...vintern kom i år också.
-6 grader och snö så att det täcker gräsmattan iallafall.
Kan skratta ihjäl mig varje år eftersom kastanieträdet tappar alla sina löv på en gång. Ovanpå snön. Tjoff, säger det och inte ett löv finns kvar på trädet.
Min ridabstinens får vara fram till jul. Trodde jag i min enfald att jag kanske skulle kunna rida lite försiktigt efter 6 veckor så tog läkaren snabbt ur mig det.
8 veckor till, sade han. Minst. Är ett komplicerat brott.
Men skruvarna håller! Säger han och lyser upp som om han precis talat om för mig att jag vunnit en miljon.
Kul. Inte, tänkte jag. Men hade skruvarna löst sig så hade man varit tvungen att operera om. DET hade inte varit kul. Så jag log lite mot honom iallafall. Så där medkännande...
Ridabstinensen gäller även för Isa eftersom marken är stelfrusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar