fusk(igt)

Som "gammal" reklamare och sättare har vissa möjligheter att retuschera bilder på digitalt sätt varit saker som jag pga. kunskapsbrist inte gett mig på på senare tid.
När jag jobbade med programmet PhotoShop för 16-17 år sedan var det ett helt annat programm än det jag (emellanåt) stirrar på idag.
Jag fattar det helt enkelt inte!
När jag nu tog alla fina bilder på Falco i helgen så tänkte jag: men vilken ful grimma! Va! Så vacker häst och så fruktansvärt ful grimma.
Det är en gemenskapsgrimma. En gång vit - ft. lite faluröd för att Kiara (som alltid rymmer) skrubbat nosen mot staketet i den.
Så jag tänkte att det här måste jag ta och ändra. Dvs. retuschera.
Sagt och gjort så satte jag mig och försökte radera grimman... och kom på en historia...
För två år sedan fick vi i uppdrag att sälja en hingst efter Fuerst Heinrich (med stor prislapp).
Han var svart och mycket vacker men jag tänkte... va långa mungipor han har! Och va fult med dom där vita prickarna på mulen...
Jaja, vacker häst i allafall. Så småningom såldes han (inte till Sverige) och jag var nere i Tyskland för att hämta hem Connection och vi kom in på den här hingsten. Och då visade det sig att den hade varit riktigt djävlig den här dagen så man hade satt på honom stegrarbett och kedja som man alltså sedan försökt retuschera.
Klantigt nog hade man inte tagit någon kopia när man började retuschera och därmed var skadan skedd... Ta nya bilder? Man ville ju inte blamera sig inför ägaren...
Hästen hade alltså inga extremt långa mungipor och inte heller några fläckar på mulen. Den var helt normal och mycket snygg. Och den nya ägaren är säkert överlycklig över den...

Jag är kär...

kan man bli annat när man får föl? Lilla Flash For Fantasy (det är nog det krångligaste namn vi någonsin gett ett föl) är ju helbror med MentToBe e. Falco u. Kiara.

MentToBe var ju inte planerad utan Falco hoppade resolut ut ur sin box och betäckte Kiara som hade föl vid sidan, lilla Kimba e. Welsh-hingsten Eyarth Mambo.

MentToBe var ju som föl underbart korrekt så då bestämde vi oss för att betäcka Kiara igen med Falco. Och sedan hade vi ju tänkt sälja henne...

Resultatet blev lilla Flash och Manfred säger: jag tror inte det är sista fölet Kiara får efter Falco...
Never change a winning Team! Det blir fler föl...

Så jag tog mig ut i hagen för att fotografera Falco.... Bilderna i bloggen hamnar inte riktigt där dom ska, men jag vet ju att jag har en snygg hingst (2 eftersom vi har Dark Macig också) men så absolut underbart vacker Falco är!

Så jag är nog lite kär i honom också...

gammalt och nytt

Omkring 2003/04 köpte jag ett par bruna läderskor i Berlin när jag var där på mässa.
Nej, inga ridskor utan vanliga, bekväma skor på rea för 200 kronor.
Den här mässan var lite hemsk, det var knappt några besökare och där stod man alltså och såg trevlig ut mot de ca. 5 besökare man hade om dagen! Och hann fundera på hur ont man hade i fötterna.
De är inte vackra. Det har jag aldrig tyckt. Men bekväma.
Förra vintern när Ludde var och hälsade på hos oss så "revir-pissade" de i mina (även dom) bekväma ridskor. Sådana där ingångna som inte är snygga, men bekväma och borde ha slängts för länge sedan.
Men nu åkte dom. Och mina bruna läderskor fick bli arbetsskor. De är numer mycket slitna och borde ha slängst för länge sedan. Det är tom. hål i dom. Men ack så sköna...
Jag köpte mig ett nytt par ridskor för 2 veckor sedan. Likadana som dom som Ludde och Casper pissade i. Och hjälp, vad obekväma de var! Men nu hade jag ju bestämt mig för att slänga de gamla, sköna bruna. Så jag packade ner dom i kartongen som de nya låg i och lade dom i bagageutrymmet i bilen. Lite vemodigt kändes det allt...
Förra veckan kollade jag igenom några km staket i sommarhagarna. I mina nya ridskor förstås. Smart som man är. Sånt skoskav jag fick! Uppe på tårna på höger foten var helt uppskavd!
Så nu har dom återuppstått - mina bruna bekväma skor med hål i...
Snacka om separationsångest!

Minnet igen...

jodå, jag har tänkt blogga oftare
Men fakt är att jag glömde mitt lösenord igen...

Nu har jag skrivit det i en liten bok. Hoppas jag hittar den sen igen.

Isabelle har tränat för Karl-Heinz Giebmans igen. Varje gång känns så otroligt motiverat!

Jag hoppas att hon får en fast plats nu.

Walino är sitt gamla jag igen...

När han var yngre bearbetade han träns. Vi hade en ryktplats ute på gården, den bestod utav plåttak och därunder band vi fast hästarna och ryktade och sadlade dom.
Tyglar över halsen... av med grimman... och borta var Walino. Jag tror han slet sönder en 6, 7 stycken!
Det är tur att jag har egen affär. Vi lastade honom och lastade ur honom i Vetlanda bakom vid grusbanan. Och Isabelle släppte honom en bråkdel av en sekund för att rätta till ena senskyddet. Och borta var han! Tvärs genom nya tävlingsstallet. Förbi stora gräsbanan. Genade förbi Charlies och upp till grusbanan vid lilla dressyrbanan. Där fick vi tag på honom. Med helt träns.

Träningen gick jättebra. Han skötte sig och älgade på över hindrena. Tittar man på videon efteråt ser det ut som 50-60 cm men det var faktiskt upp till 1,20m.

Efter träningen tar vi ut Macig och ska lasta in Walino. Som gick på. Kastade sig ur. Och sticker. Och där rök tränset.

Tänk att han faktiskt skulle gå i arv som tävlingshäst!

Passwords

Usch, förr kunde jag vartenda telefonnr. jag ringt någon gång i huvudet.
Det var som ett fotografiskt minne.
Idag brukar jag skriva memo´n på mobilen till mig själv för att komma ihåg saker och ting.
Eller be personen i fråga att skicka mig ett SMS. Jag har blivit helt hopplös på att inte komma ihåg.
Mycket irriterande.

Ännu mer irriterande är det att få black-out när man ska använda kreditkortet. Hur var det nu? 9876... eller var det 9867... eller började det överhuvudtaget på 9?

Ett tag skrev jag koderade lappar till mig själv för att komma ihåg siffrorna till ICA-kort, Konsumkort, Betalkort och alla andra kort vi hade... Det var bara det att då glömde jag bort hur jag hade tänkt när jag koderade dom!

Likadant på internet.
Det är koder till Mailkonto, Blogg och diverse andra sidor.

Men det som irriterar mig mest är för tillfället 3 (www.tre.se). Vi har på något vis fått lite fnurra på tråden kan man väl lugnt påstå...
...knappa in ditt telefonnr. och ditt lösenord...
hmm. Funkar inte. Kanske det var annorlunda, eller har jag skrivit fel?

Efter 3 försök ger jag upp och ber om ett nytt lösenord som prompt kommer och sedan byter jag till samma lösenord igen som jag vill ha (som garanterat INTE fungerar nästa vecka).

Och när jag väl kommer in på sidan för att betala min faktura så har jag sedan 1 månad (JA, EN MÅNAD) följande text...Hej! Just nu utför vi tekniska uppgraderingar. Välkommen tillbaka lite senare! Mvh 3...

Telefonsex

Nej, missförstå inte överskriften. Det här inlägget handlar om de stackars (ofta unga människor) som alltid lyckas ringa vid fel tillfälle och vill pracka på en massa gratis saker som man sedan får betala hutlöst mycket för i frakt.

En kväll ringde det någon och ville prata med Manfred. Hehe, tänkte jag... telefonsex...

Och han sitter och pratar med henne lääänge. Och han ställer intresserade frågor och hummar lite förstående - allt naturligtvis på sin tysk-svenska.

...jasså, var 3e månad.

...kommer du förbi då? (???)

...gratis...

Sedan säger han på fullaste allvar till den stackars tjejen:
Det är säkert en jättebra produkt men jag arbetar som tomte varje jul. Det betyder att jag bara rakar mig en gång per år (efter julafton) sedan måste mitt skägg växa....

Rakhyvlar. Världens bästa rakhyvlar

Det enda som vi emellanåt köper via telefon är ett miniabo av Kalle Anka till Daniel. Det är så häftiga leksaker med där.

Angående bilden kan jag säga att jag INTE var begeistrad över skägget. Den enda som tyckte att han var väldigt snygg i det var hans mamma så jag sa att om han ville imponera den åldersgruppen kan han ha skägget kvar. Inte annars

myter och mer...

Vi tittar ju för det mesta på tysk TV.
Vilket tydligen retar säljarna på VIA-Sat så till den grad att den sista som ringde och ville sälja ett abo talade om för mig att han tyckte jag skulle flytta till Tyskland igen. NO COMMENTS.

Anyway brukar vi titta på ett program som heter Galilleo på söndagar.
Det visar häftiga uppfinningar, de gör massa tester, kollar in extremsporter och berättar myter.

Jag kände igen flera av följande...

1. För mycket salt på maten höjer blodtrycket.
Fel. Det är inte bevisat att det är så.

2. Barn som äter (för) mycket socker blir hyperaktiva.
Fel. Samma som ovan.

3. Kysser man någon som är förkyld så blir man garanterat själv förkyld.
Fel. Det är mycket mer smittsamt att ta den här personen i handen eller
att ta på något som den förkylda personen precis tagit i.

4. Man får bihåleinflammation om man "hissar upp" snoret istället för att snyta ut det.
Fel. Det är större risk att få bihåleinflammation om man snyter sig.
Fast "hissa upp" har hög äckelfaktor.

5. Körsbärs- och vindruvekärnor fastnar i blindtarmen om man sväljer dom.
Fel. De åker ut ur kroppen på samma sätt som allt annat vi äter.

6. Sväljer man tuggummi så fastnar det i magen och klibbas ihop till en stor boll.
Fel. Samma som ovan.

Det var 2 andra ockå som jag inte kommer ihåg just nu.

Igår säger Daniel till mig...
Mamma, min väderstation säger att vi ska få snö imorgon.
Neeej, säger jag. Nu blir det ingen mer snö.
Dröm om min förvåning när jag vaknade upp och det har kommit ca. 20 cm nysnö!
Inte kul.
Fast hästarna har kul. Så man får väl glädjas för dom.

Here we go again...

Upptäckte att mycket kretsade om Isabelle när hon var borta.
Därför blev det ingen mer blogg innan hon nu kommit hem.
Varje dag ringde hon och andas snabbt i telefonen: ring mig!!!
Varje gång tänkte jag: det har hänt något. HJÄLP!
Men egentligen ville hon bara prata och höra hur det var med hennes älsklingar här hemma = hästarna.
Tisdagen, när hon varit borta 1,5 veckor beställde jag resa tillbaka.
På onsdagen ringde hon.... ring mig!!! JAG VILL HEM!!!
När jag lyssnat på hennes historia upptäckte jag att jag förträngt hur kurser och utbildningar i Tyskland oftast går till:
Allt du gör är fel och kritiseras - även med dumma jämförelser. Gör du något bra säger man ingenting.
Pressen på en är stor när man är vuxen. Hur ska den då inte vara när man är 14 år?
När jag tog mit A-prov på Landesreitschule Verden så ringde jag faktiskt hem till Manfred och bölade. JAG ville hem. Aldrig i mitt 40åriga liv hade jag blivit behandlad som där!
Utav 23 som började kursen var det endast 15 som var kvar 3 veckor senare. Som stod ut.
Många 1000lappar fattigare men de pallade helt enkelt inte trycket.
Jag peppade Isa med att berätta det här och framförallt säga åt henne att om någon är dum ska hon tänka sig denna person med rosa-röda boxershorts med grå elefanter på och inget annat. Då blir den dj...ste människan larvig.
Hålla huvudet högt. Stänga in sig...
Hon klarade sitt "Bronzenes Reitabzeichen" vilket innebär stilbedömning i hopp och dressyr på LB-Nivå plus en massa teori.
INGEN kan någonsin ta den här biten ifrån henne - vad hon senare gör av det är hennes grej. Och jag är stolt över att hon stod ut i 2 veckor.
Allt ovanstående var ju det som vi absolut INTE ville när vi skulle undervisa eller ha kurser. Tvärtom. Alltid avsluta med en positiv känsla. Förklara, rätta till, feedback och berömma.
Det går inte alltid. Ibland vill man gärna hjälpa någon att komma ett steg vidare, det fattas ju så lite!!!

Kiel och annat

Lite bilder då från Kiel...
Den första visar ett stånd där de sålde olika elixirer. Mot öronont, kärleksdryck och ca. 50 sorter till. Olika örter i sprit... Dricker du för mycket skulle jag vilja säga att huvudvärk är garanterat men annars...
Andra bilden är tyvärr lite suddig men kolla in mannen i mitten! Han springer alltså omkring med någonting som ser ut som isbjörnsfäll (förmodligen get eller nåt) och inte mkt. annat på sig. Han var riktigt häftig. Kollar man noga är han barärmad.

Tredje bilden visar yxhugg - någon form av ritual under medeltiden. De var riktigt häftiga! Men tyvärr dyra.

Isabelle har inte gett upp ännu. Och de har betydligt bättre väder än vi med nysnö! Jacka behöver hon inte iallafall.
Igår tänkte jag "lufta" hingsten lite lätt i ridhuset. Det höll på att bli han som luftade mig = ur sadeln.
Han var SÅ pigg! När Isa rider honom och han busar ställer hon sig i lätt sits och sen är det bra. Men sånt vågar inte gamlingar som jag. Längre. Så vi höll oss till gemensamma andningsövningar...: Vi höll gemensamt andan (jag mest därför att han gjorde det och ville dra iväg) och efter en lååååååååååång stund var han tvungen att andas ut igen - och jag också...

Han är för kul.

Idag ska jag nog longera honom först.

en konstig dag

Det känns verkligen konstig att lämna iväg Isabelle i 14 dagar!
Fast jag tror att hon kommer att ha jättekul.
3 väskor har hon med sig. Sin bandyväska och 2 resväskor. Bandyväskan vägde TON!
Men vad har hon tagit med sig? Jo, hantlar! På 6 kg. Inte undra på att väskan var tung.

Monika och Jens hämtade mig på Hof Kirchhorst och vi åkte till Kiel. Där var alla affärer öppna och det var medelålders marknad.
Så mysigt det var att gå där!

Jag köpte T-shirts till mina kiddies. På Isabelles står det (på tyska) byter brorsa mot ponny.

På Daniels står det byter syrra mot traktor.

Monika köpte en till Finn också (Han är 18). Alla känner väl till Puma-Märket med den hoppande pantern... På den här T-shirten ligger pantern på rygg och därunder står det COMA...

Resan hem gick bra. Men det var tomt i hytten kan jag säga. Och jag får verkligen behärska mig för att inte vilja ringa Isabelle var 5e minut för att fråga hur det är...

Som vanligt är man helt sjukt trött när man kommer hem. Det känns som om man inte sovit på hur länge som helst.

Massor av saker att ta tag i när man väl är hemma.