söndag 30 december 2012

en mjuk fölnos

Igår stod jag länge och kelade med Valentino. Han är ullig som ett utegångsfår och nästan svart. Och faktiskt över en meter hög. Vem hade trott det om den "lilla handväskan" när han föddes!
Det känns så länge sedan och ändå är det bara 10 månader sedan vi inte visste om han skulle överleva eller inte.
Varje dag när jag kommer in i stallet ropar jag: Liiiteeen och varje gång svarar han med ett gnäggande. Han svarar även om jag ropar på honom i hagen.
Igår när vi stod och kelade så lade han sitt huvud på min axel och kröp nära, nära min kind. Han tryckte sig mot mig och jag är säker på att han vet att jag räddade livet på honom med mina (inte vackra) men underbart värmande, spännande kreationer.
Han är verkligen en älskvärd liten varelse.

tisdag 25 december 2012

Det här med jul...

...är ju varje år lite hysteriskt.
Jag menar utöver arbete, hem, hushåll och övriga stallsysslor ska julklappar inhandlas, huset ska städas extra julfint, fram med juldukar (som måste strykas), gran ska huggas, maten ska inhandlas (as if there is no tomorrow) och till-lagas.
Sen stressar man hela julafton för att fixa det sista, göra Jansson, grilla revbenspjäll (skinkan och köttbullarna var redan klara), duscha, byta om och sedan se ut som om det inte var det minsta stressigt.
Kände mig faktiskt liiite sliten imorse.
Den här bilden kompenserar däremot en hel del.
Hasse, Daniel och jag hade nämligen väldigt roligt när vi "byggde" tomten och ställde (band fast) den på plats upp vid Kullstugan till Matthias med familj.
Svinkallt var det men visst blev det stämningsfullt?
Medan vi höll på att bygga så blev det sakta men säkert mörkt och hästarna som var ute såg något som vi inte såg. Snacka om att burra upp sig i flock! Halvcirkel, sakta framåt för att sedan springa (strutta) iväg i full fart åt andra hållet. Sedan tillbaka igen. Fnysa, stå fastfrusna som giraffer och vi flinade lite.
Jag sa att normalt sett reagerar de inte så starkt på rådjur som dom faktiskt är väldigt vana vid. Möjligtvis en älg - men de brukar försvinna så fort de ser/hör hästarna. Men det här var annorlunda och dagen därpå visste vi svaret. Varg. En stor en.
Känns lite halvläskigt. Mest rädd kanske man ska vara när Momo och Casper drar iväg. Eller när lilla Valentino är ute.
Men jag hoppas att den drar vidare och inte "fastnar" i våra skogar. Och att mitt största problem till att börja med är slut: kommer-jag-att-hinna-allt-innan-Kalle-Anka? Svaret är Nej, det hann jag absolut inte. Men det blev en rolig och fin julafton iallafall. Ny regi. Nya skådespelare. Helt enkelt början på en ny tradition.
God Jul allesammans!
Caroline

torsdag 22 november 2012

Grått, brunt och svart

Nej, inte hästfärger - vinterns mörka färger när det inte ligger någon snö.
Fast jag saknar inte snön ännu. Till jul vill jag ha den och några veckor däromkring.
Sen får det vara bra.
Lite mörkt är det när jag går ut med hundarna på kvällen. Dvs. det är kolsvart.
Ändå känner jag mig inte ett dugg mörkrädd. Och det är något jag varit i hela mitt liv!
Casper springer före, Momo snosar brevid mig och när vi hunnit en 20 meter hör man: dorom, dorom, dorom (läs snabbt) - det är den galopperande katten som också går med. Det är faktiskt rätt mysigt.
Vedpannan och jag är också oftast vänner. En klar fördel på vintern.

Igår sade jag: en månad till - sedan blir dagarna längre igen. Och ljusare. Vart tog tiden vägen?
Jag tycker veckorna skenar på i 180. Fast i år längtar jag faktiskt till jul. Jag vill julpynta! Och laga massa god mat...

Tråkigt är däremot att inte rida. Jag är så där riktigt, riktigt sugen på det! Och Bruning följer mig med blicken... Rida, matte? Nähä. Men det tar tid för armen att läka. Så det blir nog ingen ridning i år.

Det blir lerigt i hagarna så här års. Ibland kommer hästarna in och det går inte att se vilken färg de ursprungligen hade, men de har kul iallafall.

Isa är tillbaka från Turkiet med många nya intryck och funderingar. Och en hel del tvätt... :)
Daniel tränar för fullt på sin 6pack - får se om det blir någon tävling i april. Återkommer om det...

Den 8.12 ska jag stå på loppis på Linneskolan i Eksjö. Det är samtidigt som det är Julmarknad.
Jag kommer att ha med mig te, kryddor, örter, smycken och kanske lite begagnade hästsaker.
Har du inget att göra den dagen så kom gärna och hälsa på!


söndag 28 oktober 2012

Mus-Spa

Erbjudes...
extra stor badbalja för möss
inkluderar äventyrs-lekpinne i mitten inkladdad med nutella som garanterar fritt fall i baljan.
2 ramper upp till kanten (handikappsanpassad)
Erbjudandet inkluderar 10 meter fritt fall (utomhus) inklusive badvattnet för hot-cold-effekt (genomförs rituellt av badmästaren personligen med hyllningen: HUUUIIII.

Tyvärr går det inte att avbryta erbjudandet mitt i (till exempel efter nutella-måltiden) då ingen nödutgång från badvattnet existerar - typ: den-som-sig-i-leken-ger...

På helgen genomförs extra tömning (upp till 2 gånger per dag) - lämpar sig alltså för familjebad...

Intresserad?
Besök stora sadelkammaren på Högelid...
Ingen bokning sker utan alla är välkomna!

BILD FÖLJER...

Suck, Pust...

...vintern kom i år också.
-6 grader och snö så att det täcker gräsmattan iallafall.
Kan skratta ihjäl mig varje år eftersom kastanieträdet tappar alla sina löv på en gång. Ovanpå snön. Tjoff, säger det och inte ett löv finns kvar på trädet.
Min ridabstinens får vara fram till jul. Trodde jag i min enfald att jag kanske skulle kunna rida lite försiktigt efter 6 veckor så tog läkaren snabbt ur mig det.
8 veckor till, sade han. Minst. Är ett komplicerat brott.
Men skruvarna håller! Säger han och lyser upp som om han precis talat om för mig att jag vunnit en miljon.
Kul. Inte, tänkte jag. Men hade skruvarna löst sig så hade man varit tvungen att operera om. DET hade inte varit kul. Så jag log lite mot honom iallafall. Så där medkännande...
Ridabstinensen gäller även för Isa eftersom marken är stelfrusen.

fredag 5 oktober 2012

Vis(s)het

Nu vet vi att mössen tänkt bygga bo i täcket av Connections hår. När vi skakade täcket igår morse så kom det ut stora hårbollar... Stackars Connection. Inte undra på att han kutade som tokig!

Hösten har kommit för att stanna. Alla färger på löv och träd är underbara men detta eviga regnande får en inte på gott humör precis. Den här bilden på Delightful Magic är visserligen några år gammal men jag tycker den är stämningsfull och hade han haft ett horn i pannan hade jag på allvar trott att det finns enhörningar (!).

Hästarna börjar sätta rejält med päls. Lilla Valentino ser redan ut som en liten teddybjörn. Och Castella är nästan lika stor som Surprise. Varje gång vi matar vår lilla stoflock så förundras jag över hur snälla de är. Med varandra och mot oss. Fölen är helt integrerade i flocken. Ibland är Cinni "barnvakt" ibland leker de med Surprise. De är en riktigt storfamilj. Det är roligt och intressant att se (och lära). Snart är det däremot tid för fölen att bli "vuxna" och då är jag glad att dom faktiskt har en familj som de får fortsätta gå med...

måndag 1 oktober 2012

Så äckligt

Möss, 100tals känns det som - möss, möss, möss - en hel koloni!
Värst är Isas sadelkammare. Där står 3 musfällor och varje dag fångar vi 3-5 stycken per dag.
Igår kom hon och skrattade och sa: mamma, jag tror att det suttit en mus i Connections täcke för han är sönderknaprad på ryggen... Detta regntäcke hänger över en boxdörr och varje dag när vi ska lägga på det... dvs. Isa lägger på det... så kryllar det av möss som flyttat in under natten.
Imorse var det Daniels "tur" att skaka det och det kom säkert ut 7-8 stycken!!! Har funderingar på om man ska prova en sån där elektrisk fålla med ultraljud men jag vet inte hur hästar och hundar reagerar på ljudet. De har ju känsligare hörsel än vi.
Men det verkar iallafall vara ett riktigt mus-år i år...

måndag 24 september 2012

...allt annat än häst

Träningen för Peter Eriksson gav verkligen den kicken vi förväntat oss. Eller kanske snarare som vi hade förhoppningar om att den skulle ge. Igår var det dags för ny tävling. Denna gång på hemmaplan - dvs. Vetlanda.
Insikten vi fick var att Connection inte är redo för 2 klasser på en dag. Han hade en superfin första runda med ett larvigt litet pet och en snabb, flack andra runda med 8 fel.
Det enda positiva med det var att se att han faktiskt "attackerar" hinder och är snabb.

Det händer så otroligt mycket hos oss för tillfället.
Därav är kanske 20% häst - resten sådant som egentligen inte hör hemma i den här bloggen som är tänkt som vår "dagbok-på-gården".

Ett par happenings av vikt är däremot:
Jag separerade efter många, många år. Ett nödvändigt MÅSTE som fått mig att må väldigt bra (igen)
Vi har avlivat Dark Magic - detta efter att han började bli argsint
Isa och Connection är ett absolut dream-team
Jag fick ett komplicerat benbrott i underarmen efter en hästspark - där även 2 revben "rök"
Jag har hittat en ny vän som jag tycker väldigt mycket om och som får mig att må mycket bra...
Det ger mig även ork att se framåt, se perspektiv och få framåtanda - men som även får mig att bli sårbar igen...

Imorgon ska stygnen tas efter min operation av underarmen där man satte in en 11cm lång platta med massa skruvar. En operation som tog nästan 3 timmar... Lite "scary" faktiskt...

Kram på er!

onsdag 29 augusti 2012

Checkpoint

Braås i söndags var en highlight. Även om Connection inte gillade resan dit och blir otroligt uppstressad just på den tävlingsplatsen. Undrar varför?
Han var dubbelnolla i 1 meter, dök inte men höll på att hoppa Isabelle ur sadeln i varje språng.
Han tar i för kung och fosterland som om hindrena vore 1,50 höga.

Så nu är det dags för en "checkpoint" - en träning för Peter Eriksson.
Ska bli spännande att se om han har något nytt att komma med - kanske ett tips eller 2 hur vi ska undvika dykningar till exempel...

Mullehästen är i träning igen. 2-3 veckor sedan ska han ut på annons.
Det är snart dags att avvänja Valentino, därefter ska även Kimba iväg.
Hon är en underbar ponny - en dubbeltalang! Men tyvärr för liten för Isa och dessutom är det ju hennes sista ponnyår i år - vilket innebär att även älskade Delightful Magic ska iväg...

Det är med blandade känslor som vi minskar på familjemedlemmarna men ett nödvändigt måste och säkert ett steg i rätt riktning för framtiden och alla nya projekt som kommer...


söndag 19 augusti 2012

en helt vanlig söndag...

Det finns  ju egentligen roligare saker att göra på en söndag än att kliva upp klockan 5 på morgonen.
Men får jag bara i mig kaffe så kan jag nog stå ut med det.
Om orsaken sedan är att vi ska åka och tävla Isa och jag - dvs. Isa och Connection, då är det helt OK att kliva upp. Nästan...
Idag var det dags för tävling i Gränna. Solen sken, bilen drog bra och Connection stod rätt still.
Idag var det debut på 95 cm. Det är ju inte så att han inte hoppar högre - för det gör han - problemet är att han "dyker" i landningarna och det skulle helt enkelt bli livsfarligt när han hoppar högre.
Det är felet som oftast görs när man ska hoppa in lite äldre hästar - man överhoppar dom utan att de får stärka sig i rygg och bakben.
Connection har som tur var fått en mycket bra grundutbildning i dressyr, men det var inte vi som hoppade in honom.
Ett drygt år av blod, svett och tårar. Ett fåtal ofrivilliga avsittningar och människor som blivit till head-shaker när de hört att vi vill investera i denna häst.
Det är därför extra skönt när det går bra.
En felfri runda i grunden och ett litet förargligt pet i omhoppningen blev dagens resultat.
Roligt var att se att han börjar dra mot hindrena. Inte lika roligt att se att han "dyker" när han börjar bli lite trött. Men han är ärlig på hinder och Isa kan verkligen lita på honom.
Nästa helg är det åter-debut på 1 meter i Braås. Det gick han förra året också. Och det gick inte så bra då han tog alla hinder som om dom vore 1,50 höga och dessutom dök i landningarna.
Det börjar märkas att han tycker att det är kul!
Ett tyskt ordspråk:
Ingen mästare trillar helt enkelt från himlen - men många "så kallade" från sina (höga) moln...

torsdag 16 augusti 2012

onsdag 4 juli 2012

Funderingar

Hur kommer det sig egentligen att man inte förändrar saker när man inte mår bra.
Jag menar, som tränare säger jag ofta: du behöver inte alltid förbättra när du rider och det inte känns bra - men du måste tänka på att förändra, pröva.
Ibland ställer jag frågan till mina elever: tycker du att din häst går bra nu?
Oftast är svaret nej flera sekunder senare. Konstigt nog är svaret även oftast NEJ även om det går bra därför att eleven förväntar sig att min fråga påpekar något negativt.
För det första visar det att man inte har känt efter förrän man får frågan och för det andra att man kanske som människa är rädd för förändringar. Ibland resignerar man och lägger sig ner och förintar sig själv som inte viktig, kan inget, vet inget - man förlorar spegelbild och identitet. De enda existenta färgerna är svart, brunt och grått... Man vaknar, existerar och går och lägger sig. Dag ut och dag in...
Tar vi över det på ridning så är det här som många slutar rida. Det har inget med nivå att göra utan helt enkelt att man har känslan av att inte komma vidare.
I det verkliga livet går man länge till innan man öppnar dörren framför sig och kliver över tröskeln.
Det är nog så. Och många klarar inte av det.
Lyckas man så upptäcker man att livet faktiskt har färger. Och dofter - skog, blommor, frisk luft.
I ridningen kanske det är ett hästbyte, ett tränarbyte eller en insikt att hästen sällan gör fel om vi som människor gör rätt!
Sedan kommer ångesten: hur har jag kunnat leva som jag gjort i så och så lång tid.
Eller tänk vad jag har varit orättvis mot min häst!
Varför har jag inte förändrat när jag mådde som sämst?
HUR kunde jag slänga bort så många år av mitt liv? Och hur många var olyckliga i min omgivning på grund av mig...???
Så svårt att leva med. Nästan värre än den gråa överlevnadsfasen...
Det är en lång väg innan man stänger dörren bakom sig och tänker framåt. Innan man vågar ta steg framåt överhuvudtaget - tänk om allt blir fel igen? Är jag lycklig är jag sårbar. Finns jag inte kan ingen se mig, ingen såra mig...
Ridmässigt kan det vara en häst som reser sig. Sen börjar man förändra och allt blir så bra och när man har den här goa känslan och lyckoruset så pang! Reser den sig igen! Är jag stark nog att hantera det?

Någon sa: lev varje dag som om det vore din sista! Det kanske är dags att göra det.
RID! Och misslyckas ibland. Gör du inte det så kan du inte uppleva lyckoruset heller när det går bra!



tisdag 26 juni 2012

Regn, regn, regn

Visserligen kan ett lätt prasslande sommarregn ha en viss charm men när det lätta prasslande sommarregnet resulterar i 40mm per dygn i 2 dygn, ridbanan står under vatten, hagarna blir till geggamojja och det är 7 grader "varmt" och halvstorm då tänker iallafall inte jag på sommar, mer på höststormar och den kommande vintern. USCH! För precis så har det varit nu.
Allt är blött, det går inte att rida och motivationen att arbeta hästar är väldigt låg. Så istället blev det en shoppingtur i metropolen Vetlanda. Mest sommarsaker naturligvis. För hoppet är väl det sista som lämnar en?
Förresten kan jag inte låta bli att skratta åt att Totilas inte kommer till start i Aachen. Inte på grund utav att han är sjuk eller skadad - nej, den här gången är det Matthias som har insjuknat i... PUSS-SJUKA :) - alltså körtelfeber, haha. En gång för länge sedan (dinosaurie-år sedan) var det någon i min närmaste omgivning som trodde att man fick karies om man pussades. Idag har h*n faktiskt till och med barn...

söndag 24 juni 2012

Fler bilder...







Liten och Castella

Ibland undrar jag hur stor världen egentligen är för små föl. Den måste vara enorm. Tryggheten inom de egna 4 väggarna byts ut mot stora hagar och mängder av intressanta saker att upptäcka. Är man dessutom 2 så blir man lite extra modig.
Idag fick Bubulina, Kimba, Castella och Valentino äntligen ut i sin sommarhage. Allt slit och arbete glöms av när man i stunder som denna står och tittar på lyckliga hästar! Liten och Castella tog sig en liten upptäcksfärd men orsaken är egentligen Casper som ibland kan vara en mycket döv Jack Russell, :)
Han vet att han inte får jaga (springa efter) hästarna men ibland struntar han fullständigt i det. Tills dom vänder sig om då flyr han...

torsdag 7 juni 2012

En dålig dag

Idag när jag helt enkelt har en dålig dag och inget känns kul - en sådan där dag när man står i vägskälet och undrar om man måste ta höger eller vänster för rakt fram går det inte längre. Ingen och absolut ingen kan hjälpa mig att välja. Rätt eller fel. Ja, en dag som sådan tar jag helt enkelt en favorit i repris...



Bilar och annat

Vare sig man hatar eller älskar bilar så har man iallafall en massa tankar omkring dessa.
En del tycker att bilar är en statussymbol.

För andra är bilen endast ett redskap som tar en från A till B.
Så inte helt på allvar...
1. man hör så mycket om hur man ska förhålla sig när det åskar. Tex. att det aldrig kan hända något om man befinner sig i en bil. Min väninna trodde på det. Nu är hon gravid...

2. bilar har inte lyckats förtränga hästarna helt. Eller har du någonsin sett en staty där en man sitter i sin bil?...

3. bilens erotiska betydelse förstår man först, när man upptäcker hur många fula män(niskor) det är som kör stora eleganta bilar...
4. jag vill att ni kommer hem ordentligt efter showen, så kör upp på trottoaren allihop på hemvägen. Jag har hört att de flesta olyckorna sker på vägarna (Citat: Danny Kaye)...

lördag 2 juni 2012

Fet häst

Fet häst Bruning får numer motion igen. Han tycker att det är lite jobbigt att jag kommer ihåg allt han kan fastän han hellre vill vara lite lat häst. Det är alltid så när man sätter igång honom - han är tråkig i munnen och hänger i tyglarna de första 3 dagarna. Kan inte gå volter eller fatta ordentlig galopp. Sen släpper det och efter 3 veckor är han lika ridbar som alltid. Då reagerar han på lättaste hjälper och allt ser så enkelt och "osynligt" ut.

Connection ville hellre vara rädd för vinden, skuggan, fladdrande saker och andra spöken han såg idag. Jag såg dom inte och pressade honom lite. Vi enades till slut om att han varit duktig häst. Egentligen är han ju himla kul att rida! Synd bara att man inte kan sitta på honom...

fredag 1 juni 2012

Black & White

Gula Magic och Flash har verkligen hittat varandra. Magic har ju alltid varit lite hackkyckling och lägst i rang. Ofta som han stod lite utanför flocken. Tills Flash kom. De har så kul ihop! Och som man ser så tar Magic också för sig...

torsdag 31 maj 2012

Connection and me...

Jag har fått den stora äran att hålla igång Connection medan Isabelle är i Tyskland. För det är ju nämligen så att när hon sen kommer tillbaka skulle hon vilja tävla 3 dagar senare.
Då Connection är väldigt skuttig även utan hinder - dvs. han har otroligt mycket schwung - så blir det mycket krumelurer i skritt: skänkelvikning, öppnor på 3 och 4 spår, skrittpiruetter och trav med rida lätt för att sitta ner är inte att tänka på.
När man rider lätt på Connection så kastas man typ en meter upp i luften. Man får inte på något vis klamra sig fast eller tappa balansen. Då stannar han eller stoppar upp. Som tur är är han ju en väldigt snäll häst som inte gör några dumheter.
Bilden visar en typisk hållning för Connection. Så står han till exempel när jag fodrar eller när han vill in ur hagen. Här är det lilla Castella som han tittar på. Man undrar ibland vad hästarna tänker...

fredag 18 maj 2012

Sarah och Magic

Ibland när man träffar någon så känns det som om man har känt varandra hela livet. Man har massor att prata om. Inga konstlade pauser uppstår - inga pinsamma tystnader.
Bara så naturligt helt enkelt.
Så var det när Sarah, Martin, Veronica och Uwe var här - det var som om vi kännt varandra hur länge som helst.
Jag försökte att sätta mig in i hur det var för Sarah att träffa Magic igen och till och med rida honom. Det måste ha känts hur konstigt som helst!
Solen var iallafall snäll och kom fram precis när hon skulle rida.
Även hon blev så glad att Bubulina nu har lilla Castella att ta hand om.
För hon liksom jag hade ju egentligen förväntat oss att hon skulle få se föl vid sidan av Bubulina efter hennes älskade Dark Magic. Men lilla Castella smög sig in i hennes hjärta direkt.
Sarah var lite vemodig när hon åkte hem - och det kan jag förstå - men hon inte bara red Magic igen hon hoppade honom också...

tisdag 15 maj 2012

Storbesök

Idag får jag besök och det ska bli SÅ kul!
När vi köpte Dark Macig visste vi att tjejen som hade honom bara hade honom ett år ungefär. Vi visste att han tävlat i juniorlandslaget i Tyskland med en tjej som heter Sara men mer visste vi inte.
Förra året fick jag kontakt med Sara som hittat oss/Macig på internet.
Och hon kommer hit idag med sin man, mamma och morbror (från Tyskland)
Pappan fick inte följa med för han är flygrädd och måste jobba, ler.
Tur, annars hade vi fått skaffa hyrbil för att hämta dom!
Det ska bli så roligt att träffa henne.
Det gör mig riktigt, riktigt glad.

måndag 14 maj 2012

Bubulina

Älskar dig, Bubu...

Full fart

Castella har inte riktigt förstått ännu att hon ska ut ur sin box och in i paddocken. Fast det går bättre och bättre.
Första dagen fick Isabelle och Daniel nästan bära ut henne. Nu blir det mer att de får visa riktningen.
Sen står hon där. Lugnet före stormen - och plötsligt som skjuten ur en kanon far hon iväg.
Hennes ben är så otroligt långa och tunna - bakbenen springer om frambenen ibland.
Casper vill väldigt gärna ut och leka med henne men än så länge får han inte det. Med Liten går det ju bra men Castella är lite väl liten ännu.
Egentligen har vi döpt om henne till Mysan (och emellanåt Busan) hon är nämligen otroligt kelig och social. Alla hästar har ju ett älsklingsställe att bli kliade på. Hennes är på låret. Då böjer hon sig som ett "o". Det går lika bra på båda sidorna. Annars är hon riktigt kramig - precis som Valentino.
Pojkarna i hagen är mäktigt intresserade av henne. De ställer upp sig på rad och kollar. Ungefär som bio.

söndag 13 maj 2012

Flash och Castella

Fick en så bra bild på Flash igår. Tycker jag iallafall.
Han och gula Macig är sagolika i färgkontrast där dom står i sina ponnyboxar - här däremot fick Mulle vara med på ett hörn.
Flash fyller 3 i år. Det betyder att hans barndom kommer att ta slut lite till sommaren.

Redan nu får han vänja sig vid att vi pysslar mer med honom. Kela är ok, men komma in i boxen är suspekt. Borsta.... hmm.

Han har blivit otroligt maskulin under vintern.
Det är sådana här dagar när man ser en egen uppfödning växa till sig som det är kul att avla.

Igår var Castella väldigt loj. Så där att vi tänkte... oh, oh... men idag! Full rulle! Som hon kutade! Och stackars super-mamma Bubu var tvungen att kuta hon också. Fram och tillbaka, kors och tvärs - full rulle - rätt in i staketet. Det är ingen direkt styrsel i dom långa benen ännu. Tur att vi aldrig har el på när dom är så små.

Bubu var helt slut när dom kom in och lade sig ner och lilla Castella nosade och gnäggade.... mamma...
Jag tänkte på en sak idag. Både Castella och lilla Valentino har en liten stjärn i pannan. Det ska bli kul att släppa ihop dom om några veckor.

lördag 12 maj 2012

Jag älskar verkligen Bubulina

Så tragiskt allt blev när Bubulina födde döda tvillingar. Mest synd tyckte vi om Bubulina som verkligen är en superlativmamma. Det första jag gjorde samma kväll var att registrera mig på amningsjouren (www.asvt.se).

Självklart hoppades vi inte att något föl skulle bli av med sin mamma - men tyvärr händer det ju och igår kväll vid halv 12 blev vi uppringda. Ett halvblodsföl vars mamma hade dött en halvtimme efter födseln.

Det är alltid en chansning om stoet tar emot ett främmande föl men vad gäller Bubulina hade vi inte behövt hysa några som helst tvivel! När fölet kom strax efter ett i natt så kunde jag inte hålla henne! Hon skulle till "sitt" föl. Hon var så till sig. Och därmed började en solskenshistoria växa fram ur 2 ödens spillror.

Vad gör det att jag var som en zoombie imorse när jag fodrade? När jag tittade in i boxen stod fölet och diade njutningsfullt med massa smackningar.

Ungarna blev lika till sig som jag. Lilla Castella efter Castor somnade på Isabelles arm. Ibland undrar man om hästar förstår. Om dom vet vad som hände. Lilla Castella, du har fått den bästa av alla mammor. Efter din alldeles egna förstås.

torsdag 10 maj 2012

ovanligt snygg

Jag kan inte komma på någon annan häst som jag har följt sedan föl som verkligen har varit snygg hela tiden. Förutom Surprise. Som föl, som åring och nu som 2åring. Och det stör ju absolut inte att hon är kolsvart!
Kanske att hennes helbror MentToBe var snygg mestadels under sin uppväxt men Flash, som också är helbror till henne definitivt inte. Han var inte fin som åring och inte speciellt märkvärdig som 2åring heller. Nu, som treåring, är han skitläcker!
En sak har dom ju gemensamt - egentligen med alla våra föl - de är stadiga och stabila i psyket. De är supersnälla och välvilliga och dom tror bara gott om människor... (Vilket misstag)
Surprise har dessutom lika lång kraftig härlig man som sin far. Och hon är lika ädel som han är.


Han (Falco) var inte snygg som unghäst. Som föl hade han hängande framben (riktigt hängande!) och som åring var han kanske söt men inte snygg. Snygg blev han som 4åring även om han hela tiden haft mycket bra gångarter och varit helt korrekt exteriört. Lilla Valentino som ju också är efter Falco är otroligt lik honom. Valentino är gudomligt söt och tillgiven och jag tror att han kommer att bli precis lika snygg som Falco. Om några år.

Men Surprise är vacker som en dag. Och hon ser så klok och snäll ut. Ädel, känslig men på ett positivt sätt...




torsdag 26 april 2012

Väntans tider

Inget är som väntans tider. Säger man. Men när man väntar på föl så känns varje väntan låååååååååååååååååång...
Bubu satte juver. Nu dröjer det inte länge till, sa vi.
Bubu fick vaxproppar. Högst 3 veckor, sa vi.
Bubus mjölk rann. Fortsätter hon så här får vi mjölka henne om fölet inte kommer nu, sa vi.
Bubus mjölk slutade rinna.
Bubu blev mjuk över korset... Vi spekulerade... Inatt föder hon nog...
Bubu blev ännu mjukare över korset. Nu kommer det nog inatt...
Men varje dag vaggar hon ut i hagen.
Med den stora magen vars innehåll är så efterlängtat.
Skit samma när det kommer. Bara det är friskt...

onsdag 11 april 2012

Valentino gästbloggar


Idag så ösregnat det. Det har det gjort i 3 dagar nu. Jag tycker inte om regn. Så när jag skulle ut ur stallet så brukar jag springa full kareta ut i paddocken men idag fick faktiskt mina mammor (ja, jag har två stycken, en tvåbent och en 4bent - eller ja, den 2benta menar på att hon är min mamma. Jag får inte ihop det riktigt...) iallafall fick dom gå ut själva. Jag valde att stå i ingången och titta ut. Eftersom min 2benta mamma inte stressade så gjorde inte min 4benta det heller de gick ut och ställde sig där i ösregnet i paddocken och väntade. De kan vänta länge, hehe, tänkte jag. Och upptäckte att det stod en häst som i ett fängelse och tittade på mig. Usch, han var bara en halvmeter ifrån. Undrar vad han hade gjort. Han verkade inte vara riktigt klok för han stod och ruskade på huvudet upp och ner, upp och ner så att hans långa man fladdrade.
Jag blev lite avundsjuk på manen och tänkte att jag kan gå närmare och titta på honom...
Och vet ni vad som hände då? Han röt som ett lejon. Shit, va rädd jag blev! Jag måste nog öva på det där lejonskriket. När jag låter är det mer som ett litet hihihihihihi.... Fast alla brudar smälter när jag låter... Åhhh, säger dom, Liiiiiten.... va sööööt han é... Vaddå Liten, jag är ju stor nu! Passar till och med i riktiga täcken och behöver inte gå omkring i sönderklippta kläder som min 2benta mamma inte vill ha längre. Tur att ingen såg mig.
Ut ur stallet hoppade jag iallafall när den där konstiga hästen röt till - höhöhö, sa min 4benta mamma. Hehe, sa min 2benta - det där är din pappa, Liten. Hon tycker förresten att jag är väldigt lik honom - vad tycker ni?

Tanterna som min 4benta mamma var ute med i hagen innan jag föddes dom stod uppradade och tittade på mig. En vacker dag när ingen ser ska jag smyga fram till dom. De verkar snälla. Fast jag ska berätta en hemlis. Min 2benta mamma tror inte att jag vet om det men jag ska få en kompis. Mmm. Hon säger att när den föds så kommer den att vara större än jag är nu. Det tror inte jag på men jag hoppas att det är en kille som jag kan busa med...

måndag 9 april 2012

Klantigt

av mig att lyckas radera mitt hemsideprogramm från datorn.
Jodå, backup fanns och en CD också. Någonstans...
Lyckades inte hitta den...
Men egentligen ville jag sedan länge tillbaka göra om den. Och uppdatera hemsideprogrammet som inte fungerade riktigt under Windows 7. Så det var väl tillfälle nog att göra det nu!
Naturligtvis ett helt vansinnigt projekt. För vilken tid det tar!
4 helgdagar (alltså påskdagarna) räckte för att göra om www.hastgarden.se
Lite småfix finns kvar men jag blev rätt nöjd med resultatet.
Titta gärna in! Välkommen...
PS. Har du fortfarande en gul sida tryck "uppdatera". Den nya är grön...

måndag 2 april 2012

Positivt tänkande

Ibland när man rider så går det så där extra bra.
Ni vet, sådär att ansiktsdragen jämnar ut sig och man sitter med ett stort leende på hästen.
Det kan vara svårt att uttrycka det i ord - men jag tycker Isa satte huvudet på spiken när hon precis klivit av Connection och sa: mamma, jag längtar till imorgon när jag får rida honom igen...
Eller som när hon hoppade med Falco för första gången över 60cm - mamma, nu är det bara en meter kvar till svårklass...
Det kanske är så man får tänka ibland. Och längta...

söndag 18 mars 2012

Manlig logik... lr?

Hon: tog du ut allt ur bagageutrymmet?
Han: vad menar du?
Hon: (tänker) hur dj...a svårt är det att svara på en fråga!!! (säger): jaaa, plastpåsen och frysboxen.
Han: säger ingenting...
Hon: kan du svara på min fråga?
Han: jag gjorde det.
Hon: eh, näe
Han: det spelar ju ingen roll vad jag svarar. Det är ändå fel svar
Hon: jag förmodar att du inte tog ut det som låg i bagaget. Då är det väl bara att säga det.
Han: Det går inte att diskutera med dig överhuvudtaget längre...

fredag 9 mars 2012

Be my Valentine

 Jag är så kär i vårt lilla gosedjur. Och inte bara jag. Hela familjen tillhör hans fan-club. Därför kändes det så fruktansvärt när han fick en svår kolik igen i söndags. Som tur gick det bra även denna gång.

Det är med något högre puls och hjärtat i halsgropen jag går in i stallet numer - står han?

Han har fått ett smeknamn: Liten. Förmodligen kommer han att få heta Liten i hela sitt liv.

När Bambi föddes sade vi också att när hon blir stor ska hon få sitt riktiga namn: Baroness - men fortfarande som 8åring och 1,81 hög heter hon Bambi.

Det är lite kul det här med smeknamn på hästar för det är inte alla som får ett. Fleurina heter Fleurina och inget annat. Till Flash vill vi bara säga Benny fastän det var brorsan hans som kallades så.

 Bruning heter ju egentligen Caros Ess medans Connection kallas just Connection.
Charmeur brukar vi kalla Schlamassel (tyska) vilket betyder oreda.
Google hade massa andra översättningar för Schlamassel också: Röra, Oordning, Geggamoja, Smutsig Typ mm... Ett charmtroll helt enkelt.

Casper är väldigt fascinerad av Liten. Han vill väldigt gärna leka med honom. Liten tycker det är en mysko sak. Men dom närmar sig varandra. Första gången dom stod nos vid nos hade vi ingen kamera med oss. Då slickade Casper honom på nosen.

Den här gången ville han helst busa med honom.


torsdag 8 mars 2012

Hönät

Egentligen är jag strikt emot hönät i boxar. För det första blir det en onaturlig ställning för hästen att äta och för det andra finns det helt enkelt skaderisker.
Men eftersom det kommit ut en del nytt på marknaden så tänkte jag att jag måste göra en test.
Så utan att nämna produktnamn... testade jag
1. vanligt hönät - rutor 5,5cm
2. hönät med mindre rutor 4,5cm
3. hönät med små rutor 3,5cm och
4. Höpåse.

Då vi inte har småbalar utan rundbalar med hackat höensilage var det överhuvudtaget svårt att få i rätt mängd i näten/påsen - utom i ett nät.

Vi har 2 hästar som verkligen ströar med sin ensilage - kors och tvärs över hela boxen - sen pissar dom på det.
Vilket innebär att det går åt väldigt mycket till dessa 2 - onödigt mycket.

Sedan tog jag dessutom en "helt normal" häst med normalt ät-beteende.
Alla 3 fick testa alla 4 varianter.

Efter en måltid ratade jag
1. vanligt hönät - pga att det var svårt att packa och för att hästarna kunde slita ut massa stora tussar iallafall och
4. Höpåse - visserligen lätt att packa men mycket spill ändå som hästarna inte åt.

En negativ sak som jag upptäckte med kandidat 3 - hönät med små rutor - var att alla 3 hästarna blev superfrustrerade!
Den hästen med normalt ätbeteende började vandra och skrapa i golvet
En slet och drog i nätet (vilket tog exakt ett dygn innan det första var sönder).
En började sparka i väggen mot nätet.
Dessutom upptäckte jag ganska snart att den av hästarna som är svår att hålla i hull inte fick i sig tillräckligt mycket varav jag avbröt.
Facit för detta nät är att det kanske är utmärkt att ha i hagen så att hästarna har något att göra eller om man har väldigt lättfödda hästar som går upp i vikt bara man viskar ordet hö. För normalt hullade hästar får det ett absolut minus av mig.

Kandidat 2 - hönät med 4,5cm rutor däremot var lätt att packa, lätt att hänga upp och visserligen blev hästarna rätt frustrerade i början även av detta nät men jag fick utan problem ner 6kg i nätet. Vilket räckte mellan 3-5 timmar hos hästarna. Eftersom resultaten med dom andra näten blev så negativa så blev jag positivt överraskad av detta.
Facit är att jag kommer införskaffa ett antal sådana här nät. Inte för att ha i boxarna - kanske då som komplettering till mina 2 hästar som ströar men det kommer absolut att hänga i transporten!

Egentligen fodrar vi inte när vi transporterar - men en av orsakerna har varit att man fyller nät/påse och att hästarna sliter i den vilket resulterar i att hela släpet gungar - dessutom ligger mer än hälften på marken sedan och hästarna skrapar för att komma åt det. Men med det här nätet tror jag man kan sysselsätta hästen under transport undvika spill och frustrerade hästar - återkommer när jag testat.

Kandidat 2 blev alltså testvinnare - eller egentligen det enda alternativet jag kan tänka mig använda.

måndag 20 februari 2012

utan headline

När man drabbas av en viss sak sätter man sig in i den. Åtminstone gör jag det.
När Valentino frös så var rekommendationen från 2 kliniker att sätta på honom tröja eller jacka.
Låter helt livsfarligt tycker jag om man då inte sitter vid fölet hela tiden. Och exakt HUR får man tröjan eller jackan att inte ligga som en tjock krage över halsen/huvudet på fölet? Och hur stor är skaderisken? Enorm skulle jag vilja säga.
En rekommendation till som jag fick var att enligt nya rön så behöver inte nyfödda föl frisk luft och rörelse. Nähä, men stoet kanske behöver motion istället för att stå still i 24 timmar per dygn.
Det är tyvärr inte ovanligt att hästar som stått still under längre tid kommer ut och bockar. Och hur stor är inte skaderisken då för det lilla fölet som vill vara nära sin mamma. Finns många föl som på så sätt mist ett öga till exempel.
En vetrinär kan ju då kanske anföra att utevistelse kan ske under kontrollerade förhållanden genom att leda stoet. Hur många lyckas hålla stoet om fölet drar iväg åt ett annat håll?
Nu har Valentino fått en utefilt också - ett ulltäcke Golden Stripes. Och han får vara ute varje dag. Inte så mycket som vi vill men åtminstone 1-2 timmar. Han springer och skuttar och vi kollar honom att han inte lägger sig ner eller inte rasar genom staketet vilket hände första dagen...
En till sak som vi aldrig har gjort: innan våra föl är minst 5-6 veckor får de inte gå inhägnade i el. Deras små hjärtan klarar inte av elchocker. Skulle de hamna på fel sida staketet så försöker de ju gå till mamma och det tar några sekunder innan man själv hinner stänga av. Det kan räcka för att fölet ska dö... Det är mitt alldeles egna upplägg och min uppfattning. Men kanske värt att tänka på!

lördag 18 februari 2012

Stålmannen

Efter att även ha tillverkat ett litet fleecetäcke med hals till Valentino tyckte jag att när han växte så var spännet för hårt och tryckte. Alltså tog jag och klippte bort spännet vilket innebar att täcket gled av.
Nästa idee blev en fleecevojlock över ryggen där jag spände fast hundtäcket i stropphållarna. Men även detta gled och satt som en gunga över häcken på honom.
Så kom jag på att jag hade köpt en ny fleecefilt på IKEA sist för att de var så billiga - endast 10 kronor.
Vilken tur att den var ljusblå! Den lade jag dubbel, klippte ett hål för halsen och gjorde "bogveck" på sidorna. Resultatet blev stålmannen - som Michaela P. påpekade!
Och det är verkligen träffande - han ser ut som om han är en Pegasus som precis är på väg att lyfta.
Idag på morgonen har han fått vara utan täcke en timme. Det är ju inte så kallt idag heller...

onsdag 15 februari 2012

Hönsmamma

Jag brukar inte vara hönsig med mina hästar. De får göra vad dom vill på sin fritid och det är inte en massa täcken hit och dit. Klart man brukar kolla en gång extra när man får föl - men även dom får vara hästar och ska inte förmänskligas. Tills igår. Men jag tror att lilla Valentino fryser. Men HUR packar man in ett litet föl utan risk för att han fastnar i massa snören och annat skit? Hundtäcket var i knappaste laget - ett nytt, större är beställt - men det sitter iallafall bra. Det känns som om "modell bredare fleecebandage" nästan skulle räcka! Så liten är han. Jag får slakta ett fleecetäcke med bredare linda runt magen och lägga hundtäcket ovanpå...

tisdag 14 februari 2012

Alla hjärtans dag

I mars förra året gick Kimba igenom staketet. Det var ju inte speciellt svårt eftersom det pga. all snö inte gick att få riktigt mycket el på det. Så med tjock vinterpäls klev hon igenom. Gick genom 2 andra hagar och in till Falco som naturligtvis blev urlycklig över lite tjejbesök.

Igår kväll vid kvart över 10 föddes resultatet av denna date: lilla Valentino. Så strax inpå alla hjärtans dag kan man inte få ett annat namn, eller? Förutom då om det blivit ett sto - då hade det blivit Valentina.

Vi klurade länge på namn innan. Både till tjejer och killar men när den lilla blöta älgen (!) låg där i boxen och gnäggade så var namnet rätt självklart.

Som vanligt när man verkligen vill ta bilder så var batteriet slut. Det fick bli en snabbladdning som räckte precis till en bild. Fler bilder följer. Vi var helt inställda på ett svart föl men det är en kastanjebrun liten varelse med enstaka vita hår i pannan och ett vitt bakben.

Som vanligt förundras man över hur snabbt dom utvecklas! Igår var allt vingligt och man vill hjälpa till (fast det gör vi inte) idag skuttar han omkring i boxen och... gnäggar. Jag kan inte komma ihåg att något annat föl har gnäggat! Han gnäggar och gnäggar och alla hästar svarar. I boxen där han står så är det ju en "ruta" in till stora stallet. Och där står Connection och kollar med världens hingstnacke! Måste vara ungefär som att gå på bio. Kunde knappt äta - ville bara kolla. I eftermiddag blir det ut i snön och sedan får de byta box med Surprise. I den kan han nog nästan galoppera runt... Och plötsligt upptäcker man att "lilla" Surprise plötsligt har blivit stora damen och ser enorm ut!

måndag 13 februari 2012

Fryspåsar och hästskit

Jag går inte ett steg ute för tillfället utan min fryspåse - dvs. mina termosbyxor.
Problem blir det bara när jag ska åka och handla för det kan jag inte göra i mina fryspåsar.
Man får en lite hasande gång i dom eftersom de är lite stora (och bekväma) och när jag ännu en gång hasat över gården i väldigt många minusgrader så reflekterar jag över... hästbajs.
Varje dag ställer jag mig och mockar mina boxar. Tar bort kiss och bajs. Slätar till boxen så att den enligt mig då ser "mysig" ut.
Och varje morgon kommer jag ut i stallet och boxarna ser allt annat än mysiga ut. Förutom Brunings och Surprise De ser ungefär likadana ut som dagen innan.
Charmeur bygger 2 torn: en bajshög och en kisshög. På kisshögen ligger dessutom allt övrigt spån ur hela boxen. Bubu bygger en liten kulle längst bak i boxen sen ligger hon och trycker mot kullen. Det ser ut som någon kört med skopan genom boxen och lagt allt på kanten.
Mulle och Flash galopperar nog runt i boxen och skiter. Deras boxar är riktiga "suck-var-ska-jag-börja"-boxar. Och dit får nog även Connections box räknas...
Tänk om någon skulle röja igenom ens rum varje dag. Och placera allt på annat ställe än där man vill ha det.
Ställa sofforna i köket, matbordet i sovrummet, sängen i hallen... Och varje dag skulle vi möblera tillbaka allt igen som vi vill ha det. Vilken hemsk tanke! Och ändå är det det man gör varje dag. Ändrar för att få det att se ut som man själv vill ha det i boxen. Så jag har börjat med en halvkompromiss. Bubu får ha en liten kulle i bak. Och det får Connection och Cinni också. Flash och Mulles boxar krattar jag. Och ströar. Jag försöker gå in i boxen och tänka: hur-tänkte-du-nu??? Men det är inte lätt...

fredag 13 januari 2012

Hört och hänt

Ibland hittar jag information på nätet och tänker: vem bryr sig? Som till exempel att ett vetenskaps-team kommit fram till att sillar bara pruttar på nätterna.
En sann historia som däremot är lite häftig är historien om Tucker, djurhemshunden som började jobba inom valforskningen. Jodå, det är sant, han älskar nämligen doften av valbajs, blir helvild och med hjälp av valbajset kan forskar-teamet hålla koll på val-beståndet.
Se filmen HÄR
Hundar kan ju nosa upp svampar och narkotika och allt möjligt så varför inte valbajs?

En sann hästvän

Medan jag ännu en gång halkar (hasar) mig över gården funderar jag på om det är mitt fel att vädret är som det är. För jag sade nog i höstas någon gång att jag inte ville ha så mycket snö som förra vintern. Och som vintern innan. Men vädergudarna missförstod mig nog totalt!
Gårdagens väder bjöd på allt. Snön som täckte marken regnade bort. På förmiddagen fick vi ett konstant ösregn som varade in på eftermiddagen och sedan gick över i underkylt regn. Därefter började det snöregna och hela skiten frös tillsammans med den kalla vinden som blåste friskt under hela dagen igår och som har fortsatt till idag. Man måste vara en sann hästvän för att inte stanna inne, lägga sig på soffan med en mysig filt och titta på någon film (eller 2).

Ett litet utdrag till ur Totilas hemliga dagbok...

Kära dagbok. Det där med pommesen övertygade de 2benta allätarna. Weisenheim var fantastiskt! Jag vann Hästhöjdhoppningen!
Medans Matthias, Paul och Ann-Kathrin käkade pommes och blev uppätna av myggen så stod jag helt lugn i ett moln av flugspray och kollade hoppningen.
Plötsligt kommer en liten rund herre och kastar sig upp på min rygg. Speakern presenterar en viss Hugo Simon och alla jublar - det är nog hans klubb det här. Fast han förväxlade mig med sin egen häst - jaja, han är ju inte den yngsta längre. I vilket fall som helst är jag felfri och har bästa tiden. Nytt DREAMTEAM prisar tidningen RHEINPFALZ - Hugo och underhästen!!! Måste komma ihåg att gömma tidningen för Matthias...

Hugo och jag ska iallafall fortsätta ha SMS-kontakt - ifall det nu inte skulle klaffa med Matze och dressyren fram till London 2012...

onsdag 11 januari 2012

Totilas hemliga dagbok

Efter att för någon vecka sedan läst Gothas, Ludgers topphäst blogg så var jag mycket spänd på Totilas variant - en satir skriven av Oliver Wehner, journalist.
Originalet finns här (Rheinpfalz Zeitung) på tyska. Scrolla lite neråt...

Här kommer iallafall några utdrag...

Kära dagbok - det var en hård dag idag. Jag har tillverkat mina första 70 tyska avkommor. Om jag någon gång kommer att få lära känna någon av mammorna? Jag frågar Paul (Schockemöhle) men han lyssnar inte utan räknar på ett papper. Högst upp står 10 miljoner Euro därunder står 70x8000 Euro. De drar han av från de översta 10 miljonerna och muttrar: räcker inte... på långa vägar inte...

Kära dagbok - kan du tänka dig: de vill iväg och tävla med mig, men var???
Jag hör bara: GP Special och börjar frenetiskt tugga på mitt tränsbett - äntligen får jag rida med Edward Gal igen! Jag blir så dj..a glad att jag bockar av Matze (Matthias Rath) - då skriker Paul: sådär blir det inga tävlingar!!! Va? GP Special med Matthias??? Jag föreslår en LB istället. Kanske i Weisenheim eller Bad Duerkheim - där ska pommesen vara riktigt bra. Undrar om det är ett bra argument...

Kära dagbok. Jag har precis kommit hem från EM i Rotterdam. Kunde ju naturligtvis inte vinna men jag träffade min gamla hingstkompis Uthopia. Vi drack en Heineken och åt en holländsk honungsvåffla tillsammans och rökte en Hö-Joint (man får göra det här). Honom sålde dom också (holländarna alltså). Till England. Uthopia tror att hans nya ryttare är homosexuell.... Ja, och?, säger jag på skoj - jag tror att min är valack - asgnägg...

tisdag 10 januari 2012

2011 - Året som gick

Har läst många bloggar på sistone där man är jätteduktig på att låta det gamla året passera revy.
Jag är inte duktig på det för jag är inte så säker på att jag vill se bakåt (never look back...).

2011 får väl stå för året då jag upptäckte att jag aldrig kommer att kunna rida och undervisa som jag gjort förut. Det orkar varken huvud eller kropp med.
Året vi fick ta avsked från Walino - världens bästa teddybjörn (häst).
Året då jag nästan förlorade Bruning.

Det får även stå för att jag avsade mig kontakten med en sedan många år tillbaka god vän och "fick" en ny god vän med samma namn - sammanfattat kanske Året-där-jag-omvärderade-vänskap eller något liknande - ord som inte bara drabbade mig...
Ett litet hörn får året också för att jag blivit bättre på att säga nej - och därmed kom ännu en gång ovanstående ord i bruk.

Men det hände faktiskt lite roliga saker också: jag träffade som sagt äntligen Kristina från Vimmerby - en underbar människa med hjärtat på rätt ställe.
Upptäckte att mina träningar var populära och gav resultat även om jag ändrade "reglerna".
Älskade Miro blev äntligen BIS på NF-mästerskapen i Vetlanda och kom denna gång före den hingst han fick bereda platsen för för 5 år sedan - ingen kunde ha blivit gladare än jag även om han tillhör familjen Börs sedan 1,5 år tillbaka.
Högt älskade Delightful Magic placerade sig som 1-3a på varenda tävling har var.
Jag kunde äntligen släppa taget om Bambi som fått komma dit hon borde kommit för många år sedan.
Jag slapp tillbringa veckor på sjukhus...
Och som året jag tog tag i nästa projekt: mitt Tevaruhus...

Det hände självklart mycket mer positivt och mycket mer negativt men nu stoppar jag definitivt året 2011 åt sidan med följande ord:
Tappa aldrig sugen - världen är full av tappade sugar och
Skit i 2011 - det kommer ändå aldrig tillbaka!