Och - vad blev det? Ett fuxsto så klart. Antalya e. Absatz - Duellant - Der Löwe
Supersnygg att titta på men lite FÖR mycket mellan geni och vansinne för att bli en bra tävlingsindivid. Men Antalya var den första hästen som jag utbildade och red svår dressyr och svår hoppning med.
Antalya betäcktes så småningom med en fuxhingst: Almero.
Så klart att det blev en fux. Och självklart ett sto: Alyna.Jag red in henne själv men under en period när jag tyckte att jag inte hade tillräckligt med tid att vidareutbilda henne så valde jag med omsorg en utbildare som skulle ha henne i 3 månader. Behöver jag berätta att det gick åt h...vete? Han försökte knäcka henne istället för att animera henne till samarbete och vid ett oanmält besök så fann jag henne i boxen, nerbunden med graman ståendes där. Utbildaren försökte tala om för mig att han "bara tagit emot ett samtal"... Men vi anmälde honom för djurplågeri och Alyna tog jag i grimma och lämnade gården, gick till deras granne och bad att få låna telefon. Det var innan mobiltelefonernas tid.
Alyna utbildade jag också till Intermediaire men hon hade tyvärr inte heller tävlingsnerver att prestera gång på gång. Hade hon en bra dag så vann hon, hade hon en dålig dag var vi oftast uteslutna (ur dressyr.... hehe, slå den ni) men hon var en underbar utbildningshäst med fantastiska rörelser. Tyvärr dog hon endast 13 år gammal av Colitis X.
Aldrig mer ett fuxsto. När vi betäckte Cora (som var brun) med Barnaul xx (som var svartbrun) så kunde det bli vilken färg som helst. Vad tror ni att det blev? Jamen visst, självklart. Ett fuxsto. Med så otroligt långa ben att vi döpte henne till Bambi och sade att när hon blir stor får hon heta Baroness.
Stor blev hon. Drygt 1,80m. Men namnet Baroness fick hon aldrig. Hon heter fortfarande Bambi. En ytterst talangfull hopphäst som fick sin grundutbildning hos oss tills hon var 4 år och sedan (mot bättre vetande) lånades ut för vidare utbildning och tävling.
Det sket sig rejält kan man påstå. Vad vi fick tillbaka drygt 3,5 år senare var en helt livsfarlig häst, som visserligen var rätt snäll vid ridning (när man väl kom så långt), som inte kunde någonting. Om en häst kan ha ADHD så var det exakt vad hon hade! Öppnade hon boxdörren försökte hon springa över en, hon som var uppvuxen i flock kunde inte gå tillsammans med andra hästar för att hon sparkade vilt omkring sig, inga främmande människor kunde komma i hennes närhet då flög hon upp i väggen och vände rumpan till. Vid ridning hade hon munnen öppen som ett skruvstäd, vinglig, okontrollerad och psykiskt störd. Ohyggligt mager och omusklad, ryggraden stod upp på detta stora åbäke som en bergkedja, totalt fel vinkel på hovarna, underhals och så stressad!
3 månader sa jag, blir det inte bättre får hon gå till slakt.
Ett år senare kunde hon gå i flock igen, hon sprang inte över en när man öppnade boxdörren, vi kände att hon började landa. Men jag hade absolut ingen lust att ta mig an en häst till som någon annan förstört. Och Isabelle hade nog med skolan och sina hästar.
Så vi satte ut henne på annons. För 25.000 och fick... Noll svar.
Nu var hon ingen slakthäst längre - krävde bara mycket arbete...
Så nu har jag blivit med mitt tredje fuxsto. Hon är så välvillig och vill så gärna göra rätt för sig och blir så ohyggligt stressad om det blir fel så det är ju bara att se till att det inte blir fel då.
Och hon blir så glad när allt blir rätt... Vi börjar helt lekande lätt att hon ska förstå att skänkeln är det hon ska följa, inte handen. Sedan måste hon bort från att springa på bogarna - bygga styrka i bakdelen...
Jag tror det kan bli riktigt bra. Mycket arbete men det känns som om det lönar sig. Eftersom hon har fått med sig en bra grund att stå på från oss så hoppas jag att vi kommer tillbaka dit och kan bygga på stabilt. Sen får vi se hur långt det räcker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar