fredag 30 oktober 2009

länge sedan

Det var länge sedan jag skrev nu. Men det händer ju egentligen ingenting spännande att skriva om...

Förutom lite skräckupplevelser på återbesök på sjukhuset - som inte hör hemma här.


Innan jag blev skadad fick jag för mig att börja plugga igen. Så jag sökte till en kurs på högskolan i kodningsspråk och programmering. Först bara en kort kurs för att se om jag hinner med, tycker det är kul och om jag "förstår". Sedan var ju tanken att gå en hel linje nästa år.

Det hela på distans och 50%


Och efter mycket om och men blev jag antagen. Lite extra kul i allt elände. Tyckte jag.
Tills jag började läsa alla regler osv. Förmodligen FÅR jag inte plugga eftersom jag är sjukskriven...


Sådana här saker är ju typiskt mig. Sällan normalt. Först uppåt, ja, kul... - sedan ner under mattnivån. Hmm.


Fast jag hittade en sak jag inte hade en aning om. Man kan låna E-böcker på biblioteket! Så vare sig jag nu får gå min kurs eller inte så kan jag låna kursliteratur och anordna "min egen" kurs (så nu är jag ovanför mattnivå igen...).


Idag blev jag så sugen på att rida ut! Det ligger massor av gula löv på backen och jag riktigt hörde hur dessa sprakade under hästhovar. Men ingen ridning i år. Sen får vi se hur det ser ut.


Jag har ju fått frågan om jag tycker det är "läskigt" att vistas bland hästarna nu. Om jag blivit rädd att de ska springa över mig igen...

Men det har jag inte. Däremot tycker jag att det är otäckt att se på när Isabelle hoppar (fast det talar jag inte om för henne). Då sitter hjärtat i halsgropen och jag försöker andas i 4kant. Jag hoppas att hon aldrig kommer att råka ut för något liknande.

Idag och imorgon ska Isabelle tävla med Walino i Vetlanda.
Det blir premiär för Manfred att titta på. Hehe. Han brukar hålla sig därifrån för han blir så dj....a nervös. Men nu måste han ju köra.

Jag får berätta imorgon hur det gick.
Kram på er!

5 kommentarer:

  1. Hej Caroline! Jag håller tummarna för Isabelle och Lille Walino. :-) Hälsar MarieS

    SvaraRadera
  2. Caro!

    Jag läser Din blogg och får rysningar långt ner under fötterna. Ja, tänk vad livet ändrar sig fort! Tänker på Dig och säger bara:
    VAR RÄDD OM DIG!
    Kramar
    Maria och Astria och Zjiwago
    Idag och Loppan

    SvaraRadera
  3. Hej Caroline! Hoppas att du trots allt är på bättringsvägen, vi tänker på er!
    Kram Jennie o Omid

    SvaraRadera
  4. Hej Jennie och Omid,
    jodå, det går framåt. Vilken tur att Isabelle var så alert som hon var!
    Stackars Omid, han måste ha fått en schock för livet! Hur går det med din häst?
    Skulle ha ringt dig men alla mina kontakter försvann i telefonen vid en uppdatering.
    Många kramar tillbaka!
    Caroline

    SvaraRadera
  5. Hej Maria, en bråkdel av en sekund av oaktsamhet och hela livet förändras...
    Skönt att höra att din familj är fulltalig. Har tänkt ofta på er och "min" älskade Astria.
    Uppskattar verkligen att du hörde av dig.
    Många kramar från oss! Caroline

    SvaraRadera