Så som jag ser det

idag blev jag väckt redan klockan 6 på morgonen. Inte fick jag någon frukost heller utan matte tog ut mig i stallgången och fixade till mina flätor. Flätor betyder tävling - det vet jag - och det är roligt att tävla. Normalt sett. Men hallå, hade ingen tittat ut på morgonen! Det ösregnade ju!

Jag gillar inte regn. Jag avskyr regn. Och jag avskyr att plaska i pölar. Men jag flätades och lindades med paddar i fram sen var faktiskt stormatte ute i stallet också och fodrade. Stongt gjort, faktiskt. För vi hade ingen el - och det betyder att stormatte inte fått kaffe och gått ut ändå.

Sen stod dom och tittade på mig en lång stund. Något om att "va fiiin han é" "Guldklimpen" "Älskade vännen"... och sen fick jag en godis av stormatte. Vi får aldrig godis av henne men när vi åker och tävlar brukar hon fylla fickan. Och då ser jag extra söt ut och brukar få många.

Okey då, ut till transporten kunde jag ta mig utan att det stänkte alltför mycket på mig. Dessutom hade jag täcke på mig. Jag är rätt snygg i det om jag får säga det själv.

Tävlingsplatsen stod under vatten, framridningen stod under vatten och mängder av hästar trängdes i ridhuset. Där regnade det bara in på ett par ställen så jag slapp bli blöt. Trevlig tillställning, tyckte jag. Stila lite och plötsligt skulle jag ut i pölarna. Jag blev så chockad så jag stampade på och travade omkring som världens dressyrhäst. En tredjedel av banan var som en stor sjö men där behövde jag inte gå. Det var bäst att springa igenom alltihop fort så att jag fick in i ridhuset igen. Så det gjorde jag men ett litet stopp hann jag med på vägen. Stod dumt till det där hindret. Matte tog på sig det. Hon är snäll, matte, säger oftast att det är hennes fel, hehe.

Sen fick vi in i ridhuset igen och väntade och väntade. Flera timmar stod vi där sen var det dags igen. Men nu ville jag inte vara med längre. Tvärbromsade vid kanten av ridhuset - det rann ner från taket! Men matte tyckte att jag skulle gå i skiten en gång till...

Nu efteråt skäms jag lite. Jag var inte snäll och reste och reste mig. Vägrade gå in på framhoppningen. Snurrade runt och reste mig fler gånger. Sen ledde matte mig in på banan men jag ville ut igen. Och reste mig tills stormatte vinkade till domaren att jag skulle slippa starta.

Sjysst av dom att förstå vad jag menade! Men jag skäms lite iallafall. För jag har aldrig lämnat matte i sticket förut. Jag tror hon är ledsen på mig nu. Får nog gottgöra det på nästa tävling...

Delightful Magic