Bruning är ju blind på vänster öga. Periodisk ögoninflammation har succesivt fört med sig att han blivit blind. För 2 år sedan lossnade näthuden och efter det har vi varit 100% säkra att han är helt blind på det ögat. Det har dessutom varit mjölkigt, ogenomskinligt.
Han har inte ont av det och litar "blint" på sin ryttare.
För ett par veckor sedan behandlade en tjej i stallet sin häst med IR. Anna som behandlar jobbar både med akupunktur och triggerpunkter. Så jag blev superintresserad. Kanske äntligen någon som förstår sig på det här i Sverige!!!
Så jag kollar och frågar om hon kan titta på Bruning. Han ÄR ju blind och det borde betyda att han har spänningar (och skit på ryggen...) men han var hur sund som helst (kan alltså rida någorlunda, ler)
Däremot har Anna haft ambitionen att få bort det mjölkiga i hans öga...
Så hon har behandlat Bruning 4 ggr. nu med ljusakupunktur och förra gången började han bli brun i ögat igen! Det var mjölkigt endast i mitten.
Och idag är det mjölkiga genomskinligt och glänsande och han reagerade när vi viftade framför ögat!
Han vände sig och tittade bakåt med sitt blinda öga - det har han aldrig gjort förut - vad Anna höll på med.
Jag är så glad och det är så underbart.
Han har blivit väldigt kaxig sedan Anna behandlat honom. "ler"
Han blir sjövild när det är dax för mat...
Han ska kela. MYCKET...
Han är riktigt pigg att rida...
Allt det här är endast positivt. Och när jag tänker efter så var han väldigt tittig sist när Isabelle red honom. Tänk om det berodde på att han kan se lite på vänster öga igen?
Vi har ju behandlat både lilla och stora Magic också. Det skriver jag mer om en annan dag.
Imorgon ska jag åka med Isabelle ner till Tyskland och lämna henne på praktik.
Och Manfred säger: ska du inte ringa Monika och fråga om ni kan träffas?
Äh, säger jag, det är ju så kort tid. Men jag ringer henne iallafall. Och nu kommer nog hon, Alex och Jessika och hämtar mig på Hof Kirchhorst (http://www.hof-kirchhorst.de/) dit Isabelle ska.
Alla 3 red ju hos mig när vi hade gården i Tyskland. Och alla 3 köpte varsin häst av mig. Monika köpte Amigo; Jessika köpte Bel Ami och Alex köpte både Leo och Sancho.
Jag saknar dom verkligen jättemycket och det skulle vara underbart kul att träffa dom igen.
Amigo är 19 år nu och jättefräsch fortfarande. Bel Ami är 21 och har lite artros i hasleden och rids inte längre. Leo är en liten busponny på ca. 1,30 och borde vara 17 nu. Sancho är 23 tror jag och fortfarande superfräsch.
Måste leta fram lite bilder och lägga ut. Många roliga minnen kommer upp.
Tänk när Alex skulle byta stall och Leo vägrade gå på transporten!
Efter några timmar (!) gav hon upp. Arg som ett bi gick hon de 4 mil bort till det nya stallet.
Jodå, hon tänkte rida honom flera ggr. men just den dagen hade Leo fått för sig att han är helt oridbar! Så han slängde av henne varje gång hon kom på den ideen.
Leo är ingen späd B-ponny han är rejäl, kraftig med hingstnacke och alldeles kolsvart.
Liten djävul med mycket egen vilja!
På någon lektion jag höll när han gick med skulle jag sitta upp och visa Anna, som red honom den dagen hur man fick Leo att följa 4kantspåret och vända snett igenom. Med Anna (som drog in ena tygeln bara) skenade han iväg varenda gång.
Så jag upp och vad tror ni händer? Jo, han skenar iväg med mig, vägrar att vända snett igenom och alla mina elever skrek: håll i dig, släpp tygeln, han stoppar av sig själv om ett tag...
Kul att de kom ihåg något dom lärt sig iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar