En dålig dag

Idag när jag helt enkelt har en dålig dag och inget känns kul - en sådan där dag när man står i vägskälet och undrar om man måste ta höger eller vänster för rakt fram går det inte längre. Ingen och absolut ingen kan hjälpa mig att välja. Rätt eller fel. Ja, en dag som sådan tar jag helt enkelt en favorit i repris...

Bilar och annat

Vare sig man hatar eller älskar bilar så har man iallafall en massa tankar omkring dessa.
En del tycker att bilar är en statussymbol.
För andra är bilen endast ett redskap som tar en från A till B.
Så inte helt på allvar...
1. man hör så mycket om hur man ska förhålla sig när det åskar. Tex. att det aldrig kan hända något om man befinner sig i en bil. Min väninna trodde på det. Nu är hon gravid...
2. bilar har inte lyckats förtränga hästarna helt. Eller har du någonsin sett en staty där en man sitter i sin bil?...

3. bilens erotiska betydelse förstår man först, när man upptäcker hur många fula män(niskor) det är som kör stora eleganta bilar...4. jag vill att ni kommer hem ordentligt efter showen, så kör upp på trottoaren allihop på hemvägen. Jag har hört att de flesta olyckorna sker på vägarna (Citat: Danny Kaye)...

Fet häst

Fet häst Bruning får numer motion igen. Han tycker att det är lite jobbigt att jag kommer ihåg allt han kan fastän han hellre vill vara lite lat häst. Det är alltid så när man sätter igång honom - han är tråkig i munnen och hänger i tyglarna de första 3 dagarna. Kan inte gå volter eller fatta ordentlig galopp. Sen släpper det och efter 3 veckor är han lika ridbar som alltid. Då reagerar han på lättaste hjälper och allt ser så enkelt och "osynligt" ut.

Connection ville hellre vara rädd för vinden, skuggan, fladdrande saker och andra spöken han såg idag. Jag såg dom inte och pressade honom lite. Vi enades till slut om att han varit duktig häst. Egentligen är han ju himla kul att rida! Synd bara att man inte kan sitta på honom...

Black & White

Gula Magic och Flash har verkligen hittat varandra. Magic har ju alltid varit lite hackkyckling och lägst i rang. Ofta som han stod lite utanför flocken. Tills Flash kom. De har så kul ihop! Och som man ser så tar Magic också för sig...

Connection and me...

Jag har fått den stora äran att hålla igång Connection medan Isabelle är i Tyskland. För det är ju nämligen så att när hon sen kommer tillbaka skulle hon vilja tävla 3 dagar senare.
Då Connection är väldigt skuttig även utan hinder - dvs. han har otroligt mycket schwung - så blir det mycket krumelurer i skritt: skänkelvikning, öppnor på 3 och 4 spår, skrittpiruetter och trav med rida lätt för att sitta ner är inte att tänka på.
När man rider lätt på Connection så kastas man typ en meter upp i luften. Man får inte på något vis klamra sig fast eller tappa balansen. Då stannar han eller stoppar upp. Som tur är är han ju en väldigt snäll häst som inte gör några dumheter.
Bilden visar en typisk hållning för Connection. Så står han till exempel när jag fodrar eller när han vill in ur hagen. Här är det lilla Castella som han tittar på. Man undrar ibland vad hästarna tänker...

Sarah och Magic

Ibland när man träffar någon så känns det som om man har känt varandra hela livet. Man har massor att prata om. Inga konstlade pauser uppstår - inga pinsamma tystnader.
Bara så naturligt helt enkelt.
Så var det när Sarah, Martin, Veronica och Uwe var här - det var som om vi kännt varandra hur länge som helst.
Jag försökte att sätta mig in i hur det var för Sarah att träffa Magic igen och till och med rida honom. Det måste ha känts hur konstigt som helst!
Solen var iallafall snäll och kom fram precis när hon skulle rida.
Även hon blev så glad att Bubulina nu har lilla Castella att ta hand om.
För hon liksom jag hade ju egentligen förväntat oss att hon skulle få se föl vid sidan av Bubulina efter hennes älskade Dark Magic. Men lilla Castella smög sig in i hennes hjärta direkt.
Sarah var lite vemodig när hon åkte hem - och det kan jag förstå - men hon inte bara red Magic igen hon hoppade honom också...

Storbesök

Idag får jag besök och det ska bli SÅ kul!
När vi köpte Dark Macig visste vi att tjejen som hade honom bara hade honom ett år ungefär. Vi visste att han tävlat i juniorlandslaget i Tyskland med en tjej som heter Sara men mer visste vi inte.
Förra året fick jag kontakt med Sara som hittat oss/Macig på internet.
Och hon kommer hit idag med sin man, mamma och morbror (från Tyskland)
Pappan fick inte följa med för han är flygrädd och måste jobba, ler.
Tur, annars hade vi fått skaffa hyrbil för att hämta dom!
Det ska bli så roligt att träffa henne.
Det gör mig riktigt, riktigt glad.

Bubulina

Älskar dig, Bubu...

Full fart

Castella har inte riktigt förstått ännu att hon ska ut ur sin box och in i paddocken. Fast det går bättre och bättre.
Första dagen fick Isabelle och Daniel nästan bära ut henne. Nu blir det mer att de får visa riktningen.
Sen står hon där. Lugnet före stormen - och plötsligt som skjuten ur en kanon far hon iväg.
Hennes ben är så otroligt långa och tunna - bakbenen springer om frambenen ibland.

Casper vill väldigt gärna ut och leka med henne men än så länge får han inte det. Med Liten går det ju bra men Castella är lite väl liten ännu.
Egentligen har vi döpt om henne till Mysan (och emellanåt Busan) hon är nämligen otroligt kelig och social. Alla hästar har ju ett älsklingsställe att bli kliade på. Hennes är på låret. Då böjer hon sig som ett "o". Det går lika bra på båda sidorna. Annars är hon riktigt kramig - precis som Valentino.

Pojkarna i hagen är mäktigt intresserade av henne. De ställer upp sig på rad och kollar. Ungefär som bio.

Flash och Castella

Fick en så bra bild på Flash igår. Tycker jag iallafall.
Han och gula Macig är sagolika i färgkontrast där dom står i sina ponnyboxar - här däremot fick Mulle vara med på ett hörn.
Flash fyller 3 i år. Det betyder att hans barndom kommer att ta slut lite till sommaren.

Redan nu får han vänja sig vid att vi pysslar mer med honom. Kela är ok, men komma in i boxen är suspekt. Borsta.... hmm.

Han har blivit otroligt maskulin under vintern.
Det är sådana här dagar när man ser en egen uppfödning växa till sig som det är kul att avla.

Igår var Castella väldigt loj. Så där att vi tänkte... oh, oh... men idag! Full rulle! Som hon kutade! Och stackars super-mamma Bubu var tvungen att kuta hon också. Fram och tillbaka, kors och tvärs - full rulle - rätt in i staketet. Det är ingen direkt styrsel i dom långa benen ännu. Tur att vi aldrig har el på när dom är så små.

Bubu var helt slut när dom kom in och lade sig ner och lilla Castella nosade och gnäggade.... mamma...
Jag tänkte på en sak idag. Både Castella och lilla Valentino har en liten stjärn i pannan. Det ska bli kul att släppa ihop dom om några veckor.

Jag älskar verkligen Bubulina

Så tragiskt allt blev när Bubulina födde döda tvillingar. Mest synd tyckte vi om Bubulina som verkligen är en superlativmamma. Det första jag gjorde samma kväll var att registrera mig på amningsjouren (www.asvt.se).

Självklart hoppades vi inte att något föl skulle bli av med sin mamma - men tyvärr händer det ju och igår kväll vid halv 12 blev vi uppringda. Ett halvblodsföl vars mamma hade dött en halvtimme efter födseln.

Det är alltid en chansning om stoet tar emot ett främmande föl men vad gäller Bubulina hade vi inte behövt hysa några som helst tvivel! När fölet kom strax efter ett i natt så kunde jag inte hålla henne! Hon skulle till "sitt" föl. Hon var så till sig. Och därmed började en solskenshistoria växa fram ur 2 ödens spillror.

Vad gör det att jag var som en zoombie imorse när jag fodrade? När jag tittade in i boxen stod fölet och diade njutningsfullt med massa smackningar.

Ungarna blev lika till sig som jag. Lilla Castella efter Castor somnade på Isabelles arm. Ibland undrar man om hästar förstår. Om dom vet vad som hände. Lilla Castella, du har fått den bästa av alla mammor. Efter din alldeles egna förstås.