Glad Midsommar!

Full och galen

sitter jag i svalen!

...eh, fel...

Jag blir galen

det är fullt i svalen!

...nä...

Vädret är som svalen

Och tuppen har blivit galen!

...ok, men nu...

Tuppen har inte blivit galen
Regntunnan är full och sillen står i svalen...

Glad Midsommar alla!

Som vanligt...

... är jag helt slut efter helgen och förra veckans bestyr.
Men ack vad roligt det är!
Loppiset öppnade och min pärlbutik öppnade - den som jag numer kallar skattkistan eftersom den innehåller så mycket mer än just bara pärlor.

Jag är så glad och tacksam över alla som var här och bekräftade att min lilla godisbar (med ca. 2000 produkter) är uppskattad. TACK ALLA!

En helt vanlig dag på Högelid

Bråda tider denna veckan innan skattkistan på Högelid ska öppna.

Plötsligt kommer det upp en stor svart SUV.

Efter SUV:en kommer en stor fin husbil.

Båda är svenskregistrerade.

Och jag går ur ettan där jag stökar och städar inför lördag.

Rutan på husbilen åker ner och en trevlig asiat tittar på mig och säger:
Horses? Riding-Center?

Jag svarar att så är fallet men endast för ryttare med egen häst eller viss kunskap och med tidsbokning.

Han ser lite bedrövad ut och säger: barnen ville rida.

Sen skiner han upp. Can we look at the horses?

Javisst, säger jag, no problem, inga problem.

Och ur bilarna tar sig sammanlagt 4 vuxna och 3 barn.

Det visar sig att de är från Singapore och semestrar i Sverige i 2 veckor.

Alla går ut i hagen och jag ropar på hästarna som glatt kommer och låter sig klappas.

Till och med Surprise vågar sig fram och jag berättar hur hon fick sitt namn.

Alla skrattar och det pratas glatt sinsemellan på deras egna språk.

Pappan säger att han aldrig varit så nära en häst i hela sitt liv och han klappar och klappar och klappar.

Det fotas naturligtvis mycket.
Än den ena, än den andra som står hos någon häst och hästarna visar upp sig från sin allra bästa sida.

Till och med det yngsta barnet på 18 månader klappar på Fleurina och drar henne försiktigt i manen.

Fleurina passar på att smaka lite på mammans hår - ett lätt dragande i hennes svarta fläta.

Jag berättar att jag har en mycket god vän i Singapore som jag visserligen aldrig träffat men vi har följt varandra nu i dryga 9 år via FB och telefon och att jag någon gång vill åka till Singapore.

Vi är också på FB säger mamman till barnen och räcker mig sin telefon så att jag kan knappa in mitt namn och hux flux är vi också ”vänner”.

If you ever come to Singapore... Så måste du höra av dig så vi kan träffas.... Vi har även släkt i Kina och Hongkong om du vill åka dit så att du har någon att vända dit till...

Efter ungefär en timme är de på väg nerför backen igen men innan de åker får jag en present.

4 tepåsar med RIKTIGT te. Kinesiskt te som inte har en tillstymmelse till likhet med det svenska som kallas te.

2 påsar grönt och 2 påsar svart med en ordentlig introduktion vad jag ska göra med det.

Jag nämner inte att jag har haft en tebutik. Med te från många länder. Utan jag tackar ordentligt och lovar höra av mig när jag smakat. På RIKTIGT te. You don´t have that in Sweden...

Bye, bye...

Äntligen!

Hade väl aldrig trott att jag skulle längta till regn!
Men efter dryga 2 veckor utan vatten så känns det som ett absolut MÅSTE!
Inatt kom hela 2mm, idag regnade det 2 gånger ca. 30 sekunder per gång.
Jag brukar inte följa väderleksrapporter men med lite tur regnar det ikväll vid 22-tiden.

Jag som älskar sol och värme!
Idag har jag till och med tagit på mig en hoodie och strumpor.

Och det fick mig att tänka på när jag var på Madeira för sådär 30 år sedan över nyår.
Det var ca. 20-22 grader och alla turister gick i kortbyxor, T-shirt eller linne.
Alla invånare gick med tjocka kläder, ytterjacka och stickade mössor med öronlappar.

Vi tyckte inte dom var riktigt kloka.
Och de tyckte nog inte heller att vi var riktigt kloka.

Idag förstår jag dom. Som mest har vi haft 32 grader. Då känns 20 ganska kallt...

Dagens haiku

Jag har gått skrivarkurs i vår och en av modulerna var poesi - haikudikter...
Jag har nog aldrig vetat hur mycket det egentligen går att meddela på 3 rader, 5-7-5 stavelser...
Men när jag väl hade börjat kunde jag knappt sluta.

En av mina favoriter bjuder jag på här:

Inget går upp mot
att lukta på sommarvarm
hästs mjuka mule

Bråda tider

Snart är det dags för vårat stall-loppis att öppna igen. Närmare bestämt den 16.6.
Nu när hästarna är ute så ska hela stallet göras iordning och städas, upp med tavlor, in med möbler och alla loppisgrejor.
Nytt för i år är att både Pärlbutiken.se och BaraSalt.nu flyttar in i Lill-loppiset - det som innan var "fin"-loppiset.

Och jag funderar medan jag fixar och donar: hur fick allt detta plats i huset när jag knappt vet var jag ska göra av det på 35 qm???

Men det börjar ta gestalt och efter 9 år på nätet är det nu steget fullt ut att ha en fysisk pärlbutik.

Både Pärlbutiken och BaraSalt ligger mig ju varmt om hjärtat!
På BaraSalt finns naturliga eteriska oljor, doft- och parfymoljor, socker- och saltskrubb, fina stenar både trumlade och råa, vatten- och dekostenar till ädelstenvatten och en mängd andra saker som aromalampor och annat tillbehör.

Pärlbutiken har i stort sett allt till din egna smyckestillverkning men även en del färdiga smycken.
Här finner du även hobby- och pysselartiklar såsom looms och paracord.
Även en del fina pannband till hästar och hundhalsband och koppel finns färdiga eller görs på beställning. Precis som du vill ha det.

Utbudet finner du på respektive hemsida.

Fram till den 15.9.2018 har vi följande öppettider:

onsd.-fred. 12.00-18.00
lörd.-sönd. 10.00-17.00

Vill du komma en annan tid? Ring 070-292 50 16.

Hästvaruhuset kommer att vara öppet under samma tider.

Livet efter...

Aldrig i hela mitt liv har jag tittat på varken Farmen VIP eller Robinson.
Kanske ska kalla det att vidga mina vyer 2018...
För jag har tittat på vartenda avsnitt - även om jag tittat på Play-Kanalen så att jag kunnat titta när som.

Nu är dom slut.
Båda programmen.
Hur ska livet gå vidare??!!!
Hur ska jag kunna leva utan Farmens VIP:s - även om jag faktiskt mest började kolla pga Samir - han är så djävla sjukt o-lantis så det är skrattretande. Sen fortsatte jag titta för att jag börjat...
Hur ska jag kunna leva utan Robinsons bajsmackor, paktande och intriger?
Vad ska jag titta på nu?




Jomen Livet På Landet bjuder också på intriger. Åt alla håll.
Kanske ska ta och skissa på en egen Reality-Show med just namnet: Livet På Landet

Nytändande

2014 skrev jag mitt sista inlägg här.
2018 har vi nu.
Mycket har hänt sedan dess.
Jag bor fortfarande på en hästgård - nämligen Högelid
Jag har tagit avsked från min älskade hund Casper
Jag slutade rida 2016 och började igen i år
Jag har bytt underlag i paddocken, utökat den och tagit in en inackordering
Och jag är 4 år visare av erfarenhet jämtemot 2014!

Vill du följa mig och hästgården igen så glädjer det mig - är du en ny följare så önskar jag dig varmt välkommen till min blogg om Livet på Landet - Livet på min Hästgård - Och alla dråpligheter som kan hända bland hästar, hundar, höns möss och övriga 2 och 4benta!

Pay&Jump i Aneby

Pay&Jump är något av det bästa som finns, tycker jag.
Ett utmärkt sätt att presentera tävling för unghästar. Och slippa bli utesluten efter 3 vägringar.
Ett utmärkt sätt att sätta en "check-point" - checka av var man befinner sig just då tävlingsmässigt sett.
Kanske har hästen blivit osäker - P&J blir ett sätt att gå ner i klasserna och prova var dagsformen är.
Eller ett perfekt tillfälle att testa en högre höjd.
Eller en ny häst. Som man inte riktigt vet var knapparna är någonstans ännu.

Så när vi åkte till Aneby igår var det utav 2 orsaker:
1. Checka av hur Guldgossen (Delightful Magic) känns på tävling och
2. Checka av var knapparna finns på den andra Guldgossen (Golden Boy).

Magic startade - som den C-ponny han är - i 90cm för ponny. Det kändes som om han som vanligt lekte med höjden och petet dom fick var helt klart Isabelles som höll för länge mot hindret när Magic redan taxerat in sig.
Checkpoint - och svar på frågan vi ställde oss var: Är Magic överhuvudtaget redo att tävla LA i Vetlanda på midsommartävlingarna? Ja, han känns redo.

Fråga nummer 2 som vi ställde var:
Hur fungera Golden på tävling?
Finns kapacitet att gå mot stora hästar?
Och kommer Isa tycka att det är kul att rida min och Hasses övervuxna lilla ponny?
Han såg onekligen liten ut bland de stora hästarna på 170. Och vi fick frågan: är han ponny eller häst. Häst, svarade jag. 1,51m och häst.
Golden var underbar på tävlingsplatsen. Hur cool som helst. Och det är klart att han drog blickarna till sig. För att han är liten. 90cm gick även han och jag blev lite nedstämd när de lade in en kombination. 2 räcken med 7,20 emellan. Skulle han klara det? Jag överdriver inte när jag säger att efter de första hindrena så log Isabelle genom hela banan. Kombination? Inga problem. Tittig? Inte det minsta. Problem med höjden? Näe, verkligen inte. Kul? Helt lyrisk! Över denna lilla häst som tyckte att det här var så roligt! Så det känns inte fel att planera in honom till midsommar heller. Minst blev störst. Och bäst...

blogg = dagbok = ?

Förr (ja, dinosaurieår sedan), skrev jag dagbok. Skulle jag veta var dom är skulle jag nog skratta gott över mina egna värderingar när jag var 15 år.
Sen följde en arbetsintensiv period mellan 25-35 när jag skrev i kalendrar. Dagligen. Mest jobb. Privata saker mest: besökt X eller 19.00 middag med Y.
För en själv kan det räcka för att friska upp minnet.
Men på den tiden var dagböcker privata. Bloggar är offentliga och visst finns det människor som älskar att offentliggöra hela sitt liv och bloggar flera gånger per dag.
För mig är bloggandet ett sätt att skriva av mig. Men jag delger för det mesta endast saker som får mig att må bra - eller om det hänt något speciellt - positivt eller negativt.
Så ibland blir det inte något skrivande alls. När livet inte är så positivt.
Min bästis sedan skoltiden säger att jag är som dom där ryska dockorna som man tippar omkull och som alltid reser sig igen... "du skulle kunna bli överkörd av tåget - du skulle resa dig upp, dammig och blodig och säga: jag mår bra..."
Men ju äldre jag blir desto svårare blir det att ta alla smällar.
Det känns som om varje gång när jag känner mig glad och ser positivt på dagen/framtiden så "händer" det något! Det känns som om någon kommer med en stor klubba och bankar ner mig i jorden igen - under mattkant-nivån som jag precis fått näsan över.
Och har det inte "hänt" något på flera dagar - så blir jag hypernervös! 
För jag är helt övertygad om att det kommer hända något... Negativt... Stor klubba... Ner i jorden igen...

Men 2 positiva saker ska jag berätta iallafall - innan klubban kommer...

Ett förhoppningsvis bra datum är den 31.5.2014 (10.00-19.00)
För då öppnar jag hästbutiken på Högelid igen.
Och samtidigt öppnas Hasses och mitt nya projekt: Lantloppis - vårt sommarloppis med sommarcafé.

För hoppet är väl det sista som överger en - kanske, kanske kan jag få ha lite tur i livet också.
Utan den stora klubban. Det kanske vänder...

Så är du i närheten av oss är du hjärtligt välkommen att titta in.
Du kan även surfa in: www.hastvaruhuset.se och www.lantloppis.se 

Caroline