1års-dagen

igår var det exakt ett år sedan min olycka hände.
Det var en jättekonstig känsla och ju närmare 16.20 klockan blev desto mer andnöd fick jag...

Vi skrattade lite och sa: jag ska inte ta in några hästar på eftermiddagen. Och Manfred fick inte hämta hö...

Riktigt svårt blev det framåt kl. 18... För ett år sedan vid den tiden visste ingen om jag skulle överleva.
Linköping stod beredda att öppna min bröstkorg. Bröstkorgen hölls ju bara ihop av ett revben...

Alla andra var brutna... några ett flertal gånger och hur stor skadan på lungan var visste ingen just då.

Barnen togs omhand av en präst på sjukhuset...

Skulle jag överleva natten? Skulle kroppen orka? Ovissheten och pressen enorm...

Blödningen på hjärnan visade sig ju vara en godartad tumör - så i efterhand kan man väl säga att det var tur-i-oturen att olyckan skedde. En tumor stor som en golfboll kan ställa till med mycket förtret i kroppen...

Jag har fortfarande svårt att hämta andan djupt. Revbenen besvärar mig fortfarande.

Min arm - som ignorerades av alla läkare i över 3 månader besvärar mig kanske mest eftersom armen emellanåt domnar bort. Med 2 skadade muskler - varav en hänger i en liten slamsa - så är det kanske inte så konstigt.

Axeln hänger och jag har spänningshuvudvärk från nacken upp över bakhuvudet på höger sida...

Min brutna nacke har hela tiden besvärat mig minst. Scenarion där jag ligger på köksbordet varannan dag för att hemtjänst ska kunna byta krage kan jag le åt... Men jag har inte full rörlighet i nacken åt vänster och kompenserar genom att vrida hela kroppen. Jag har även huvudvärk på vänster sida av huvudet. Men den är mer blixtrande än på höger sida.

Och nu lämnar jag ettårsdagen bakom mig...

Vi har äntligen tagit oss för att göra en make-over på ridbanan. Vi har tagit bort hela trästaketet, målat stolparna vita (det gjorde Isabelle), dragit i isolatorer och satt upp vitt band.
Därefter var det kanternas tur... Och mitt i ridbanan växte plötsligt ett berg! Det vill säga först trodde vi att det var en sten på ca. 30 cm omkrets. Men se det var det inte. Så vi får nog ställa ut en stor blomkruka där. Just nu står vattenkannan väldigt malplacerad mitt i.
Men fint har det blivit och stort (större). Så nu kanske jag får min lilla stenmur runt den iallafall...