Året därpå tyckte vi att de var så pass hanterade att de kunde få gå på det stora sommarbetet. Tänk 8 hektar rent bete. Vi tänkte att de skulle få ha grimmorna kvar några dagar så att vi såg att det fortfarande gick att få tag på dom. Men Bruning och Skimmel hade andra tankar om frihet - båda tappade sina grimmor under första dygnet och sen gick det inte att få tag på dom längre. Unghästar kan väl få vara unghästar tänkte vi. De får väl komma in med dom andra till hösten istället. Vi hade ju ingen brådska.
Men icke sa Nicke - hösten kom, alla hästar ville in.
Utom Bruning och Skimmel.
Försök få tag på 2 förvildade unghästar på 8 hektar!
Vi stödfodrade dom ute med ensilage och när vetrinären var hos oss för att vaccinera så frågade vi honom hur vi skulle göra med dom för nu tyckte vi nog att dom skulle in så sa han att vi fick ge dom lugnande i pulverform i betfor sen skulle det nog gå att få tag på dom.
Hehe, tror ni dom åt det? Nej då. Det gjorde dom inte.
Frosten kom och vi bestämde träff med vetrinären och hans assistent en otroligt vacker novemberdag.
Hans assistent hade nämligen jobbat på Zoo i Aachen och kunde "skjuta" djur med blåsrör...
Som vanligt kom både Skimmel och Bruning fram på ungefär 3 meters avstånd. Perfekt för assistenten att skjuta pilar med lugnande! Han sköt på Bruning först som blev fly förbannad och bet bort pilen men nu skulle han bli trött. Trodde vi. Sen skjöt han Skimmel som kutade iväg som stucken av en geting och vi höll på att skratta ihjäl oss när han först galopperade snabb som vinden och sedan blev långsammare och långsammare. Det var som en Duracell-Kanin där batteriet helt enkelt tog slut.
Bruning var nu väldigt misstänksam och inte ett smack trött. Men assistenten var mycket skicklig med sitt blåsrör och fick in en fullträff på halsen där Bruning inte fick tag på pilen. Sen samlade vi upp våra trötta hästar och lastade dom och körde ytterst försiktigt hem med dom de 3 kilometrarna till gården...
Det var ju klart att det inte gick att få ut dom ur transporten så vi ställde in transporten i ridhuset och fällde ner lämmen lossade på hästarna och stängde porten. 2 timmar senare stod dom med spetsade öron inne i ridhuset och väntade på att få gå in i sin stora box igen. Samma dag dom kom in igen fick Skimmel sitt nya namn: Cash Run - ett namn han aldrig levde upp till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar