Tyvärr har jag ingen bild men jag måste bara berätta...
Jag har ju fasaner hemma.
Nu är dom som föddes förra året frisläppta och alla sprang till skogs förstås.
Thaabo har nosat runt deras hägn men han har aldrig jagat dom. Även dom som är fria - om dom inte flaxar upp precis framför nosen på honom då har han sprungit efter en bit men annars har han aldrig brytt sig. Han har aldrig sprungit efter för att jaga byte - och han går ju lös här med hönorna på gården också. Äter deras majs tillsammans med dom...
Jag har en stor buske vid kanten av min trädgård och där var han väldigt nyfiken idag och jag försökte få bort honom för jag såg inget och tänkte att det kanske är en orm. Men han gav sig inte och sprang på utsidan av trädgården som ju ligger mitt på gården och fortsatte nosa. Plötsligt får han tag i något som han försiktigt tar i munnen och drar ut. Sedan tittar han lite skämmigt, fixerar mig med blicken och kommer fram och släpper.
Det var en fasanhona som kommit tillbaka. Förmodligen har hon blivit attackerad av något vilt djur. För hon hade skador på ryggen. Han har alltså inte bitit i henne utan bar henne bara försiktigt i munnen till mig. Vad jag älskar denna hund!
Fasanhönan? Henne har jag släppt in i fasanhägnet igen efter att jag gjort rent henne på ryggen och smörjt med lite sårsalva. När jag var klar hoppade hon ner från mitt knä och nu får hon vara i hägnet ett tag igen.
Fasaner är ju skygga - och vi har aldrig försökt få dom tama. Men hon visste nog att både Thaabo och jag ville hjälpa henne.
Thaabo har nosat runt deras hägn men han har aldrig jagat dom. Även dom som är fria - om dom inte flaxar upp precis framför nosen på honom då har han sprungit efter en bit men annars har han aldrig brytt sig. Han har aldrig sprungit efter för att jaga byte - och han går ju lös här med hönorna på gården också. Äter deras majs tillsammans med dom...
Jag har en stor buske vid kanten av min trädgård och där var han väldigt nyfiken idag och jag försökte få bort honom för jag såg inget och tänkte att det kanske är en orm. Men han gav sig inte och sprang på utsidan av trädgården som ju ligger mitt på gården och fortsatte nosa. Plötsligt får han tag i något som han försiktigt tar i munnen och drar ut. Sedan tittar han lite skämmigt, fixerar mig med blicken och kommer fram och släpper.
Det var en fasanhona som kommit tillbaka. Förmodligen har hon blivit attackerad av något vilt djur. För hon hade skador på ryggen. Han har alltså inte bitit i henne utan bar henne bara försiktigt i munnen till mig. Vad jag älskar denna hund!
Fasanhönan? Henne har jag släppt in i fasanhägnet igen efter att jag gjort rent henne på ryggen och smörjt med lite sårsalva. När jag var klar hoppade hon ner från mitt knä och nu får hon vara i hägnet ett tag igen.
Fasaner är ju skygga - och vi har aldrig försökt få dom tama. Men hon visste nog att både Thaabo och jag ville hjälpa henne.
