Fint att avbryta världscupen när en av världens bästa hästar dör inne på banan.
Man vill inte veta vad som hade kunnat hända om han dött under ett språng, men hemskt nog att det blev efter mållinjen.
Och även om det är 20 år sedan så kommer det upp till ytan igen att min älskade häst Balu dog på samma sätt. Och med huvudet i mitt knä...
Jag skulle hålla träningar och var väldigt sen till stallet och skyndade in - men inte utan att ropa på honom och vifta med morötterna. Det var som om han hade väntat på att jag skulle komma. Han rullade med ögonen trillade ihop, sprattlade några gånger... Thats it. Jag höll hans huvud i mitt knä och han tog ett sista andetag. Slut.
Han betydde så otroligt mycket för mig och det tog många veckor innan jag kunde tänka på honom utan att få en knut i bröstet och börja gråta.
Så tyvärr förstår jag exakt hur situationen känns.
Många varma tankar till Eric Lamaze och hans team
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar