Det var verkligen mörkt ute. Hennes puls steg. Sakta trevade hon sig framåt och halkade till. I sista sekund fick hon tag i staketet för att inte ramla.
Hon stannade till en stund och vände sig om. Hon hade hört något. Någon förföljde henne... Hon såg en mörk skugga...
Hjärtat fastnade i halsgropen när hon försiktigt trevade sig framåt i mörkret. Vägen kändes oändligt lång, Äntligen kunde hon se dörren och skyndade med stora steg framåt. Hon öppnade den knarrande dörren...
Hon tände lampan och andades ut - God Morgon hästar!!!
Äntligen kunde jag andas ut - f...n att vara så mörkrädd... Den mörka skuggan var självklart Momo (vem kan se en svart hund i mörkret) vägen är ca. 25 meter lång. Från huset till stallet.
JAG VILL HA SOMMARTID IGEN!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar