Nytändning

Vilket år det har varit!

Tidsräkningen för året får väl börja med min olycka då i september förra året då jag höll på att mista livet. Vid röntgen upptäckte man ett Meningiom - en oftast godartad tumör på hjärnhinnan.

Vidare röntgen osv. så fick jag svar i november att den är stor - 3,6cm - förtränger hjärnan och därmed ska opereras.

23.12 fick jag kallelse till Linköping för samtal.

Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta.

Lusten att blogga och berätta var i stort sett lika med noll - för vem vill läsa en "hästblogg" som bara handlar om läkarbesök, operationer mm?

Den 7.6.2010 blev jag äntligen opererad. En operation som kunde slutat var som då jag är klassad riskpatient med starkt förlängd blödningstid. Eller - som jag fick veta - kan sluta med att jag blir ett dreglande paket i rullstol... Har man kirurger som ska föra patientsamtal borde de kanske skolas i det och inte skrämma skiten ur sina patienter!

Men allt har gått bra och trots lite huvudvärk, sårvärk och akut trötthet så är förhoppningsvis denna resa slut här.

Året som gick var ju tufft på många sätt med en vinter som höll i sig i stort sett 5 månader.
Staketen var ca. 20cm höga och sade jag före jul att äntligen får vi en vit jul så kändes det som om den aldrig skulle ta slut. Högelid var omringad av en stor snömur.

Men snön betydde att Isabelle kunde rida i stort sett hela vintern och hästarna var extremt välmusklade.

Isa drabbades av 4 halsflusser med varbölder direkt efter varandra under våren och var på sjukhuset sammanlagt 5 gånger. Missade naturligtvis enormt mycket i skolan och det var många turer mellan Vetlanda och Ryhov i Jönköping kan jag tillägga.

Har jag annars knappt vetat var sjukhusen ligger, hittar jag ypperligt bra numer både i Linköping, Ryhov och Eksjö.

Jag har fortfarande en del sviter efter olyckan - som du förresten kan läsa om (eller kanske redan har läst) i Tidningen Ridsport Nr. 10/2010. De revben med multipla brott är inte helt OK och 2 muskler/senor är i stort sett avslitna i min högra arm.

Men jag hoppas ändå att jag har det värsta bakom mig nu och kan nytända. Det känns som om det behövs.