En sann hästvän

Medan jag ännu en gång halkar (hasar) mig över gården funderar jag på om det är mitt fel att vädret är som det är. För jag sade nog i höstas någon gång att jag inte ville ha så mycket snö som förra vintern. Och som vintern innan. Men vädergudarna missförstod mig nog totalt!
Gårdagens väder bjöd på allt. Snön som täckte marken regnade bort. På förmiddagen fick vi ett konstant ösregn som varade in på eftermiddagen och sedan gick över i underkylt regn. Därefter började det snöregna och hela skiten frös tillsammans med den kalla vinden som blåste friskt under hela dagen igår och som har fortsatt till idag. Man måste vara en sann hästvän för att inte stanna inne, lägga sig på soffan med en mysig filt och titta på någon film (eller 2).

Ett litet utdrag till ur Totilas hemliga dagbok...

Kära dagbok. Det där med pommesen övertygade de 2benta allätarna. Weisenheim var fantastiskt! Jag vann Hästhöjdhoppningen!
Medans Matthias, Paul och Ann-Kathrin käkade pommes och blev uppätna av myggen så stod jag helt lugn i ett moln av flugspray och kollade hoppningen.
Plötsligt kommer en liten rund herre och kastar sig upp på min rygg. Speakern presenterar en viss Hugo Simon och alla jublar - det är nog hans klubb det här. Fast han förväxlade mig med sin egen häst - jaja, han är ju inte den yngsta längre. I vilket fall som helst är jag felfri och har bästa tiden. Nytt DREAMTEAM prisar tidningen RHEINPFALZ - Hugo och underhästen!!! Måste komma ihåg att gömma tidningen för Matthias...

Hugo och jag ska iallafall fortsätta ha SMS-kontakt - ifall det nu inte skulle klaffa med Matze och dressyren fram till London 2012...