Mörker

Det mörkaste mörkt måste väl för en stallägare vara när elen gått och man i mörker försöker mocka ur en torvbox.
Eftersom det var dagsljust ute men för kallt för att öppna dörrarna förutom i ponnystallet på glänt så var jag dessutom för lat för att gå in och hämta en pannlampa.

När jag var klar med mina boxar hade vi... vipps... el igen.

Falco - livräddaren

Innan idag kom jägaren upp och bad oss ta in Casper då spröt-hunden (det är dom med sändare) skulle släppas efter hare som sprungit upp hit.
Isabelle red i paddocken och Falco sprang och visade upp sig i hagen då plötsligt haren kom farandes med spröthunden efter. In till Falco som tyckte att det var kul att han äntligen fick en lekkompis och satte efter spröthunden.
Den tyckte inte det var riktigt lika kul utan glömde av haren.
Haren hittade vi för övrigt sittandes vid gödselstacken lite senare.

Besök

Igår hade vi besök i trädgården. Vi ser spår av dom ofta. Men den här gick lugnt genom trädgården och ut genom grinden och sedan sakta till ensilagebalen. Det är ju svårt för dom att finna mat just nu så det är en välkommen gäst vi gärna föder.

Det här med hästar...

Ett ramaskri genom Sverige - Totilas är såld - hur kunde ägarna och hur kunde dom dumma Tyskarna som kallat honom sprattelhäst köpa honom! Tyskarna köpte ju BARA för att de inte gillade att Holland satt på dressyrtronen.

Och ägarna sålde bara för pengarna - hur kunde dom!

Jag är säker på att hela Dressyrsverige inte hade klankat och varit så elaka om en svensk hade köpt Totilas och låtit Jan Brink rida. Då hade det säkert bara varit rätt åt holländarna som inte kunnat behålla hästen i Holland.

Ägarna då? Hur kunde de sälja honom! Hallå, för 100.000 Miljoner SEK vore det väl ändå ganska dumt att INTE sälja!

Tänk om han får en kolik imorgon? Eller bryter ett ben för att han slinker ut ur sin box - det skulle inte vara den första hästen som gör det. Och, vad hade dom haft för sin patriotiska tanke då? Snabbt kan det gå om vi tittar på att Christian Ahlmanns absolut talangfulla häst trillar omkull i tävlingsboxen i Oslo och dör.

Totilas var till salu. PS köpte honom - varför ska han inte vilja ha en sådan häst?

Det finns värre öden. PS kan säkert förvalta honom på bästa sätt - vi kommer att få se föl efter honom OCH vi kommer att få se honom tävla.

Tror nu en enda av er att någon i Sverige som gnatat ner det är skulle nobba att betäcka med honom nu när han står till förfogande? Säkerligen inte. Tacka och ta emot. Och tjäna pengar. För det är ju mycket det den här sporten handlar om - tjäna pengar...

Maddick splittrade Hästsverige i 2 parter. En solskens-historia som blev så nersvärtad. Egentligen spelar det ju ingen roll om nu Helena vann - för Anette kommer INTE att sälja hästen - om hon så ska tälta. Hon leasar ut den istället. Helena får inte ett öre - men hon vann i rätten. Absolut dålig bismak på det hela tycker jag...

Det var en gång en flicka som hade en häst. Hon upptäckte snart att hästen hade mer kapacitet än hon och så letade hon en ny ryttare till hästen. Hon hittade en och satte själv upp ett kontrakt fram till 31.12.2010. Hon behöll 60% i hästen och ryttaren fick 40% mot att han betalade allt (och behöll allt).
En dag (igår) när han gick ut i sitt stall så var hästen borta. Delägaren hade helt resolut hämtat hem den. Hon befann sig i en sådan ekonomisk situation att hon tyckte att hon hade rätt att göra så. Med sin häst.

Hästen heter SAM och ryttare Michael Jung - guldpojken som vann VM i fälttävlan. Även här får advokater reda ut vem som har rätt eller orätt.

Det här med hästar är inte enkelt. Och alla har sin uppfattning. Men så länge pengar styr och något är till salu så finns det alltid en köpare. Förr eller senare.

It¨s Magic

Svårt att tro att bilderna visar samma häst - Delightful Magic - hästen som lever upp till sitt namn. Nu.

Från att ha blivit misskött, vanvårdad, fått otillräckligt med mat över en längre period, varit på väg till slakt så är han idag en underbar ponny som alltid gör sitt bästa.
Nej, vi såg honom inte och köpte - vanvård och köp stod någon helt annan för. Han hamnade hos oss för att han var i så dåligt skick att han inte kunde transporteras tillbaka till ägaren efter att köparen ej betalat och ej matat...
Han var aldrig tänkt att bli tävlingsponny. Endast mata, sköta om, sälja. Men utöver att han är väldigt charmig så har han dessutom växt in sig i våra hjärtan.
Han ställer alltid upp och gör alltid sitt bästa.
Idag är han startklar LA/Msv. Men eftersom vi inte har kunnat vara ute så mycket pga allt som har hänt tog vi ner honom i klasserna i stället. Så nu är han ute och glassar rund i LB med både vinster och placeringar.
Against all odds - passar verkligen in på honom och vi önskar att han får komma till någon nu som kan fortsätta förvalta honom på rätt sätt.
Underbara Magic som var den fula ankungen är numer en vacker svan med gott självförtroende, personlighet och rätt inställning till hoppning... Love U...

The good old days...

Idag kom Manfred med ett kvastskaft och säger: vet du vad det här är?

Jag förmodar genast att svaret inte är just kvastskaft och rycker lite på axlarna - näe, vet jag inte...

Det är fjärrstyrningen till vår Volvo, säger han.

Bagageluckan som strulat rätt länge har nu gett upp helt och det går inte att öppna den. Utifrån. Nu tar man kvastskaftet och öppnar den innefrån.

Detta fick mig genast att tänka på en gång för länge sedan när jag körde en knallröd Alfa Romeo (80års modell GTV Turbo om det intresserar någon) den gick också jämt i baklås. Där fick man då krypa in i bagageluckan - vilket inte är så lätt på en liten sportbil och sedan ta en lite tjockare ståltråd med ögla som jag hade liggandes där och sen fick man fiska och öppna innefrån.

De gamla goda tiderna ja... I vintras berättade jag för Isabelle att vi förr i tiden när hästarna var svettiga torkade dom med halmviskor. Va (kort A) utbrister hon - hade ni inga fleecetäcken???

1års-dagen

igår var det exakt ett år sedan min olycka hände.
Det var en jättekonstig känsla och ju närmare 16.20 klockan blev desto mer andnöd fick jag...

Vi skrattade lite och sa: jag ska inte ta in några hästar på eftermiddagen. Och Manfred fick inte hämta hö...

Riktigt svårt blev det framåt kl. 18... För ett år sedan vid den tiden visste ingen om jag skulle överleva.
Linköping stod beredda att öppna min bröstkorg. Bröstkorgen hölls ju bara ihop av ett revben...

Alla andra var brutna... några ett flertal gånger och hur stor skadan på lungan var visste ingen just då.

Barnen togs omhand av en präst på sjukhuset...

Skulle jag överleva natten? Skulle kroppen orka? Ovissheten och pressen enorm...

Blödningen på hjärnan visade sig ju vara en godartad tumör - så i efterhand kan man väl säga att det var tur-i-oturen att olyckan skedde. En tumor stor som en golfboll kan ställa till med mycket förtret i kroppen...

Jag har fortfarande svårt att hämta andan djupt. Revbenen besvärar mig fortfarande.

Min arm - som ignorerades av alla läkare i över 3 månader besvärar mig kanske mest eftersom armen emellanåt domnar bort. Med 2 skadade muskler - varav en hänger i en liten slamsa - så är det kanske inte så konstigt.

Axeln hänger och jag har spänningshuvudvärk från nacken upp över bakhuvudet på höger sida...

Min brutna nacke har hela tiden besvärat mig minst. Scenarion där jag ligger på köksbordet varannan dag för att hemtjänst ska kunna byta krage kan jag le åt... Men jag har inte full rörlighet i nacken åt vänster och kompenserar genom att vrida hela kroppen. Jag har även huvudvärk på vänster sida av huvudet. Men den är mer blixtrande än på höger sida.

Och nu lämnar jag ettårsdagen bakom mig...

Vi har äntligen tagit oss för att göra en make-over på ridbanan. Vi har tagit bort hela trästaketet, målat stolparna vita (det gjorde Isabelle), dragit i isolatorer och satt upp vitt band.
Därefter var det kanternas tur... Och mitt i ridbanan växte plötsligt ett berg! Det vill säga först trodde vi att det var en sten på ca. 30 cm omkrets. Men se det var det inte. Så vi får nog ställa ut en stor blomkruka där. Just nu står vattenkannan väldigt malplacerad mitt i.
Men fint har det blivit och stort (större). Så nu kanske jag får min lilla stenmur runt den iallafall...

Syskon...

När MentToBe (e. Falco u. Kiara) föddes så lät vi oss bländas av denna vackra hingst. Han var lika fin som åring och väldigt lik sin far som 2åring var han något man gärna vilade ögonen lite längre på.

När lilla Flash föddes sa vi att vi inte behövde ta kort på honom. Han såg exakt likadan ut som MTB. Förutom en liten "blixt" i pannan.

Nu som åring ser han ut som vilken åring som helst = gänglig, överbyggd...

Igår när vi sk

ulle ta in honom från hagen så stack han! Rakt genom stallet, ut på andra sidan och sprang upp och ner för backen till Kullstugan. Vilken häst! Jag höll på att glömma att fånga in honom.

Så i år föddes då lilla Surprise - ett stoföl - och helsyskon till MTB och Flash. Hon är så läcker! Vad dom har gemensamt alla 3 är Falcos lynne. Kiara präglar dom till självständiga små varelser som är lagom kaxiga och nyfikna på sin omvärld.

Översta bilden visar Isabelle när hon red Kiara för första ggn på 3 år. Och fick syn på Magic med hans roliga flughuva. Undre bilden visar Surprise in Action...

Det blev ju bra ju...

Vaknade halv 4 imorse och hade ont i magen. Sån där knut ni vet som om något kommer att hända.
Det var bara att kliva upp. Hade en större pärlorder att packa - bra sysselsättning till 3 stora bägare kaffee.
Idag var nämligen en tävlingsdag. Isabelle skulle ut och lufta Delightful Magic och Landgraf. Och min premiärkörning. Har inte kört bil på 2,5 månader (sen innan operationen) - men med 2 tjejer i bilen (Isa och Sofia) och inte alltför långt (Aneby) tänkte jag att det nog blir bra.
Tills jag kom ut i stallet... Min älskade stora svarta hingst (alltså Dark Macig) mår inte bra. Han vill inte äta utan står och hänger i andra hörnet. Aha, därav alltså mitt magknip och andnöd...

Omdisponering. Manfred får köra och tävla och jag får vara hemma och vara nervös. Fast egentligen var jag inte det.

Ringer vetrinär. Macig har feber. Ilischias??? Hög feber som steg. Även hästar skakar för att dom "fryser" när febern stiger. 39.7. Tar blodprov och Macig är riktigt illa däran - jag får till och med spraya in honom med flugspray (han brukar riva stallet och ta livet av alla i hans närhet annars...).
Han står med sitt huvud i min arm och jag bara älskar honom!

Så fick han Finadyne och pencillin och det hjälper. Blodprov får vi svar på tisdag. Han mår mycket bättre nu. Ser piggare ut och ville absolut ut.

Isa är dubbelnolla i LC:n med Landi och ett stopp i omhoppningen med Magic.

Låter jättebra att hon blev 4 med Landi men det är lika med en ur placering då det bara var 8 startande.

Så istället går hon och vinner LB med Magic och blir 2a med Bus-Landi - DET tycker vi om.

Våra Magics var kämpare idag - den ena på tävling den andra på hemmaplan.

Och ponnyerna var taggade och efter alla motgångar, sjukdomar och operationer mm. var det här precis vad Isa behövde. Grattis gumman...

missade...

att lägga upp årets roligaste bild till er. Jag lade upp den på Facebook men missade bloggen, fy.
Stackars Magics huvud var ju alldeles svart av flugor så det blev på med huva.
Flugorna slapp han men dom andra undrade vad det var för UFO som var med dom i hagen så han fick inte vara med dom andra.

Huvan finns ju för ston också. Med rosa ögon och ögonfransar...

Flugskytte

Det är ingen sport längre att döda flugor.

Sport är att klippa till dom i luften med flugsmällan och se hur långt dom slungas iväg...

På andra sidan staketet...

är gräset alltid grönare. Det är ett motto vi skrattat gott åt i dagarna.

Isabelle har nämligen börjat rida Kiara.

Och Kiara säger: du-tror-väl-inte-att-jag-inte-tänker-äta-gräs-även-om-du-sitter-däruppe!

Så när Isa inte är helt uppmärksam, mejar Kiara staketet och kör ner huvudet och äter.

Lilla Surprise tycker det är mycket suspekt att någon sitter på hennes mamma!

Men hon racar runt ridbanan och bockar och hoppar (!) bommar som ligger i vägen och har jättekul.

Ibland kör hon sliding stops direkt framför Kiara. Inte lätt för henne att bromsa då!

Bilder följer och uppföljning lika så

Still going strong...

Vad jag älskar Dark Macig! Jag menar, han är faktiskt nästan 22 år! Och så pigg och fräsch.

Vi tyckte ju att han kunde trappa ner lite. Kanske bli "tant"-häst till mig men när Isa satt upp och det stod hinder på banan då blev han riktigt het! Taktade och kunde inte gå skritt och bjöd på hindrena.

Han är så snäll och fin och alltid på gott humör och var synbart nöjd med att få hoppa igen.

Jag hoppas att vi får njuta utav honom i många år till.

Äntligen regn...

men måste det bli så kallt för det? Vi har haft över 33 grader och nu är det 9 och blåsigt. Man håller ju på att frysa häcken av sig!

Men igår trotsade vi väder och vind och var på beach-party.

Alla grannar har gjort iordning badplatsen nere vid sjön med nya bryggor, flytande brygga att simma till, tagit bort massa träd och lagt på sand.
Så igår invigdes Boo Beach 2010 med ett beachparty...
...med spöregn, grillning och lägereld. Vi fick plats 20 stycken under en stor presenning och det hela hade en mycket stor fördel jämtemot sol och värme - det var helt fritt från knott och flugor!
Riktigt mysigt. Tjocka vinterjackan kom väl till pass.

Förra veckan klippte Isabelle Landgraf. Hon gillade inte resultatet då hon tyckte att han blev "prickig". Dvs. han blev apelkastad - något som inte syns annars. Men nu tror jag vi får ta och täcka honom - ler, stackarn.

Under hela perioden med sol och värme tänkte jag att jag väntar med och röja i butiken tills det regnar och är dåligt väder. Undrar om jag hittar något argument för att inte göra det nu iallafall då...

Frysta bananer och att kissa på hästar...

Titeln säger allt. Men inte varför och det ska jag förklara nu...
Många hästar (och ffa. dess ägare) har ju problem med mugg.
Ett sattyg som kan ha massor av olika anledningar och är svårt att bota.

När vi bodde i Tyskland hade jag ett skyddat varumärke och skyddad receptur bl.a. på muggsalva - en av få som verkligen hjälpte - utan kemikalier.

Men i en tysk hästtidning läste jag nu om någon som var fruktansvärt förtvivlad för hennes häst fick mugg lite titt som tätt. Och faktum är att vetrinären rekommenderade KISS som det allra bästa och garanterat (beroende på vad man har ätit) dopingfritt.
Kanske någon är tillräckligt förtvivlad för att testa. Nu har jag inga hästar med mugg och har aldrig haft. Orsaken till att jag utvecklade en muggsalva var pga. en inackorderingshäst vi hade på den tiden. Hon hade också jämt och ständigt mugg.

När jag inte får rida är jag ju en rätt lat människa. Jag avskyr att gå ut och gå. Jag tycker verkligen att det är dödens tråkigt. Och det är ungefär den enda aktivitet jag får syssla med just nu.
Så i det här vädret lägger jag mig hellre i solen och äter... GLASS!

Vilket ju visar sig på vågen om man ställer sig på den.
Så i en av alla tidningar jag läst i solen så står det att man ska frysa bananbitar för att ta fram när man blir riktigt glass-/godissugen.
Lät äckligt, tyckte jag och kom genast att tänka på en banansallad som mamma läst receptet på för dinosaurierår sedan. Banan med olja och vinäger... DET var superäckligt!!!
Men jag var tvungen att frysa in lite bananbitar (som vi undrade om dom skulle bli svarta).
Första omgången blev inget bra eftersom jag lagt dom huller och buller i en burk och det blev som en stor bananbit! Men det var verkligen gott att gå och suga på den frysta bananen!
Nu har jag lagt bakpapper emellan och hoppas att det blir lite enklare.
För det är riktigt läckert och garanterat nyttigare än glass. Man kanske kan dela dom i större bitar och sätta en schaschlik-pinne i mitten så det blir som en vanlig glass. Eller mindre på en tandpetare... Värt att prova iallafall.

Lite Falsterbo igen

Nu avundas jag ingen längre som befinner sig i Falsterbo. Varken besökare och framförallt inte utställare.
Jag kommer ihåg när vi fortfarande ställde ut i Falsterbo. Att lämna halvön var inget man gjorde på en kvart precis. Men som alla andra utställare ville vi hem och stod ut med att sitta ca. 3 timmar i kö innan man kom ut på stora vägen. Sen var det McDonalds som gällde. Det finns - utav alla McDonald jag varit på - endast en som är snudd på äcklig och det är den man kommer till när man varit i Falsterbo.
Men det är alltid fullt där ändå.

Ett år regnade det så otroligt i Falsterbo att vi verkligen hade problem att hålla våra saker i tälten torra.
Någon hade på natten även gått och snott spånbalar i stallarna så det fanns inte spån till hästarna och inte en bal att få tag på inom 200 km radius. Det året gjorde vi ett jätteklipp i Mustang-Montern. Vi köpte 15 säckar (det var det dom hade kvar) av deras foder på söndagen och betalade 3 eller 400 spänn tror jag. Haha, det är blondinvarning på det!!!
Det låg så mycket gyttja och gegga överallt så det gick självklart inte att köra med pirran. Vi band ett grimskaft i den längst ner och sedan drog lilla Caroline som var med i fram och jag sköt på och balancerade ibak. Så dumma vi var! Vi var helt slut innan vi hade fått bort alla 15 säckar från deras monter! Som vi slet!

Jag undrar om det var samma år som Royal Canin - lr. ngt. annat hundfoder hade provpåsar för 10 SEK. Man fick en halv liten plastpåse. På söndagen fick man en ryggsäck smockfull med dessa provpåsar för 10,- så vi köpte en hel massa sådana. Det var även tuggummi i som faktiskt var riktigt gott. Det hade vi dessutom gått och nallat utav flera ggr. under veckan.
Tuggummit visade sig vara för katter. Som dom skulle tugga på och sedan svälja för att få ut alla hårbollar...
Kul var det i Falsterbo. Vi har massor med minnen därifrån...

Informationsflöde

Ex-Spot har utgått på apoteket för katter. En liten ledsam hög ligger kvar för hundar. Annars är det FrontLine som gäller. Hur kan något som är bra endast försvinna?

Googlade på det idag - för på apoteket visste man ingenting. På de svenska sidorna hittade jag inte heller något. Men - som vanligt - hur mycket som helst på tyska sidor. Ex-Spot är giftigt på katter och kan till och med vara livshotande. Jaha. Man tycker att apoteket borde veta det.

Vad jag inte visste var att Teetree-olja också är jättefarligt för katter. Kan också vara livshotande. Det är ju annars väldigt bra mot fästingar.

Paul har oraklat igen. Spanien vinner över Holland. Och Tyskland blir trea.
Sorgligt nog är det förmodligen hans sista VM. Den här sortens bläckfisk brukar inte bli äldre än ca. 2 år.

Imorse hade nog Isabelle också behövt ett orakel innan hon gick ut i stallet. På vägen in i huset igen korsades hennes väg av en väldigt fräsande huggorm. Den var säkert nästan en meter lång och skitförbannad!

Hon skrek så att hon hade ont i halsen efteråt. Och huggormen blev nog döv på kuppen.

På tisdag får vi storfrämmande. Då kommer Steffi - en av mina f.d. praktikanter med sin familj från Tyskland och hälsar på en vecka. Det var ett roligt år vi hade tillsammans för ca. 11 år sedan! Det ska verkligen bli jättekul att träffa henne igen.

Datorer och orakel

Paul fick rätt. Spanjorerna sopade fotbollsplanen med tyskarna.
Tänk att en bläckfisk kan veta det! Orsaken heter mussla. Det låg alltså en mussla i varje låda som alltså Paul fick bestämma sig för vilken mussla han ville ha.

Det kanske är som häst- eller hundgodis för bläckfiskar. En mussla och voíla, gör dom vad som helst.

Det blev en ny dator igår iallafall. En bärbar HP (ingen värsting) och en ny extern hårddisk. Så sedan igår sitter jag med en laptop. Smidigt egentligen. Håller på och laddar över allt från den gamla datorn så att jag kan fylla den nya, bilder, hemsidor, bildbearbetning, TV... you-name-it - vad man samlar på sig!
Hårddiskar är som handväskor - ju större de är desto mer lagrar man på/i dom...

Arbetet som Kiara har påbörjat håller vi på att fortsätta med: att rasa staketet kring ridbanan. Vi ska måla om stolparna och sätta band istället. Förhoppningsvis kan vi fylla på med gummiflis inom snar framtid också.
Ridbanan känns jättestor utan staket - och hästarna tycker det är lite konstigt. Tänk vad dom är vanedjur!

Vädret är lagom idag. Överallt hör man om värmeböljor och extrema värmeböljor och här har det mulnat på. Fast då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag mixar med mina datorer.

Paul och andra profeter

Paul (bläckfisken) har bestämt sig. Tyskland ska förlora mot Spanien i fotboll.

Ett helt land är i uppror!
Personligen sitter jag och tittar på online-resultat från Falsterbo. Hur kul är det på en skala från 1-10!

Och min "personliga stjälp" från Försäkringskassan tycker att det är ytterst konstigt att jag inte kan arbeta - nyopererad som jag är. Nu måste både läkare och jag "försvara" oss! Kan dom inte kasta sig över folk som verkligen försöker att bedra dom istället?

Isa har ridit tjocka Bruning nu 2 dagar. Med ett leende på läpparna fullföljer hon öppnor, skänkelvikningar och passabla galoppombyten. Idag prövade vi oss på slutor också.
Kontentan av det hela är att hans 1,45-gjord faktiskt passar runt honom igen.
Nej, ingen hoppsadel. Dressyrsadel med korta stroppar.

Lilla Surprise växer så det knakar och Kiara är som vanligt: mat-går-före-föl. Surprise springer omkring själv inne på ridbanan medans Kiara raserar staketet och äter på andra sidan. Hon är hopplös på staket! Fast alla hennes föl är ju väldigt självständiga och får inte panik när hon går iväg som tur är.

Idag ska jag börja röja i butiken igen. Har ju en hel del lagervaror som jag skulle vilja bli av med och göra om inne i butiken. Men om ingen vet om att jag har dessa varor kan jag ju inte sälja dom heller, ler.

Sedan en vecka tillbaka sitter jag och jämför olika datorer. Det är nämligen klart dags för en ny innan den gamla ger upp helt. Har väldigt svårt för att bestämma mig.

Imorgon ska jag åka och titta med mamma nere på stan. Får se om det blir någon.
Synd att jag inte har en Paul. Då hade jag kunnat rådfråga honom nu.
Hoppas bara att han misstar sig gällande matchen imorgon!

Folksfest?

Sveriges största folksfest har börjat. Jag menar självklart Falsterbo.

En underbar plats på jorden för hästmänniskor och ännu bättre om solen skiner. Då är det suveränt.

Och jag missar det i år!

Tidningen Ridsport förkunnar stort: Falsterbo visas på TV!
Men inget i direktsändning. Och inget på tider som är attraktiva eller vad sägs om 22.30 - eftersänt förstås. Sammanlagt - tror jag - 3 timmar.

Det har gjorts tester med web-TV - bl.a från Ponny-SM mm.
Varför går det inte att fortsätta med det?

Så för framtiden får ni en webadress av mig: www.clipmyhorse.de - Web-TV som sänder nästan varje helg - hopp som dressyr på de flesta största tävlingsplatserna i Tyskland.

Och för dom som inte som vi är lyckligt lottade med tysk TV så kan jag avslöja att de kommer att direktsända från Aachen. Hela tävlingen. Så kryssa för det i kalendern...

Dessa djur...

Ibland när man håller på med hästar så undrar man vad f...n man håller på med. Och hur länge till man ska hålla på...

Tittar man på en internationell hoppning på TV så blir man supermotiverad att åka och rida (eller som vi gå ut i stallet) och så rider man den stackars hästen som inte alls har samma mål just den här dagen. Vi kan byta ut hoppning mot dressyr. Stackars LB-hästen måste piaffera idag. Och så blir allt bara så fel för att vi som människa satt upp ribban för högt. Allt på sin nivå - framgång som motgång.

Isa säger: jag har jobbat med den här ponnyn i 7 år och så vägrar han ut sig!

Jaa, säger jag. Och han nollade dagen innan.

7 år!!! Säger Isabelle.

Visst. 7 år. Jag har ridit Bruning i 9. Och vart tog tävling vägen?

Jag red Alyna i 10 år och utbildade henne upp till svår klass - skitkul. Tävling? Nä, det fanns det inte nerver för. Hennes mamma var likadan. En vinst Msv dressyr. En 2a plats i svår klass... och hur många ggr. åkte vi inte ut och harvade runt i LA-Msv. och hon stack på diagonalen (hoppade över dressyrstaketet), höll på att bralla in i domarkuren (domarens min var obetalbar!) tvärbromsade mitt på långsidan för att hon fick syn på en högtalare... eller som den gången när hon skulle göra halt framför domaren och rygga. Vad gör hon? Kissar... med diverse brakskitar...
Jag vet inte hur många ggr. jag har varit på väg att ge upp helt. Åh, vi har en placering i 1,50m hoppning också. En. På hur många starter?

Avla marsvin har stått högre på listan är rida många ggr...
Och Alyna fick mig att gråta många ggr. (inte minst när hon dog). Ändå har hon varit en underbar häst och vän. Och hur många har haft möjlighet att träna på högsta nivå?
Frustration, ilska, maktlöshet måste göra en starkare inte svag...

Och hoppet är det sista som ska överge en... vilket får mig att tänka på PAUL.
Paul är en bläckfisk i Oberhausen i Tyskland. Paul väger 700 gram, är 2,5 år, har 3 hjärtan och 9 hjärnor (!!!)
Varje gång Tyskland ska spela fotboll nu under VM så har man rådfrågat Paul vem som vinner. Detta gör man genom att ställa upp 2 genomskinliga foderlådor. En med Tysklands flagga på och en med motståndarlaget. Tom. att Tyskland skulle förlora mot Serbien visade Paul genom att krypa in i Serbiens låda. Utklassningsmatchen mot England fick honom att innan krypa in i lådan och stänga locket och där satt (låg?) han i 20 minuter innan han kom ut igen.

Nu tog han 45 minuter på sig att bestämma sig för den tyska lådan inför matchen mot Argentina.
Detta tyder man på att det kommer bli en låååång match (alltså förlängning) men Tyskland kommer att vinna.
Jag tror att jag också vill ha en liten Paul som redan innan talar om för mig om något kommer att gå bra eller dåligt. Vad bekvämt det hade varit...

Nytändning

Vilket år det har varit!

Tidsräkningen för året får väl börja med min olycka då i september förra året då jag höll på att mista livet. Vid röntgen upptäckte man ett Meningiom - en oftast godartad tumör på hjärnhinnan.

Vidare röntgen osv. så fick jag svar i november att den är stor - 3,6cm - förtränger hjärnan och därmed ska opereras.

23.12 fick jag kallelse till Linköping för samtal.

Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta.

Lusten att blogga och berätta var i stort sett lika med noll - för vem vill läsa en "hästblogg" som bara handlar om läkarbesök, operationer mm?

Den 7.6.2010 blev jag äntligen opererad. En operation som kunde slutat var som då jag är klassad riskpatient med starkt förlängd blödningstid. Eller - som jag fick veta - kan sluta med att jag blir ett dreglande paket i rullstol... Har man kirurger som ska föra patientsamtal borde de kanske skolas i det och inte skrämma skiten ur sina patienter!

Men allt har gått bra och trots lite huvudvärk, sårvärk och akut trötthet så är förhoppningsvis denna resa slut här.

Året som gick var ju tufft på många sätt med en vinter som höll i sig i stort sett 5 månader.
Staketen var ca. 20cm höga och sade jag före jul att äntligen får vi en vit jul så kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Högelid var omringad av en stor snömur.

Men snön betydde att Isabelle kunde rida i stort sett hela vintern och hästarna var extremt välmusklade.

Isa drabbades av 4 halsflusser med varbölder direkt efter varandra under våren och var på sjukhuset sammanlagt 5 gånger. Missade naturligtvis enormt mycket i skolan och det var många turer mellan Vetlanda och Ryhov i Jönköping kan jag tillägga.

Har jag annars knappt vetat var sjukhusen ligger, hittar jag ypperligt bra numer både i Linköping, Ryhov och Eksjö.

Jag har fortfarande en del sviter efter olyckan - som du förresten kan läsa om (eller kanske redan har läst) i Tidningen Ridsport Nr. 10/2010. De revben med multipla brott är inte helt OK och 2 muskler/senor är i stort sett avslitna i min högra arm.

Men jag hoppas ändå att jag har det värsta bakom mig nu och kan nytända. Det känns som om det behövs.

En svart dag

Man stålsätter sig för att sånt här ska hända. I det här fallet har vi varit förberedda i flera år. Ändå kommer det som en chock och man känner sig så maktlös.

Vår älskade vän Sunny Boy har somnat in.

Han kommer alltid att finnas med i våra hjärtan. En snällare häst får man nog leta länge efter!

Han har lärt så många barn att rida. Han har varit en underbar klippa för oss i alla år. Nu har han gått vidare.

När Isabelles första ponny fick avlivas sade vi till Isabelle att han var i himmelriket. Hon var fem när hon flög själv för första gången från Tyskland till Sverige och mina föräldrar och då trodde hon att hon flög förbi himmelriket. Så på barns vis önskar jag honom att det verkligen finns - detta himmelrike - paradiset för våra älskade vänner.

Vila i frid älskade vän. Tack för den fina tid vi har fått haft tillsammans med dig. Vi kommer att sakna dig enormt mycket.

Solsken...

...har vi fått mycket utav den här veckan. I onsdags klättrade termometern upp till 22,4 Grader. Plus! När solen sken på den. Att den börjar värma riktigt ordentligt märker man när man står i lä någonstans. Tyvärr har vi haft en kall blåst så några riktiga vår-känslor har man ju inte fått.

Älskade Sunny Boy börjar bli gammal. Ja, ja, han ÄR långt över 30 men han har varit så pigg och fräsch. Men nu tror jag att vi får vänja oss vid tanken att han får gå vidare någon gång under våren. Vi ska pyssla med honom lite xtra framöver så att han får känna sig mycket älskad.

Vi hade ju faktiskt inte trott att han skulle överleva första vintern vi hade honom och det är 12 år sedan!

Lilla Flash har bestämt sig. Han SKA vara med stona. Och dom fostrar honom. Han har inte mycket att säga till om. De är lustiga hästarna. Tänker jag efter så har nog alla våra föl dragits just till stona. Förutom Falco för han stod jämt klistrad vid Fernando.

I förregår fick vi ut och jaga stona. Jag menar staket är 20 cm över snön! Vad de inte tänkte på var ju att de sjönk ner en meter först - så naturligvis hade dom sönder staketet på ca. 100 meters längd. Manfred och jag gick omkring på skaren och Manfred blev påmind om en gång för några år sedan när Ludde hade stuckit och han följde hans spår och sjönk ner till över midjan i snö och Ludde kommer springandes och slickar honom i ansiktet! Höhöhö.

Jag har suttit på häst igen... Barbacka på Landgraf. Mycket konstig känsla så här efter 6 månader. Sen hade jag träningsvärk i flera dagar!

Ha det så bra och krama om alla ni tycker om riktigt ordentligt. Man vet aldrig när man ses igen...

Livet på Högelid...

är rätt insnöat för tillfället.
Normalt när jag sitter vid datorn och tittar ut genom fönstret så ser jag trädgård, stenmur, paddock... Nu ser jag - SNÖ.

Det har kommit så mycket att vår stenmur inte finns längre.
Jag pratade med en kompis från Tyskland igår och hon sa att krokusarna har kommit upp nån cm ur jorden.
Jaa, sa jag, det kanske våra också har gjort. Jag vet inte. Det ligger minst en meter snö på dom!

Men hästarna har så kul ute. De racar fram och tillbaka i hagen - i full karriär!
Igår stod jag och tittade på Dark Macig och MentToBe som brallade och hade SÅ roligt. Man skulle inte kunna tro att Macig är 21!

Jag är väldigt stolt över mina hingstar. De är så snälla! Och det hör säkert inte till vardagen att 2 hingstar kan gå ihop och ha kul!
För Benny - som vi kallar MentToBe måste det här vara en underbar lärorik period.

Lilla Flash har fått flytta in i stora stallet nu. Han står brevid sin helbror Benny med lekfabrorn Walino på andra sidan. Tänk att Walino är så fascinerad av föl!
Flash är tyvärr som sin mor fortfarande "grym" på staket. Och han har minsann själv valt vem han vill gå med. Stona. Det första man tänker på då är naturligtvis Bubulina - allvärldens supermamma! Men nej då. Han föredrar skimmel, nämligen Cinni. Fast det verkar inte bara vara en surrogatmamma han tänker på när han står hos henne... If-you-know-what-I-mean... hehe.

Igår var vi och luftade Delightful Magic och Landgraf på Vetlandas nationella tävlingar. Egentligen skulle vi ha startat idag också men jag är ytterst glad att vi åkte hem. Vi hade inte kommit iväg imorse och jag såg att det var enormt mycket strykningar.

Ponnyerna har inte varit i ridhus sedan i Bäckseda förra sommaren och de har satt otroligt mycket bakbensmuskler genom allt arbete i snön. Både på fältet och i paddocken - och då hindrena frös fast i höstas (på lämplig plats) så har vi även kunnat hoppträna. Det var mycket kul att se att de är redo för dom här uppgifterna. Det är inte to-much och det finns gott om utrymme för mer.

Isabelle och jag har ju faktiskt kul när vi är iväg och hon satt på Landi på väg till framhoppningen och jag var något steg efter och sa något som vi skrattade riktigt gott åt. Då går det en mamma förbi oss och säger: Har ni kul när ni är ute och tävlar??? Hääää - jaaa, det har vi...
Men faktum är att jag började titta lite mer på min omgivning och det var ingen annan som hade kul... Förutom lite segeryra då... Men vi skämtar och har faktiskt kul. Andra är gravallvarliga och föräldrar som tjatar, ungar som blir irriterade, stressade personer vart man än kollar...

Isabelle har numer även skyddsänglar på sina schabrak. De är riktigt läckra. Landgrafs tävlingsfärg är numer rosa och lilla Magic har fått grå/lila. Klart snyggt.

Ja, med lånad stooooooooooor bil med 4hjulsdrift tog vi oss ner för backen, in till Vetlanda och tillbaka igen. Tack Pelle!

Jag vet, jag har inte uppdaterat på länge - men... förr tyckte jag det var skittråkigt att lyssna på "gamla människors" samtal... Läkare, medicin, sjukbesök, behandling... ja, ni vet... Idag har jag hamnat lite där själv... inte åldern kanske, men sjukdomar, läkare osv...
Man brukar ju säga att inget ont som inte för något gott med sig...

När jag röntgades vid olyckan upptäckte man ett Meningiom. Det är en (oftast) godartad tumör som sitter på hjärhinnan. Och den sitter så till att den förtränger hjärnan på mig och måste opereras bort.
2 kommentarer var...

...när jag frågade läkaren om jag kanske borde skriva mitt testament.. blev svaret: har du inte gjort det ännu???? hehe.

...från Manfred... Äntligen vet vi varför du är som du är!...

Så nu går jag och väntar på operationstid. Det är jobbigt att vänta.
Allt annat är inte så OK det heller. Förutom nacken som har läkt som den ska.

Men jag har inte så stor lust att skriva om BARA sånt i bloggen...
Så jag avslutar dagens inlägg med att berätta att jag är dj....gt ridsugen! Igår tänkte jag.... Imorgon ska jag rida... Det kanske är tur att vädrets makter är emot det. Vem vet...

Ta hand om er!

Caroline

Överraskningen...

...är närmare 1,80 fuxfärgad och består fortfarande till större del av ben. Därav namnet Bambi.
För dig som inte följt oss så länge så kan jag berätta att Bambi var livmodersimport när vi flyttade till Sverige, dvs. hon var vårt första föl här i Sverige.
Hon är en tvättäkta holsteiner e. Barnaul xx u.e Casino Boy.
Bambis mamma - Cora - var tvilling och endast 1,62 en mycket snäll och välvillig häst som man tog upp alldeles för snabbt i klasserna. Hon gick som en symaskin och hoppade ALLT. Jag menar verkligen allt. Även i höjd. Tyvärr hoppade hon även när hon kom fel - vilket innebar att det var i stort sett livsfarligt att hoppa henne.

Bambi har varit utlånad (egentligen för försäljning) i 2,5 år men yttre (trevliga) omständigheter har alltså gjort att Bambi fått komma hem igen.
Isabelle har redan ridit henne och det funkar bra. Fast henne kan man ju slänga upp på vilken häst som och det funkar bra.
Egentligen hade vi ju sagt att Bambi skulle få heta Baroness när hon blir stor men nu har hon hetat Bambi i 8 år så det får fortsätta vara så tycker jag.

2010

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Men det är ju bara roligt att skriva när det händer något.

Och när det inte gör det - eller endast handlar om återbesök på sjukhuset så är det varken kul att skriva om det eller för den delen läsa om det.


Jag borde gå ut med kameran och ta massa snöbilder! Det är så vackert när det är fruset i träden och hästarna blir glada över att dom kan röra sig.


Jag går ut och fascineras över just träden och tänker, va f...n, VEM tycker det är kul att titta på massa träd sen. Alltså fotar jag inne istället...


Jag har ju ett nytt skötebarn: Pärlvaruhuset. http://www.parlvaruhuset.se/

Äntligen har jag tagit mig för att öppna en pärlbutik! Det har jag velat göra länge faktiskt.

Gick och funderade på ett passande namn (som inte redan var upptaget) men till slut blev det solklart! Det måste bli Pärlvaruhuset. Jag är inne i en "skapande" fas - men inte ett enda pannband till hästar till! Det har blivit smycken - mest örhängen - och en del av de redan skapta pannbanden har gjorts om till helt klart superläckra halsband!


Jag tänker inte lägga ut bilder på pärlor och smycken här - är du nyfiken så besök gärna Pärlvaruhuset. Det här ska fortsätta att vara hästarnas och vår blogg.

Dessutom har jag gjort en pärlblogg som jag inte kommer ihåg namnet på just nu (smart drag) men det ligger under länkar.

Hästarna verkligen älskar det här vädret. Isabelle har varit nere på fälten och galopperat och jag blir ju SÅ SUGEN!!! Men jag har inte fått klartecken för ridning ännu.

Grace Kelly är omplacerad hos Christina. Det går verkligen jättebra och Christina är så glad i henne! Hon har tom varit ute alldeles ensam i skogen!

Och vi har fått hem en överraskning men DET skriver jag mer om i nästa inlägg...
//Caroline