It¨s Magic

Svårt att tro att bilderna visar samma häst - Delightful Magic - hästen som lever upp till sitt namn. Nu.

Från att ha blivit misskött, vanvårdad, fått otillräckligt med mat över en längre period, varit på väg till slakt så är han idag en underbar ponny som alltid gör sitt bästa.
Nej, vi såg honom inte och köpte - vanvård och köp stod någon helt annan för. Han hamnade hos oss för att han var i så dåligt skick att han inte kunde transporteras tillbaka till ägaren efter att köparen ej betalat och ej matat...
Han var aldrig tänkt att bli tävlingsponny. Endast mata, sköta om, sälja. Men utöver att han är väldigt charmig så har han dessutom växt in sig i våra hjärtan.
Han ställer alltid upp och gör alltid sitt bästa.
Idag är han startklar LA/Msv. Men eftersom vi inte har kunnat vara ute så mycket pga allt som har hänt tog vi ner honom i klasserna i stället. Så nu är han ute och glassar rund i LB med både vinster och placeringar.
Against all odds - passar verkligen in på honom och vi önskar att han får komma till någon nu som kan fortsätta förvalta honom på rätt sätt.
Underbara Magic som var den fula ankungen är numer en vacker svan med gott självförtroende, personlighet och rätt inställning till hoppning... Love U...

The good old days...

Idag kom Manfred med ett kvastskaft och säger: vet du vad det här är?

Jag förmodar genast att svaret inte är just kvastskaft och rycker lite på axlarna - näe, vet jag inte...

Det är fjärrstyrningen till vår Volvo, säger han.

Bagageluckan som strulat rätt länge har nu gett upp helt och det går inte att öppna den. Utifrån. Nu tar man kvastskaftet och öppnar den innefrån.

Detta fick mig genast att tänka på en gång för länge sedan när jag körde en knallröd Alfa Romeo (80års modell GTV Turbo om det intresserar någon) den gick också jämt i baklås. Där fick man då krypa in i bagageluckan - vilket inte är så lätt på en liten sportbil och sedan ta en lite tjockare ståltråd med ögla som jag hade liggandes där och sen fick man fiska och öppna innefrån.

De gamla goda tiderna ja... I vintras berättade jag för Isabelle att vi förr i tiden när hästarna var svettiga torkade dom med halmviskor. Va (kort A) utbrister hon - hade ni inga fleecetäcken???

1års-dagen

igår var det exakt ett år sedan min olycka hände.
Det var en jättekonstig känsla och ju närmare 16.20 klockan blev desto mer andnöd fick jag...

Vi skrattade lite och sa: jag ska inte ta in några hästar på eftermiddagen. Och Manfred fick inte hämta hö...

Riktigt svårt blev det framåt kl. 18... För ett år sedan vid den tiden visste ingen om jag skulle överleva.
Linköping stod beredda att öppna min bröstkorg. Bröstkorgen hölls ju bara ihop av ett revben...

Alla andra var brutna... några ett flertal gånger och hur stor skadan på lungan var visste ingen just då.

Barnen togs omhand av en präst på sjukhuset...

Skulle jag överleva natten? Skulle kroppen orka? Ovissheten och pressen enorm...

Blödningen på hjärnan visade sig ju vara en godartad tumör - så i efterhand kan man väl säga att det var tur-i-oturen att olyckan skedde. En tumor stor som en golfboll kan ställa till med mycket förtret i kroppen...

Jag har fortfarande svårt att hämta andan djupt. Revbenen besvärar mig fortfarande.

Min arm - som ignorerades av alla läkare i över 3 månader besvärar mig kanske mest eftersom armen emellanåt domnar bort. Med 2 skadade muskler - varav en hänger i en liten slamsa - så är det kanske inte så konstigt.

Axeln hänger och jag har spänningshuvudvärk från nacken upp över bakhuvudet på höger sida...

Min brutna nacke har hela tiden besvärat mig minst. Scenarion där jag ligger på köksbordet varannan dag för att hemtjänst ska kunna byta krage kan jag le åt... Men jag har inte full rörlighet i nacken åt vänster och kompenserar genom att vrida hela kroppen. Jag har även huvudvärk på vänster sida av huvudet. Men den är mer blixtrande än på höger sida.

Och nu lämnar jag ettårsdagen bakom mig...

Vi har äntligen tagit oss för att göra en make-over på ridbanan. Vi har tagit bort hela trästaketet, målat stolparna vita (det gjorde Isabelle), dragit i isolatorer och satt upp vitt band.
Därefter var det kanternas tur... Och mitt i ridbanan växte plötsligt ett berg! Det vill säga först trodde vi att det var en sten på ca. 30 cm omkrets. Men se det var det inte. Så vi får nog ställa ut en stor blomkruka där. Just nu står vattenkannan väldigt malplacerad mitt i.
Men fint har det blivit och stort (större). Så nu kanske jag får min lilla stenmur runt den iallafall...

Syskon...

När MentToBe (e. Falco u. Kiara) föddes så lät vi oss bländas av denna vackra hingst. Han var lika fin som åring och väldigt lik sin far som 2åring var han något man gärna vilade ögonen lite längre på.

När lilla Flash föddes sa vi att vi inte behövde ta kort på honom. Han såg exakt likadan ut som MTB. Förutom en liten "blixt" i pannan.

Nu som åring ser han ut som vilken åring som helst = gänglig, överbyggd...

Igår när vi sk

ulle ta in honom från hagen så stack han! Rakt genom stallet, ut på andra sidan och sprang upp och ner för backen till Kullstugan. Vilken häst! Jag höll på att glömma att fånga in honom.

Så i år föddes då lilla Surprise - ett stoföl - och helsyskon till MTB och Flash. Hon är så läcker! Vad dom har gemensamt alla 3 är Falcos lynne. Kiara präglar dom till självständiga små varelser som är lagom kaxiga och nyfikna på sin omvärld.

Översta bilden visar Isabelle när hon red Kiara för första ggn på 3 år. Och fick syn på Magic med hans roliga flughuva. Undre bilden visar Surprise in Action...

Det blev ju bra ju...

Vaknade halv 4 imorse och hade ont i magen. Sån där knut ni vet som om något kommer att hända.
Det var bara att kliva upp. Hade en större pärlorder att packa - bra sysselsättning till 3 stora bägare kaffee.
Idag var nämligen en tävlingsdag. Isabelle skulle ut och lufta Delightful Magic och Landgraf. Och min premiärkörning. Har inte kört bil på 2,5 månader (sen innan operationen) - men med 2 tjejer i bilen (Isa och Sofia) och inte alltför långt (Aneby) tänkte jag att det nog blir bra.
Tills jag kom ut i stallet... Min älskade stora svarta hingst (alltså Dark Macig) mår inte bra. Han vill inte äta utan står och hänger i andra hörnet. Aha, därav alltså mitt magknip och andnöd...

Omdisponering. Manfred får köra och tävla och jag får vara hemma och vara nervös. Fast egentligen var jag inte det.

Ringer vetrinär. Macig har feber. Ilischias??? Hög feber som steg. Även hästar skakar för att dom "fryser" när febern stiger. 39.7. Tar blodprov och Macig är riktigt illa däran - jag får till och med spraya in honom med flugspray (han brukar riva stallet och ta livet av alla i hans närhet annars...).
Han står med sitt huvud i min arm och jag bara älskar honom!

Så fick han Finadyne och pencillin och det hjälper. Blodprov får vi svar på tisdag. Han mår mycket bättre nu. Ser piggare ut och ville absolut ut.

Isa är dubbelnolla i LC:n med Landi och ett stopp i omhoppningen med Magic.

Låter jättebra att hon blev 4 med Landi men det är lika med en ur placering då det bara var 8 startande.

Så istället går hon och vinner LB med Magic och blir 2a med Bus-Landi - DET tycker vi om.

Våra Magics var kämpare idag - den ena på tävling den andra på hemmaplan.

Och ponnyerna var taggade och efter alla motgångar, sjukdomar och operationer mm. var det här precis vad Isa behövde. Grattis gumman...

missade...

att lägga upp årets roligaste bild till er. Jag lade upp den på Facebook men missade bloggen, fy.
Stackars Magics huvud var ju alldeles svart av flugor så det blev på med huva.
Flugorna slapp han men dom andra undrade vad det var för UFO som var med dom i hagen så han fick inte vara med dom andra.

Huvan finns ju för ston också. Med rosa ögon och ögonfransar...

Flugskytte

Det är ingen sport längre att döda flugor.

Sport är att klippa till dom i luften med flugsmällan och se hur långt dom slungas iväg...

På andra sidan staketet...

är gräset alltid grönare. Det är ett motto vi skrattat gott åt i dagarna.

Isabelle har nämligen börjat rida Kiara.

Och Kiara säger: du-tror-väl-inte-att-jag-inte-tänker-äta-gräs-även-om-du-sitter-däruppe!

Så när Isa inte är helt uppmärksam, mejar Kiara staketet och kör ner huvudet och äter.

Lilla Surprise tycker det är mycket suspekt att någon sitter på hennes mamma!

Men hon racar runt ridbanan och bockar och hoppar (!) bommar som ligger i vägen och har jättekul.

Ibland kör hon sliding stops direkt framför Kiara. Inte lätt för henne att bromsa då!

Bilder följer och uppföljning lika så

Still going strong...

Vad jag älskar Dark Macig! Jag menar, han är faktiskt nästan 22 år! Och så pigg och fräsch.

Vi tyckte ju att han kunde trappa ner lite. Kanske bli "tant"-häst till mig men när Isa satt upp och det stod hinder på banan då blev han riktigt het! Taktade och kunde inte gå skritt och bjöd på hindrena.

Han är så snäll och fin och alltid på gott humör och var synbart nöjd med att få hoppa igen.

Jag hoppas att vi får njuta utav honom i många år till.

Äntligen regn...

men måste det bli så kallt för det? Vi har haft över 33 grader och nu är det 9 och blåsigt. Man håller ju på att frysa häcken av sig!

Men igår trotsade vi väder och vind och var på beach-party.

Alla grannar har gjort iordning badplatsen nere vid sjön med nya bryggor, flytande brygga att simma till, tagit bort massa träd och lagt på sand.
Så igår invigdes Boo Beach 2010 med ett beachparty...
...med spöregn, grillning och lägereld. Vi fick plats 20 stycken under en stor presenning och det hela hade en mycket stor fördel jämtemot sol och värme - det var helt fritt från knott och flugor!
Riktigt mysigt. Tjocka vinterjackan kom väl till pass.

Förra veckan klippte Isabelle Landgraf. Hon gillade inte resultatet då hon tyckte att han blev "prickig". Dvs. han blev apelkastad - något som inte syns annars. Men nu tror jag vi får ta och täcka honom - ler, stackarn.

Under hela perioden med sol och värme tänkte jag att jag väntar med och röja i butiken tills det regnar och är dåligt väder. Undrar om jag hittar något argument för att inte göra det nu iallafall då...