måndag 20 februari 2012

utan headline

När man drabbas av en viss sak sätter man sig in i den. Åtminstone gör jag det.
När Valentino frös så var rekommendationen från 2 kliniker att sätta på honom tröja eller jacka.
Låter helt livsfarligt tycker jag om man då inte sitter vid fölet hela tiden. Och exakt HUR får man tröjan eller jackan att inte ligga som en tjock krage över halsen/huvudet på fölet? Och hur stor är skaderisken? Enorm skulle jag vilja säga.
En rekommendation till som jag fick var att enligt nya rön så behöver inte nyfödda föl frisk luft och rörelse. Nähä, men stoet kanske behöver motion istället för att stå still i 24 timmar per dygn.
Det är tyvärr inte ovanligt att hästar som stått still under längre tid kommer ut och bockar. Och hur stor är inte skaderisken då för det lilla fölet som vill vara nära sin mamma. Finns många föl som på så sätt mist ett öga till exempel.
En vetrinär kan ju då kanske anföra att utevistelse kan ske under kontrollerade förhållanden genom att leda stoet. Hur många lyckas hålla stoet om fölet drar iväg åt ett annat håll?
Nu har Valentino fått en utefilt också - ett ulltäcke Golden Stripes. Och han får vara ute varje dag. Inte så mycket som vi vill men åtminstone 1-2 timmar. Han springer och skuttar och vi kollar honom att han inte lägger sig ner eller inte rasar genom staketet vilket hände första dagen...
En till sak som vi aldrig har gjort: innan våra föl är minst 5-6 veckor får de inte gå inhägnade i el. Deras små hjärtan klarar inte av elchocker. Skulle de hamna på fel sida staketet så försöker de ju gå till mamma och det tar några sekunder innan man själv hinner stänga av. Det kan räcka för att fölet ska dö... Det är mitt alldeles egna upplägg och min uppfattning. Men kanske värt att tänka på!

lördag 18 februari 2012

Stålmannen

Efter att även ha tillverkat ett litet fleecetäcke med hals till Valentino tyckte jag att när han växte så var spännet för hårt och tryckte. Alltså tog jag och klippte bort spännet vilket innebar att täcket gled av.
Nästa idee blev en fleecevojlock över ryggen där jag spände fast hundtäcket i stropphållarna. Men även detta gled och satt som en gunga över häcken på honom.
Så kom jag på att jag hade köpt en ny fleecefilt på IKEA sist för att de var så billiga - endast 10 kronor.
Vilken tur att den var ljusblå! Den lade jag dubbel, klippte ett hål för halsen och gjorde "bogveck" på sidorna. Resultatet blev stålmannen - som Michaela P. påpekade!
Och det är verkligen träffande - han ser ut som om han är en Pegasus som precis är på väg att lyfta.
Idag på morgonen har han fått vara utan täcke en timme. Det är ju inte så kallt idag heller...

onsdag 15 februari 2012

Hönsmamma

Jag brukar inte vara hönsig med mina hästar. De får göra vad dom vill på sin fritid och det är inte en massa täcken hit och dit. Klart man brukar kolla en gång extra när man får föl - men även dom får vara hästar och ska inte förmänskligas. Tills igår. Men jag tror att lilla Valentino fryser. Men HUR packar man in ett litet föl utan risk för att han fastnar i massa snören och annat skit? Hundtäcket var i knappaste laget - ett nytt, större är beställt - men det sitter iallafall bra. Det känns som om "modell bredare fleecebandage" nästan skulle räcka! Så liten är han. Jag får slakta ett fleecetäcke med bredare linda runt magen och lägga hundtäcket ovanpå...

tisdag 14 februari 2012

Alla hjärtans dag

I mars förra året gick Kimba igenom staketet. Det var ju inte speciellt svårt eftersom det pga. all snö inte gick att få riktigt mycket el på det. Så med tjock vinterpäls klev hon igenom. Gick genom 2 andra hagar och in till Falco som naturligtvis blev urlycklig över lite tjejbesök.

Igår kväll vid kvart över 10 föddes resultatet av denna date: lilla Valentino. Så strax inpå alla hjärtans dag kan man inte få ett annat namn, eller? Förutom då om det blivit ett sto - då hade det blivit Valentina.

Vi klurade länge på namn innan. Både till tjejer och killar men när den lilla blöta älgen (!) låg där i boxen och gnäggade så var namnet rätt självklart.

Som vanligt när man verkligen vill ta bilder så var batteriet slut. Det fick bli en snabbladdning som räckte precis till en bild. Fler bilder följer. Vi var helt inställda på ett svart föl men det är en kastanjebrun liten varelse med enstaka vita hår i pannan och ett vitt bakben.

Som vanligt förundras man över hur snabbt dom utvecklas! Igår var allt vingligt och man vill hjälpa till (fast det gör vi inte) idag skuttar han omkring i boxen och... gnäggar. Jag kan inte komma ihåg att något annat föl har gnäggat! Han gnäggar och gnäggar och alla hästar svarar. I boxen där han står så är det ju en "ruta" in till stora stallet. Och där står Connection och kollar med världens hingstnacke! Måste vara ungefär som att gå på bio. Kunde knappt äta - ville bara kolla. I eftermiddag blir det ut i snön och sedan får de byta box med Surprise. I den kan han nog nästan galoppera runt... Och plötsligt upptäcker man att "lilla" Surprise plötsligt har blivit stora damen och ser enorm ut!

måndag 13 februari 2012

Fryspåsar och hästskit

Jag går inte ett steg ute för tillfället utan min fryspåse - dvs. mina termosbyxor.
Problem blir det bara när jag ska åka och handla för det kan jag inte göra i mina fryspåsar.
Man får en lite hasande gång i dom eftersom de är lite stora (och bekväma) och när jag ännu en gång hasat över gården i väldigt många minusgrader så reflekterar jag över... hästbajs.
Varje dag ställer jag mig och mockar mina boxar. Tar bort kiss och bajs. Slätar till boxen så att den enligt mig då ser "mysig" ut.
Och varje morgon kommer jag ut i stallet och boxarna ser allt annat än mysiga ut. Förutom Brunings och Surprise De ser ungefär likadana ut som dagen innan.
Charmeur bygger 2 torn: en bajshög och en kisshög. På kisshögen ligger dessutom allt övrigt spån ur hela boxen. Bubu bygger en liten kulle längst bak i boxen sen ligger hon och trycker mot kullen. Det ser ut som någon kört med skopan genom boxen och lagt allt på kanten.
Mulle och Flash galopperar nog runt i boxen och skiter. Deras boxar är riktiga "suck-var-ska-jag-börja"-boxar. Och dit får nog även Connections box räknas...
Tänk om någon skulle röja igenom ens rum varje dag. Och placera allt på annat ställe än där man vill ha det.
Ställa sofforna i köket, matbordet i sovrummet, sängen i hallen... Och varje dag skulle vi möblera tillbaka allt igen som vi vill ha det. Vilken hemsk tanke! Och ändå är det det man gör varje dag. Ändrar för att få det att se ut som man själv vill ha det i boxen. Så jag har börjat med en halvkompromiss. Bubu får ha en liten kulle i bak. Och det får Connection och Cinni också. Flash och Mulles boxar krattar jag. Och ströar. Jag försöker gå in i boxen och tänka: hur-tänkte-du-nu??? Men det är inte lätt...