Klaaaagar

Först klagar vi ett halvår på snö och kyla och inget kul alls.
Nu klagar jag på flugor. Dessa förb.....de små insekter som fått för sig att de MÅSTE vara där jag är. Sitta på mina händer, krypa mig i ansiktet och para sig på tangentbordet... Med viss mordlust och tillfredställdhet sitter jag med flugsmällan i högsta hugg och blir barnsligt glad när jag träffar en och får sopa ner den på golvet.
Tapeten är full av flugskit och svarta fläckar efter smällda flugor, bildskärmen har repor efter flugsmällan och när dagen är över ligger många döda flugor nedanför skrivbordet. Även dammsugningen ger en viss tillfredställelse. Värre är det med de flugor som stör mig när jag packar pärlbeställningar. För till slut när jag hållit på och räknat om hur många ggr. som helst för att de vill vara med tar jag även här flugsmällan och dammar till dom. Vilket resulterar i att inte bara många flugor ligger på golvet utan även en helt mängd pärlor. Min pärlhörna ser ut som ett mindre bombnedslag.
Efter katastrofhelgen för drygt en vecka sedan - som jag faktiskt inte kommer att blogga om så börjar livet anta mer normala förhållanden igen. Ibland önskar jag mig själv ett litet andrum från mitt eget liv. Har inte tid med det bara - måste mosa flugor...

Hört och hänt...

Här sitter vi helt aningslösa i lilla Sverige och har ingen aaaaaning om vad som försigår i andra länder - exempelvis Kina.
Där odlar man vattenmeloner för fullt. Priserna på vattenmeloner steg nämligen rejält förra året och därmed har mängder av nya vattenmelons-odlare tillkommit som vill ha en bit av kakan.
Och för att få riktigt mycket pengar tillsätter man växthormoner, närmare bestämt Forchlorfenuron.
För vad industrin säger är bra - det borde väl om man använder det rikligt - bli riktigt bra. Eller...?
Melonerna ger nu bönderna sömnlösa nätter. De har växt så det knakar och nu exploderar dom! En bonde berättade att han inte sovit på över en vecka för att melonerna exploderar. Sammanlagt har knappt 50 hektar (!) meloner exploderat.
Och - vad gör man nu med alla exploderande vattenmeloner? Jo, man ger dom till sina grisar och fiskar...
Ser vi nu en ny marknad uppkomma? Att sälja blåsfiskar till Japan kanske? Om dom inte hinner explodera innan förstås...
Smaklig måltid

Finn fem fel

Jag håller ju på att rida till Moritz så att han ska passa i vår verksamhet igen. Han har liksom glömt bort att han har 4 ben som man kan lyfta och inte släpar efter sig när man går lång som en långtradare.
Han är benhård i munnen och helt snedmusklad. Så det blir uppmjuknings-
pass och sensibilitets-
övningar - varje dag.
Efter torsdagens pass ville Daniel rida. Han sitter så naturligt bra till häst att det är synd att han inte är intresserad. Men anyway blev det en bild med "Finn Fem Fel". Svar följer längre ner...

Jag gillar ju inte haflinger som ni vet - stora gula getter, enligt mig. Men jag älskar Moritz! Och jag längtar efter den dagen när han är mjuk, följsam, uppmärksam häst igen som faktiskt kan ut och tävla med väl godkänt resultat över 70% i LB och inte hänger i tyglarna, går på bogarna är snedställd i halsen och tappar galoppen för att han inte bär sig. Men det blir faktiskt bättre dag för dag så jag tror nog att jag snart har tillbaka min lilla "köttbulle" som älskar att göra saker han inte kan - såsom piruetter, byten, saxar osv., bara för att han vill vara till lags...

Här följer svaren på "Finn Fem Fel"

1. Daniel rider...
2. Han har motorcykelhjälm på sig...
3. Han har foppatofflor på fötterna...
4. Han har shorts...
5. Han rider med graman... 

hehehe

...ooooh, säger Isabelle, jag vet inte om jag orkar rida idag.
Skit i det då, säger jag...

Isa: mamma, vems pass är det här?

Jag: det är Connections. Han har samma stam som Checkmate.

Isa: va, har vi en halvbror till Checkmate. Mamma, HAR VI EN HALVBROR TILL CHECKMATE!!!
Jag: nja, Checkmate är efter Contender. Connection är efter Contendro som är efter Contender. Men sen har dom Pik Bube båda två på mödernet. Så de är mycket närsläktade. Eh, vart ska du?

Isa: rida.

20 minuter senare satt hon på....... Connection...

Favorit i repris

Vem hade kunnat tro att den här hästen kan hoppa?

Visserligen samma stam som Checkmate som Meredith rider (efter Contendro/Contender) men bara ädla fina dressyrhästar på mödernet: Weltmeyer, Word Cup, Absatz, Pik Bube...

Jamen visst är det Connection! Som är hemma igen tillsammans med Moritz.

Moritz håller jag på att korrekturrida så att han ska passa in i vår verksamhet med välridna, välskolade, lättridna hästar igen. Tyvärr har han "glömt" av detta under det året han varit utlånad.

Connection ska Isa rida ett tag och se hur det är med hans talang som hopphäst. Snygg att titta på är han iallafall.

Jag blir så matt...

...på det här vädret!
För en vecka sedan badade ungarna i sjön och vi satt i trädgården och njöt av sol och värme och igår snöade det så att det låg kvar! Imorse var marken lätt täckt av snö, suck.
Det är svinkallt igen och jag som glatt röjt undan alla vinterkläder fick med sur min plocka fram dom igen.
Under hela vintern har vi inte kratsat vindrutorna på bilen en enda gång (tack motorvärmare) och nu kratsar vi för fulla muggar varje morgon - dvs. Manfred kratsar eftersom han kör barnen till skolbussen.
Vilken tur att jag inte köpt massa blommor!
Hästarna står och hänger över staketen - jag förstår varför det heter att gräset alltid är grönare på andra sidan staketet - men vi kan inte släppa dom. Alltså står dom fortfarande i sina vinterhagar.
I helgen ska vi ut och lufta gula Magic på lokal hopptävling i Aneby.
Och stora svarta Macig har fått sitt första sto för året. Lyckan är perfekt.
Om det inte vore för vädret då förstås...

En härlig dag

det finns dagar emellanåt när allt jobb - blod, svett och tårar - ger utdelning. Idag var det framförallt Isabelle som fick den känslan. På Cinni.

Som vi har jobbat och slitit för att få henne lugn och att hon ska förstå att vi inte tänker slå henne. Att hon ska lita på oss och att hon ska vänta... och inte få panik... lugn, lugn,, lugn. Ta det lugnt. Det är bra nu.

I höstas kände vi att hon börjar landa och sen kom den långa vintern emellan. Nu jobbar vi med henne sedan 2 veckor igen och varje dag har vi kommit en bit längre. Till och med nästan börjat där vi avslutade dagen innan.
Idag när Isabelle red henne så släppte allt - hon fick det där leendet på läpparna som man inte kan sudda bort och sa: jag vill inte sluta rida. Jag vill bara fortsätta så här.


Hon ökade och kortade traven, hon tog superfina galoppfattningar i båda varven - var väl framme för skänkeln och avsaktningarna satt perfekt.
När det går så här bra då blir man så lyrisk och samtidigt blir man lite negativ. Jaha, var är nästa bakslag? Kommer det imorgon? För så här bra kan det väl bara inte fortsätta....
Eller kan det det?
Kanske hon har förstått...
Idag är hon inte bara dyr. Idag är hon helt enkelt inte till salu.
Men jag är helt säker på att det kommer "billiga" dagar också.

Bruning växer upp

Året därpå tyckte vi att de var så pass hanterade att de kunde få gå på det stora sommarbetet. Tänk 8 hektar rent bete. Vi tänkte att de skulle få ha grimmorna kvar några dagar så att vi såg att det fortfarande gick att få tag på dom. Men Bruning och Skimmel hade andra tankar om frihet - båda tappade sina grimmor under första dygnet och sen gick det inte att få tag på dom längre. Unghästar kan väl få vara unghästar tänkte vi. De får väl komma in med dom andra till hösten istället. Vi hade ju ingen brådska.
Men icke sa Nicke - hösten kom, alla hästar ville in.
Utom Bruning och Skimmel.
Försök få tag på 2 förvildade unghästar på 8 hektar!
Vi stödfodrade dom ute med ensilage och när vetrinären var hos oss för att vaccinera så frågade vi honom hur vi skulle göra med dom för nu tyckte vi nog att dom skulle in så sa han att vi fick ge dom lugnande i pulverform i betfor sen skulle det nog gå att få tag på dom.
Hehe, tror ni dom åt det? Nej då. Det gjorde dom inte.
Frosten kom och vi bestämde träff med vetrinären och hans assistent en otroligt vacker novemberdag.
Hans assistent hade nämligen jobbat på Zoo i Aachen och kunde "skjuta" djur med blåsrör...
Som vanligt kom både Skimmel och Bruning fram på ungefär 3 meters avstånd. Perfekt för assistenten att skjuta pilar med lugnande! Han sköt på Bruning först som blev fly förbannad och bet bort pilen men nu skulle han bli trött. Trodde vi. Sen skjöt han Skimmel som kutade iväg som stucken av en geting och vi höll på att skratta ihjäl oss när han först galopperade snabb som vinden och sedan blev långsammare och långsammare. Det var som en Duracell-Kanin där batteriet helt enkelt tog slut.
Bruning var nu väldigt misstänksam och inte ett smack trött. Men assistenten var mycket skicklig med sitt blåsrör och fick in en fullträff på halsen där Bruning inte fick tag på pilen. Sen samlade vi upp våra trötta hästar och lastade dom och körde ytterst försiktigt hem med dom de 3 kilometrarna till gården...
Det var ju klart att det inte gick att få ut dom ur transporten så vi ställde in transporten i ridhuset och fällde ner lämmen lossade på hästarna och stängde porten. 2 timmar senare stod dom med spetsade öron inne i ridhuset  och väntade på att få gå in i sin stora box igen. Samma dag dom kom in igen fick Skimmel sitt nya namn: Cash Run - ett namn han aldrig levde upp till...

Världens bästa Bruning

 Vi läste en annons i en hästtidning om att ett 30tal hästar skulle auktioneras bort på grund utav att ägaren gått i konkurs.
Hästarna hade tvångsomhändertagits och peppats upp i 6 veckor och nu var dom i ett sådant skick att man kunde sälja dom.
Jag och min dåvarande praktikant Line åkte iväg för att provrida en häst som jag tyckte lät intressant.
Egentligen ville jag inte alls köpa häst, men man vet ju aldrig...
...Det var en jättefin 4åring jag provred. Jag var såld på en gång. Den blir dyr, sa jag...

En regnig, ruggig novemberdag år 1998 åkte vi iallafall iväg på den här auktionen. Det var massor av folk och vi fick en liten skylt med ett nummer på för att kunna bjuda.

En mager, raggig häst efter den andra kom in och så småningom kom valacken in som jag provridit.
Han blev - som jag befarade - inte min...

Plötsligt kom hästen med stort H in... 18 månader gammal. Brun med mycket markant huvud.
Ingen bjöd och jag fick magkänsla... för den bruna hästen med det mycket klangfulla namnet: Calarus.
Jag bjöd... Någon bjöd högre en jag och jag budade igen.



Hjärtat dunkade så alla borde ha hört det. Den här hästen skulle jag ha. Och jag fick honom. Bruning var min.

Bakom oss stod en familj och frågade oss var vi skulle stalla upp vår häst någonstans. Hemma sa vi och innan vi visste ordet av hade vi en inackordering - en skimmel vid namn Cassius.

Några dagar senare stod Cassius och Calarus i sin stora 25 kvadratmetersbox med stor paddock utanför.
Alla som kom till oss var nyfikna och utbrast: Åhhh, vilken fin skimmel! Japp, sa jag. Och den bruna är min.
Eh, jaaah, den var ju också fin, blev det långsamma svaret.

Egentligen byter man inte hästnamn. Orsaken till att jag gjorde det var att dessa namn fick de enbart till auktionen. Det skulle ju vara ett namn på C. Så är det ju i Tyskland att fölen får namn på samma bokstav som pappas namn. Eftersom pappan var Calyptus e. Calypso så funderade jag länge. Det var inte enkelt att hitta på något vettigt.
Men min cynism segrade. Caros Äss skulle det bli och inget annat. Caro efter Caroline och Äss därför att jag visste att han skulle bli bra. Ingen annan trodde det utom jag.
Smeknamn blev däremot Skimmeln och Bruning...
fortsättning följer...

Åhh, sommartid...

Äntligen börjar vintern försvinna. Nu ligger det bara snö kvar i diket.

Backen däremot har inte mått bra utav vinterns påfrestningar så det tar nog ett tag innan den blir bra att åka på.

Jag har äntligen ridit igen!

Men inte kan jag ta det lugnt och rida EN häst - nej, upp på 3 stycken måste det bli

Det kommer att betyda världens träningsvärk imorgon men det får jag väl leva med så länge nacken och revbenen inte börjar protestera mer än de redan gör.
Den här glada pensionären med Isabelle på ryggen kan man inte tro att han faktiskt är född 1989! Han blir så glad när han får komma ut och "lufta" att han bockar och ruskar på hela sig. Jag ska ta över och rida honom när Isabelle har busat av honom det värsta i några dagar. Haha.

Walino och jag var nog lika stela och ovana båda två idag men han ÄR ju så älskvärd!

Ja, och feta Bruning och jag får väl banta tillsammans. Det är ju inte bara jag som fått en paus på drygt 1,5 år utan även han. Men att sitta upp på honom är verkligen som hemma! Man blir så glad av att rida honom. Igår luftade vi härliga Charmeur - bilder och mer om det följer i nästa inlägg. Nu i dagarna kommer jag även att lägga ut nya hemsidan. Dvs. jag går tillbaka till den "gamla" layouten som jag nog tycker bättre om iallafall.

Vi ska sälja av en del hästar så är du på jakt är du välkommen att höra dig för hos oss.

Nu är det fodring och dagens sista insläpp som gäller. Sedan ropar köket där Daniel skalat en hel bytta potatis för att jag ska kunna göra potatisgratäng.

Att skala potatis och att hänga upp strumpor när man tvättat är nog bland det tråkigaste som finns...