torsdag 11 mars 2010

En svart dag


Man stålsätter sig för att sånt här ska hända. I det här fallet har vi varit förberedda i flera år. Ändå kommer det som en chock och man känner sig så maktlös.

Vår älskade vän Sunny Boy har somnat in.

Han kommer alltid att finnas med i våra hjärtan. En snällare häst får man nog leta länge efter!

Han har lärt så många barn att rida. Han har varit en underbar klippa för oss i alla år. Nu har han gått vidare.

När Isabelles första ponny fick avlivas sade vi till Isabelle att han var i himmelriket. Hon var fem när hon flög själv för första gången från Tyskland till Sverige och mina föräldrar och då trodde hon att hon flög förbi himmelriket. Så på barns vis önskar jag honom att det verkligen finns - detta himmelrike - paradiset för våra älskade vänner.

Vila i frid älskade vän. Tack för den fina tid vi har fått haft tillsammans med dig. Vi kommer att sakna dig enormt mycket.

fredag 5 mars 2010

Solsken...


...har vi fått mycket utav den här veckan. I onsdags klättrade termometern upp till 22,4 Grader. Plus! När solen sken på den. Att den börjar värma riktigt ordentligt märker man när man står i lä någonstans. Tyvärr har vi haft en kall blåst så några riktiga vår-känslor har man ju inte fått.

Älskade Sunny Boy börjar bli gammal. Ja, ja, han ÄR långt över 30 men han har varit så pigg och fräsch. Men nu tror jag att vi får vänja oss vid tanken att han får gå vidare någon gång under våren. Vi ska pyssla med honom lite xtra framöver så att han får känna sig mycket älskad.

Vi hade ju faktiskt inte trott att han skulle överleva första vintern vi hade honom och det är 12 år sedan!

Lilla Flash har bestämt sig. Han SKA vara med stona. Och dom fostrar honom. Han har inte mycket att säga till om. De är lustiga hästarna. Tänker jag efter så har nog alla våra föl dragits just till stona. Förutom Falco för han stod jämt klistrad vid Fernando.

I förregår fick vi ut och jaga stona. Jag menar staket är 20 cm över snön! Vad de inte tänkte på var ju att de sjönk ner en meter först - så naturligvis hade dom sönder staketet på ca. 100 meters längd. Manfred och jag gick omkring på skaren och Manfred blev påmind om en gång för några år sedan när Ludde hade stuckit och han följde hans spår och sjönk ner till över midjan i snö och Ludde kommer springandes och slickar honom i ansiktet! Höhöhö.

Jag har suttit på häst igen... Barbacka på Landgraf. Mycket konstig känsla så här efter 6 månader. Sen hade jag träningsvärk i flera dagar!

Ha det så bra och krama om alla ni tycker om riktigt ordentligt. Man vet aldrig när man ses igen...