torsdag 20 augusti 2009

Nattliv


Det här fina konstverket hänger ovanför vår säng. Det är nästan lika långt som vår säng är bred, dvs. 2 meter.
Under det, på sängramen, står klassfoton, ett från Daniel och ett från Isabelle. I träram med ditklistrade snäckskal på.
Sedan Ludde flyttade har det blivit rätt lugnt i sängen...
Ludde brukar ligga på Manfreds huvudkudde. Casper vid mina knän.
Någon gång under natten fick de revirtänkande och började morra och vandra omkring i sängen. Då var det bara att snabbt slänga täcket över huvudet innan de rök ihop.
Det skedde liksom automatiskt: morr-morr-upp-med-täcket. Det var knappt att man vaknade.
Till saken hör att vi ju har odämpad vattensäng.
När vi sedan skaffade oss 2 kattungar (Flingan och Grållan (dvs. egentligen Snowflake och Gray Shadow)) så sov dessa också i sängen. På min sida. Tillsammans med Casper. De spann och Casper morrade.
Jag lovar att man ibland vaknade upp i dom mest konstiga ställningar. Man kan ju liksom inte shitta iväg djuren!!! Dessutom upptäckte vi någon gång när Ludde var på besök och vi alltså hade 2 revirtänkande JackRussell i sängen tillsammans med 2 lekfulla kattungar att de på något vis fastnar i täcket när man skakar på det.
Alltså står man ut med att vakna upp med näsan upptryckt i sängkanten och nackspärr. Man är väl djurvän!
I påskas försvann ju Grållan så det har blivit rätt lugnt i vår säng.
Man brukar ju säga att katter är tysta och smidiga...
Flingan ville hoppa upp på fönsterbrädan, missbedömer avståndet och håller på att riva ner hela persiennen. Kutar vidare och hoppar upp på sängkarmen (där klassfotona i träramar med snäckskal står).Tappar balansen igen, river mig på pannan, slänger ner klassfotot med snäckskal som också hamnar på min panna.
Däremot är jag mycket glad över min nattliga reaktionsförmåga. Efter klöset i pannan - väl invand - drar jag täcket över huvudet så jag får bara en liten bula i pannan, brevid klösmärket.
Vaknar knappt.
När väckarklockan ringer ligger jag med näsan i sängkarmen med huvudet på klassfotot, Flingan ligger i mitten av sängen på rygg med alla 4 sträckta utåt. Ungefär samma läge hade Casper.
Det var först när jag vaknade och tittade mig omkring (och i spegeln!!!) som jag upptäckte att allt detta faktiskt hade hänt och att det inte var en dröm...
God natt!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar