta på en smal liten pinne men vilken härlig häst! Jag förstår att Isabelle bara sitter och ler när hon rider honom. Igår fick han dessutom ett smeknamn - Nemo (Find Nemo) han såg faktiskt ut litegrann som den gulliga fisken Nemo...
Den lilla turen i skritt och trav gick jättebra - men han tyckte nog att det var konstigt att Isa stod på marken och jag satt på - hitintills har det varit tvärtom.
Det är spännande att sitta upp på en häst som någon annan har ridit in och präglat. Det är första hästen som Isabelle är med helt från början och rider in. Men stor eloge till henne! Han är mjuk i munnen, lyssnar på vikt och skänkel och riktigt, riktigt trevlig! Jag har fått äran att rida honom en vecka nu när Isa är på Öland. Fast hon har lite svårt att släppa honom....
Igår kväll fick vi dessutom storbesök av Michaela - f.d. praktikant och "gårdsbarn". Det är trevligt med lite oväntat besök tycker jag plus att vi kom på massor av roliga saker som hände under vår gemensamma tid.
Falco, ja... får se om Isa får tillbaka honom...

måndag 27 juni 2011

Underbart vackra Surprise

Idag träffades dom igen efter att ha varit separerade under lång tid: Kiara och lilla Surprise f. 10 e. Falco.
Surprise var nog glad att ha någon att ty sig till igen. Fleurina och Kimba har annars varit de enda i flocken som hon får vara med. Om Kimba vet om att det är hennes halvsyster?
Dumma Bambi får inte vara med någon. Så även hon tydde sig till Kiara som inte har varit vatten värd när bara dom 2 har gått tillsammans. Det är lite svensk jantelag över flocken mot Bambi: här ska du inte komma och tro att du är något - vi har hitintills klarat oss alldeles utmärkt utan dig. Det är väldigt nyttigt för Bambi. Flocken fostrar. Men nu har hon fått för sig att hon måste beskydda Kiara från fölet! Vilket Kiara säger ifrån på det bestämdaste. Igår satt jag och kollade på flocken en lång stund - och tog massa kort. Så lärorikt att se och lära! Och hur olika sto-flockar och valack-flockar är om man jämför. Ledarstoet är klart Bubulina. Alla vill vara med Bubu. Och försöker hitta på saker för att få hennes uppmärksamhet. Bubu har 2 arbetare: Cinni och Kimba - som livvakter ungefär. Dessa tolereras men sätts på plats med en liten blick bara om det skulle behövas. Som vän har hon Fleurina som inte har någon större roll förutom att finnas. Bambi vill också vara med Bubu men hon kommer inte förbi varken Cinni eller lilla Kimba. Ser lite kul ut när Kimba med sina 1,37 jagar iväg Bambi som är drygt 1,80. Kiara och Surprise går lite vid sidan av flocken och Bambi kutar emellan. Så hon bildar en liten egen flock - som håller sig i närheten av Kiara. Så länge ingen kommer för nära Bubu är allt lugnt....

lördag 25 juni 2011

Fuxsto


Vart är den lilla kraftiga damen på väg med sin alldeles för stora häst???
Ja, så känner jag mig på Bambi. Hon är över 1,80 och jag knappt under 1,60.
Men vi kämpar på. Hon kämpar mest emot - mot handen, mot skänkeln - alltmänt mot allt och jag kämpar för att hon ska sluta spärra upp käften som ett skruvstäd, ta stöd mot handen och inte bita sig fast i bettet och att hon ska ta skänkeln och reagera som hon borde.

Hur kan man ha en häst i nästan 4 år och sedan säga: ja, hon kan inte fatta galopp ordentligt - hon sparkar bakut varje gång framförallt i vänster varv har hon alltid varit helt omöjlig.

Det tog Isabelle 2 gånger, sen kunde hon det.

Jag behöver mer än 2 gånger att lära henne bära sig i bak och inte storma iväg i fattningen. Med noll bjudning i trav, noll bärighet i bak förstår man precis hur hon är riden... Skänkel betyder gasa - hand betyder bromsa, om man sedan springer på bogarna spelar ingen roll. Så vi lär om. Och jag tycker hon är tacksam att jobba med, lugn, konsekvent perfektionism - halvdant är inte bra...

Tittar man på bilderna (även om det är bara dom bästa) så kommer det nog att löna sig. Dressyrhäst blir hon ju aldrig men kanske tillräckligt lydig för att fungera vid hoppning utan att det blir farligt.

Och jag blir helt vaaaansinnig på bildhanteringen i BLOGGER som inte lägger upp mina bilder där jag vill ha dom och fullständigt vägrar att lägga texten brevid bilderna! Får nog söka mig en ny blogg som fungerar som jag vill...

onsdag 22 juni 2011

lite tur kanske?

jag tycker att jag har riktigt oflyt för tillfället. På något vis fungerar inget som det ska. Volvon är tejpad med silvertejp (det som inte går att laga med silvertejp är inte sönder) - när Manfred trimmade gräset flög en sten upp och splittrade en bakruta. Mazdan låter som värsting-vrål-åk - för någon vecka sedan hade Oskar (Daniels kompis) rusat ut för han trodde att det kom en skithäftig bil - då var det Manfred i Mazdan. Hästarna håller sig friska iallafall, peppar, peppar - en till katastrofhelg vill jag inte vara med om! Vi spelar Triss - och vi brukar kunna spela flera veckor och vinna småsummor som investeras i nya trisslotter - men den sista gav... ingenting.
Vädret är tråkigt (OK, det är det för alla) nja, tiderna kunde vara bättre.
Så jag tänkte att jag kanske har lite tur i en utlottning istället och är med om en utlottning på en knallröd Ipod via följande länk:

länk till det här blogginlägget (tävlingen)

skulle kännas lite upp-piggande med en knallröd Ipod. Förmodligen skulle jag behöva ta med den i sängen när jag sover också - kan tänka mig att ungarna har massor av bra argument varför dom ska ha den och inte jag, hehe.
Bytet till Loopia däremot tror jag var ett smart drag. Jag betalar ju rätt mycket för mina båda butiker idag och håller på att testa att lägga upp Hästvaruhuset till att börja med i OpenCart. Blir rätt bra faktiskt - ni ska få provkika någon gång framöver.

Dags att fodra hästar...

söndag 19 juni 2011

Så som jag ser det

idag blev jag väckt redan klockan 6 på morgonen. Inte fick jag någon frukost heller utan matte tog ut mig i stallgången och fixade till mina flätor. Flätor betyder tävling - det vet jag - och det är roligt att tävla. Normalt sett. Men hallå, hade ingen tittat ut på morgonen! Det ösregnade ju!

Jag gillar inte regn. Jag avskyr regn. Och jag avskyr att plaska i pölar. Men jag flätades och lindades med paddar i fram sen var faktiskt stormatte ute i stallet också och fodrade. Stongt gjort, faktiskt. För vi hade ingen el - och det betyder att stormatte inte fått kaffe och gått ut ändå.

Sen stod dom och tittade på mig en lång stund. Något om att "va fiiin han é" "Guldklimpen" "Älskade vännen"... och sen fick jag en godis av stormatte. Vi får aldrig godis av henne men när vi åker och tävlar brukar hon fylla fickan. Och då ser jag extra söt ut och brukar få många.

Okey då, ut till transporten kunde jag ta mig utan att det stänkte alltför mycket på mig. Dessutom hade jag täcke på mig. Jag är rätt snygg i det om jag får säga det själv.

Tävlingsplatsen stod under vatten, framridningen stod under vatten och mängder av hästar trängdes i ridhuset. Där regnade det bara in på ett par ställen så jag slapp bli blöt. Trevlig tillställning, tyckte jag. Stila lite och plötsligt skulle jag ut i pölarna. Jag blev så chockad så jag stampade på och travade omkring som världens dressyrhäst. En tredjedel av banan var som en stor sjö men där behövde jag inte gå. Det var bäst att springa igenom alltihop fort så att jag fick in i ridhuset igen. Så det gjorde jag men ett litet stopp hann jag med på vägen. Stod dumt till det där hindret. Matte tog på sig det. Hon är snäll, matte, säger oftast att det är hennes fel, hehe.

Sen fick vi in i ridhuset igen och väntade och väntade. Flera timmar stod vi där sen var det dags igen. Men nu ville jag inte vara med längre. Tvärbromsade vid kanten av ridhuset - det rann ner från taket! Men matte tyckte att jag skulle gå i skiten en gång till...

Nu efteråt skäms jag lite. Jag var inte snäll och reste och reste mig. Vägrade gå in på framhoppningen. Snurrade runt och reste mig fler gånger. Sen ledde matte mig in på banan men jag ville ut igen. Och reste mig tills stormatte vinkade till domaren att jag skulle slippa starta.

Sjysst av dom att förstå vad jag menade! Men jag skäms lite iallafall. För jag har aldrig lämnat matte i sticket förut. Jag tror hon är ledsen på mig nu. Får nog gottgöra det på nästa tävling...

Delightful Magic

lördag 18 juni 2011

Ett stort fux-sto - eller tredje gången gillt

För länge sedan när jag skulle köpa mig en andra häst sa jag: inget sto och ingen fux med massa virvlar, nej, nej, nej...
Och - vad blev det? Ett fuxsto så klart. Antalya e. Absatz - Duellant - Der Löwe
Supersnygg att titta på men lite FÖR mycket mellan geni och vansinne för att bli en bra tävlingsindivid. Men Antalya var den första hästen som jag utbildade och red svår dressyr och svår hoppning med.
Antalya betäcktes så småningom med en fuxhingst: Almero.
Så klart att det blev en fux. Och självklart ett sto: Alyna.
Jag red in henne själv men under en period när jag tyckte att jag inte hade tillräckligt med tid att vidareutbilda henne så valde jag med omsorg en utbildare som skulle ha henne i 3 månader. Behöver jag berätta att det gick åt h...vete? Han försökte knäcka henne istället för att animera henne till samarbete och vid ett oanmält besök så fann jag henne i boxen, nerbunden med graman ståendes där. Utbildaren försökte tala om för mig att han "bara tagit emot ett samtal"... Men vi anmälde honom för djurplågeri och Alyna tog jag i grimma och lämnade gården, gick till deras granne och bad att få låna telefon. Det var innan mobiltelefonernas tid.
Alyna utbildade jag också till Intermediaire men hon hade tyvärr inte heller tävlingsnerver att prestera gång på gång. Hade hon en bra dag så vann hon, hade hon en dålig dag var vi oftast uteslutna (ur dressyr.... hehe, slå den ni) men hon var en underbar utbildningshäst med fantastiska rörelser. Tyvärr dog hon endast 13 år gammal av Colitis X.
Aldrig mer ett fuxsto. När vi betäckte Cora (som var brun) med Barnaul xx (som var svartbrun) så kunde det bli vilken färg som helst. Vad tror ni att det blev? Jamen visst, självklart. Ett fuxsto. Med så otroligt långa ben att vi döpte henne till Bambi och sade att när hon blir stor får hon heta Baroness.
Stor blev hon. Drygt 1,80m. Men namnet Baroness fick hon aldrig. Hon heter fortfarande Bambi. En ytterst talangfull hopphäst som fick sin grundutbildning hos oss tills hon var 4 år och sedan (mot bättre vetande) lånades ut för vidare utbildning och tävling.
Det sket sig rejält kan man påstå. Vad vi fick tillbaka drygt 3,5 år senare var en helt livsfarlig häst, som visserligen var rätt snäll vid ridning (när man väl kom så långt), som inte kunde någonting. Om en häst kan ha ADHD så var det exakt vad hon hade! Öppnade hon boxdörren försökte hon springa över en, hon som var uppvuxen i flock kunde inte gå tillsammans med andra hästar för att hon sparkade vilt omkring sig, inga främmande människor kunde komma i hennes närhet då flög hon upp i väggen och vände rumpan till. Vid ridning hade hon munnen öppen som ett skruvstäd, vinglig, okontrollerad och psykiskt störd. Ohyggligt mager och omusklad, ryggraden stod upp på detta stora åbäke som en bergkedja, totalt fel vinkel på hovarna, underhals och så stressad!
3 månader sa jag, blir det inte bättre får hon gå till slakt.
Ett år senare kunde hon gå i flock igen, hon sprang inte över en när man öppnade boxdörren, vi kände att hon började landa. Men jag hade absolut ingen lust att ta mig an en häst till som någon annan förstört. Och Isabelle hade nog med skolan och sina hästar.
Så vi satte ut henne på annons. För 25.000 och fick... Noll svar.
Nu var hon ingen slakthäst längre - krävde bara mycket arbete...

Så nu har jag blivit med mitt tredje fuxsto. Hon är så välvillig och vill så gärna göra rätt för sig och blir så ohyggligt stressad om det blir fel så det är ju bara att se till att det inte blir fel då.
Och hon blir så glad när allt blir rätt... Vi börjar helt lekande lätt att hon ska förstå att skänkeln är det hon ska följa, inte handen. Sedan måste hon bort från att springa på bogarna - bygga styrka i bakdelen...
Jag tror det kan bli riktigt bra. Mycket arbete men det känns som om det lönar sig. Eftersom hon har fått med sig en bra grund att stå på från oss så hoppas jag att vi kommer tillbaka dit och kan bygga på stabilt. Sen får vi se hur långt det räcker...

fredag 17 juni 2011

Kurer, koliker och lite Bruning

sedan många år tillbaka ger vi våra hästar loppfröskal och svart kummin. Loppfrö vet vi ju att det rensar tarmen och förhindrar (sand)-koliker. Svart kummin bygger upp immunförsvar, kan hjälpa vid hudsjukdomar (sommareksem) och kan även användas mot mask - är bra för kropp och själ helt enkelt.

Efter att ha fått frågan om människor även kan äta ovanstående och jag inte hade en aning om det så googlade jag på det och hittade ju massvis med intressant läsning! Framförallt (sorry) på tyska - men finns säkert mycket på engelska också.

Loppfrön rensar även tarmen på oss människor, höljer sedan tarmväggarna i ett skikt och med 85% fibrer ser det till all magen fungerar... och allt därefter också, så att säga...

Men jag blev absolut fascinerad över svart kummin! Fanns hur mycket info som helst! Vetenskapligt bevisat är att det bygger upp immunförsvaret, kan användas istället för antibiotika (som bakterier ju kan vara resistenta mot), det kan inte bara lindra utan även heala neurodermitis och andra hudsjukdomar och svamp och det kan förhindra cancer från att sprida sig. Rätt häftigt. Så nu ska jag börja äta loppfrö och svart kummin. Fortsättning om det följer...

Bruning har kommit på något nytt... När jag skulle rida honom sist körde han ner huvudet och jag tänkte: hallåååå, inte äta gräs nu! Men jag fick inte upp huvudet på honom. Alltså tog jag stolen och Bruning och gick in i mitten på banan. Samma sak där. Överläppen är lång som en elefantsnabel och så står han och hänger med huvudet nere i marken. Ser helt sjukt ut. När jag kom upp i sadeln var han som vanligt. Får se vad han gör idag.

söndag 12 juni 2011

Glad

Man ska bli glad av att rida. Det kanske de här bilderna är bevis på när Isabelle rider Falco. Hon sitter och ler och skrattar hela tiden över denna underbara välvilliga hingst. Idag har han fått hoppa lite småhinder och till och med hoppa vattenmatta - helt utan bekymmer och med en massa beröm.

Han är så snäll och urtrevlig och Isabelle sade igår: mamma, du får inte sitta upp på honom. Varför inte 

det, ler jag... Näe, för då kommer inte jag att få behålla honom. Men han ska ju bli en dubbeltalang, säger jag. Och både din och min. OK, det är en kompromiss.

 Och tänk att han faktiskt struntar fullständigt i att det går en hingst till i hagen ovanför paddocken.

Idag låter jag helt enkelt bilder tala...

tisdag 31 maj 2011

Klaaaagar

Först klagar vi ett halvår på snö och kyla och inget kul alls.
Nu klagar jag på flugor. Dessa förb.....de små insekter som fått för sig att de MÅSTE vara där jag är. Sitta på mina händer, krypa mig i ansiktet och para sig på tangentbordet... Med viss mordlust och tillfredställdhet sitter jag med flugsmällan i högsta hugg och blir barnsligt glad när jag träffar en och får sopa ner den på golvet.
Tapeten är full av flugskit och svarta fläckar efter smällda flugor, bildskärmen har repor efter flugsmällan och när dagen är över ligger många döda flugor nedanför skrivbordet. Även dammsugningen ger en viss tillfredställelse. Värre är det med de flugor som stör mig när jag packar pärlbeställningar. För till slut när jag hållit på och räknat om hur många ggr. som helst för att de vill vara med tar jag även här flugsmällan och dammar till dom. Vilket resulterar i att inte bara många flugor ligger på golvet utan även en helt mängd pärlor. Min pärlhörna ser ut som ett mindre bombnedslag.
Efter katastrofhelgen för drygt en vecka sedan - som jag faktiskt inte kommer att blogga om så börjar livet anta mer normala förhållanden igen. Ibland önskar jag mig själv ett litet andrum från mitt eget liv. Har inte tid med det bara - måste mosa flugor...

onsdag 18 maj 2011

Hört och hänt...

Här sitter vi helt aningslösa i lilla Sverige och har ingen aaaaaning om vad som försigår i andra länder - exempelvis Kina.
Där odlar man vattenmeloner för fullt. Priserna på vattenmeloner steg nämligen rejält förra året och därmed har mängder av nya vattenmelons-odlare tillkommit som vill ha en bit av kakan.
Och för att få riktigt mycket pengar tillsätter man växthormoner, närmare bestämt Forchlorfenuron.
För vad industrin säger är bra - det borde väl om man använder det rikligt - bli riktigt bra. Eller...?

Melonerna ger nu bönderna sömnlösa nätter. De har växt så det knakar och nu exploderar dom! En bonde berättade att han inte sovit på över en vecka för att melonerna exploderar. Sammanlagt har knappt 50 hektar (!) meloner exploderat.
Och - vad gör man nu med alla exploderande vattenmeloner? Jo, man ger dom till sina grisar och fiskar...
Ser vi nu en ny marknad uppkomma? Att sälja blåsfiskar till Japan kanske? Om dom inte hinner explodera innan förstås...
Smaklig måltid

söndag 15 maj 2011

Finn fem fel

Jag håller ju på att rida till Moritz så att han ska passa i vår verksamhet igen. Han har liksom glömt bort att han har 4 ben som man kan lyfta och inte släpar efter sig när man går lång som en långtradare.
Han är benhård i munnen och helt snedmusklad. Så det blir uppmjuknings-
pass och sensibilitets-
övningar - varje dag.
Efter torsdagens pass ville Daniel rida. Han sitter så naturligt bra till häst att det är synd att han inte är intresserad. Men anyway blev det en bild med "Finn Fem Fel". Svar följer längre ner...

Jag gillar ju inte haflinger som ni vet - stora gula getter, enligt mig. Men jag älskar Moritz! Och jag längtar efter den dagen när han är mjuk, följsam, uppmärksam häst igen som faktiskt kan ut och tävla med väl godkänt resultat över 70% i LB och inte hänger i tyglarna, går på bogarna är snedställd i halsen och tappar galoppen för att han inte bär sig. Men det blir faktiskt bättre dag för dag så jag tror nog att jag snart har tillbaka min lilla "köttbulle" som älskar att göra saker han inte kan - såsom piruetter, byten, saxar osv., bara för att han vill vara till lags...

Här följer svaren på "Finn Fem Fel"

1. Daniel rider...
2. Han har motorcykelhjälm på sig...
3. Han har foppatofflor på fötterna...
4. Han har shorts...

5. Han rider med graman... 

torsdag 12 maj 2011

hehehe

...ooooh, säger Isabelle, jag vet inte om jag orkar rida idag.
Skit i det då, säger jag...
Isa: mamma, vems pass är det här?
Jag: det är Connections. Han har samma stam som Checkmate.
Isa: va, har vi en halvbror till Checkmate. Mamma, HAR VI EN HALVBROR TILL CHECKMATE!!!
Jag: nja, Checkmate är efter Contender. Connection är efter Contendro som är efter Contender. Men sen har dom Pik Bube båda två på mödernet. Så de är mycket närsläktade. Eh, vart ska du?
Isa: rida.
20 minuter senare satt hon på....... Connection...

tisdag 10 maj 2011

Favorit i repris

Vem hade kunnat tro att den här hästen kan hoppa?

Visserligen samma stam som Checkmate som Meredith rider (efter Contendro/Contender) men bara ädla fina dressyrhästar på mödernet: Weltmeyer, Word Cup, Absatz, Pik Bube...

Jamen visst är det Connection! Som är hemma igen tillsammans med Moritz.

Moritz håller jag på att korrekturrida så att han ska passa in i vår verksamhet med välridna, välskolade, lättridna hästar igen. Tyvärr har han "glömt" av detta under det året han varit utlånad.

Connection ska Isa rida ett tag och se hur det är med hans talang som hopphäst. Snygg att titta på är han iallafall.

onsdag 4 maj 2011

Jag blir så matt...

...på det här vädret!
För en vecka sedan badade ungarna i sjön och vi satt i trädgården och njöt av sol och värme och igår snöade det så att det låg kvar! Imorse var marken lätt täckt av snö, suck.
Det är svinkallt igen och jag som glatt röjt undan alla vinterkläder fick med sur min plocka fram dom igen.
Under hela vintern har vi inte kratsat vindrutorna på bilen en enda gång (tack motorvärmare) och nu kratsar vi för fulla muggar varje morgon - dvs. Manfred kratsar eftersom han kör barnen till skolbussen.
Vilken tur att jag inte köpt massa blommor!
Hästarna står och hänger över staketen - jag förstår varför det heter att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet - men vi kan inte släppa dom. Alltså står dom fortfarande i sina vinterhagar.
I helgen ska vi ut och lufta gula Magic på lokal hopptävling i Aneby.
Och stora svarta Macig har fått sitt första sto för året. Lyckan är perfekt.
Om det inte vore för vädret då förstås...

lördag 23 april 2011

En härlig dag

det finns dagar emellanåt när allt jobb - blod, svett och tårar - ger utdelning. Idag var det framförallt Isabelle som fick den känslan. På Cinni.

Som vi har jobbat och slitit för att få henne lugn och att hon ska förstå att vi inte tänker slå henne. Att hon ska lita på oss och att hon ska vänta... och inte få panik... lugn, lugn,, lugn. Ta det lugnt. Det är bra nu.

I höstas kände vi att hon börjar landa och sen kom den långa vintern emellan. Nu jobbar vi med henne sedan 2 veckor igen och varje dag har vi kommit en bit längre. Till och med nästan börjat där vi avslutade dagen innan.
Idag när Isabelle red henne så släppte allt - hon fick det där leendet på läpparna som man inte kan sudda bort och sa: jag vill inte sluta rida. Jag vill bara fortsätta så här.


Hon ökade och kortade traven, hon tog superfina galoppfattningar i båda varven - var väl framme för skänkeln och avsaktningarna satt perfekt.
När det går så här bra då blir man så lyrisk och samtidigt blir man lite negativ. Jaha, var är nästa bakslag? Kommer det imorgon? För så här bra kan det väl bara inte fortsätta....
Eller kan det det?
Kanske hon har förstått...
Idag är hon inte bara dyr. Idag är hon helt enkelt inte till salu.
Men jag är helt säker på att det kommer "billiga" dagar också.

tisdag 12 april 2011

Bruning växer upp

Året därpå tyckte vi att de var så pass hanterade att de kunde få gå på det stora sommarbetet. Tänk 8 hektar rent bete. Vi tänkte att de skulle få ha grimmorna kvar några dagar så att vi såg att det fortfarande gick att få tag på dom. Men Bruning och Skimmel hade andra tankar om frihet - båda tappade sina grimmor under första dygnet och sen gick det inte att få tag på dom längre. Unghästar kan väl få vara unghästar tänkte vi. De får väl komma in med dom andra till hösten istället. Vi hade ju ingen brådska.
Men icke sa Nicke - hösten kom, alla hästar ville in.
Utom Bruning och Skimmel.
Försök få tag på 2 förvildade unghästar på 8 hektar!
Vi stödfodrade dom ute med ensilage och när vetrinären var hos oss för att vaccinera så frågade vi honom hur vi skulle göra med dom för nu tyckte vi nog att dom skulle in så sa han att vi fick ge dom lugnande i pulverform i betfor sen skulle det nog gå att få tag på dom.
Hehe, tror ni dom åt det? Nej då. Det gjorde dom inte.
Frosten kom och vi bestämde träff med vetrinären och hans assistent en otroligt vacker novemberdag.
Hans assistent hade nämligen jobbat på Zoo i Aachen och kunde "skjuta" djur med blåsrör...
Som vanligt kom både Skimmel och Bruning fram på ungefär 3 meters avstånd. Perfekt för assistenten att skjuta pilar med lugnande! Han sköt på Bruning först som blev fly förbannad och bet bort pilen men nu skulle han bli trött. Trodde vi. Sen skjöt han Skimmel som kutade iväg som stucken av en geting och vi höll på att skratta ihjäl oss när han först galopperade snabb som vinden och sedan blev långsammare och långsammare. Det var som en Duracell-Kanin där batteriet helt enkelt tog slut.
Bruning var nu väldigt misstänksam och inte ett smack trött. Men assistenten var mycket skicklig med sitt blåsrör och fick in en fullträff på halsen där Bruning inte fick tag på pilen. Sen samlade vi upp våra trötta hästar och lastade dom och körde ytterst försiktigt hem med dom de 3 kilometrarna till gården...
Det var ju klart att det inte gick att få ut dom ur transporten så vi ställde in transporten i ridhuset och fällde ner lämmen lossade på hästarna och stängde porten. 2 timmar senare stod dom med spetsade öron inne i ridhuset  och väntade på att få gå in i sin stora box igen. Samma dag dom kom in igen fick Skimmel sitt nya namn: Cash Run - ett namn han aldrig levde upp till...

måndag 11 april 2011

Världens bästa Bruning

 Vi läste en annons i en hästtidning om att ett 30tal hästar skulle auktioneras bort på grund utav att ägaren gått i konkurs.
Hästarna hade tvångsomhändertagits och peppats upp i 6 veckor och nu var dom i ett sådant skick att man kunde sälja dom.
Jag och min dåvarande praktikant Line åkte iväg för att provrida en häst som jag tyckte lät intressant.
Egentligen ville jag inte alls köpa häst, men man vet ju aldrig...
...Det var en jättefin 4åring jag provred. Jag var såld på en gång. Den blir dyr, sa jag...

En regnig, ruggig novemberdag år 1998 åkte vi iallafall iväg på den här auktionen. Det var massor av folk och vi fick en liten skylt med ett nummer på för att kunna bjuda.

En mager, raggig häst efter den andra kom in och så småningom kom valacken in som jag provridit.
Han blev - som jag befarade - inte min...


Plötsligt kom hästen med stort H in... 18 månader gammal. Brun med mycket markant huvud.
Ingen bjöd och jag fick magkänsla... för den bruna hästen med det mycket klangfulla namnet: Calarus.
Jag bjöd... Någon bjöd högre en jag och jag budade igen.



Hjärtat dunkade så alla borde ha hört det. Den här hästen skulle jag ha. Och jag fick honom. Bruning var min.

Bakom oss stod en familj och frågade oss var vi skulle stalla upp vår häst någonstans. Hemma sa vi och innan vi visste ordet av hade vi en inackordering - en skimmel vid namn Cassius.

Några dagar senare stod Cassius och Calarus i sin stora 25 kvadratmetersbox med stor paddock utanför.
Alla som kom till oss var nyfikna och utbrast: Åhhh, vilken fin skimmel! Japp, sa jag. Och den bruna är min.
Eh, jaaah, den var ju också fin, blev det långsamma svaret.

Egentligen byter man inte hästnamn. Orsaken till att jag gjorde det var att dessa namn fick de enbart till auktionen. Det skulle ju vara ett namn på C. Så är det ju i Tyskland att fölen får namn på samma bokstav som pappas namn. Eftersom pappan var Calyptus e. Calypso så funderade jag länge. Det var inte enkelt att hitta på något vettigt.
Men min cynism segrade. Caros Äss skulle det bli och inget annat. Caro efter Caroline och Äss därför att jag visste att han skulle bli bra. Ingen annan trodde det utom jag.
Smeknamn blev däremot Skimmeln och Bruning...
fortsättning följer...

söndag 10 april 2011

Åhh, sommartid...


Äntligen börjar vintern försvinna. Nu ligger det bara snö kvar i diket.
Backen däremot har inte mått bra utav vinterns påfrestningar så det tar nog ett tag innan den blir bra att åka på.
Jag har äntligen ridit igen!
Men inte kan jag ta det lugnt och rida EN häst - nej, upp på 3 stycken måste det bli
Det kommer att betyda världens träningsvärk imorgon men det får jag väl leva med så länge nacken och revbenen inte börjar protestera mer än de redan gör.
Den här glada pensionären med Isabelle på ryggen kan man inte tro att han faktiskt är född 1989! Han blir så glad när han får komma ut och "lufta" att han bockar och ruskar på hela sig. Jag ska ta över och rida honom när Isabelle har busat av honom det värsta i några dagar. Haha.

Walino och ja
g var nog lika stela och ovana båda två idag men han ÄR ju så älskvärd!
Ja, och feta Bruning och jag får väl banta tillsammans. Det är ju inte bara jag som fått en paus på drygt 1,5 år utan även han. Men att sitta upp på honom är verkligen som hemma! Man blir så glad av att rida honom. Igår luftade vi härliga Charmeur - bilder och mer om det följer i nästa inlägg. Nu i dagarna kommer jag även att lägga ut nya hemsidan. Dvs. jag går tillbaka till den "gamla" layouten som jag nog tycker bättre om iallafall.
Vi ska sälja av en del hästar så är du på jakt är du välkommen att höra dig för hos oss.

Nu är det fodring och dagens sista insläpp som gäller. Sedan ropar köket där Daniel skalat en hel bytta potatis för att jag ska kunna göra potatisgratäng.
Att skala potatis och att hänga upp strumpor när man tvättat är nog bland det tråkigaste som finns...

söndag 20 mars 2011

Fotomodell

Mina pannband har ju fått stå tillbaka ett tag nu pga. att jag sålde många till återförsäljare (= kul) och inte riktigt hann med att producera nya. Plus att min pärlbutik tagit stor del av min tid.

Att sätta ihop dom går relativt fort. Det som tar tid är att få till ett snyggt mönster och att pannbandet får rätt vikt. De får inte vara för lätta för då flaxar dom, blir dom för tunga är det inte speciellt bekvämt för hästen. Så ett pannband kan ta allt från 2-3 timmar upp till 2-3 dagar (!) att göra.

När dom sedan är klara så ska dom fotograferas. De är definitivt snyggast när dom sitter på häst och igår tog vi ut Landgraf och fotade en del. Jag kan inte riktigt se mig mätt på dessa bilder - en så otroligt fotogen häst! Det var nästan att han förstod att han skulle ha öronen framåt och bara se snygg och söt ut!

Pannbanden har nu fått en egen Facebook-Sida:http://www.facebook.com/pages/LineDesign/137434839659362?sk=wall gå gärna in och "gilla"...