Jag tror att ödet ibland vill att man ska lära känna en viss människa och så har det nog varit med Kristina och mig också.
För många år sedan red jag in ett arabsto som hette Sol. Kristina ägde Sol tills hon tragiskt nog fick ta bort henne tidigare i år.
Vädret var helt underbart och jag fick nosa in i "Distans-Hästarnas" värld.
Här rider man inte ut en timme eller två. Nej, här rider man ett visst antal km. Vi red 7. Precis lagom - sedan satt vi ute och åt en god lunch och i strålande solsken.
Dagen avslutades med att Kristina red lektion.
Ett lätt joggingpass - tyckte jag då. Men Kristina klagade på att träningsvärken varit värre än när hon red 120km. Haha.
Tack Kristina för en mycket trevlig utflykt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar