Prinsen vinner

   det här är en bild från Miros allra första dressyrtävling i September 2004 på stora banan i Vetlanda.
Sedan dess har vi haft så mycket roligt med denna ponny - både på hopp och dressyrbanorna (mest hopp förstås). Det var väldigt svårt att sälja honom men när vi träffade familjen Börs visste vi att de kommer att njuta av Miro och ta hand om våran prins och bättre kunde han inte ha fått det.

2006 blev Miro bästa valack på NewForest-SM i Vetlanda.
Han blev även Reserv-BIS efter Esse Golden Boy.
Många var det som kom fram och menade på att han borde ha vunnit.

Igår var det just vad han gjorde.
Han vann! 2011 är han bästa valack och Best-In-Show
på samma plats och samma tävling.

Denna gång fick Esse Golden Boy se sig slagen. Tänk att han hamnade i slutring med samma hingst som då! Det måste ha varit högre makter (sorry, domare) som bestämde det...

Isabelle - som är i Tyskland - fick ett SMS och gjorde säkert glädjehopp av lycka och stolthet och  blev så glad.

Det är exakt SÅ det verkligen ska kännas när man säljer en häst och vän.
Ett jättestort GRATTIS Jennie, Johanna, Sussi och Micke och TACK för att jag har fått sköta om prinsen i några dagar och för att jag fick ta del av hans framgångar igår.

Det finns folk till allt...

Igår hade jag besök. En person jag en gång i tiden trodde var - om inte en nära vän så endock en vän - det visade sig efter min olycka att vi tydligen hade helt olika uppfattning om vänskap. Medans jag tyckte att hon faktiskt kunde hört av sig när jag låg på sjukhuset efter olyckan - om så endast ett litet SMS - så var det inte alls viktigt för den här personen som jag inte hört ett ljud av förrän igår...

Efter kort small-talk tittades det på hästar och en ZinkOxidSpray inhandlades i min affär - för den är ju SÅ bra!

Den egentliga orsaken fick mig däremot att bli rätt mållös: det halades fram en kopia på en bild från min blogg (alltså den här) där en av mina hästar har ett visst pannband på sig.
Detta pannband var ju väldigt likt ett pannband som blev stulet för den här personen för 3 år sedan. Dvs. då var det hela tränset som kom bort.
Pudelns kärna var alltså att personen i fråga ville titta på den här hästens träns för att se om det nu var så att det var jag som hade stulit det för 3 år sedan...

...det var det inte...

Om det har undgått någon så har jag butik. Det har jag haft i 15år.
Det är en så rutten och sjuk tanke överhuvudtaget - men jag borde kanske från början ha förstått att det inte var ett artighetsbesök - eller som jag kanske tänkte i mitt stilla sinne: kanske ett steg mot vänskap igen...

Så eftersom du tydligen är en flitig läsare av min blogg: tyvärr är jag inte alls intresserad av att sälja dig ett likadant pannband (igen). Du kan ju inte tänka dig att handla hos mig annars heller - jag har talat om för dig var dom finns. Och du är aldrig mer välkommen upp för backen...
Caroline

oj, oj, oj

Igår fick jag för första gången sitta upp på Falco. Efter Bruning var det som att sitta på en smal liten pinne men vilken härlig häst! Jag förstår att Isabelle bara sitter och ler när hon rider honom. Igår fick han dessutom ett smeknamn - Nemo (Find Nemo) han såg faktiskt ut litegrann som den gulliga fisken Nemo...
Den lilla turen i skritt och trav gick jättebra - men han tyckte nog att det var konstigt att Isa stod på marken och jag satt på - hitintills har det varit tvärtom.
Det är spännande att sitta upp på en häst som någon annan har ridit in och präglat. Det är första hästen som Isabelle är med helt från början och rider in. Men stor eloge till henne! Han är mjuk i munnen, lyssnar på vikt och skänkel och riktigt, riktigt trevlig! Jag har fått äran att rida honom en vecka nu när Isa är på Öland. Fast hon har lite svårt att släppa honom....
Igår kväll fick vi dessutom storbesök av Michaela - f.d. praktikant och "gårdsbarn". Det är trevligt med lite oväntat besök tycker jag plus att vi kom på massor av roliga saker som hände under vår gemensamma tid.
Falco, ja... får se om Isa får tillbaka honom...