Hästgården

Hönät

2012-03-08T09:22:00.000+01:00

Egentligen är jag strikt emot hönät i boxar. För det första blir det en onaturlig ställning för hästen att äta och för det andra finns det helt enkelt skaderisker.
Men eftersom det kommit ut en del nytt på marknaden så tänkte jag att jag måste göra en test.
Så utan att nämna produktnamn... testade jag
1. vanligt hönät - rutor 5,5cm
2. hönät med mindre rutor 4,5cm
3. hönät med små rutor 3,5cm och
4. Höpåse.

Då vi inte har småbalar utan rundbalar med hackat höensilage var det överhuvudtaget svårt att få i rätt mängd i näten/påsen - utom i ett nät.

Vi har 2 hästar som verkligen ströar med sin ensilage - kors och tvärs över hela boxen - sen pissar dom på det.
Vilket innebär att det går åt väldigt mycket till dessa 2 - onödigt mycket.

Sedan tog jag dessutom en "helt normal" häst med normalt ät-beteende.
Alla 3 fick testa alla 4 varianter.

Efter en måltid ratade jag
1. vanligt hönät - pga att det var svårt att packa och för att hästarna kunde slita ut massa stora tussar iallafall och
4. Höpåse - visserligen lätt att packa men mycket spill ändå som hästarna inte åt.

En negativ sak som jag upptäckte med kandidat 3 - hönät med små rutor - var att alla 3 hästarna blev superfrustrerade!
Den hästen med normalt ätbeteende började vandra och skrapa i golvet
En slet och drog i nätet (vilket tog exakt ett dygn innan det första var sönder).
En började sparka i väggen mot nätet.
Dessutom upptäckte jag ganska snart att den av hästarna som är svår att hålla i hull inte fick i sig tillräckligt mycket varav jag avbröt.
Facit för detta nät är att det kanske är utmärkt att ha i hagen så att hästarna har något att göra eller om man har väldigt lättfödda hästar som går upp i vikt bara man viskar ordet hö. För normalt hullade hästar får det ett absolut minus av mig.

Kandidat 2 - hönät med 4,5cm rutor däremot var lätt att packa, lätt att hänga upp och visserligen blev hästarna rätt frustrerade i början även av detta nät men jag fick utan problem ner 6kg i nätet. Vilket räckte mellan 3-5 timmar hos hästarna. Eftersom resultaten med dom andra näten blev så negativa så blev jag positivt överraskad av detta.
Facit är att jag kommer införskaffa ett antal sådana här nät. Inte för att ha i boxarna - kanske då som komplettering till mina 2 hästar som ströar men det kommer absolut att hänga i transporten!

Egentligen fodrar vi inte när vi transporterar - men en av orsakerna har varit att man fyller nät/påse och att hästarna sliter i den vilket resulterar i att hela släpet gungar - dessutom ligger mer än hälften på marken sedan och hästarna skrapar för att komma åt det. Men med det här nätet tror jag man kan sysselsätta hästen under transport undvika spill och frustrerade hästar - återkommer när jag testat.

Kandidat 2 blev alltså testvinnare - eller egentligen det enda alternativet jag kan tänka mig använda.

utan headline

2012-02-20T09:45:00.003+01:00

När man drabbas av en viss sak sätter man sig in i den. Åtminstone gör jag det.
När Valentino frös så var rekommendationen från 2 kliniker att sätta på honom tröja eller jacka.
Låter helt livsfarligt tycker jag om man då inte sitter vid fölet hela tiden. Och exakt HUR får man tröjan eller jackan att inte ligga som en tjock krage över halsen/huvudet på fölet? Och hur stor är skaderisken? Enorm skulle jag vilja säga.
En rekommendation till som jag fick var att enligt nya rön så behöver inte nyfödda föl frisk luft och rörelse. Nähä, men stoet kanske behöver motion istället för att stå still i 24 timmar per dygn.
Det är tyvärr inte ovanligt att hästar som stått still under längre tid kommer ut och bockar. Och hur stor är inte skaderisken då för det lilla fölet som vill vara nära sin mamma. Finns många föl som på så sätt mist ett öga till exempel.
En vetrinär kan ju då kanske anföra att utevistelse kan ske under kontrollerade förhållanden genom att leda stoet. Hur många lyckas hålla stoet om fölet drar iväg åt ett annat håll?
Nu har Valentino fått en utefilt också - ett ulltäcke Golden Stripes. Och han får vara ute varje dag. Inte så mycket som vi vill men åtminstone 1-2 timmar. Han springer och skuttar och vi kollar honom att han inte lägger sig ner eller inte rasar genom staketet vilket hände första dagen...
En till sak som vi aldrig har gjort: innan våra föl är minst 5-6 veckor får de inte gå inhägnade i el. Deras små hjärtan klarar inte av elchocker. Skulle de hamna på fel sida staketet så försöker de ju gå till mamma och det tar några sekunder innan man själv hinner stänga av. Det kan räcka för att fölet ska dö... Det är mitt alldeles egna upplägg och min uppfattning. Men kanske värt att tänka på!

Stålmannen

2012-02-18T09:56:00.002+01:00

Efter att även ha tillverkat ett litet fleecetäcke med hals till Valentino tyckte jag att när han växte så var spännet för hårt och tryckte. Alltså tog jag och klippte bort spännet vilket innebar att täcket gled av.
Nästa idee blev en fleecevojlock över ryggen där jag spände fast hundtäcket i stropphållarna. Men även detta gled och satt som en gunga över häcken på honom.
Så kom jag på att jag hade köpt en ny fleecefilt på IKEA sist för att de var så billiga - endast 10 kronor.
Vilken tur att den var ljusblå! Den lade jag dubbel, klippte ett hål för halsen och gjorde "bogveck" på sidorna. Resultatet blev stålmannen - som Michaela P. påpekade!
Och det är verkligen träffande - han ser ut som om han är en Pegasus som precis är på väg att lyfta.
Idag på morgonen har han fått vara utan täcke en timme. Det är ju inte så kallt idag heller...

Hönsmamma

2012-02-15T10:53:00.001+01:00

Jag brukar inte vara hönsig med mina hästar. De får göra vad dom vill på sin fritid och det är inte en massa täcken hit och dit. Klart man brukar kolla en gång extra när man får föl - men även dom får vara hästar och ska inte förmänskligas. Tills igår. Men jag tror att lilla Valentino fryser. Men HUR packar man in ett litet föl utan risk för att han fastnar i massa snören och annat skit? Hundtäcket var i knappaste laget - ett nytt, större är beställt - men det sitter iallafall bra. Det känns som om "modell bredare fleecebandage" nästan skulle räcka! Så liten är han. Jag får slakta ett fleecetäcke med bredare linda runt magen och lägga hundtäcket ovanpå...

Alla hjärtans dag

2012-02-14T08:45:00.002+01:00

I mars förra året gick Kimba igenom staketet. Det var ju inte speciellt svårt eftersom det pga. all snö inte gick att få riktigt mycket el på det. Så med tjock vinterpäls klev hon igenom. Gick genom 2 andra hagar och in till Falco som naturligtvis blev urlycklig över lite tjejbesök.

Igår kväll vid kvart över 10 föddes resultatet av denna date: lilla Valentino. Så strax inpå alla hjärtans dag kan man inte få ett annat namn, eller? Förutom då om det blivit ett sto - då hade det blivit Valentina.

Vi klurade länge på namn innan. Både till tjejer och killar men när den lilla blöta älgen (!) låg där i boxen och gnäggade så var namnet rätt självklart.

Som vanligt när man verkligen vill ta bilder så var batteriet slut. Det fick bli en snabbladdning som räckte precis till en bild. Fler bilder följer. Vi var helt inställda på ett svart föl men det är en kastanjebrun liten varelse med enstaka vita hår i pannan och ett vitt bakben.

Som vanligt förundras man över hur snabbt dom utvecklas! Igår var allt vingligt och man vill hjälpa till (fast det gör vi inte) idag skuttar han omkring i boxen och... gnäggar. Jag kan inte komma ihåg att något annat föl har gnäggat! Han gnäggar och gnäggar och alla hästar svarar. I boxen där han står så är det ju en "ruta" in till stora stallet. Och där står Connection och kollar med världens hingstnacke! Måste vara ungefär som att gå på bio. Kunde knappt äta - ville bara kolla. I eftermiddag blir det ut i snön och sedan får de byta box med Surprise. I den kan han nog nästan galoppera runt... Och plötsligt upptäcker man att "lilla" Surprise plötsligt har blivit stora damen och ser enorm ut!

Fryspåsar och hästskit

2012-02-13T08:31:00.000+01:00

Jag går inte ett steg ute för tillfället utan min fryspåse - dvs. mina termosbyxor.
Problem blir det bara när jag ska åka och handla för det kan jag inte göra i mina fryspåsar.
Man får en lite hasande gång i dom eftersom de är lite stora (och bekväma) och när jag ännu en gång hasat över gården i väldigt många minusgrader så reflekterar jag över... hästbajs.
Varje dag ställer jag mig och mockar mina boxar. Tar bort kiss och bajs. Slätar till boxen så att den enligt mig då ser "mysig" ut.
Och varje morgon kommer jag ut i stallet och boxarna ser allt annat än mysiga ut. Förutom Brunings och Surprise De ser ungefär likadana ut som dagen innan.
Charmeur bygger 2 torn: en bajshög och en kisshög. På kisshögen ligger dessutom allt övrigt spån ur hela boxen. Bubu bygger en liten kulle längst bak i boxen sen ligger hon och trycker mot kullen. Det ser ut som någon kört med skopan genom boxen och lagt allt på kanten.
Mulle och Flash galopperar nog runt i boxen och skiter. Deras boxar är riktiga "suck-var-ska-jag-börja"-boxar. Och dit får nog även Connections box räknas...
Tänk om någon skulle röja igenom ens rum varje dag. Och placera allt på annat ställe än där man vill ha det.
Ställa sofforna i köket, matbordet i sovrummet, sängen i hallen... Och varje dag skulle vi möblera tillbaka allt igen som vi vill ha det. Vilken hemsk tanke! Och ändå är det det man gör varje dag. Ändrar för att få det att se ut som man själv vill ha det i boxen. Så jag har börjat med en halvkompromiss. Bubu får ha en liten kulle i bak. Och det får Connection och Cinni också. Flash och Mulles boxar krattar jag. Och ströar. Jag försöker gå in i boxen och tänka: hur-tänkte-du-nu??? Men det är inte lätt...

Hört och hänt

2012-01-13T14:26:00.000+01:00

Ibland hittar jag information på nätet och tänker: vem bryr sig? Som till exempel att ett vetenskaps-team kommit fram till att sillar bara pruttar på nätterna.
En sann historia som däremot är lite häftig är historien om Tucker, djurhemshunden som började jobba inom valforskningen. Jodå, det är sant, han älskar nämligen doften av valbajs, blir helvild och med hjälp av valbajset kan forskar-teamet hålla koll på val-beståndet.
Se filmen HÄR
Hundar kan ju nosa upp svampar och narkotika och allt möjligt så varför inte valbajs?

En sann hästvän

2012-01-13T09:14:00.000+01:00

Medan jag ännu en gång halkar (hasar) mig över gården funderar jag på om det är mitt fel att vädret är som det är. För jag sade nog i höstas någon gång att jag inte ville ha så mycket snö som förra vintern. Och som vintern innan. Men vädergudarna missförstod mig nog totalt!
Gårdagens väder bjöd på allt. Snön som täckte marken regnade bort. På förmiddagen fick vi ett konstant ösregn som varade in på eftermiddagen och sedan gick över i underkylt regn. Därefter började det snöregna och hela skiten frös tillsammans med den kalla vinden som blåste friskt under hela dagen igår och som har fortsatt till idag. Man måste vara en sann hästvän för att inte stanna inne, lägga sig på soffan med en mysig filt och titta på någon film (eller 2).

Ett litet utdrag till ur Totilas hemliga dagbok...

Kära dagbok. Det där med pommesen övertygade de 2benta allätarna. Weisenheim var fantastiskt! Jag vann Hästhöjdhoppningen!
Medans Matthias, Paul och Ann-Kathrin käkade pommes och blev uppätna av myggen så stod jag helt lugn i ett moln av flugspray och kollade hoppningen.
Plötsligt kommer en liten rund herre och kastar sig upp på min rygg. Speakern presenterar en viss Hugo Simon och alla jublar - det är nog hans klubb det här. Fast han förväxlade mig med sin egen häst - jaja, han är ju inte den yngsta längre. I vilket fall som helst är jag felfri och har bästa tiden. Nytt DREAMTEAM prisar tidningen RHEINPFALZ - Hugo och underhästen!!! Måste komma ihåg att gömma tidningen för Matthias...

Hugo och jag ska iallafall fortsätta ha SMS-kontakt - ifall det nu inte skulle klaffa med Matze och dressyren fram till London 2012...

Totilas hemliga dagbok

2012-01-11T07:35:00.001+01:00

Efter att för någon vecka sedan läst Gothas, Ludgers topphäst blogg så var jag mycket spänd på Totilas variant - en satir skriven av Oliver Wehner, journalist.
Originalet finns här (Rheinpfalz Zeitung) på tyska. Scrolla lite neråt...

Här kommer iallafall några utdrag...

Kära dagbok - det var en hård dag idag. Jag har tillverkat mina första 70 tyska avkommor. Om jag någon gång kommer att få lära känna någon av mammorna? Jag frågar Paul (Schockemöhle) men han lyssnar inte utan räknar på ett papper. Högst upp står 10 miljoner Euro därunder står 70x8000 Euro. De drar han av från de översta 10 miljonerna och muttrar: räcker inte... på långa vägar inte...

Kära dagbok - kan du tänka dig: de vill iväg och tävla med mig, men var???
Jag hör bara: GP Special och börjar frenetiskt tugga på mitt tränsbett - äntligen får jag rida med Edward Gal igen! Jag blir så dj..a glad att jag bockar av Matze (Matthias Rath) - då skriker Paul: sådär blir det inga tävlingar!!! Va? GP Special med Matthias??? Jag föreslår en LB istället. Kanske i Weisenheim eller Bad Duerkheim - där ska pommesen vara riktigt bra. Undrar om det är ett bra argument...

Kära dagbok. Jag har precis kommit hem från EM i Rotterdam. Kunde ju naturligtvis inte vinna men jag träffade min gamla hingstkompis Uthopia. Vi drack en Heineken och åt en holländsk honungsvåffla tillsammans och rökte en Hö-Joint (man får göra det här). Honom sålde dom också (holländarna alltså). Till England. Uthopia tror att hans nya ryttare är homosexuell.... Ja, och?, säger jag på skoj - jag tror att min är valack - asgnägg...

2011 - Året som gick

2012-01-10T09:03:00.002+01:00

Har läst många bloggar på sistone där man är jätteduktig på att låta det gamla året passera revy.
Jag är inte duktig på det för jag är inte så säker på att jag vill se bakåt (never look back...).

2011 får väl stå för året då jag upptäckte att jag aldrig kommer att kunna rida och undervisa som jag gjort förut. Det orkar varken huvud eller kropp med.
Året vi fick ta avsked från Walino - världens bästa teddybjörn (häst).
Året då jag nästan förlorade Bruning.

Det får även stå för att jag avsade mig kontakten med en sedan många år tillbaka god vän och "fick" en ny god vän med samma namn - sammanfattat kanske Året-där-jag-omvärderade-vänskap eller något liknande - ord som inte bara drabbade mig...
Ett litet hörn får året också för att jag blivit bättre på att säga nej - och därmed kom ännu en gång ovanstående ord i bruk.

Men det hände faktiskt lite roliga saker också: jag träffade som sagt äntligen Kristina från Vimmerby - en underbar människa med hjärtat på rätt ställe.
Upptäckte att mina träningar var populära och gav resultat även om jag ändrade "reglerna".
Älskade Miro blev äntligen BIS på NF-mästerskapen i Vetlanda och kom denna gång före den hingst han fick bereda platsen för för 5 år sedan - ingen kunde ha blivit gladare än jag även om han tillhör familjen Börs sedan 1,5 år tillbaka.
Högt älskade Delightful Magic placerade sig som 1-3a på varenda tävling har var.
Jag kunde äntligen släppa taget om Bambi som fått komma dit hon borde kommit för många år sedan.
Jag slapp tillbringa veckor på sjukhus...
Och som året jag tog tag i nästa projekt: mitt Tevaruhus...

Det hände självklart mycket mer positivt och mycket mer negativt men nu stoppar jag definitivt året 2011 åt sidan med följande ord:
Tappa aldrig sugen - världen är full av tappade sugar och
Skit i 2011 - det kommer ändå aldrig tillbaka!

Julafton

2011-12-24T08:43:00.000+01:00

Vår Pippi-Långstrump-Hage (alltså våran skogshage som någon tysk turist fick pippi-feeling av när han såg) är ett himmelrike för älgar på vintern. Det upptäckte Daniel och jag förra året.
Jag tror att det är för att de smala träden böjer sig av snön och då kommer älgarna åt de färska bitarna av trädet.

Min kombinerade födelsedagspresent och julklapp till mig själv blev en ny butik: Tevaruhuset - www.tevaruhuset.se. Där finns olika sorters teer: vitt, svart, grönt, Pu Erh, Lapacho, Rooibos, Honeybush - både smaksatt och naturellt. Därtill kommer spännande bär (vitaminbomber, antioxidanter mm.), örter och kryddor. Så tycker du om te hoppas jag att du besöker min nya butik.

Jag önskar er alla en trevlig jul med nära och kära. Och tack för att ni besöker vår blogg.
Caroline

Ett mörkt inlägg...

2011-12-17T08:38:00.001+01:00

Det var verkligen mörkt ute. Hennes puls steg. Sakta trevade hon sig framåt och halkade till. I sista sekund fick hon tag i staketet för att inte ramla.

Hon stannade till en stund och vände sig om. Hon hade hört något. Någon förföljde henne... Hon såg en mörk skugga...

Hjärtat fastnade i halsgropen när hon försiktigt trevade sig framåt i mörkret. Vägen kändes oändligt lång, Äntligen kunde hon se dörren och skyndade med stora steg framåt. Hon öppnade den knarrande dörren...

Hon tände lampan och andades ut - God Morgon hästar!!!

Äntligen kunde jag andas ut - f...n att vara så mörkrädd... Den mörka skuggan var självklart Momo (vem kan se en svart hund i mörkret) vägen är ca. 25 meter lång. Från huset till stallet.
JAG VILL HA SOMMARTID IGEN!!!

Plötsligt så händer det!

2011-12-16T07:08:00.003+01:00

En liknelse mellan jul och trisslotter är helt rätt tycker jag.
Varje år är det samma sak: plötsligt är det jul! Hallå jag har inte haft sommar ännu...
Förra året gjorde vi egna kalendrar med bilder och texter. Bra present och kul för oss själva.
För det blir en massa bilder som vi tar under ett år. Och endast ett par som publiceras.
På decemberkortet är bifogad bild och texten: Var tog året vägen?
Det skulle jag också vilja veta. Var tog det här året vägen?

Och hysterin är likadan år efter år - alla är stressade för att hinna med allt innan jul - för att hitta den ultimativa presenten - för att...

Och för att hjärnan ska fungera på en själv så vill alla att man löser allt - typ... igår...
Även om jag själv är ganska nöjd med att vi inte har snö ännu så är det här blasket och geggan inte bra heller. Julgransförsäljarna stönar över att det inte kommer upp någon julstämning - så folk handlar inte så mycket granar (har jag aldrig tänkt på) - Julstämning? Nja, näe. För några år sedan fick jag idéen att plocka vitmossa och göra fina dekorationer till advent osv. Alltså ut i skogen - fyll korgen med vitmossa, hem, bygga dekorationer som verkligen blev häftiga.
Några dagar senare säger Manfred. Men du Caro, var kommer alla flugor ifrån? Ja, säger jag, jag trodde först att det var bananflugor men vi har inga bananer hemma... En tanke fick mig att kolla in mina dekorationer som bestod av stora moln med flugor... Vitmossen hade varit full med fluglarver som när dom kom in i värmen hade kläckts! Snabbt åkte dekorationerna ut igen. Och jag avslutar inlägget som jag började det: plötsligt så händer det...

Dark Macig

2011-11-26T16:21:00.001+01:00

Över 200 nya besökare har varit på hemsidan sedan jag lade ut Macig på annons.
200 besökare och 2 svar.
En person ville ha honom på lösdrift hos sina 7 (!) ston. Han skulle få ett bra pensionärsliv där. Med 7 ston och på lösdrift tror jag inte riktigt det, nej.

Mail nr. 2 (från ett gmail-konto) skällde på mig för att jag inte tar mitt ansvar och tar hand om min gamla häst själv.
Det är just det som är pudelns kärna - vi pensionerade Macig och han vantrivs som f...n. Han har skittråkigt!
Han har varit aktiv i hela sitt liv och han vill fortsätta vara det ett tag. Men vi har inte tid för att aktivera och rida honom dagligen. Och det är just det han vill: han vill bli riden dagligen, han vill jobba och han vill bli pysslad med och få vara kungen i stallet igen hos någon som har tid för honom.
Jag kan förstå att många tar avstånd eftersom han är hingst. Hingstar är inte välkomna överallt. Men har man möjlighet att hålla en hingst så tror jag att alla som någonsin träffat Macig kan intyga att han är hur snäll som helst!
Tänk när han tappade tränset på tävlingsplatsen! Jag fick panik för stoet som de försökte lasta brevid var brunstigt. Och Macig bara stod där och väntade snällt på att han skulle få tränset på huvudet igen.

Dessutom är han fortfarande så otroligt fräsch! Och en häst som blivit 22 år och är skadefri - han kommer att vara skadefri många år till.
Personligen tycker jag att det är synd och skam att han ska gå här och skrota när han fortfarande har så mycket kvar att ge. Och det är enda orsaken till att vi kan tänka oss att sälja honom.

Teddy-klippning

2011-11-11T18:45:00.001+01:00

Årets trend när det gäller klippning av häst är teddy-klippning. Det är för att matcha ryttarens teddyfleecejacka.
Hästarna blir (g)ulliga och pälsen lägger sig i vågor.
Vi kollade in den här klippningen på en av de stora hästmässorna i Tyskland i våras.
Hästarna ser ut som stora får och man klipper inte benen.
Det får gärna vara lite ojämt på rumpa och hals också. Lite Shabby-Look...

JAG HATAR KLIPPMASKINER!!!

Den dj....ln lade av när Isa hade klippt halva Magic.
Jag stod sedan och försökte klippa den andra hälften - Isa hjälpte till med sax (!)
Fast den övre versionen lät gulligare än sanningen och verkligheten...

RIP Hickstead

2011-11-06T16:38:00.000+01:00

Fint att avbryta världscupen när en av världens bästa hästar dör inne på banan.
Man vill inte veta vad som hade kunnat hända om han dött under ett språng, men hemskt nog att det blev efter mållinjen.
Och även om det är 20 år sedan så kommer det upp till ytan igen att min älskade häst Balu dog på samma sätt. Och med huvudet i mitt knä...
Jag skulle hålla träningar och var väldigt sen till stallet och skyndade in - men inte utan att ropa på honom och vifta med morötterna. Det var som om han hade väntat på att jag skulle komma. Han rullade med ögonen trillade ihop, sprattlade några gånger... Thats it. Jag höll hans huvud i mitt knä och han tog ett sista andetag. Slut.
Han betydde så otroligt mycket för mig och det tog många veckor innan jag kunde tänka på honom utan att få en knut i bröstet och börja gråta.
Så tyvärr förstår jag exakt hur situationen känns.
Många varma tankar till Eric Lamaze och hans team

Det här med vintertid...

2011-11-01T17:52:00.000+01:00

är ju ett jä....a påfund!
Hästarna förstår ju inte att de får sova en timme längre.
Och inte jag heller för den delen.
Klockan 6 är jag uppe och fodrar.
Klockan 5 är jag klarvaken...
Dessutom säger min kropp åt mig att besöka hemmets bibliotek klockan 5.30.
Så nu vet ni det...
Hela dagen är sedan helt förstörd.
Jag är hungrig på fel tider...
Och jag är väldigt trött vid fel tider...

Välkommen Monét

2011-10-31T15:55:00.000+01:00

Innan någon mer stackare tror att Landgraf har dött så får det bli ett Landi - Mulle - inlägg.
Vi har bytt Landi mot Monét.
Monét är född 08 e. Hermes (Rambo) ue. Trofé - vår första svenska häst.
Han är inriden och en otroligt cool kille.

Vi ska sätta lite muskler över vintern och fortsätta utveckla honom - han får även lära sig att hoppa lite.

Så det kommer säkert fler inlägg...

Alltså - Landi lever och har det superbra!

Sagoprinsen

2011-10-30T07:06:00.002+01:00

Igår var det Pay & Jump nere i Vetlanda. Det var ju ett bra tag sedan lilla Magic tävlade så vi tänkte att han skulle få åka med ner. Närmare bestämt var sista gången faktiskt i maj - därefter började Isa att bara rida häst. Magic är ju till salu sedan länge...

Men dagar som igår - när han får åka med igen och verkligen visar att han vill ut och tävla och går och nollar då känns det extra bittert att man inte bara kan pumpa upp honom...

Han är ju en sådan underbar individ som man blir glad av helt enkelt!

Okey då...

2011-10-21T10:55:00.002+02:00

Jag måste erkänna att det var vackert ute imorse.
Rimfrosten låg tjock över gräsmattan, och allt glittrade så fint när solen började titta fram från en klarblå himmel.
Så okey då, även om jag sagt att varje dag just nu utan snö är en bra dag - det VAR vackert imorse...

Ibland får kärleken bestämma...

2011-10-16T16:42:00.001+02:00

För väldigt länge sedan hade vi en praktikant som förälskade sig i lilla Bambi.
Jodå, det har funnits tider då Bambi varit liten - även om det inte var speciellt länge...
Men just då ville inte ödet att Bambi skulle hamna hos henne.

Efter en olycklig försäljning som aldrig blev någon fick vi tillbaka en superstressad häst som var rent livsfarlig att hantera och som sparkade hejvilt omkring sig.
Ryggen såg ut som en toppig bergkedja och hon var ett stort, hemskt åbäke på drygt 1,80m.
Pust, 3 månader, sa jag, annars går hon till slakt.
Nu, drygt 1,5 år senare är hon en rätt trevlig häst igen. Rätt så tillitsfull och socialiserad i flocken.
Alltså var det dags för försäljning. Igen.

Men tänk att det kändes så helt fel!
Så efter ett kort familjeråd bestämde vi oss...
Det var äntligen dags att låta Bambi få komma till Michaela.
Och DET känns SÅ RÄTT!

Så, Michaela, av hela mitt hjärta önskar jag dig all lycka och framgång med henne - allt du hela tiden drömt om med en STOOOOR fux...

Nackspärr

2011-10-10T20:06:00.003+02:00

Jodå, även hästar kan få nackspärr.
Den här gången närmare bestämt Bubulina. Gumman.
För några veckor sedan fick hon också det men då tippade jag snarare på Ischias.
Men imorse var det alltså dags igen.
Nosen är nere vid marken och hon skrapar och skrapar och skrapar.
Äter gör hon, ingen feber, normal andning och slemhinnor.
Så jag försöker höja hennes huvud lite och då håller hela hästen på att ramla ihop!
Och det knakar som isflak på våren i hela hennes hals.
Plötsligt på eftermiddagen slog det mig! Hon kan inte dricka! Jag hade ju gett henne mat - men hon måste ju ha vatten! Så jag hämtar Landis matskål och ställde den på golvet i hennes box. Då lyfter hon huvudet och dricker ur vattenkoppen. Men bästa Sara, vår vetrinär, får komma och titta på henne iallafall.
Hela halsmuskeln är tjock men nu var hon bättre iallafall. Hon får stå med halstäcke i natt och sedan får hon massa mysig massage.
Det skulle nog jag också vilja ha...

Lyxigt

2011-10-06T06:34:00.000+02:00

Nu är det mörkt ute när vi kliver upp. Alldeles bäcksvart. Det är mörkt innan stallet är klart också.
Men varje dag som det inte snöar känns för tillfället rätt lyxig.
Ännu lyxigare kändes det igår när Manfred kom hem med två stycken halmbalar. Jag började med lilla Magics box och han stod upp till knäna i halm och tittade med stora ögon...
De andra fick bara lite ät-halm till att börja med. Jag tror att risken är stor att dom käkar upp allt i sina boxar annars. Jag hoppas verkligen på att vi kan få tillräckligt med halm för att ströa boxarna med iår. Det skulle kännas riktigt, riktigt lyxigt...

Löshoppning

2011-09-25T20:15:00.000+02:00

Igår och idag har vi löshoppat hästarna.
Det är givande att se hur de löser uppgiften - alla på sitt sätt.
Fleurina som är en försiktig dam skuttade bara lite lätt medan Cinni och Connection gick till synes utan problem gott och väl över 1,35.
Charmeur charmade som vanligt alla och krumbuktade sig ordentligt. Sånt kraftpaket han är! Igår när han hoppade och vi byggde upp hindrena så lade han sig helt resolut ner och rullade sig. Coolt. Idag fick han inte göra det för han hade sadel på sig så han prövade att stå på händer istället...

Men alla hade synbart kul...

Icke hästrelaterat

2011-09-15T11:33:00.001+02:00

Det är helt sanslöst hur mycket svamp det har växt i år!
I förregår tog jag en liten runda med mamma och vi plockade 2 tygkassar fulla med kantareller på kort tid.
Bilden visar hälften av den dagens "fångst".

Dagen innan dess hann jag inte ens in i skogen för hela hästhagen var full med kantareller! Det resulterade i att dagens middag snabbt ändrades till kantarell-soppa.
När mamma och jag var ute så växte det stora mattor med trattisar. Igår gick Daniel och jag iväg. När vi kom in i skogen sa Daniel: var är dom? Jag ser inga. Där, sa jag och pekade rakt framför honom. Oh, sa Daniel. Vi tar dom sen sa jag, det finns fler längre fram. Oooh, sa Daniel. Plocka du här så börjar jag från andra hållet. När han gått ditt utbrast han: ooooooooooooooh, han hade hittat en matta till! Vi plockade också 2 tygkassar fulla inom kort tid. Problemet med trattisar är ju att man inte steker och fryser in dom - de ska ju torka någon stans. Vedspisen är full av trattisar. 2 korgar står på vedpannan - fulla med trattisar. Köksbordet är till 3/4 fullt med trattisar. Jag har lämnat en liten hörna till Manfred att läsa sin tidning på. Han är förresten inte imponerad. Bara massa svamp överallt. Det är riktigt kul att plocka när man får så mycket. Det är inte kul när man får gå och leta. Men jag är övertygad om att det blir mycket mat med svamp i vinter. Vare sig vi vill eller inte...

En lärorik dag

2011-09-11T10:55:00.000+02:00

Igår var vi och tävlade i Braås. Connection skulle gå sin första tävling - 1 meter.
I veckan lärde han sig snabbt att göra vänstersvängar, vare sig han skulle eller inte och han testade dom ett par gånger med Isa redan på framhoppningen, hmm.
Mitt råd fick helt enkelt bli: trampa ner, rid rakt över sprången och följ med så gott det går.
Man ska nämligen veta att det inte alltid är så lätt när Connection attackerar dom stoooora hindrena som om dom vore 4 meter långa och minst 1,60 höga. Minst.
Och det blir absolut inte lättare om han direkt i landningen kastar sig till vänster.
Så efter 5 eller 6 hinder gick dom skilda vägar. Connection till.... jajamen - vänster och Isa ner i backen.
Med kommentaren: det ÄR lite längre ner till marken än från ponnisarna...
Hon ville gärna starta nästa klass också men jag hade en bättre ide - vi frågar Annie, sa jag och hann undra lite kort vad Isa skulle säga om att jag föreslog det, JAA, svarade hon, tror du hon vill det? Jag frågar, sa jag. Och Annie fick sig också en 1,60-runda på Connection...

Det var en absolut lärorik stund för Isa att se vissa saker som man annars bara ska känna - och hon fick en hel del aha-upplevelser.
Annie red honom mycket bra och det var helt rätt person att sätta upp - men hon fick jobba och mot slutet av banan var hon nog lika slut som Connection...
Vi stod vid sidan av banan och var så stolta.
För visst f...n är han snygg!

Födelsedag

2011-09-08T14:08:00.000+02:00

Igår var det två år sedan jag hade min olycka.
På dagen 2 år sedan ingen visste om jag skulle överleva.

Men tiden läker alla sår.
På något vis är det så.

På 1årsdagen mådde jag inte så bra när klockan närmade sig 16.20
Fick andnöd och allt kom upp igen.

Igår tänkte jag på det vid vissa klockslag...
Tiden rinner på. Minnen blir kvar men vissa bleknar.
Och det är kanske bra så.

Man brukar säga att i nöden märker man vem som är en vän.
Det kristalliserade sig rätt snart vilka som inte var det...

Vår ridbana har klarat av kopiösa mängder med vatten i år.
Men nu är den klafsig. På ett sätt rätt bra för det är ju inte alltid heller optimala förhållanden när man åker iväg och tävlar.

Jag har "dammat" av Skattkistan igen. Och byggt en ny butik till den. Gå gärna in och titta: www.skattkistanivetlanda.se därifrån finns länk till www.butiken.skattkistanivetlanda.se

Fler produkter följer men jag har "deadline" på Hästvaruhuset till mitten av oktober. Kan tyckas låååång tid - men i websammanhang är det ingenting känns det som.

Det är tävlingsdags i helgen igen. Men det får bli ett eget inlägg...

en riktig Charmeur

2011-09-07T06:52:00.000+02:00

Charmeur är en kul häst att jobba med. Jag vet inte om man kan säga att en häst har humor - men han har det, precis som hans mamma hade.

Charlotte var väldigt säregen. Talade man om för henne att hon var duktigt så bjöd hon till lite extra, blev man gnetig på henne blev hon exakt likadan - verkligen en spegelbild av ryttaren.

Charmeur är som en busponny i stort format. Han vet exakt vad han får och inte får men testar gärna gränserna.
Samtidigt ser han ytterst oskyldig ut och man kan inte låta bli att skratta åt honom.

Han är en ögontjänare utan dess like och lever upp till sitt namn - han är en riktig Charmeur.

Trots sin storlek så är han en tjej-häst. Och han gör "allt" för godis. Jag tror han kommer att bli en riktigt bra rid- (hopp-)häst.

Charlotte hade en viss benägenhet att sysselsätta sin ryttare om ryttaren inte sysselsatte henne. Det resulterade i många kraftfulla bockningar men jag tror ingen lyckades flyga av henne. Jag glömmer aldrig när Inga red henne och Daniel sköt in en boll på ridbanan - direkt under hennes mage. Inga satt uppepå och tyckte väl inte att Charlotte var någon hit - inte hennes typ häst helt enkelt. Hon är så loj, säger Inga, precis innan fotbollen kom inflygandes. När den väl hade landat i sanden var det ytterst nära att Inga gjorde den sällskap - så kraftig som Charlotte än var så var hon väldigt vig...

Charmeur är också ett kraftpaket. Han har mycket efter sin far också. Han är snäll och välvillig och även om det är på tok för sent att börja rida in en 6åring så är jag rätt glad över det nu. Jag tror vi hade fått en del problem med honom för några år sedan.

Nu är han positiv och glad över att få jobba. Och visar oss dagligen att det är ett arbete som kommer att löna sig...

Same procedure as every year...

2011-08-31T12:52:00.000+02:00

På våren är man så otroligt trött på ensilage - då tål jag knappt lukten av den och tungt är det...
På höstkanten är det tvärtom!
Jag längtar efter att få öppna den första balen - det är lite som julafton.
Det bästa vi gjort på länge var att byta leverantör förra hösten - då blev inte balarna till några överraskningspaket längre = hur mycket mögel är det i den här då???
Nej, de balar vi får nu är så fina - bal efter bal, inget spill inget plockandes och luktandes.
Idag var det dags att öppna bal nummer ett av årets skörd.
Varken vi eller hästarna blev besvikna.
Till och med att en del inte ens lyfte huvudet för att se vad jag lade i krubban.
Så jag hoppas att vi även nästa år kan säga: same procedure as every year...

Hört och hänt...

2011-08-30T08:54:00.000+02:00

Läste förra veckan på nätupplagan av Tidningen Ridsport att någon (eller några) brutalt har tagit livet av 3 föl på ett stuteri i Tyskland. Slagit dom i huvudet och spetsat upp dom.
Hur sjuka människor finns det egentligen!
Jaa, sa Manfred, det finns dom som gör så mot andra människor också... Så sant.
Allt har ju faktiskt 2 sidor här i livet. Många människor däremot hör gärna bara den ena sidan... Har du hört...

För länge sedan när vi fortfarande bodde i Tyskland fick vi förfrågan genom de tyska djurskyddsmyndigheterna om vi kan ta hand om 3 ponnyer som farit illa. Ja, visst, sa vi, när? Nu. OK.
Vad vi inte visste var att det var en av våra grannars ponnyer. Deras döttrar red hos oss.
Vad vi hämtade upp från en hage ca. 2 km från oss var ett ponnysto på 1,24 och hennes 2 avkommor 2 och 3 år som redan då var betydligt större än henne.
På två-åringen hade grimman vuxit fast. Vi fick söva henne och operera bort grimman. Vetrinären menade på att han inte ville veta hur länge hon gått med den grimman...
Avkommorna kunde vi så småningom rida in och förmedla i goda händer.
Speedy Stella behöll vi...

Döttrarna fick inte rida hos oss längre. Grannarna tyckte det var alltför pinsamt att vi hade deras tvångsomhändertagna ponnyer - olyckligt kan ju jag också tycka. Jag är inte säker på att vi sagt ja till att ta dom om vi hade vetat vems dom var.
Efter det här hade vi 16 kolikfall på 3 månader. 2 utav hästarna gick inte att rädda. Den ena obducerade vi och man hittade stora mängder gift.
Sjuka människor som tar lagen i egna händer finns tyvärr överallt.
Jag lider med alla som drabbas av dom...

Connection

2011-08-29T12:49:00.000+02:00

igår åkte vi ner till anläggningen i Vetlanda med Connection.
Det var Pay and Jump och vi tyckte det var ett bra tillfälle att testa hur han beter sig på tävlingsplats innan vi ger oss iväg någon annanstans med honom. Han har ju faktiskt aldrig tävlat.
Tanken var att han i värsta fall "kan häva" sig över 80cm - höjden är nog inte problemet för honom.
Men vi är väldigt stolta över honom!
Tycker att det redan är en prestation att han gick in på stora gräsbanan! Men öronen spetsade hoppade han hela banan. Han stoppade upp mot första hindret och Isa fick lägga en volt inför andra - men han var inte i någonstans och inte heller tittig efter första hindret. Det var som om han hade gjort det här i hela sitt liv! Och han tyckte verkligen att det var roligt!
Problemet blir nog aldrig höjden men Connection är ju som en katapult i sina rörelser redan utan hinder och när han tar i som om det vore oxrar på 1,60 när han "studsar" över de här småhindrena är jag full av beundran att Isa satt kvar...

Tiden rusar

2011-08-29T12:36:00.000+02:00

för över en vecka sedan var jag i Vimmerby och hälsade på Kristina och Bellis (teamsol.bloggo.nu).
Jag tror att ödet ibland vill att man ska lära känna en viss människa och så har det nog varit med Kristina och mig också.
För många år sedan red jag in ett arabsto som hette Sol. Kristina ägde Sol tills hon tragiskt nog fick ta bort henne tidigare i år.
Vädret var helt underbart och jag fick nosa in i "Distans-Hästarnas" värld.
Här rider man inte ut en timme eller två. Nej, här rider man ett visst antal km. Vi red 7. Precis lagom - sedan satt vi ute och åt en god lunch och i strålande solsken.
Dagen avslutades med att Kristina red lektion.
Ett lätt joggingpass - tyckte jag då. Men Kristina klagade på att träningsvärken varit värre än när hon red 120km. Haha.
Tack Kristina för en mycket trevlig utflykt...

en helt vanlig torsdag

2011-08-11T21:58:00.000+02:00

Förutom att det är dj...gt kallt - inte mer än 9 grader och tröjorna har kommit fram för att stanna känns det som, suck - så började dagen ganska normalt. På eftermiddagen var jag ute med mina föräldrar och vi plockade så mycket kantareller! Vi fick gå hem för korgarna var överfulla. Ska man plocka svamp så är det så det ska vara.
Lilla Surprise tyckte gräset var grönare på andra sidan staketet idag. Det var så allt började...
Då tar vi in Kiara så följer Surprise med tänkte vi. Sagt och gjort....
Kimba ville också med... Och plötsligt ser vi! Chock - Fleurina är snorhalt - kollar och jodå, hon har mugg. Mycket mugg. Den första hästen på över 15 år som jag har som har mugg!
Hon måste också in.
Hon tänkte då rakt inte gå in om inte Bubulina gick in.
Så först ställde vi in Surprise, Kimba och Kiara i stallet, sen gick vi upp för att hämta Bubulina.
Aldrig i livet sa Bambi och Cinni. Vi också och ut sprang dom allihop rätt ner på gräsmattan där dom hade skitkul. Bubu ställde vi in i stallet - Fleurina var kvar ute med Bambi och Cinni och hade helt glömt bort att hon hade ont i benet. Full karriär upp i hagen igen och sen försvann dom nerför backen...
2 timmar senare hittade vi dom ca. 3 km långt bort där dom gick och betade. De blir ju helt stimmiga om ledarhästen är borta (alltså Bubu). Så nu är hela stallet fullt av ston igen.

Prinsen vinner

2011-07-31T08:12:00.000+02:00

det här är en bild från Miros allra första dressyrtävling i September 2004 på stora banan i Vetlanda.
Sedan dess har vi haft så mycket roligt med denna ponny - både på hopp och dressyrbanorna (mest hopp förstås). Det var väldigt svårt att sälja honom men när vi träffade familjen Börs visste vi att de kommer att njuta av Miro och ta hand om våran prins och bättre kunde han inte ha fått det.

2006 blev Miro bästa valack på NewForest-SM i Vetlanda.
Han blev även Reserv-BIS efter Esse Golden Boy.
Många var det som kom fram och menade på att han borde ha vunnit.

Igår var det just vad han gjorde.
Han vann! 2011 är han bästa valack och Best-In-Show
på samma plats och samma tävling.

Denna gång fick Esse Golden Boy se sig slagen. Tänk att han hamnade i slutring med samma hingst som då! Det måste ha varit högre makter (sorry, domare) som bestämde det...

Isabelle - som är i Tyskland - fick ett SMS och gjorde säkert glädjehopp av lycka och stolthet och blev så glad.

Det är exakt SÅ det verkligen ska kännas när man säljer en häst och vän.
Ett jättestort GRATTIS Jennie, Johanna, Sussi och Micke och TACK för att jag har fått sköta om prinsen i några dagar och för att jag fick ta del av hans framgångar igår.

Det finns folk till allt...

2011-07-22T14:33:00.001+02:00

Igår hade jag besök. En person jag en gång i tiden trodde var - om inte en nära vän så endock en vän - det visade sig efter min olycka att vi tydligen hade helt olika uppfattning om vänskap. Medans jag tyckte att hon faktiskt kunde hört av sig när jag låg på sjukhuset efter olyckan - om så endast ett litet SMS - så var det inte alls viktigt för den här personen som jag inte hört ett ljud av förrän igår...

Efter kort small-talk tittades det på hästar och en ZinkOxidSpray inhandlades i min affär - för den är ju SÅ bra!

Den egentliga orsaken fick mig däremot att bli rätt mållös: det halades fram en kopia på en bild från min blogg (alltså den här) där en av mina hästar har ett visst pannband på sig.
Detta pannband var ju väldigt likt ett pannband som blev stulet för den här personen för 3 år sedan. Dvs. då var det hela tränset som kom bort.
Pudelns kärna var alltså att personen i fråga ville titta på den här hästens träns för att se om det nu var så att det var jag som hade stulit det för 3 år sedan...

...det var det inte...

Om det har undgått någon så har jag butik. Det har jag haft i 15år.
Det är en så rutten och sjuk tanke överhuvudtaget - men jag borde kanske från början ha förstått att det inte var ett artighetsbesök - eller som jag kanske tänkte i mitt stilla sinne: kanske ett steg mot vänskap igen...

Så eftersom du tydligen är en flitig läsare av min blogg: tyvärr är jag inte alls intresserad av att sälja dig ett likadant pannband (igen). Du kan ju inte tänka dig att handla hos mig annars heller - jag har talat om för dig var dom finns. Och du är aldrig mer välkommen upp för backen...
Caroline

oj, oj, oj

2011-07-08T13:34:00.000+02:00

Igår fick jag för första gången sitta upp på Falco. Efter Bruning var det som att sitta på en smal liten pinne men vilken härlig häst! Jag förstår att Isabelle bara sitter och ler när hon rider honom. Igår fick han dessutom ett smeknamn - Nemo (Find Nemo) han såg faktiskt ut litegrann som den gulliga fisken Nemo...
Den lilla turen i skritt och trav gick jättebra - men han tyckte nog att det var konstigt att Isa stod på marken och jag satt på - hitintills har det varit tvärtom.
Det är spännande att sitta upp på en häst som någon annan har ridit in och präglat. Det är första hästen som Isabelle är med helt från början och rider in. Men stor eloge till henne! Han är mjuk i munnen, lyssnar på vikt och skänkel och riktigt, riktigt trevlig! Jag har fått äran att rida honom en vecka nu när Isa är på Öland. Fast hon har lite svårt att släppa honom....
Igår kväll fick vi dessutom storbesök av Michaela - f.d. praktikant och "gårdsbarn". Det är trevligt med lite oväntat besök tycker jag plus att vi kom på massor av roliga saker som hände under vår gemensamma tid.
Falco, ja... får se om Isa får tillbaka honom...

Underbart vackra Surprise

2011-06-27T10:12:00.000+02:00

Idag träffades dom igen efter att ha varit separerade under lång tid: Kiara och lilla Surprise f. 10 e. Falco.
Surprise var nog glad att ha någon att ty sig till igen. Fleurina och Kimba har annars varit de enda i flocken som hon får vara med. Om Kimba vet om att det är hennes halvsyster?
Dumma Bambi får inte vara med någon. Så även hon tydde sig till Kiara som inte har varit vatten värd när bara dom 2 har gått tillsammans. Det är lite svensk jantelag över flocken mot Bambi: här ska du inte komma och tro att du är något - vi har hitintills klarat oss alldeles utmärkt utan dig. Det är väldigt nyttigt för Bambi. Flocken fostrar. Men nu har hon fått för sig att hon måste beskydda Kiara från fölet! Vilket Kiara säger ifrån på det bestämdaste. Igår satt jag och kollade på flocken en lång stund - och tog massa kort. Så lärorikt att se och lära! Och hur olika sto-flockar och valack-flockar är om man jämför. Ledarstoet är klart Bubulina. Alla vill vara med Bubu. Och försöker hitta på saker för att få hennes uppmärksamhet. Bubu har 2 arbetare: Cinni och Kimba - som livvakter ungefär. Dessa tolereras men sätts på plats med en liten blick bara om det skulle behövas. Som vän har hon Fleurina som inte har någon större roll förutom att finnas. Bambi vill också vara med Bubu men hon kommer inte förbi varken Cinni eller lilla Kimba. Ser lite kul ut när Kimba med sina 1,37 jagar iväg Bambi som är drygt 1,80. Kiara och Surprise går lite vid sidan av flocken och Bambi kutar emellan. Så hon bildar en liten egen flock - som håller sig i närheten av Kiara. Så länge ingen kommer för nära Bubu är allt lugnt....

Fuxsto

2011-06-25T10:58:00.000+02:00

Vart är den lilla kraftiga damen på väg med sin alldeles för stora häst???
Ja, så känner jag mig på Bambi. Hon är över 1,80 och jag knappt under 1,60.

Men vi kämpar på. Hon kämpar mest emot - mot handen, mot skänkeln - alltmänt mot allt och jag kämpar för att hon ska sluta spärra upp käften som ett skruvstäd, ta stöd mot handen och inte bita sig fast i bettet och att hon ska ta skänkeln och reagera som hon borde.

Hur kan man ha en häst i nästan 4 år och sedan säga: ja, hon kan inte fatta galopp ordentligt - hon sparkar bakut varje gång framförallt i vänster varv har hon alltid varit helt omöjlig.

Det tog Isabelle 2 gånger, sen kunde hon det.

Jag behöver mer än 2 gånger att lära henne bära sig i bak och inte storma iväg i fattningen. Med noll bjudning i trav, noll bärighet i bak förstår man precis hur hon är riden... Skänkel betyder gasa - hand betyder bromsa, om man sedan springer på bogarna spelar ingen roll. Så vi lär om. Och jag tycker hon är tacksam att jobba med, lugn, konsekvent perfektionism - halvdant är inte bra...

Tittar man på bilderna (även om det är bara dom bästa) så kommer det nog att löna sig. Dressyrhäst blir hon ju aldrig men kanske tillräckligt lydig för att fungera vid hoppning utan att det blir farligt.

Och jag blir helt vaaaansinnig på bildhanteringen i BLOGGER som inte lägger upp mina bilder där jag vill ha dom och fullständigt vägrar att lägga texten brevid bilderna! Får nog söka mig en ny blogg som fungerar som jag vill...

lite tur kanske?

2011-06-22T17:37:00.001+02:00

jag tycker att jag har riktigt oflyt för tillfället. På något vis fungerar inget som det ska. Volvon är tejpad med silvertejp (det som inte går att laga med silvertejp är inte sönder) - när Manfred trimmade gräset flög en sten upp och splittrade en bakruta. Mazdan låter som värsting-vrål-åk - för någon vecka sedan hade Oskar (Daniels kompis) rusat ut för han trodde att det kom en skithäftig bil - då var det Manfred i Mazdan. Hästarna håller sig friska iallafall, peppar, peppar - en till katastrofhelg vill jag inte vara med om! Vi spelar Triss - och vi brukar kunna spela flera veckor och vinna småsummor som investeras i nya trisslotter - men den sista gav... ingenting.
Vädret är tråkigt (OK, det är det för alla) nja, tiderna kunde vara bättre.
Så jag tänkte att jag kanske har lite tur i en utlottning istället och är med om en utlottning på en knallröd Ipod via följande länk:

länk till det här blogginlägget (tävlingen)

skulle kännas lite upp-piggande med en knallröd Ipod. Förmodligen skulle jag behöva ta med den i sängen när jag sover också - kan tänka mig att ungarna har massor av bra argument varför dom ska ha den och inte jag, hehe.
Bytet till Loopia däremot tror jag var ett smart drag. Jag betalar ju rätt mycket för mina båda butiker idag och håller på att testa att lägga upp Hästvaruhuset till att börja med i OpenCart. Blir rätt bra faktiskt - ni ska få provkika någon gång framöver.

Dags att fodra hästar...

Så som jag ser det

2011-06-19T18:51:00.000+02:00

idag blev jag väckt redan klockan 6 på morgonen. Inte fick jag någon frukost heller utan matte tog ut mig i stallgången och fixade till mina flätor. Flätor betyder tävling - det vet jag - och det är roligt att tävla. Normalt sett. Men hallå, hade ingen tittat ut på morgonen! Det ösregnade ju!

Jag gillar inte regn. Jag avskyr regn. Och jag avskyr att plaska i pölar. Men jag flätades och lindades med paddar i fram sen var faktiskt stormatte ute i stallet också och fodrade. Stongt gjort, faktiskt. För vi hade ingen el - och det betyder att stormatte inte fått kaffe och gått ut ändå.

Sen stod dom och tittade på mig en lång stund. Något om att "va fiiin han é" "Guldklimpen" "Älskade vännen"... och sen fick jag en godis av stormatte. Vi får aldrig godis av henne men när vi åker och tävlar brukar hon fylla fickan. Och då ser jag extra söt ut och brukar få många.

Okey då, ut till transporten kunde jag ta mig utan att det stänkte alltför mycket på mig. Dessutom hade jag täcke på mig. Jag är rätt snygg i det om jag får säga det själv.

Tävlingsplatsen stod under vatten, framridningen stod under vatten och mängder av hästar trängdes i ridhuset. Där regnade det bara in på ett par ställen så jag slapp bli blöt. Trevlig tillställning, tyckte jag. Stila lite och plötsligt skulle jag ut i pölarna. Jag blev så chockad så jag stampade på och travade omkring som världens dressyrhäst. En tredjedel av banan var som en stor sjö men där behövde jag inte gå. Det var bäst att springa igenom alltihop fort så att jag fick in i ridhuset igen. Så det gjorde jag men ett litet stopp hann jag med på vägen. Stod dumt till det där hindret. Matte tog på sig det. Hon är snäll, matte, säger oftast att det är hennes fel, hehe.

Sen fick vi in i ridhuset igen och väntade och väntade. Flera timmar stod vi där sen var det dags igen. Men nu ville jag inte vara med längre. Tvärbromsade vid kanten av ridhuset - det rann ner från taket! Men matte tyckte att jag skulle gå i skiten en gång till...

Nu efteråt skäms jag lite. Jag var inte snäll och reste och reste mig. Vägrade gå in på framhoppningen. Snurrade runt och reste mig fler gånger. Sen ledde matte mig in på banan men jag ville ut igen. Och reste mig tills stormatte vinkade till domaren att jag skulle slippa starta.

Sjysst av dom att förstå vad jag menade! Men jag skäms lite iallafall. För jag har aldrig lämnat matte i sticket förut. Jag tror hon är ledsen på mig nu. Får nog gottgöra det på nästa tävling...

Delightful Magic

Ett stort fux-sto - eller tredje gången gillt

2011-06-18T09:25:00.000+02:00

För länge sedan när jag skulle köpa mig en andra häst sa jag: inget sto och ingen fux med massa virvlar, nej, nej, nej...
Och - vad blev det? Ett fuxsto så klart. Antalya e. Absatz - Duellant - Der Löwe
Supersnygg att titta på men lite FÖR mycket mellan geni och vansinne för att bli en bra tävlingsindivid. Men Antalya var den första hästen som jag utbildade och red svår dressyr och svår hoppning med.
Antalya betäcktes så småningom med en fuxhingst: Almero.

Så klart att det blev en fux. Och självklart ett sto: Alyna.
Jag red in henne själv men under en period när jag tyckte att jag inte hade tillräckligt med tid att vidareutbilda henne så valde jag med omsorg en utbildare som skulle ha henne i 3 månader. Behöver jag berätta att det gick åt h...vete? Han försökte knäcka henne istället för att animera henne till samarbete och vid ett oanmält besök så fann jag henne i boxen, nerbunden med graman ståendes där. Utbildaren försökte tala om för mig att han "bara tagit emot ett samtal"... Men vi anmälde honom för djurplågeri och Alyna tog jag i grimma och lämnade gården, gick till deras granne och bad att få låna telefon. Det var innan mobiltelefonernas tid.
Alyna utbildade jag också till Intermediaire men hon hade tyvärr inte heller tävlingsnerver att prestera gång på gång. Hade hon en bra dag så vann hon, hade hon en dålig dag var vi oftast uteslutna (ur dressyr.... hehe, slå den ni) men hon var en underbar utbildningshäst med fantastiska rörelser. Tyvärr dog hon endast 13 år gammal av Colitis X.
Aldrig mer ett fuxsto. När vi betäckte Cora (som var brun) med Barnaul xx (som var svartbrun) så kunde det bli vilken färg som helst. Vad tror ni att det blev? Jamen visst, självklart. Ett fuxsto. Med så otroligt långa ben att vi döpte henne till Bambi och sade att när hon blir stor får hon heta Baroness.
Stor blev hon. Drygt 1,80m. Men namnet Baroness fick hon aldrig. Hon heter fortfarande Bambi. En ytterst talangfull hopphäst som fick sin grundutbildning hos oss tills hon var 4 år och sedan (mot bättre vetande) lånades ut för vidare utbildning och tävling.
Det sket sig rejält kan man påstå. Vad vi fick tillbaka drygt 3,5 år senare var en helt livsfarlig häst, som visserligen var rätt snäll vid ridning (när man väl kom så långt), som inte kunde någonting. Om en häst kan ha ADHD så var det exakt vad hon hade! Öppnade hon boxdörren försökte hon springa över en, hon som var uppvuxen i flock kunde inte gå tillsammans med andra hästar för att hon sparkade vilt omkring sig, inga främmande människor kunde komma i hennes närhet då flög hon upp i väggen och vände rumpan till. Vid ridning hade hon munnen öppen som ett skruvstäd, vinglig, okontrollerad och psykiskt störd. Ohyggligt mager och omusklad, ryggraden stod upp på detta stora åbäke som en bergkedja, totalt fel vinkel på hovarna, underhals och så stressad!
3 månader sa jag, blir det inte bättre får hon gå till slakt.
Ett år senare kunde hon gå i flock igen, hon sprang inte över en när man öppnade boxdörren, vi kände att hon började landa. Men jag hade absolut ingen lust att ta mig an en häst till som någon annan förstört. Och Isabelle hade nog med skolan och sina hästar.
Så vi satte ut henne på annons. För 25.000 och fick... Noll svar.
Nu var hon ingen slakthäst längre - krävde bara mycket arbete...

Så nu har jag blivit med mitt tredje fuxsto. Hon är så välvillig och vill så gärna göra rätt för sig och blir så ohyggligt stressad om det blir fel så det är ju bara att se till att det inte blir fel då.
Och hon blir så glad när allt blir rätt... Vi börjar helt lekande lätt att hon ska förstå att skänkeln är det hon ska följa, inte handen. Sedan måste hon bort från att springa på bogarna - bygga styrka i bakdelen...
Jag tror det kan bli riktigt bra. Mycket arbete men det känns som om det lönar sig. Eftersom hon har fått med sig en bra grund att stå på från oss så hoppas jag att vi kommer tillbaka dit och kan bygga på stabilt. Sen får vi se hur långt det räcker...

Kurer, koliker och lite Bruning

2011-06-17T16:33:00.000+02:00

sedan många år tillbaka ger vi våra hästar loppfröskal och svart kummin. Loppfrö vet vi ju att det rensar tarmen och förhindrar (sand)-koliker. Svart kummin bygger upp immunförsvar, kan hjälpa vid hudsjukdomar (sommareksem) och kan även användas mot mask - är bra för kropp och själ helt enkelt.

Efter att ha fått frågan om människor även kan äta ovanstående och jag inte hade en aning om det så googlade jag på det och hittade ju massvis med intressant läsning! Framförallt (sorry) på tyska - men finns säkert mycket på engelska också.

Loppfrön rensar även tarmen på oss människor, höljer sedan tarmväggarna i ett skikt och med 85% fibrer ser det till all magen fungerar... och allt därefter också, så att säga...

Men jag blev absolut fascinerad över svart kummin! Fanns hur mycket info som helst! Vetenskapligt bevisat är att det bygger upp immunförsvaret, kan användas istället för antibiotika (som bakterier ju kan vara resistenta mot), det kan inte bara lindra utan även heala neurodermitis och andra hudsjukdomar och svamp och det kan förhindra cancer från att sprida sig. Rätt häftigt. Så nu ska jag börja äta loppfrö och svart kummin. Fortsättning om det följer...

Bruning har kommit på något nytt... När jag skulle rida honom sist körde han ner huvudet och jag tänkte: hallåååå, inte äta gräs nu! Men jag fick inte upp huvudet på honom. Alltså tog jag stolen och Bruning och gick in i mitten på banan. Samma sak där. Överläppen är lång som en elefantsnabel och så står han och hänger med huvudet nere i marken. Ser helt sjukt ut. När jag kom upp i sadeln var han som vanligt. Får se vad han gör idag.

Glad

2011-06-12T14:01:00.000+02:00

Man ska bli glad av att rida. Det kanske de här bilderna är bevis på när Isabelle rider Falco. Hon sitter och ler och skrattar hela tiden över denna underbara välvilliga hingst. Idag har han fått hoppa lite småhinder och till och med hoppa vattenmatta - helt utan bekymmer och med en massa beröm.

Han är så snäll och urtrevlig och Isabelle sade igår: mamma, du får inte sitta upp på honom. Varför inte
det, ler jag... Näe, för då kommer inte jag att få behålla honom. Men han ska ju bli en dubbeltalang, säger jag. Och både din och min. OK, det är en kompromiss.

Och tänk att han faktiskt struntar fullständigt i att det går en hingst till i hagen ovanför paddocken.

Idag låter jag helt enkelt bilder tala...

Klaaaagar

2011-05-31T07:36:00.000+02:00

Först klagar vi ett halvår på snö och kyla och inget kul alls.
Nu klagar jag på flugor. Dessa förb.....de små insekter som fått för sig att de MÅSTE vara där jag är. Sitta på mina händer, krypa mig i ansiktet och para sig på tangentbordet... Med viss mordlust och tillfredställdhet sitter jag med flugsmällan i högsta hugg och blir barnsligt glad när jag träffar en och får sopa ner den på golvet.
Tapeten är full av flugskit och svarta fläckar efter smällda flugor, bildskärmen har repor efter flugsmällan och när dagen är över ligger många döda flugor nedanför skrivbordet. Även dammsugningen ger en viss tillfredställelse. Värre är det med de flugor som stör mig när jag packar pärlbeställningar. För till slut när jag hållit på och räknat om hur många ggr. som helst för att de vill vara med tar jag även här flugsmällan och dammar till dom. Vilket resulterar i att inte bara många flugor ligger på golvet utan även en helt mängd pärlor. Min pärlhörna ser ut som ett mindre bombnedslag.
Efter katastrofhelgen för drygt en vecka sedan - som jag faktiskt inte kommer att blogga om så börjar livet anta mer normala förhållanden igen. Ibland önskar jag mig själv ett litet andrum från mitt eget liv. Har inte tid med det bara - måste mosa flugor...

Hört och hänt...

2011-05-18T08:13:00.000+02:00

Här sitter vi helt aningslösa i lilla Sverige och har ingen aaaaaning om vad som försigår i andra länder - exempelvis Kina.
Där odlar man vattenmeloner för fullt. Priserna på vattenmeloner steg nämligen rejält förra året och därmed har mängder av nya vattenmelons-odlare tillkommit som vill ha en bit av kakan.
Och för att få riktigt mycket pengar tillsätter man växthormoner, närmare bestämt Forchlorfenuron.
För vad industrin säger är bra - det borde väl om man använder det rikligt - bli riktigt bra. Eller...?
Melonerna ger nu bönderna sömnlösa nätter. De har växt så det knakar och nu exploderar dom! En bonde berättade att han inte sovit på över en vecka för att melonerna exploderar. Sammanlagt har knappt 50 hektar (!) meloner exploderat.
Och - vad gör man nu med alla exploderande vattenmeloner? Jo, man ger dom till sina grisar och fiskar...
Ser vi nu en ny marknad uppkomma? Att sälja blåsfiskar till Japan kanske? Om dom inte hinner explodera innan förstås...
Smaklig måltid

Finn fem fel

2011-05-15T19:15:00.004+02:00

Jag håller ju på att rida till Moritz så att han ska passa i vår verksamhet igen. Han har liksom glömt bort att han har 4 ben som man kan lyfta och inte släpar efter sig när man går lång som en långtradare.
Han är benhård i munnen och helt snedmusklad. Så det blir uppmjuknings-
pass och sensibilitets-
övningar - varje dag.
Efter torsdagens pass ville Daniel rida. Han sitter så naturligt bra till häst att det är synd att han inte är intresserad. Men anyway blev det en bild med "Finn Fem Fel". Svar följer längre ner...

Jag gillar ju inte haflinger som ni vet - stora gula getter, enligt mig. Men jag älskar Moritz! Och jag längtar efter den dagen när han är mjuk, följsam, uppmärksam häst igen som faktiskt kan ut och tävla med väl godkänt resultat över 70% i LB och inte hänger i tyglarna, går på bogarna är snedställd i halsen och tappar galoppen för att han inte bär sig. Men det blir faktiskt bättre dag för dag så jag tror nog att jag snart har tillbaka min lilla "köttbulle" som älskar att göra saker han inte kan - såsom piruetter, byten, saxar osv., bara för att han vill vara till lags...

Här följer svaren på "Finn Fem Fel"

1. Daniel rider...
2. Han har motorcykelhjälm på sig...
3. Han har foppatofflor på fötterna...
4. Han har shorts...
5. Han rider med graman...

hehehe

2011-05-12T20:12:00.000+02:00

...ooooh, säger Isabelle, jag vet inte om jag orkar rida idag.
Skit i det då, säger jag...

Isa: mamma, vems pass är det här?

Jag: det är Connections. Han har samma stam som Checkmate.

Isa: va, har vi en halvbror till Checkmate. Mamma, HAR VI EN HALVBROR TILL CHECKMATE!!!
Jag: nja, Checkmate är efter Contender. Connection är efter Contendro som är efter Contender. Men sen har dom Pik Bube båda två på mödernet. Så de är mycket närsläktade. Eh, vart ska du?

Isa: rida.

20 minuter senare satt hon på....... Connection...

Favorit i repris

2011-05-10T09:29:00.000+02:00

Vem hade kunnat tro att den här hästen kan hoppa?

Visserligen samma stam som Checkmate som Meredith rider (efter Contendro/Contender) men bara ädla fina dressyrhästar på mödernet: Weltmeyer, Word Cup, Absatz, Pik Bube...

Jamen visst är det Connection! Som är hemma igen tillsammans med Moritz.

Moritz håller jag på att korrekturrida så att han ska passa in i vår verksamhet med välridna, välskolade, lättridna hästar igen. Tyvärr har han "glömt" av detta under det året han varit utlånad.

Connection ska Isa rida ett tag och se hur det är med hans talang som hopphäst. Snygg att titta på är han iallafall.

Jag blir så matt...

2011-05-04T07:41:00.000+02:00

...på det här vädret!
För en vecka sedan badade ungarna i sjön och vi satt i trädgården och njöt av sol och värme och igår snöade det så att det låg kvar! Imorse var marken lätt täckt av snö, suck.
Det är svinkallt igen och jag som glatt röjt undan alla vinterkläder fick med sur min plocka fram dom igen.
Under hela vintern har vi inte kratsat vindrutorna på bilen en enda gång (tack motorvärmare) och nu kratsar vi för fulla muggar varje morgon - dvs. Manfred kratsar eftersom han kör barnen till skolbussen.
Vilken tur att jag inte köpt massa blommor!
Hästarna står och hänger över staketen - jag förstår varför det heter att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet - men vi kan inte släppa dom. Alltså står dom fortfarande i sina vinterhagar.
I helgen ska vi ut och lufta gula Magic på lokal hopptävling i Aneby.
Och stora svarta Macig har fått sitt första sto för året. Lyckan är perfekt.
Om det inte vore för vädret då förstås...

En härlig dag

2011-04-23T16:09:00.000+02:00

det finns dagar emellanåt när allt jobb - blod, svett och tårar - ger utdelning. Idag var det framförallt Isabelle som fick den känslan. På Cinni.

Som vi har jobbat och slitit för att få henne lugn och att hon ska förstå att vi inte tänker slå henne. Att hon ska lita på oss och att hon ska vänta... och inte få panik... lugn, lugn,, lugn. Ta det lugnt. Det är bra nu.

I höstas kände vi att hon börjar landa och sen kom den långa vintern emellan. Nu jobbar vi med henne sedan 2 veckor igen och varje dag har vi kommit en bit längre. Till och med nästan börjat där vi avslutade dagen innan.
Idag när Isabelle red henne så släppte allt - hon fick det där leendet på läpparna som man inte kan sudda bort och sa: jag vill inte sluta rida. Jag vill bara fortsätta så här.

Hon ökade och kortade traven, hon tog superfina galoppfattningar i båda varven - var väl framme för skänkeln och avsaktningarna satt perfekt.
När det går så här bra då blir man så lyrisk och samtidigt blir man lite negativ. Jaha, var är nästa bakslag? Kommer det imorgon? För så här bra kan det väl bara inte fortsätta....
Eller kan det det?
Kanske hon har förstått...
Idag är hon inte bara dyr. Idag är hon helt enkelt inte till salu.
Men jag är helt säker på att det kommer "billiga" dagar också.

Bruning växer upp

2011-04-12T15:51:00.000+02:00

Året därpå tyckte vi att de var så pass hanterade att de kunde få gå på det stora sommarbetet. Tänk 8 hektar rent bete. Vi tänkte att de skulle få ha grimmorna kvar några dagar så att vi såg att det fortfarande gick att få tag på dom. Men Bruning och Skimmel hade andra tankar om frihet - båda tappade sina grimmor under första dygnet och sen gick det inte att få tag på dom längre. Unghästar kan väl få vara unghästar tänkte vi. De får väl komma in med dom andra till hösten istället. Vi hade ju ingen brådska.
Men icke sa Nicke - hösten kom, alla hästar ville in.
Utom Bruning och Skimmel.
Försök få tag på 2 förvildade unghästar på 8 hektar!
Vi stödfodrade dom ute med ensilage och när vetrinären var hos oss för att vaccinera så frågade vi honom hur vi skulle göra med dom för nu tyckte vi nog att dom skulle in så sa han att vi fick ge dom lugnande i pulverform i betfor sen skulle det nog gå att få tag på dom.
Hehe, tror ni dom åt det? Nej då. Det gjorde dom inte.
Frosten kom och vi bestämde träff med vetrinären och hans assistent en otroligt vacker novemberdag.
Hans assistent hade nämligen jobbat på Zoo i Aachen och kunde "skjuta" djur med blåsrör...
Som vanligt kom både Skimmel och Bruning fram på ungefär 3 meters avstånd. Perfekt för assistenten att skjuta pilar med lugnande! Han sköt på Bruning först som blev fly förbannad och bet bort pilen men nu skulle han bli trött. Trodde vi. Sen skjöt han Skimmel som kutade iväg som stucken av en geting och vi höll på att skratta ihjäl oss när han först galopperade snabb som vinden och sedan blev långsammare och långsammare. Det var som en Duracell-Kanin där batteriet helt enkelt tog slut.
Bruning var nu väldigt misstänksam och inte ett smack trött. Men assistenten var mycket skicklig med sitt blåsrör och fick in en fullträff på halsen där Bruning inte fick tag på pilen. Sen samlade vi upp våra trötta hästar och lastade dom och körde ytterst försiktigt hem med dom de 3 kilometrarna till gården...
Det var ju klart att det inte gick att få ut dom ur transporten så vi ställde in transporten i ridhuset och fällde ner lämmen lossade på hästarna och stängde porten. 2 timmar senare stod dom med spetsade öron inne i ridhuset och väntade på att få gå in i sin stora box igen. Samma dag dom kom in igen fick Skimmel sitt nya namn: Cash Run - ett namn han aldrig levde upp till...

Världens bästa Bruning

2011-04-11T20:37:00.001+02:00

Vi läste en annons i en hästtidning om att ett 30tal hästar skulle auktioneras bort på grund utav att ägaren gått i konkurs.
Hästarna hade tvångsomhändertagits och peppats upp i 6 veckor och nu var dom i ett sådant skick att man kunde sälja dom.
Jag och min dåvarande praktikant Line åkte iväg för att provrida en häst som jag tyckte lät intressant.
Egentligen ville jag inte alls köpa häst, men man vet ju aldrig...
...Det var en jättefin 4åring jag provred. Jag var såld på en gång. Den blir dyr, sa jag...

En regnig, ruggig novemberdag år 1998 åkte vi iallafall iväg på den här auktionen. Det var massor av folk och vi fick en liten skylt med ett nummer på för att kunna bjuda.

En mager, raggig häst efter den andra kom in och så småningom kom valacken in som jag provridit.
Han blev - som jag befarade - inte min...

Plötsligt kom hästen med stort H in... 18 månader gammal. Brun med mycket markant huvud.
Ingen bjöd och jag fick magkänsla... för den bruna hästen med det mycket klangfulla namnet: Calarus.
Jag bjöd... Någon bjöd högre en jag och jag budade igen.

Hjärtat dunkade så alla borde ha hört det. Den här hästen skulle jag ha. Och jag fick honom. Bruning var min.

Bakom oss stod en familj och frågade oss var vi skulle stalla upp vår häst någonstans. Hemma sa vi och innan vi visste ordet av hade vi en inackordering - en skimmel vid namn Cassius.

Några dagar senare stod Cassius och Calarus i sin stora 25 kvadratmetersbox med stor paddock utanför.
Alla som kom till oss var nyfikna och utbrast: Åhhh, vilken fin skimmel! Japp, sa jag. Och den bruna är min.
Eh, jaaah, den var ju också fin, blev det långsamma svaret.

Egentligen byter man inte hästnamn. Orsaken till att jag gjorde det var att dessa namn fick de enbart till auktionen. Det skulle ju vara ett namn på C. Så är det ju i Tyskland att fölen får namn på samma bokstav som pappas namn. Eftersom pappan var Calyptus e. Calypso så funderade jag länge. Det var inte enkelt att hitta på något vettigt.
Men min cynism segrade. Caros Äss skulle det bli och inget annat. Caro efter Caroline och Äss därför att jag visste att han skulle bli bra. Ingen annan trodde det utom jag.
Smeknamn blev däremot Skimmeln och Bruning...
fortsättning följer...

Åhh, sommartid...

2011-04-10T17:51:00.005+02:00

Äntligen börjar vintern försvinna. Nu ligger det bara snö kvar i diket.

Backen däremot har inte mått bra utav vinterns påfrestningar så det tar nog ett tag innan den blir bra att åka på.

Jag har äntligen ridit igen!

Men inte kan jag ta det lugnt och rida EN häst - nej, upp på 3 stycken måste det bli

Det kommer att betyda världens träningsvärk imorgon men det får jag väl leva med så länge nacken och revbenen inte börjar protestera mer än de redan gör.
Den här glada pensionären med Isabelle på ryggen kan man inte tro att han faktiskt är född 1989! Han blir så glad när han får komma ut och "lufta" att han bockar och ruskar på hela sig. Jag ska ta över och rida honom när Isabelle har busat av honom det värsta i några dagar. Haha.

Walino och jag var nog lika stela och ovana båda två idag men han ÄR ju så älskvärd!

Ja, och feta Bruning och jag får väl banta tillsammans. Det är ju inte bara jag som fått en paus på drygt 1,5 år utan även han. Men att sitta upp på honom är verkligen som hemma! Man blir så glad av att rida honom. Igår luftade vi härliga Charmeur - bilder och mer om det följer i nästa inlägg. Nu i dagarna kommer jag även att lägga ut nya hemsidan. Dvs. jag går tillbaka till den "gamla" layouten som jag nog tycker bättre om iallafall.

Vi ska sälja av en del hästar så är du på jakt är du välkommen att höra dig för hos oss.

Nu är det fodring och dagens sista insläpp som gäller. Sedan ropar köket där Daniel skalat en hel bytta potatis för att jag ska kunna göra potatisgratäng.

Att skala potatis och att hänga upp strumpor när man tvättat är nog bland det tråkigaste som finns...

Fotomodell

2011-03-20T12:38:00.000+01:00

Mina pannband har ju fått stå tillbaka ett tag nu pga. att jag sålde många till återförsäljare (= kul) och inte riktigt hann med att producera nya. Plus att min pärlbutik tagit stor del av min tid.

Att sätta ihop dom går relativt fort. Det som tar tid är att få till ett snyggt mönster och att pannbandet får rätt vikt. De får inte vara för lätta för då flaxar dom, blir dom för tunga är det inte speciellt bekvämt för hästen. Så ett pannband kan ta allt från 2-3 timmar upp till 2-3 dagar (!) att göra.

När dom sedan är klara så ska dom fotograferas. De är definitivt snyggast när dom sitter på häst och igår tog vi ut Landgraf och fotade en del. Jag kan inte riktigt se mig mätt på dessa bilder - en så otroligt fotogen häst! Det var nästan att han förstod att han skulle ha öronen framåt och bara se snygg och söt ut!

Pannbanden har nu fått en egen Facebook-Sida:http://www.facebook.com/pages/LineDesign/137434839659362?sk=wall gå gärna in och "gilla"...

Kärlek

2011-03-10T16:41:00.000+01:00

Jag är helt säker på att hästar kan känna kärlek. Vi har ju rätt så många hästar men det är inte alla som verkligen lyser kärlek när dom ser mig.
En häst som lyser kärlek när den ser Isabelle, det är Delightful Magic. Ögonen blir helt fulla av hjärta-tecken.

Kiara älskar mig och Bubulina. Och lilla Flash. I måndags lyckades han och svarta hingsten ta sig ur ur sin hage. Medans Macig stod uppe vid stallet så hade Flash lyckats hamna mellan staketet till deras hage och hagen där valackerna var ute. Han sprang omkring helt planlöst bland buskarna och träden och kom inte ut. När vi hade öppnat så stod han och darrade längst bort men vågade inte komma så jag gick dit. När jag kommer fram så står han där och väntar och när jag går iväg så följer han mig som en hund. Och hela hästen lyser kärlek. Jag litar på dig. Du kommer att rädda mig ur det här...
För länge sedan hade jag en häst som hette Balu. En väldigt speciell häst. Han hade fastnat i elrepet och naturligtvis fått panik och snurrat in sig i det på alla 4 ben och kom inte loss. Stallägaren hade stängt av elen, men han snurrade in sig mer och mer och de kom inte i närheten av honom. När jag sedan kom och pratade med honom så stod han alldeles still tills jag hade trasslat ut honom ur repet... Sedan sänkte han huvudet och buffade till mig. En alldeles speciell känsla...

Hört & hänt...

2011-02-23T17:37:00.000+01:00

Jag har precis läst om en stor debatt i Tyskland.
Rätt intressant.

Följande har hänt...
Nobel-Lösdrift (kallas aktivitetsstall) med flera lador att gå in och ut i - dessa har sådana där plastremsor hängandes vid den öppna sidan. Dessa förhindrar ju kyla (och värme) från att tränga in och hindrar även flugor från att komma in på sommaren.

Flera hästar är ute - flera hästar är inne. Något händer och hästarna blir rädda. En av hästarna som gick ute sprang för att komma in i ladan - en häst som var inne i ladan springer för att komma ut ur ladan.

Precis i ingången springer dom på varandra eftersom dom inte kan se varandra (ingången är 10 meter bred).

Och den ena hästen är död.
Och nu vill inte försäkringsbolagen betala eftersom det inte går att bevisa vems fel det är.

Detta måste väl ändå vara unikt och maximal otur - en sak som egentligen bara inte händer!

Press-Frihet

2011-02-22T12:51:00.001+01:00

Idag blev mina inlägg i Tidningen Ridsport borttagna.

Inte för att jag gjort ett personligt påhopp.

Inte för att jag på något vis bröt mot regler

Jag ställde en enkel fråga och tydligen trampade jag någon rejält på tårna...

Inlägget gällde erinran till 2 vetrinärer i Jönköpings Kommun varav den ena vid flertalet tillfällen skrivit ut lugnande till en hovslagare "för att användas vid hantering av svåra hästar".

Denna hovslagare däremot har inte bara använt lugnande vid ovanstående tillfällen utan även "när han har haft ont i axeln själv" - han har dessutom använt det helt utan ägares vetskap.
Så min fråga i det hela var: och vad gör man åt hovslagaren?
Ett svar på mitt inlägg var att man inte trodde att sånt hände.
Och jag svarade att jag vet att sånt har hänt. Och att därför min fråga kvarstår: man erinrar vetrinären men vad gör man åt hovslagaren?
Då togs inläggen bort.
Jag har skrivit till webredaktionen och frågat begrundat på VAD gör att man tar bort inläggen. Så det ska bli spännande att se vad dom svarar.

Mörker

2010-12-13T19:33:00.000+01:00

Det mörkaste mörkt måste väl för en stallägare vara när elen gått och man i mörker försöker mocka ur en torvbox.
Eftersom det var dagsljust ute men för kallt för att öppna dörrarna förutom i ponnystallet på glänt så var jag dessutom för lat för att gå in och hämta en pannlampa.

När jag var klar med mina boxar hade vi... vipps... el igen.

Falco - livräddaren

2010-12-12T12:28:00.000+01:00

Innan idag kom jägaren upp och bad oss ta in Casper då spröt-hunden (det är dom med sändare) skulle släppas efter hare som sprungit upp hit.
Isabelle red i paddocken och Falco sprang och visade upp sig i hagen då plötsligt haren kom farandes med spröthunden efter. In till Falco som tyckte att det var kul att han äntligen fick en lekkompis och satte efter spröthunden.
Den tyckte inte det var riktigt lika kul utan glömde av haren.
Haren hittade vi för övrigt sittandes vid gödselstacken lite senare.

Besök

2010-12-11T16:52:00.001+01:00

Igår hade vi besök i trädgården. Vi ser spår av dom ofta. Men den här gick lugnt genom trädgården och ut genom grinden och sedan sakta till ensilagebalen. Det är ju svårt för dom att finna mat just nu så det är en välkommen gäst vi gärna föder.

Det här med hästar...

2010-11-11T15:18:00.000+01:00

Ett ramaskri genom Sverige - Totilas är såld - hur kunde ägarna och hur kunde dom dumma Tyskarna som kallat honom sprattelhäst köpa honom! Tyskarna köpte ju BARA för att de inte gillade att Holland satt på dressyrtronen.

Och ägarna sålde bara för pengarna - hur kunde dom!

Jag är säker på att hela Dressyrsverige inte hade klankat och varit så elaka om en svensk hade köpt Totilas och låtit Jan Brink rida. Då hade det säkert bara varit rätt åt holländarna som inte kunnat behålla hästen i Holland.

Ägarna då? Hur kunde de sälja honom! Hallå, för 100.000 Miljoner SEK vore det väl ändå ganska dumt att INTE sälja!

Tänk om han får en kolik imorgon? Eller bryter ett ben för att han slinker ut ur sin box - det skulle inte vara den första hästen som gör det. Och, vad hade dom haft för sin patriotiska tanke då? Snabbt kan det gå om vi tittar på att Christian Ahlmanns absolut talangfulla häst trillar omkull i tävlingsboxen i Oslo och dör.

Totilas var till salu. PS köpte honom - varför ska han inte vilja ha en sådan häst?

Det finns värre öden. PS kan säkert förvalta honom på bästa sätt - vi kommer att få se föl efter honom OCH vi kommer att få se honom tävla.

Tror nu en enda av er att någon i Sverige som gnatat ner det är skulle nobba att betäcka med honom nu när han står till förfogande? Säkerligen inte. Tacka och ta emot. Och tjäna pengar. För det är ju mycket det den här sporten handlar om - tjäna pengar...

Maddick splittrade Hästsverige i 2 parter. En solskens-historia som blev så nersvärtad. Egentligen spelar det ju ingen roll om nu Helena vann - för Anette kommer INTE att sälja hästen - om hon så ska tälta. Hon leasar ut den istället. Helena får inte ett öre - men hon vann i rätten. Absolut dålig bismak på det hela tycker jag...

Det var en gång en flicka som hade en häst. Hon upptäckte snart att hästen hade mer kapacitet än hon och så letade hon en ny ryttare till hästen. Hon hittade en och satte själv upp ett kontrakt fram till 31.12.2010. Hon behöll 60% i hästen och ryttaren fick 40% mot att han betalade allt (och behöll allt).
En dag (igår) när han gick ut i sitt stall så var hästen borta. Delägaren hade helt resolut hämtat hem den. Hon befann sig i en sådan ekonomisk situation att hon tyckte att hon hade rätt att göra så. Med sin häst.

Hästen heter SAM och ryttare Michael Jung - guldpojken som vann VM i fälttävlan. Även här får advokater reda ut vem som har rätt eller orätt.

Det här med hästar är inte enkelt. Och alla har sin uppfattning. Men så länge pengar styr och något är till salu så finns det alltid en köpare. Förr eller senare.

It¨s Magic

2010-09-26T08:26:00.001+02:00

Svårt att tro att bilderna visar samma häst - Delightful Magic - hästen som lever upp till sitt namn. Nu.

Från att ha blivit misskött, vanvårdad, fått otillräckligt med mat över en längre period, varit på väg till slakt så är han idag en underbar ponny som alltid gör sitt bästa.
Nej, vi såg honom inte och köpte - vanvård och köp stod någon helt annan för. Han hamnade hos oss för att han var i så dåligt skick att han inte kunde transporteras tillbaka till ägaren efter att köparen ej betalat och ej matat...
Han var aldrig tänkt att bli tävlingsponny. Endast mata, sköta om, sälja. Men utöver att han är väldigt charmig så har han dessutom växt in sig i våra hjärtan.
Han ställer alltid upp och gör alltid sitt bästa.
Idag är han startklar LA/Msv. Men eftersom vi inte har kunnat vara ute så mycket pga allt som har hänt tog vi ner honom i klasserna i stället. Så nu är han ute och glassar rund i LB med både vinster och placeringar.
Against all odds - passar verkligen in på honom och vi önskar att han får komma till någon nu som kan fortsätta förvalta honom på rätt sätt.
Underbara Magic som var den fula ankungen är numer en vacker svan med gott självförtroende, personlighet och rätt inställning till hoppning... Love U...

The good old days...

2010-09-09T12:06:00.000+02:00

Idag kom Manfred med ett kvastskaft och säger: vet du vad det här är?

Jag förmodar genast att svaret inte är just kvastskaft och rycker lite på axlarna - näe, vet jag inte...

Det är fjärrstyrningen till vår Volvo, säger han.

Bagageluckan som strulat rätt länge har nu gett upp helt och det går inte att öppna den. Utifrån. Nu tar man kvastskaftet och öppnar den innefrån.

Detta fick mig genast att tänka på en gång för länge sedan när jag körde en knallröd Alfa Romeo (80års modell GTV Turbo om det intresserar någon) den gick också jämt i baklås. Där fick man då krypa in i bagageluckan - vilket inte är så lätt på en liten sportbil och sedan ta en lite tjockare ståltråd med ögla som jag hade liggandes där och sen fick man fiska och öppna innefrån.

De gamla goda tiderna ja... I vintras berättade jag för Isabelle att vi förr i tiden när hästarna var svettiga torkade dom med halmviskor. Va (kort A) utbrister hon - hade ni inga fleecetäcken???

1års-dagen

2010-09-08T07:48:00.000+02:00

igår var det exakt ett år sedan min olycka hände.
Det var en jättekonstig känsla och ju närmare 16.20 klockan blev desto mer andnöd fick jag...

Vi skrattade lite och sa: jag ska inte ta in några hästar på eftermiddagen. Och Manfred fick inte hämta hö...

Riktigt svårt blev det framåt kl. 18... För ett år sedan vid den tiden visste ingen om jag skulle överleva.
Linköping stod beredda att öppna min bröstkorg. Bröstkorgen hölls ju bara ihop av ett revben...

Alla andra var brutna... några ett flertal gånger och hur stor skadan på lungan var visste ingen just då.

Barnen togs omhand av en präst på sjukhuset...

Skulle jag överleva natten? Skulle kroppen orka? Ovissheten och pressen enorm...

Blödningen på hjärnan visade sig ju vara en godartad tumör - så i efterhand kan man väl säga att det var tur-i-oturen att olyckan skedde. En tumor stor som en golfboll kan ställa till med mycket förtret i kroppen...

Jag har fortfarande svårt att hämta andan djupt. Revbenen besvärar mig fortfarande.

Min arm - som ignorerades av alla läkare i över 3 månader besvärar mig kanske mest eftersom armen emellanåt domnar bort. Med 2 skadade muskler - varav en hänger i en liten slamsa - så är det kanske inte så konstigt.

Axeln hänger och jag har spänningshuvudvärk från nacken upp över bakhuvudet på höger sida...

Min brutna nacke har hela tiden besvärat mig minst. Scenarion där jag ligger på köksbordet varannan dag för att hemtjänst ska kunna byta krage kan jag le åt... Men jag har inte full rörlighet i nacken åt vänster och kompenserar genom att vrida hela kroppen. Jag har även huvudvärk på vänster sida av huvudet. Men den är mer blixtrande än på höger sida.

Och nu lämnar jag ettårsdagen bakom mig...

Vi har äntligen tagit oss för att göra en make-over på ridbanan. Vi har tagit bort hela trästaketet, målat stolparna vita (det gjorde Isabelle), dragit i isolatorer och satt upp vitt band.
Därefter var det kanternas tur... Och mitt i ridbanan växte plötsligt ett berg! Det vill säga först trodde vi att det var en sten på ca. 30 cm omkrets. Men se det var det inte. Så vi får nog ställa ut en stor blomkruka där. Just nu står vattenkannan väldigt malplacerad mitt i.
Men fint har det blivit och stort (större). Så nu kanske jag får min lilla stenmur runt den iallafall...

Syskon...

2010-08-26T10:49:00.001+02:00

När MentToBe (e. Falco u. Kiara) föddes så lät vi oss bländas av denna vackra hingst. Han var lika fin som åring och väldigt lik sin far som 2åring var han något man gärna vilade ögonen lite längre på.

När lilla Flash föddes sa vi att vi inte behövde ta kort på honom. Han såg exakt likadan ut som MTB. Förutom en liten "blixt" i pannan.

Nu som åring ser han ut som vilken åring som helst = gänglig, överbyggd...

Igår när vi sk

ulle ta in honom från hagen så stack han! Rakt genom stallet, ut på andra sidan och sprang upp och ner för backen till Kullstugan. Vilken häst! Jag höll på att glömma att fånga in honom.

Så i år föddes då lilla Surprise - ett stoföl - och helsyskon till MTB och Flash. Hon är så läcker! Vad dom har gemensamt alla 3 är Falcos lynne. Kiara präglar dom till självständiga små varelser som är lagom kaxiga och nyfikna på sin omvärld.

Översta bilden visar Isabelle när hon red Kiara för första ggn på 3 år. Och fick syn på Magic med hans roliga flughuva. Undre bilden visar Surprise in Action...

Det blev ju bra ju...

2010-08-21T12:47:00.000+02:00

Vaknade halv 4 imorse och hade ont i magen. Sån där knut ni vet som om något kommer att hända.
Det var bara att kliva upp. Hade en större pärlorder att packa - bra sysselsättning till 3 stora bägare kaffee.
Idag var nämligen en tävlingsdag. Isabelle skulle ut och lufta Delightful Magic och Landgraf. Och min premiärkörning. Har inte kört bil på 2,5 månader (sen innan operationen) - men med 2 tjejer i bilen (Isa och Sofia) och inte alltför långt (Aneby) tänkte jag att det nog blir bra.
Tills jag kom ut i stallet... Min älskade stora svarta hingst (alltså Dark Macig) mår inte bra. Han vill inte äta utan står och hänger i andra hörnet. Aha, därav alltså mitt magknip och andnöd...

Omdisponering. Manfred får köra och tävla och jag får vara hemma och vara nervös. Fast egentligen var jag inte det.

Ringer vetrinär. Macig har feber. Ilischias??? Hög feber som steg. Även hästar skakar för att dom "fryser" när febern stiger. 39.7. Tar blodprov och Macig är riktigt illa däran - jag får till och med spraya in honom med flugspray (han brukar riva stallet och ta livet av alla i hans närhet annars...).
Han står med sitt huvud i min arm och jag bara älskar honom!

Så fick han Finadyne och pencillin och det hjälper. Blodprov får vi svar på tisdag. Han mår mycket bättre nu. Ser piggare ut och ville absolut ut.

Isa är dubbelnolla i LC:n med Landi och ett stopp i omhoppningen med Magic.

Låter jättebra att hon blev 4 med Landi men det är lika med en ur placering då det bara var 8 startande.

Så istället går hon och vinner LB med Magic och blir 2a med Bus-Landi - DET tycker vi om.

Våra Magics var kämpare idag - den ena på tävling den andra på hemmaplan.

Och ponnyerna var taggade och efter alla motgångar, sjukdomar och operationer mm. var det här precis vad Isa behövde. Grattis gumman...

missade...

2010-08-13T13:42:00.000+02:00

att lägga upp årets roligaste bild till er. Jag lade upp den på Facebook men missade bloggen, fy.
Stackars Magics huvud var ju alldeles svart av flugor så det blev på med huva.
Flugorna slapp han men dom andra undrade vad det var för UFO som var med dom i hagen så han fick inte vara med dom andra.

Huvan finns ju för ston också. Med rosa ögon och ögonfransar...

Flugskytte

2010-08-12T13:31:00.000+02:00

Det är ingen sport längre att döda flugor.

Sport är att klippa till dom i luften med flugsmällan och se hur långt dom slungas iväg...

På andra sidan staketet...

2010-08-12T13:22:00.000+02:00

är gräset alltid grönare. Det är ett motto vi skrattat gott åt i dagarna.

Isabelle har nämligen börjat rida Kiara.

Och Kiara säger: du-tror-väl-inte-att-jag-inte-tänker-äta-gräs-även-om-du-sitter-däruppe!

Så när Isa inte är helt uppmärksam, mejar Kiara staketet och kör ner huvudet och äter.

Lilla Surprise tycker det är mycket suspekt att någon sitter på hennes mamma!

Men hon racar runt ridbanan och bockar och hoppar (!) bommar som ligger i vägen och har jättekul.

Ibland kör hon sliding stops direkt framför Kiara. Inte lätt för henne att bromsa då!

Bilder följer och uppföljning lika så

Still going strong...

2010-08-04T17:13:00.001+02:00

Vad jag älskar Dark Macig! Jag menar, han är faktiskt nästan 22 år! Och så pigg och fräsch.

Vi tyckte ju att han kunde trappa ner lite. Kanske bli "tant"-häst till mig men när Isa satt upp och det stod hinder på banan då blev han riktigt het! Taktade och kunde inte gå skritt och bjöd på hindrena.

Han är så snäll och fin och alltid på gott humör och var synbart nöjd med att få hoppa igen.

Jag hoppas att vi får njuta utav honom i många år till.

Äntligen regn...

2010-07-25T10:25:00.000+02:00

men måste det bli så kallt för det? Vi har haft över 33 grader och nu är det 9 och blåsigt. Man håller ju på att frysa häcken av sig!

Men igår trotsade vi väder och vind och var på beach-party.

Alla grannar har gjort iordning badplatsen nere vid sjön med nya bryggor, flytande brygga att simma till, tagit bort massa träd och lagt på sand.
Så igår invigdes Boo Beach 2010 med ett beachparty...
...med spöregn, grillning och lägereld. Vi fick plats 20 stycken under en stor presenning och det hela hade en mycket stor fördel jämtemot sol och värme - det var helt fritt från knott och flugor!
Riktigt mysigt. Tjocka vinterjackan kom väl till pass.

Förra veckan klippte Isabelle Landgraf. Hon gillade inte resultatet då hon tyckte att han blev "prickig". Dvs. han blev apelkastad - något som inte syns annars. Men nu tror jag vi får ta och täcka honom - ler, stackarn.

Under hela perioden med sol och värme tänkte jag att jag väntar med och röja i butiken tills det regnar och är dåligt väder. Undrar om jag hittar något argument för att inte göra det nu iallafall då...

Frysta bananer och att kissa på hästar...

2010-07-21T11:54:00.000+02:00

Titeln säger allt. Men inte varför och det ska jag förklara nu...
Många hästar (och ffa. dess ägare) har ju problem med mugg.
Ett sattyg som kan ha massor av olika anledningar och är svårt att bota.

När vi bodde i Tyskland hade jag ett skyddat varumärke och skyddad receptur bl.a. på muggsalva - en av få som verkligen hjälpte - utan kemikalier.

Men i en tysk hästtidning läste jag nu om någon som var fruktansvärt förtvivlad för hennes häst fick mugg lite titt som tätt. Och faktum är att vetrinären rekommenderade KISS som det allra bästa och garanterat (beroende på vad man har ätit) dopingfritt.
Kanske någon är tillräckligt förtvivlad för att testa. Nu har jag inga hästar med mugg och har aldrig haft. Orsaken till att jag utvecklade en muggsalva var pga. en inackorderingshäst vi hade på den tiden. Hon hade också jämt och ständigt mugg.

När jag inte får rida är jag ju en rätt lat människa. Jag avskyr att gå ut och gå. Jag tycker verkligen att det är dödens tråkigt. Och det är ungefär den enda aktivitet jag får syssla med just nu.
Så i det här vädret lägger jag mig hellre i solen och äter... GLASS!

Vilket ju visar sig på vågen om man ställer sig på den.
Så i en av alla tidningar jag läst i solen så står det att man ska frysa bananbitar för att ta fram när man blir riktigt glass-/godissugen.
Lät äckligt, tyckte jag och kom genast att tänka på en banansallad som mamma läst receptet på för dinosaurierår sedan. Banan med olja och vinäger... DET var superäckligt!!!
Men jag var tvungen att frysa in lite bananbitar (som vi undrade om dom skulle bli svarta).
Första omgången blev inget bra eftersom jag lagt dom huller och buller i en burk och det blev som en stor bananbit! Men det var verkligen gott att gå och suga på den frysta bananen!
Nu har jag lagt bakpapper emellan och hoppas att det blir lite enklare.
För det är riktigt läckert och garanterat nyttigare än glass. Man kanske kan dela dom i större bitar och sätta en schaschlik-pinne i mitten så det blir som en vanlig glass. Eller mindre på en tandpetare... Värt att prova iallafall.

Lite Falsterbo igen

2010-07-11T17:49:00.000+02:00

Nu avundas jag ingen längre som befinner sig i Falsterbo. Varken besökare och framförallt inte utställare.
Jag kommer ihåg när vi fortfarande ställde ut i Falsterbo. Att lämna halvön var inget man gjorde på en kvart precis. Men som alla andra utställare ville vi hem och stod ut med att sitta ca. 3 timmar i kö innan man kom ut på stora vägen. Sen var det McDonalds som gällde. Det finns - utav alla McDonald jag varit på - endast en som är snudd på äcklig och det är den man kommer till när man varit i Falsterbo.
Men det är alltid fullt där ändå.

Ett år regnade det så otroligt i Falsterbo att vi verkligen hade problem att hålla våra saker i tälten torra.
Någon hade på natten även gått och snott spånbalar i stallarna så det fanns inte spån till hästarna och inte en bal att få tag på inom 200 km radius. Det året gjorde vi ett jätteklipp i Mustang-Montern. Vi köpte 15 säckar (det var det dom hade kvar) av deras foder på söndagen och betalade 3 eller 400 spänn tror jag. Haha, det är blondinvarning på det!!!
Det låg så mycket gyttja och gegga överallt så det gick självklart inte att köra med pirran. Vi band ett grimskaft i den längst ner och sedan drog lilla Caroline som var med i fram och jag sköt på och balancerade ibak. Så dumma vi var! Vi var helt slut innan vi hade fått bort alla 15 säckar från deras monter! Som vi slet!

Jag undrar om det var samma år som Royal Canin - lr. ngt. annat hundfoder hade provpåsar för 10 SEK. Man fick en halv liten plastpåse. På söndagen fick man en ryggsäck smockfull med dessa provpåsar för 10,- så vi köpte en hel massa sådana. Det var även tuggummi i som faktiskt var riktigt gott. Det hade vi dessutom gått och nallat utav flera ggr. under veckan.
Tuggummit visade sig vara för katter. Som dom skulle tugga på och sedan svälja för att få ut alla hårbollar...
Kul var det i Falsterbo. Vi har massor med minnen därifrån...

Informationsflöde

2010-07-09T11:58:00.000+02:00

Ex-Spot har utgått på apoteket för katter. En liten ledsam hög ligger kvar för hundar. Annars är det FrontLine som gäller. Hur kan något som är bra endast försvinna?

Googlade på det idag - för på apoteket visste man ingenting. På de svenska sidorna hittade jag inte heller något. Men - som vanligt - hur mycket som helst på tyska sidor. Ex-Spot är giftigt på katter och kan till och med vara livshotande. Jaha. Man tycker att apoteket borde veta det.

Vad jag inte visste var att Teetree-olja också är jättefarligt för katter. Kan också vara livshotande. Det är ju annars väldigt bra mot fästingar.

Paul har oraklat igen. Spanien vinner över Holland. Och Tyskland blir trea.
Sorgligt nog är det förmodligen hans sista VM. Den här sortens bläckfisk brukar inte bli äldre än ca. 2 år.

Imorse hade nog Isabelle också behövt ett orakel innan hon gick ut i stallet. På vägen in i huset igen korsades hennes väg av en väldigt fräsande huggorm. Den var säkert nästan en meter lång och skitförbannad!

Hon skrek så att hon hade ont i halsen efteråt. Och huggormen blev nog döv på kuppen.

På tisdag får vi storfrämmande. Då kommer Steffi - en av mina f.d. praktikanter med sin familj från Tyskland och hälsar på en vecka. Det var ett roligt år vi hade tillsammans för ca. 11 år sedan! Det ska verkligen bli jättekul att träffa henne igen.

Datorer och orakel

2010-07-08T10:31:00.000+02:00

Paul fick rätt. Spanjorerna sopade fotbollsplanen med tyskarna.
Tänk att en bläckfisk kan veta det! Orsaken heter mussla. Det låg alltså en mussla i varje låda som alltså Paul fick bestämma sig för vilken mussla han ville ha.

Det kanske är som häst- eller hundgodis för bläckfiskar. En mussla och voíla, gör dom vad som helst.

Det blev en ny dator igår iallafall. En bärbar HP (ingen värsting) och en ny extern hårddisk. Så sedan igår sitter jag med en laptop. Smidigt egentligen. Håller på och laddar över allt från den gamla datorn så att jag kan fylla den nya, bilder, hemsidor, bildbearbetning, TV... you-name-it - vad man samlar på sig!
Hårddiskar är som handväskor - ju större de är desto mer lagrar man på/i dom...

Arbetet som Kiara har påbörjat håller vi på att fortsätta med: att rasa staketet kring ridbanan. Vi ska måla om stolparna och sätta band istället. Förhoppningsvis kan vi fylla på med gummiflis inom snar framtid också.
Ridbanan känns jättestor utan staket - och hästarna tycker det är lite konstigt. Tänk vad dom är vanedjur!

Vädret är lagom idag. Överallt hör man om värmeböljor och extrema värmeböljor och här har det mulnat på. Fast då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag mixar med mina datorer.

Paul och andra profeter

2010-07-06T14:45:00.000+02:00

Paul (bläckfisken) har bestämt sig. Tyskland ska förlora mot Spanien i fotboll.

Ett helt land är i uppror!
Personligen sitter jag och tittar på online-resultat från Falsterbo. Hur kul är det på en skala från 1-10!

Och min "personliga stjälp" från Försäkringskassan tycker att det är ytterst konstigt att jag inte kan arbeta - nyopererad som jag är. Nu måste både läkare och jag "försvara" oss! Kan dom inte kasta sig över folk som verkligen försöker att bedra dom istället?

Isa har ridit tjocka Bruning nu 2 dagar. Med ett leende på läpparna fullföljer hon öppnor, skänkelvikningar och passabla galoppombyten. Idag prövade vi oss på slutor också.
Kontentan av det hela är att hans 1,45-gjord faktiskt passar runt honom igen.
Nej, ingen hoppsadel. Dressyrsadel med korta stroppar.

Lilla Surprise växer så det knakar och Kiara är som vanligt: mat-går-före-föl. Surprise springer omkring själv inne på ridbanan medans Kiara raserar staketet och äter på andra sidan. Hon är hopplös på staket! Fast alla hennes föl är ju väldigt självständiga och får inte panik när hon går iväg som tur är.

Idag ska jag börja röja i butiken igen. Har ju en hel del lagervaror som jag skulle vilja bli av med och göra om inne i butiken. Men om ingen vet om att jag har dessa varor kan jag ju inte sälja dom heller, ler.

Sedan en vecka tillbaka sitter jag och jämför olika datorer. Det är nämligen klart dags för en ny innan den gamla ger upp helt. Har väldigt svårt för att bestämma mig.

Imorgon ska jag åka och titta med mamma nere på stan. Får se om det blir någon.
Synd att jag inte har en Paul. Då hade jag kunnat rådfråga honom nu.
Hoppas bara att han misstar sig gällande matchen imorgon!

Folksfest?

2010-07-04T10:01:00.000+02:00

Sveriges största folksfest har börjat. Jag menar självklart Falsterbo.

En underbar plats på jorden för hästmänniskor och ännu bättre om solen skiner. Då är det suveränt.

Och jag missar det i år!

Tidningen Ridsport förkunnar stort: Falsterbo visas på TV!
Men inget i direktsändning. Och inget på tider som är attraktiva eller vad sägs om 22.30 - eftersänt förstås. Sammanlagt - tror jag - 3 timmar.

Det har gjorts tester med web-TV - bl.a från Ponny-SM mm.
Varför går det inte att fortsätta med det?

Så för framtiden får ni en webadress av mig: www.clipmyhorse.de - Web-TV som sänder nästan varje helg - hopp som dressyr på de flesta största tävlingsplatserna i Tyskland.

Och för dom som inte som vi är lyckligt lottade med tysk TV så kan jag avslöja att de kommer att direktsända från Aachen. Hela tävlingen. Så kryssa för det i kalendern...

Dessa djur...

2010-06-30T17:41:00.001+02:00

Ibland när man håller på med hästar så undrar man vad f...n man håller på med. Och hur länge till man ska hålla på...

Tittar man på en internationell hoppning på TV så blir man supermotiverad att åka och rida (eller som vi gå ut i stallet) och så rider man den stackars hästen som inte alls har samma mål just den här dagen. Vi kan byta ut hoppning mot dressyr. Stackars LB-hästen måste piaffera idag. Och så blir allt bara så fel för att vi som människa satt upp ribban för högt. Allt på sin nivå - framgång som motgång.

Isa säger: jag har jobbat med den här ponnyn i 7 år och så vägrar han ut sig!

Jaa, säger jag. Och han nollade dagen innan.

7 år!!! Säger Isabelle.

Visst. 7 år. Jag har ridit Bruning i 9. Och vart tog tävling vägen?

Jag red Alyna i 10 år och utbildade henne upp till svår klass - skitkul. Tävling? Nä, det fanns det inte nerver för. Hennes mamma var likadan. En vinst Msv dressyr. En 2a plats i svår klass... och hur många ggr. åkte vi inte ut och harvade runt i LA-Msv. och hon stack på diagonalen (hoppade över dressyrstaketet), höll på att bralla in i domarkuren (domarens min var obetalbar!) tvärbromsade mitt på långsidan för att hon fick syn på en högtalare... eller som den gången när hon skulle göra halt framför domaren och rygga. Vad gör hon? Kissar... med diverse brakskitar...
Jag vet inte hur många ggr. jag har varit på väg att ge upp helt. Åh, vi har en placering i 1,50m hoppning också. En. På hur många starter?

Avla marsvin har stått högre på listan är rida många ggr...
Och Alyna fick mig att gråta många ggr. (inte minst när hon dog). Ändå har hon varit en underbar häst och vän. Och hur många har haft möjlighet att träna på högsta nivå?
Frustration, ilska, maktlöshet måste göra en starkare inte svag...

Och hoppet är det sista som ska överge en... vilket får mig att tänka på PAUL.
Paul är en bläckfisk i Oberhausen i Tyskland. Paul väger 700 gram, är 2,5 år, har 3 hjärtan och 9 hjärnor (!!!)
Varje gång Tyskland ska spela fotboll nu under VM så har man rådfrågat Paul vem som vinner. Detta gör man genom att ställa upp 2 genomskinliga foderlådor. En med Tysklands flagga på och en med motståndarlaget. Tom. att Tyskland skulle förlora mot Serbien visade Paul genom att krypa in i Serbiens låda. Utklassningsmatchen mot England fick honom att innan krypa in i lådan och stänga locket och där satt (låg?) han i 20 minuter innan han kom ut igen.

Nu tog han 45 minuter på sig att bestämma sig för den tyska lådan inför matchen mot Argentina.
Detta tyder man på att det kommer bli en låååång match (alltså förlängning) men Tyskland kommer att vinna.
Jag tror att jag också vill ha en liten Paul som redan innan talar om för mig om något kommer att gå bra eller dåligt. Vad bekvämt det hade varit...

Nytändning

2010-06-27T14:12:00.000+02:00

Vilket år det har varit!

Tidsräkningen för året får väl börja med min olycka då i september förra året då jag höll på att mista livet. Vid röntgen upptäckte man ett Meningiom - en oftast godartad tumör på hjärnhinnan.

Vidare röntgen osv. så fick jag svar i november att den är stor - 3,6cm - förtränger hjärnan och därmed ska opereras.

23.12 fick jag kallelse till Linköping för samtal.

Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta.

Lusten att blogga och berätta var i stort sett lika med noll - för vem vill läsa en "hästblogg" som bara handlar om läkarbesök, operationer mm?

Den 7.6.2010 blev jag äntligen opererad. En operation som kunde slutat var som då jag är klassad riskpatient med starkt förlängd blödningstid. Eller - som jag fick veta - kan sluta med att jag blir ett dreglande paket i rullstol... Har man kirurger som ska föra patientsamtal borde de kanske skolas i det och inte skrämma skiten ur sina patienter!

Men allt har gått bra och trots lite huvudvärk, sårvärk och akut trötthet så är förhoppningsvis denna resa slut här.

Året som gick var ju tufft på många sätt med en vinter som höll i sig i stort sett 5 månader.
Staketen var ca. 20cm höga och sade jag före jul att äntligen får vi en vit jul så kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Högelid var omringad av en stor snömur.

Men snön betydde att Isabelle kunde rida i stort sett hela vintern och hästarna var extremt välmusklade.

Isa drabbades av 4 halsflusser med varbölder direkt efter varandra under våren och var på sjukhuset sammanlagt 5 gånger. Missade naturligtvis enormt mycket i skolan och det var många turer mellan Vetlanda och Ryhov i Jönköping kan jag tillägga.

Har jag annars knappt vetat var sjukhusen ligger, hittar jag ypperligt bra numer både i Linköping, Ryhov och Eksjö.

Jag har fortfarande en del sviter efter olyckan - som du förresten kan läsa om (eller kanske redan har läst) i Tidningen Ridsport Nr. 10/2010. De revben med multipla brott är inte helt OK och 2 muskler/senor är i stort sett avslitna i min högra arm.

Men jag hoppas ändå att jag har det värsta bakom mig nu och kan nytända. Det känns som om det behövs.

En svart dag

2010-03-11T08:04:00.000+01:00

Man stålsätter sig för att sånt här ska hända. I det här fallet har vi varit förberedda i flera år. Ändå kommer det som en chock och man känner sig så maktlös.

Vår älskade vän Sunny Boy har somnat in.

Han kommer alltid att finnas med i våra hjärtan. En snällare häst får man nog leta länge efter!

Han har lärt så många barn att rida. Han har varit en underbar klippa för oss i alla år. Nu har han gått vidare.

När Isabelles första ponny fick avlivas sade vi till Isabelle att han var i himmelriket. Hon var fem när hon flög själv för första gången från Tyskland till Sverige och mina föräldrar och då trodde hon att hon flög förbi himmelriket. Så på barns vis önskar jag honom att det verkligen finns - detta himmelrike - paradiset för våra älskade vänner.

Vila i frid älskade vän. Tack för den fina tid vi har fått haft tillsammans med dig. Vi kommer att sakna dig enormt mycket.

Solsken...

2010-03-05T10:11:00.000+01:00

...har vi fått mycket utav den här veckan. I onsdags klättrade termometern upp till 22,4 Grader. Plus! När solen sken på den. Att den börjar värma riktigt ordentligt märker man när man står i lä någonstans. Tyvärr har vi haft en kall blåst så några riktiga vår-känslor har man ju inte fått.

Älskade Sunny Boy börjar bli gammal. Ja, ja, han ÄR långt över 30 men han har varit så pigg och fräsch. Men nu tror jag att vi får vänja oss vid tanken att han får gå vidare någon gång under våren. Vi ska pyssla med honom lite xtra framöver så att han får känna sig mycket älskad.

Vi hade ju faktiskt inte trott att han skulle överleva första vintern vi hade honom och det är 12 år sedan!

Lilla Flash har bestämt sig. Han SKA vara med stona. Och dom fostrar honom. Han har inte mycket att säga till om. De är lustiga hästarna. Tänker jag efter så har nog alla våra föl dragits just till stona. Förutom Falco för han stod jämt klistrad vid Fernando.

I förregår fick vi ut och jaga stona. Jag menar staket är 20 cm över snön! Vad de inte tänkte på var ju att de sjönk ner en meter först - så naturligvis hade dom sönder staketet på ca. 100 meters längd. Manfred och jag gick omkring på skaren och Manfred blev påmind om en gång för några år sedan när Ludde hade stuckit och han följde hans spår och sjönk ner till över midjan i snö och Ludde kommer springandes och slickar honom i ansiktet! Höhöhö.

Jag har suttit på häst igen... Barbacka på Landgraf. Mycket konstig känsla så här efter 6 månader. Sen hade jag träningsvärk i flera dagar!

Ha det så bra och krama om alla ni tycker om riktigt ordentligt. Man vet aldrig när man ses igen...

Livet på Högelid...

2010-02-20T10:52:00.000+01:00

är rätt insnöat för tillfället.
Normalt när jag sitter vid datorn och tittar ut genom fönstret så ser jag trädgård, stenmur, paddock... Nu ser jag - SNÖ.

Det har kommit så mycket att vår stenmur inte finns längre.
Jag pratade med en kompis från Tyskland igår och hon sa att krokusarna har kommit upp nån cm ur jorden.
Jaa, sa jag, det kanske våra också har gjort. Jag vet inte. Det ligger minst en meter snö på dom!

Men hästarna har så kul ute. De racar fram och tillbaka i hagen - i full karriär!
Igår stod jag och tittade på Dark Macig och MentToBe som brallade och hade SÅ roligt. Man skulle inte kunna tro att Macig är 21!

Jag är väldigt stolt över mina hingstar. De är så snälla! Och det hör säkert inte till vardagen att 2 hingstar kan gå ihop och ha kul!
För Benny - som vi kallar MentToBe måste det här vara en underbar lärorik period.

Lilla Flash har fått flytta in i stora stallet nu. Han står brevid sin helbror Benny med lekfabrorn Walino på andra sidan. Tänk att Walino är så fascinerad av föl!
Flash är tyvärr som sin mor fortfarande "grym" på staket. Och han har minsann själv valt vem han vill gå med. Stona. Det första man tänker på då är naturligtvis Bubulina - allvärldens supermamma! Men nej då. Han föredrar skimmel, nämligen Cinni. Fast det verkar inte bara vara en surrogatmamma han tänker på när han står hos henne... If-you-know-what-I-mean... hehe.

Igår var vi och luftade Delightful Magic och Landgraf på Vetlandas nationella tävlingar. Egentligen skulle vi ha startat idag också men jag är ytterst glad att vi åkte hem. Vi hade inte kommit iväg imorse och jag såg att det var enormt mycket strykningar.

Ponnyerna har inte varit i ridhus sedan i Bäckseda förra sommaren och de har satt otroligt mycket bakbensmuskler genom allt arbete i snön. Både på fältet och i paddocken - och då hindrena frös fast i höstas (på lämplig plats) så har vi även kunnat hoppträna. Det var mycket kul att se att de är redo för dom här uppgifterna. Det är inte to-much och det finns gott om utrymme för mer.

Isabelle och jag har ju faktiskt kul när vi är iväg och hon satt på Landi på väg till framhoppningen och jag var något steg efter och sa något som vi skrattade riktigt gott åt. Då går det en mamma förbi oss och säger: Har ni kul när ni är ute och tävlar??? Hääää - jaaa, det har vi...
Men faktum är att jag började titta lite mer på min omgivning och det var ingen annan som hade kul... Förutom lite segeryra då... Men vi skämtar och har faktiskt kul. Andra är gravallvarliga och föräldrar som tjatar, ungar som blir irriterade, stressade personer vart man än kollar...

Isabelle har numer även skyddsänglar på sina schabrak. De är riktigt läckra. Landgrafs tävlingsfärg är numer rosa och lilla Magic har fått grå/lila. Klart snyggt.

Ja, med lånad stooooooooooor bil med 4hjulsdrift tog vi oss ner för backen, in till Vetlanda och tillbaka igen. Tack Pelle!

Jag vet, jag har inte uppdaterat på länge - men... förr tyckte jag det var skittråkigt att lyssna på "gamla människors" samtal... Läkare, medicin, sjukbesök, behandling... ja, ni vet... Idag har jag hamnat lite där själv... inte åldern kanske, men sjukdomar, läkare osv...
Man brukar ju säga att inget ont som inte för något gott med sig...

När jag röntgades vid olyckan upptäckte man ett Meningiom. Det är en (oftast) godartad tumör som sitter på hjärhinnan. Och den sitter så till att den förtränger hjärnan på mig och måste opereras bort.
2 kommentarer var...

...när jag frågade läkaren om jag kanske borde skriva mitt testament.. blev svaret: har du inte gjort det ännu???? hehe.

...från Manfred... Äntligen vet vi varför du är som du är!...

Så nu går jag och väntar på operationstid. Det är jobbigt att vänta.
Allt annat är inte så OK det heller. Förutom nacken som har läkt som den ska.

Men jag har inte så stor lust att skriva om BARA sånt i bloggen...
Så jag avslutar dagens inlägg med att berätta att jag är dj....gt ridsugen! Igår tänkte jag.... Imorgon ska jag rida... Det kanske är tur att vädrets makter är emot det. Vem vet...

Ta hand om er!

Caroline

Överraskningen...

2010-01-13T13:14:00.000+01:00

...är närmare 1,80 fuxfärgad och består fortfarande till större del av ben. Därav namnet Bambi.
För dig som inte följt oss så länge så kan jag berätta att Bambi var livmodersimport när vi flyttade till Sverige, dvs. hon var vårt första föl här i Sverige.
Hon är en tvättäkta holsteiner e. Barnaul xx u.e Casino Boy.
Bambis mamma - Cora - var tvilling och endast 1,62 en mycket snäll och välvillig häst som man tog upp alldeles för snabbt i klasserna. Hon gick som en symaskin och hoppade ALLT. Jag menar verkligen allt. Även i höjd. Tyvärr hoppade hon även när hon kom fel - vilket innebar att det var i stort sett livsfarligt att hoppa henne.

Bambi har varit utlånad (egentligen för försäljning) i 2,5 år men yttre (trevliga) omständigheter har alltså gjort att Bambi fått komma hem igen.
Isabelle har redan ridit henne och det funkar bra. Fast henne kan man ju slänga upp på vilken häst som och det funkar bra.
Egentligen hade vi ju sagt att Bambi skulle få heta Baroness när hon blir stor men nu har hon hetat Bambi i 8 år så det får fortsätta vara så tycker jag.

2010

2010-01-05T12:01:00.000+01:00

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Men det är ju bara roligt att skriva när det händer något.

Och när det inte gör det - eller endast handlar om återbesök på sjukhuset så är det varken kul att skriva om det eller för den delen läsa om det.

Jag borde gå ut med kameran och ta massa snöbilder! Det är så vackert när det är fruset i träden och hästarna blir glada över att dom kan röra sig.

Jag går ut och fascineras över just träden och tänker, va f...n, VEM tycker det är kul att titta på massa träd sen. Alltså fotar jag inne istället...

Jag har ju ett nytt skötebarn: Pärlvaruhuset. http://www.parlvaruhuset.se/

Äntligen har jag tagit mig för att öppna en pärlbutik! Det har jag velat göra länge faktiskt.

Gick och funderade på ett passande namn (som inte redan var upptaget) men till slut blev det solklart! Det måste bli Pärlvaruhuset. Jag är inne i en "skapande" fas - men inte ett enda pannband till hästar till! Det har blivit smycken - mest örhängen - och en del av de redan skapta pannbanden har gjorts om till helt klart superläckra halsband!

Jag tänker inte lägga ut bilder på pärlor och smycken här - är du nyfiken så besök gärna Pärlvaruhuset. Det här ska fortsätta att vara hästarnas och vår blogg.

Dessutom har jag gjort en pärlblogg som jag inte kommer ihåg namnet på just nu (smart drag) men det ligger under länkar.

Hästarna verkligen älskar det här vädret. Isabelle har varit nere på fälten och galopperat och jag blir ju SÅ SUGEN!!! Men jag har inte fått klartecken för ridning ännu.

Grace Kelly är omplacerad hos Christina. Det går verkligen jättebra och Christina är så glad i henne! Hon har tom varit ute alldeles ensam i skogen!

Och vi har fått hem en överraskning men DET skriver jag mer om i nästa inlägg...
//Caroline

December och vänner

2009-12-06T09:02:00.000+01:00

Äntligen är det inte november längre. Det är mörkt och grått och tråkigt. Men den här novembern var lite annorlunda...

Genom internet har jag fått kontakt (igen) med 3 människor som betyder mycket för mig: en gammal arbetskamrat (vi jobbade ihop för ca. 20 år sedan), en fd. praktikant som nu själv har barn och verkligen gick den vägen hon ville och blev Hästphysioterapeut - last but not least vårt "tredje" barn Inga - som gått sina egna vägar nu i två år. Hon är ju inte vårt riktiga barn men bodde ofta hos oss från det att hon var 13.

December börjar lika bra. Min äldsta och närmaste vän - vi känner varandra sedan 6an ungefär - vi kommer att gå en bit livsväg ihop igen.

För det är väl det som utgör vänskap. Man kan leva sitt eget liv en lång tid och sedan hörs man igen och det är som om det aldrig funnits luckor. Kravlöst med andra ord.

Hästarna då...
Vitnos trivs som fisken i vattnet med sitt nya liv. Äntligen får hon hoppa igen! Jag är säker på att vi kommer att få se henne på tävlingsbanorna i vår igen.

Charlotte trivs också. Hon tycker det är mycket mysigt med allt pyssel och uppmärksamhet och det fungerar jättebra. Skönt. Hon är charmig, väldigt speciell och hon har precis som Vitnos en alldeles unik plats i våra hjärtan.

Polarstern mår som en prins. Efter att ha överlevt djupa vatten med 15 meter höga vågor (små vattenpölar), flockar med sabeltandade tigrar (ett par något större stenar brevid varandra) och andra hemskheter så har han upptäckt att livet är perfekt! Han har plockat sina första rosetter - i hoppning !!! Och fler kommer det att bli till våren då han ska ut på dressyrbanorna igen.
Jag är så glad att han hamnat rätt - och att han verkligen får visa vad han gå för. Han är ju en helt fantastisk häst!

Våra hästar får en liten tvångspaus just nu pga. att det är djupfryst på ridbanan. Det regnade ju så kopiöst innan det frös på tyvärr.

Så därför har jag dammat av Skattkistan igen... Jag satsar numer framförallt på pärlor, lite udda sådana. www.skattkistanivetlanda.se - för den som vill titta.

Separationsångest

2009-11-16T15:34:00.001+01:00

Jag kan inte annat än att säga att jag saknar Charlotte! Det har blivit tomt efter henne. Men jag vet att hon har det bra och det är en skön känsla! Framförallt när man vet ur vilka förhållanden hon kommer och vi har ju faktiskt haft henne i drygt 10 år nu.

Vi luftade Landgraf i lördags. Lokal LC och LB i Vetlanda och han var dubbelnolla i båda klasserna. Han försökte bara få av Isabelle 3 gånger... hehe...

Isabelle tog honom galant runt utan att göra några snäva svängar och ändå är han snabb!

Landi har ju hur mycket kapacitet som helst! Och jag är övertygad om att han går sina felfria rundor msv. nästa år.

Personligen undrade jag varför jag knappt kunde röra mig igår och idag är det ännu värre. Jag har träningsvärk i benen! 6 timmar på en tävlingsplats är mångfaldigt mer rörelse än vad jag brukar fabricera här hemma nu.

Jag tror det är "farligt" att pausa så här länge från det vanliga livet. Jag brukar vara rätt händig men idag lyckades jag hamra mig själv på pekfingret! Inte lite försiktigt, nej, kavumm! Rätt på!

Nu är det Tea-Time - Roibush den här gången. Vi pimplar i oss flera liter om dagen just nu. Men vi har ett stort lager att ta av också. Det är bra att vi gör oss av med lite rester.

Dagens mat blir väldigt enkel: sallad (isberg och rucola) med nötter och stekt kyckling.
Annars brukar jag ju faktiskt nu laga mat varje dag. Det blir massa spännande rätter och Daniel fick en ny älsklingsrätt (kyckling med senap och dragon). En annan (ny) favorit blev spagetti med skinka och purjolök. Mycket smaskigt.

Musik

2009-11-11T16:08:00.000+01:00

Jag är helt säker på att den som "uppfann" techno-musik gjorde detta medans han magnetröntgades! Ja, det är det jag sysslat med sedan förra inlägget. Att förbereda mig för vidare röntgen. Nacken läker inte som den ska och man överväger operation men ville ha just magnetröntgen.

Man ska ju ligga helt stilla i 4 minuter. Och man kan koncentrera sig på vad man vill. Det finns bara en sak man kommer tillbaka till... jag-måste-svälja...

Och hur mycket man försöker att inte tänka på det, desto värre blir det! Och när man då försiktigt sväljer, måste man svälja ännu mer!

Helt sjukt!

Men nu är det gjort och nu går jag i väntans tider igen.

Vi har ju omplacerat lite hästar. Connection och Vitnos är hos Christina och Vitnos är superlycklig att hon ÄNTLIGEN blir pysslad med igen.

Absolut inga tecken på hälta eller istadighet. Hon går barfota, rids dagligen och trivs med livet.

Varför jag poängterar det?
När vi mot bättre vetande sålde henne förra året och fick tillbaka henne efter 3 månader med svåra kotledsinflammationer bägge fram var det ju en skitponny som vi vetat om att hon var kass i frambenen.
Och Isabelle hade ju inte slutat rida henne för att hon var för gammal utan endast för att hon var tvungen att vila upp sig innan försäljning.
Dessutom kunde hon ju absolut inte gå barfota och hennes utrustning som passat i drygt 3 år passade ju inte efter 2 veckor hos de nya ägarna.

Att hon fick kotledsinflammationer på bägge fram kunde ju absolut inte bero på att en vettig igångsättning efter ca. 5 månaders hagliv innebar hoppträning efter 3 dagar hos de nya ägarna.
Och att träningen fortsatte på samma sätt 2 ggr. per vecka plus ridläger ovanpå det.

Och det kunde ju inte heller bero på att Vitnos - som är inåttåad på höger fram, rakställdes när man skodde henne plus att man förändrade hela hovformen på henne.

Jaaa, det finns inte bara oseriösa säljare - det finns en hel del av den varan på köpsidan också.

Står det i en annons tex. att man INTE lämnar ut en häst på foder osv. och man mailar flertalet gånger med någon som är intresserad. Ja, man pratar tom i telefon och gör upp om provridning och plötsligt så kommer dom på att dom inte har pengar just då utan vill ha en foderhäst istället. Och om man nu inte hittade någon annan...

Eller "picknickridarna" som åker runt och provrider hästar och är jätteintresserade och sedan aldrig hör av sig igen.

För att inte tala om dom som bestämmer tid och sedan aldrig dyker upp!

Och varför åker man ut och provrider en häst och är jätteintresserad för att sedan - plötsligt (efter flera veckor) hitta massa "fel" för att kunna pruta.

Varför utgår köpare ifrån att det ska ingå massa saker: sadlar, träns, schabrak, täcken. Står det inte i annonsen så kan man inte utgå från det. Det är faktiskt ett svenskt fenomen. Åk ner till kontinenten och fråga beridaren/ägaren om du får med hans sadel!

Personligen har jag alltid tyckt att det är oseriöst om man sätter ut en häst för 100.000 och någon mailar om man säljer den för 60. Fast å andra sidan kommer de inte flera gånger och provrider och prutar sedan. Tänk så mycket tid och energi man kan spara!

Jag är lite bitchy idag, jag vet. Det beror nog på technomusiken igår...

IDAG...

2009-11-04T16:01:00.000+01:00

stör det mig inte ett dugg att jag inte måste vara ute mer än jag själv vill...
Det har snöat hela dagen. Till och med så mycket att det ligger kvar!

Varje år är det samma sak och varje år tycker man att vintern kommer på tok för tidigt.
Men något som är lika kul år efter år är att se fölen när dom för första gången får se snö!
De blir verkligen som barn - snööööö. Frustar på den och blir "rädda" när den virvlar upp.

Imorgon ska jag tillbaka till sjukhuset för röntgen av nacken.
Första gången på åtta veckor som jag får ta av kragen. Blir nog lite separationsångest...

Tävlingen...

2009-11-01T08:46:00.000+01:00

...gick bra för Isabelle och Walino.
Ett litet pet i 1,10 i fredags och ett litet pet igår med i 1,15. Men han skötte sig väl och blev inte så ohyggligt stark som han kan bli ute.
Ryttaren innan Isabelle igår flängde runt i alldeles för högt tempo med på tok för långa tyglar och vid hinder nr. 4 händer det som ju inte får hända... hästen missbedömer avståndet, kastar sig in i hindret och går omkull. Slår runt och ryttaren blir liggandes.
Jag stod på stora läktaren och Isabelle var på helt andra sidan ridhuset.
Första tanken var att störta iväg till henne och säga att hon inte får starta. Men så kan man ju inte hålla på hela livet heller! Så vi (Manfreds första tävling och nåt sånt händer!!!), Manfred och jag stod kvar och pratade med Marie som kom precis.
Isabelle fick gå in på framhoppningen igen och vi fick vänta på ambulans. När den kom gick jag till henna men hon ville starta. Även om hon sedan efteråt berättade att hjärtat gått på högvarv. Samtidigt är det som hon sa: hade jag inte gått in och startat och hoppat åtmindstone ETT hinder så hade det här suttit i länge.
Det är nog ungefär som att sitta upp igen när man har trillat av.
Jag hoppas att tjejen klarade sig utan större skavanker.

Samtidigt tänker jag på en sak som jag reflekterat över länge.
Det har ju blivit "modernt" att hoppa med långa stigläder. Det betyder ju att om hästen snubblar, går omkull, tappar balansen osv. så sitter man ju "djupt" i sadeln och har inga möjligheter att komma bort från hästen om det nu vill sig riktigt illa.
Har man kortare läder har man böjda knän och då är det lättare att man katapulteras bort från hästen.
Redan när jag började rida så fick vi lära oss att stiglädrena skulle kortas minst 3-4 hål.
En annan regel är att stigbygeln ska vara i höjd med fotknölen eller strax däröver.
Det är INTE många som har det idag. Och personligen tror jag att det därför går riktigt illa om nu olyckan är framme. Hur många ryttare idag har verkligen en balanserad lätt sits?

Nu ska jag uppdatera hemsidan med en ny "gammal" häst. Eller blir det gammal "ny"...
Anyway - ett tillskott i Isabelles "familj".

Ha en underbart bra dag!

länge sedan

2009-10-30T12:07:00.000+01:00

Det var länge sedan jag skrev nu. Men det händer ju egentligen ingenting spännande att skriva om...

Förutom lite skräckupplevelser på återbesök på sjukhuset - som inte hör hemma här.

Innan jag blev skadad fick jag för mig att börja plugga igen. Så jag sökte till en kurs på högskolan i kodningsspråk och programmering. Först bara en kort kurs för att se om jag hinner med, tycker det är kul och om jag "förstår". Sedan var ju tanken att gå en hel linje nästa år.

Det hela på distans och 50%

Och efter mycket om och men blev jag antagen. Lite extra kul i allt elände. Tyckte jag.
Tills jag började läsa alla regler osv. Förmodligen FÅR jag inte plugga eftersom jag är sjukskriven...

Sådana här saker är ju typiskt mig. Sällan normalt. Först uppåt, ja, kul... - sedan ner under mattnivån. Hmm.

Fast jag hittade en sak jag inte hade en aning om. Man kan låna E-böcker på biblioteket! Så vare sig jag nu får gå min kurs eller inte så kan jag låna kursliteratur och anordna "min egen" kurs (så nu är jag ovanför mattnivå igen...).

Idag blev jag så sugen på att rida ut! Det ligger massor av gula löv på backen och jag riktigt hörde hur dessa sprakade under hästhovar. Men ingen ridning i år. Sen får vi se hur det ser ut.

Jag har ju fått frågan om jag tycker det är "läskigt" att vistas bland hästarna nu. Om jag blivit rädd att de ska springa över mig igen...

Men det har jag inte. Däremot tycker jag att det är otäckt att se på när Isabelle hoppar (fast det talar jag inte om för henne). Då sitter hjärtat i halsgropen och jag försöker andas i 4kant. Jag hoppas att hon aldrig kommer att råka ut för något liknande.

Idag och imorgon ska Isabelle tävla med Walino i Vetlanda.
Det blir premiär för Manfred att titta på. Hehe. Han brukar hålla sig därifrån för han blir så dj....a nervös. Men nu måste han ju köra.

Jag får berätta imorgon hur det gick.
Kram på er!

Äntligen hemma

2009-10-04T08:41:00.000+02:00

i tisdags fick jag komma hem.
Tänk vad skönt! Och tänk vad mycket jobbigare allt blev. På sjukhuset ringer man på lilla klockan och blir upp-passad. Det funkar ju inte hemma. Så de första dagarna var jag verkligen trött!
Jag har mitt "läger" i vardagsrummet. Vi har flyttat på ena soffan och ställt dit en säng. Sen har vi fått låna ett elektriskt ryggstöd så att jag kan höja och sänka som jag vill.
Vattensäng var ju inget alternativ.
Varannan dag kommer hemtjänst för att byta nackkragen. Då slänger vi upp mig på köksbordet. Det har rätt arbetshöjd.
Det är lite jobbigt, för de stackarna som kommer har ju aldrig gjort det här innan. Och det ska tydligen komma "olika" hela tiden. Ingen rolig situation.
Däremot får de absolut inte lyfta nacke. Det får Manfred sköta.
Casper blev urlycklig att jag är hemma igen. Han ville inte ens gå ut utan låg i min säng hela första dagen.
Där ligger även Daniel när han har kommit hem från skolan.
Isabelle har hunnit fylla år också. Hela 15! Grattis, grattis, grattis.
Imorgon ska jag till nackröntgen. Ortopeden kommer att få svara på många frågor.
Internet är ju bra när man vill ha reda på något. Men när jag googlade på min nackfraktur var det ju inga positiva saker jag fick reda på precis.
En dag i sänder.
Idag verkligen ösregnar det. Det vore bra om det kunde sluta några timmar nu då vi har några som ska komma och titta på Miro. Vet inte riktigt hur vi ska lösa det.
Fortsättning följer...

Kommentera

2009-09-25T14:56:00.000+02:00

Har nu ändrat på lite inställningar. Så det ska gå att kommentera nu...

Nysningar

2009-09-25T14:15:00.000+02:00

gör dj....gt ont. Jag har undvikit dom nu i nästan 3 veckor. Det är helt enkelt inte min dag idag. Jag har inte sovit och allt bara ramlar över mig...
Så jag tänkte pigga upp både er och mig själv med en liten anekdot... Inte helt rumsren...

För dinosaurier-år sedan (ca. 25) så hade jag mina hästar Balu och Antalya (mamma till Alyna) i ett inackorderingsstall i Suelldorf utanför Hamburg. Varje år satte vi oss tillsammans med bonden och bestämde vilka hästar som skulle gå i vilka hagar under sommaren.
Bland annat då med vilda Regina som hade en D-ponny.
Det hann bli mörkt innan vi hade diskuterat klart och både Regina och jag var hungriga så vi bestämde oss för att rida upp till "Waldschänke" - en mysig restaurant mitt i skogen och äta något.
Det var fullmåne ute så vi såg tillräckligt i mörkret iallafall.
Sagt och gjort så red vi iväg. Barbacka. Åt gott och skulle rida tillbaka när Regina fick för sig att vi skulle race:a.
Så hon galopperar iväg i mörkret och jag kan som tur var hålla igen Balu som steppade i sidorörelser.
Plötsligt hör jag Regina skrika till och så jag börjar trava och ropar på henne.
Hon står på ridvägen och tjuter av skratt. Kan inte behärska sig där hon står. Hennes ponny Nico hade redan stuckit vidare hemåt.
Till slut flämtar hon: kom, vi måste härifrån, jag berättar på vägen...
Det visar sig att Nico hade skyggat och slängt av Regina direkt på ett älskande par där i skogen! De hade fått en chock för livet och sprungit därifrån och Regina stod alltså kvar och skrattade.

Regina och jag hittade på massor av vilda saker och hade alltid lika kul. En skön människa som kunde skratta åt sig själv.

Hon opererades för bröstcancer ett antal år senare och jag träffade henne på en tävlingsplats och tänk när hon berättade för mig att hennes lilla hund hade stuckit iväg med hennes bröstprotes!

Så idag när jag inte mår så bra så tänker jag på henne. Och på ett kort som jag fick för jättelänge sedan där det stod: Tappa inte sugen. Världen är full av tappade sugar...

En helt vanlig dag...

2009-09-19T13:57:00.000+02:00

i våras skrev jag om hur en helt vanlig dag i mitt liv såg ut.
Nu ser det lite annorlunda ut.
07.30 väckning. Provtagning blodtryck, puls, syresättning.
2 Panodil.
Flirtar jag tillräckligt så har jag fått de snälla systrarna att genast hämta en mugg kaffe till mig. Annars får jag vänta till frukost som normalt är mellan 8 och 9.
Jag sitter och stirrar på min smörgås.
Känslan är som att vara helt proppmätt och någon säger: ta en bit till.
I början fick jag gröt. Den blev som något sorts klister i munnen. Nu får jag filmjölk och muesli (utan russin).
Kaffet går ner. Tom 2 muggar. Och mackan kan jag också trycka ner.
Sen är det dags för morgontoalett. En längre procedur på ca. 1,5 timmar.
När jag duschar så måste jag göra det med min nackkrage och sedan behöver jag hjälp för att byta innanmätet. Alla stackare som ska hålla min nacke medans kragen dras ut får lite skräck och fuktiga fingrar.
Därefter tittar jag lite på TV och försöker äta filmjölken.
Programmen varierar. Men nu är jag väldigt insatt i bl.a.
befruktning av elefanter (visste ni att de stackars spermierna simmar i 12 timmar för att ta sig fram de drygt 2 metrarna till ÄGGET!!!) av 5 mio. spermier kommer endast 10.000 fram.
Tätoweringar (både Miami Ink och LA Ink.)
Medans jag trycker runt på sammanlagt 10 kanaler hinner jag med lite kändisdjungel, 2,5 (two and a half = rätt kul), bilsvets, fråga doktorn, lite repriser osv).
Sen är det dags för lunch. Som jag sitter och stirrar på.
Klockan 2 är det panodil och fika som gäller.
17.30 är det middag (som jag stirrar på).
19.30 kvällsmål.
Vi hinner med några fler provtagningar innan det är dags för panodil vid 8 igen.
Eda (min ryggspruta som jag döpt till Edda) tjuter 3 gånger per dygn. Allt eftersom man ändrar dosen blir det vid olika tider men minst en gång på natten.
Från kl. 22.00 görs prover varannan timme (02.00 är det dags för panodil).
Det fungerar numer nästan i sömnen: dörren öppnas, min arm åker ut (vänster) jag halar upp ärmen och sedan breder jag ut alla fingrar för syretest på höger hand. Bara välja och vraka.
Varannan timme kommer de in och kollar hur det är med mig.
Jo, just det, rond hinner vi med på förmiddagen också. Men det är ju oftast kortfattade historier.
Mamma är hos mig hela dagarna.
Så vi går långa promenader (ca. 100 m per gång 2-3 ggr. per dag).
Luftar halskragen (2-3 ggr. per dag)
Jag får fotmassage (små kuddar på fötterna som skjuter in luft under fötterna. Detta är för att jag ska slippa heparin-sprutorna mot trombos då jag får extrem näsblod av dessa.
Sedan hinner vi inte med så mycket mer. Förutom att jag alltså numer är uppkopplad några timmar per dag.
Om jag har tråkigt?
Jag hinner inte med det. Och jag har tillräckligt ont fortfarande för att inte tänka på det.
Den största stressen just nu är att jag har en liten kalorilista eftersom jag inte äter ordentligt. Varje liten smula blir uppskriven och signerad.
Jag får nog komma hem någon gång nästa vecka. När vet jag inte. Undrar bara lite hur det ska gå. Men då blir det en ny rapport om en "helt vanlig dag"...

Om livet

2009-09-13T16:10:00.000+02:00

för några veckor sedan så skrev jag om att om det händer något så stannar tiden upp och man har plötsligt all tid i världen.
Nu har jag blivit drabbad av det.
I måndags sprang mina hästar över mig och det hela resulterade i 7 brutna revben varav flera är av på flera ställen, en bruten nackkota och lite andra små skavanker.
Efter intensiv-vistelse i Linköping har jag nu fått komma till kirurgi-avdelningen i Eksjö där jag nog kommer att vistas i flertalet veckor framöver.
Plötsligt blir man glad för så lite.
Som att tex. kunna röra sig 50 m med gåstol på 10-15 minuter.
Edda var med. Edda är min ryggbedövning. Och mamma som fick skjuta Edda bakom mig.
Tiden har stannat upp.
Och den kommer nog aldrig bli densamma igen.

Caros Äss

2009-09-07T07:52:00.000+02:00

Äntligen har Bruning kommit hem! Det är så skönt att se honom igen.
Han gick direkt på transporten. Helt själv. DET var första gången!
Bruning köpte jag på auktion när han var 18 månader.
Egentligen skulle jag ju inte ha en häst till men vi åkte iväg och kollade iallafall.
Det var ett helt stuteri som upplöstes då ägaren fått akut pengabrist. Sammanlagt ett 30tal hästar.
Jag provred hans 2 år äldre helbror. Och blev helbegeistrad! Men han blev för dyr.
Neufeder, hans mamma fölade varje år. Ett brunt föl vartannat år och en skimmel vartannat.
Det var ingen som ville ha Bruning. Han hade väldigt markant huvud när han var yngre.
Men jag gillade honom och slog till.
Bakom oss stod en familj som köpte hans halvbror och frågade oss vart vi skulle ställa vår häst.
Det var början till en underbar vänskap. Lilla skimmeln kom till oss och delade stor lösdriftsbox med Bruning. Till auktionen hade alla hästar fått ett namn. Bruning hette Calarus och skimmeln hette Cassius. Cassius döptes sedan om till Cash Run, blev över 1,80 stor och hade väl aldrig några direkta framgångar.
Alla som kom till vår gård i Tyskland sa: ohhh, vilken fin skimmel!
ja, sa jag. Och den bruna är min. Oh, blev då svaret. Den var ju... söt?...
Därav hette dessa hästar alltså Skimmel och Brownie (Bruning).
På sommaren när de var 2 år gick dom i stora sommarhagen. Tänk 8 ha rektangulärt bete utan skog.
På hösten var de så förvildade båda två (de var ju knappt hanterade när vi fick dom) att vi inte fick in dom tillsammans med de andra.
Vi stödfodrade när det började behövas men sen kom snön och då tyckte vi att det var dags för dom att komma hem.
Vår vetrinär hade på den tiden en assistent som arbetat i Aachen på Zoo. Så han kom med sitt blåsrör och sköt pilar med lugnande på dom. Skimmeln stannade direkt. Bruning försökte bita bort sin pil och stack iväg. Men till slut hade vi fått tag på dom båda två. Lastade och körde försiktigt hem. Vi körde in hela ekipaget i ridhuset och där fick dom stå tills de piggnade till.
Skimmeln åkte iväg till sina ägare. De köpte ju även Gina utav oss (hästen som såg till att jag slutade hoppa). Och det var tack vare dom som vi fick Hymnos.
Och det var detta år som jag blev lite trött på att alla tyckte om skimmeln och döpte om Brownie till Caros Äss - alltså mitt Äss.
Han har ju alltid varit en karaktärshäst med stor personlighet.
Och han tycker inte om att lastas. Då "leker" vi ett tag. Gå upp på rampen, virvla runt, sticka, komma tillbaka och börja om.
Tanken var aldrig att lämna iväg honom för inridning men när vår gård brann så kände jag att jag inte har varken tid eller ork.
Så han fick komma till Lotta, min dåvarande tränares fru.
Hon älskade honom lika högt som jag.
En dag när jag hälsade på honom var hon inne med honom i lilla ridhuset för att löshoppa honom.
Han sprang lös därinne medans hon byggde upp och var längst bort när jag kom in. Lotta kom fram till mig och vi stod och pratade och hon ropade på honom. Han tittar upp lite intresserat men inte förrän jag ropar på honom kommer han travandes. Till mig. Och Lotta har tårar i ögonen.
Han är en yrkessjukdom, säger hon. Jag är så djupt fäst vid honom. När du inte är här så accepterar han mig men när du kommer så finns jag helt enkelt inte!
Det var ju när han stod hos Lotta och Juergen som hans periodiska ögoninflammation bröt ut första gångerna. Detta förde ju med sig att han så succesivt blev helt blind på vänster öga.
Han hade varit helt blind på det ögat i över 5 år när Anna började behandla honom med ljusterapi.
Och han började "se" på det ögat igen! På gott och ont. Plötsligt kunde han stanna och bara glo på något han sett!
Men det är första gången på hur länge som helst som han inte fått problem med ögat under sommaren. Det är så skönt.
Och nu är han alltså hemma igen. Min högt älskade vän.

Nattliv

2009-08-20T20:22:00.000+02:00

Det här fina konstverket hänger ovanför vår säng. Det är nästan lika långt som vår säng är bred, dvs. 2 meter.
Under det, på sängramen, står klassfoton, ett från Daniel och ett från Isabelle. I träram med ditklistrade snäckskal på.

Sedan Ludde flyttade har det blivit rätt lugnt i sängen...

Ludde brukar ligga på Manfreds huvudkudde. Casper vid mina knän.
Någon gång under natten fick de revirtänkande och började morra och vandra omkring i sängen. Då var det bara att snabbt slänga täcket över huvudet innan de rök ihop.
Det skedde liksom automatiskt: morr-morr-upp-med-täcket. Det var knappt att man vaknade.

Till saken hör att vi ju har odämpad vattensäng.

När vi sedan skaffade oss 2 kattungar (Flingan och Grållan (dvs. egentligen Snowflake och Gray Shadow)) så sov dessa också i sängen. På min sida. Tillsammans med Casper. De spann och Casper morrade.
Jag lovar att man ibland vaknade upp i dom mest konstiga ställningar. Man kan ju liksom inte shitta iväg djuren!!! Dessutom upptäckte vi någon gång när Ludde var på besök och vi alltså hade 2 revirtänkande JackRussell i sängen tillsammans med 2 lekfulla kattungar att de på något vis fastnar i täcket när man skakar på det.

Alltså står man ut med att vakna upp med näsan upptryckt i sängkanten och nackspärr. Man är väl djurvän!

I påskas försvann ju Grållan så det har blivit rätt lugnt i vår säng.

Man brukar ju säga att katter är tysta och smidiga...

Flingan ville hoppa upp på fönsterbrädan, missbedömer avståndet och håller på att riva ner hela persiennen. Kutar vidare och hoppar upp på sängkarmen (där klassfotona i träramar med snäckskal står).Tappar balansen igen, river mig på pannan, slänger ner klassfotot med snäckskal som också hamnar på min panna.

Däremot är jag mycket glad över min nattliga reaktionsförmåga. Efter klöset i pannan - väl invand - drar jag täcket över huvudet så jag får bara en liten bula i pannan, brevid klösmärket.

Vaknar knappt.

När väckarklockan ringer ligger jag med näsan i sängkarmen med huvudet på klassfotot, Flingan ligger i mitten av sängen på rygg med alla 4 sträckta utåt. Ungefär samma läge hade Casper.
Det var först när jag vaknade och tittade mig omkring (och i spegeln!!!) som jag upptäckte att allt detta faktiskt hade hänt och att det inte var en dröm...

God natt!!!

Vikten av träning

2009-08-17T15:37:00.000+02:00

Isabelle har tränat för Karl-Heinz Giebmans i helgen igen.
Det är så otroligt motiverande när han är här. Mottot "se-och-lär" får helt enkelt en nyantändning.
Ska man klanka på något så är det ju att han vill att Isabelle ska sluta rida ponny...
..."hon är ung och mycket talangfull. Men hon förstör sin ridning genom att rida ponny"...
Och Isabelle blir ledsen och ger sig ännu mer f...n på att hon ska lyckas med både och.
På Dark Macig har hon fått "storhästridandet" och nu är Walino en mycket god läromästare åt henne. Så fort som hon gör fel, drar han iväg som en liten (okey, 1,77 m) matchboxbil med henne. Gör hon rätt kan hon hålla honom med lillfingret.
Karl-Heinz kollade på Landgraf också och skakade på huvudet och säger...
även "der Bundestrainer" skulle säga: sälj ponnyerna, köp en ordentlig stor häst...
Så även om Landi gjorde sitt bästa och hoppade bana på 1,10 (inkl. 3kombination) så tycker han att det är slöseri på talang.
Men Isabelle ändrar inte sin uppfattning (vilket på sätt och vis är bra) och jag stöder henne fullt ut i hennes satsning.
Jag tror på henne. Och jag tror att hon kan lyckas med både och.
ett SM, mamma, säger hon - ETT SM... på ponny. Sen ska jag sluta.
Man ska ha mål i livet. Även om målet emellanåt ändras.
Frivilligt eller ofrivilligt.

Fler flyttlass har idag tagit sig upp för backen till Högelid.
Ett lass till. Och hästarna. Sen kommer vi inte köra "höger i rondellen" längre.

Men även jag är motiverad. Och vi byter lite inriktning inför hösten.
Men det berättar jag om vid ett senare tillfälle.

Flyttlass...

2009-08-15T09:23:00.000+02:00

... hemåt.
Så är det helt officiellt då. Vi har "flyttat hem" igen. Att sköta två stallar som ska fungera innebär dubbel uppsättning av med mesta. Och det är många lass som tagit sig upp för backen igen.

Det har varit några känslomässiga turer - varför, maktlöshet, ovisshet, ilska, sorg - men faktum är att det är skönt att vara hemma igen.
Tiden på Stall Bäckseda har varit turbulent, rolig, slitsam och delvis fantastisk, men endock endast en bit av vår livsväg. Nu är det dags att gå vidare...

Bilar och annat

2009-07-29T11:54:00.000+02:00

Vare sig man hatar eller älskar bilar så har man iallafall en massa tankar omkring dessa.
En del tycker att bilar är en statussymbol.
För andra är bilen endast ett redskap som tar en från A till B.

Så inte helt på allvar...
1. man hör så mycket om hur man ska förhålla sig när det åskar. Tex. att det aldrig kan hända något om man befinner sig i en bil. Min väninna trodde på det. Nu är hon gravid...

2. bilar har inte lyckats förtränga hästarna helt. Eller har du någonsin sett en staty där en man sitter i sin bil?...

3. bilens erotiska betydelse förstår man först, när man upptäcker hur många fula män(niskor) det är som kör stora eleganta bilar...

4. jag vill att ni kommer hem ordentligt efter showen, så kör upp på trottoaren allihop på hemvägen. Jag har hört att de flesta olyckorna sker på vägarna (Citat: Danny Kaye)...

Det är kul att sitta och googla ibland. Men det var inte förrän förra året jag googlade mig själv. Varför har jag inte kommit på det tidigare?

För några veckor sedan hittade jag Walinos uppfödare. Jag mailade och har fått bilder på hans mamma.
Förresten kommer Walino från samma uppfödare som Weltman, den i Sverige godkände hingsten.

Vi har ju även hittat en fd. ägare till Magic.

En god vän till mig i Tyskland googlade på sin häst en gång och ägaren var inte alls glad över att hon hörde av sig. Det visade sig att han hade lämnat hästen till slakt (!).
Det hela löste sig däremot så att hon fick behålla hästen.