Passwords

Usch, förr kunde jag vartenda telefonnr. jag ringt någon gång i huvudet.
Det var som ett fotografiskt minne.
Idag brukar jag skriva memo´n på mobilen till mig själv för att komma ihåg saker och ting.
Eller be personen i fråga att skicka mig ett SMS. Jag har blivit helt hopplös på att inte komma ihåg.
Mycket irriterande.

Ännu mer irriterande är det att få black-out när man ska använda kreditkortet. Hur var det nu? 9876... eller var det 9867... eller började det överhuvudtaget på 9?

Ett tag skrev jag koderade lappar till mig själv för att komma ihåg siffrorna till ICA-kort, Konsumkort, Betalkort och alla andra kort vi hade... Det var bara det att då glömde jag bort hur jag hade tänkt när jag koderade dom!

Likadant på internet.
Det är koder till Mailkonto, Blogg och diverse andra sidor.

Men det som irriterar mig mest är för tillfället 3 (www.tre.se). Vi har på något vis fått lite fnurra på tråden kan man väl lugnt påstå...
...knappa in ditt telefonnr. och ditt lösenord...
hmm. Funkar inte. Kanske det var annorlunda, eller har jag skrivit fel?

Efter 3 försök ger jag upp och ber om ett nytt lösenord som prompt kommer och sedan byter jag till samma lösenord igen som jag vill ha (som garanterat INTE fungerar nästa vecka).

Och när jag väl kommer in på sidan för att betala min faktura så har jag sedan 1 månad (JA, EN MÅNAD) följande text...Hej! Just nu utför vi tekniska uppgraderingar. Välkommen tillbaka lite senare! Mvh 3...

Telefonsex

Nej, missförstå inte överskriften. Det här inlägget handlar om de stackars (ofta unga människor) som alltid lyckas ringa vid fel tillfälle och vill pracka på en massa gratis saker som man sedan får betala hutlöst mycket för i frakt.

En kväll ringde det någon och ville prata med Manfred. Hehe, tänkte jag... telefonsex...

Och han sitter och pratar med henne lääänge. Och han ställer intresserade frågor och hummar lite förstående - allt naturligtvis på sin tysk-svenska.

...jasså, var 3e månad.

...kommer du förbi då? (???)

...gratis...

Sedan säger han på fullaste allvar till den stackars tjejen:
Det är säkert en jättebra produkt men jag arbetar som tomte varje jul. Det betyder att jag bara rakar mig en gång per år (efter julafton) sedan måste mitt skägg växa....

Rakhyvlar. Världens bästa rakhyvlar

Det enda som vi emellanåt köper via telefon är ett miniabo av Kalle Anka till Daniel. Det är så häftiga leksaker med där.

Angående bilden kan jag säga att jag INTE var begeistrad över skägget. Den enda som tyckte att han var väldigt snygg i det var hans mamma så jag sa att om han ville imponera den åldersgruppen kan han ha skägget kvar. Inte annars

myter och mer...

Vi tittar ju för det mesta på tysk TV.
Vilket tydligen retar säljarna på VIA-Sat så till den grad att den sista som ringde och ville sälja ett abo talade om för mig att han tyckte jag skulle flytta till Tyskland igen. NO COMMENTS.

Anyway brukar vi titta på ett program som heter Galilleo på söndagar.
Det visar häftiga uppfinningar, de gör massa tester, kollar in extremsporter och berättar myter.

Jag kände igen flera av följande...

1. För mycket salt på maten höjer blodtrycket.
Fel. Det är inte bevisat att det är så.

2. Barn som äter (för) mycket socker blir hyperaktiva.
Fel. Samma som ovan.

3. Kysser man någon som är förkyld så blir man garanterat själv förkyld.
Fel. Det är mycket mer smittsamt att ta den här personen i handen eller
att ta på något som den förkylda personen precis tagit i.

4. Man får bihåleinflammation om man "hissar upp" snoret istället för att snyta ut det.
Fel. Det är större risk att få bihåleinflammation om man snyter sig.
Fast "hissa upp" har hög äckelfaktor.

5. Körsbärs- och vindruvekärnor fastnar i blindtarmen om man sväljer dom.
Fel. De åker ut ur kroppen på samma sätt som allt annat vi äter.

6. Sväljer man tuggummi så fastnar det i magen och klibbas ihop till en stor boll.
Fel. Samma som ovan.

Det var 2 andra ockå som jag inte kommer ihåg just nu.

Igår säger Daniel till mig...
Mamma, min väderstation säger att vi ska få snö imorgon.
Neeej, säger jag. Nu blir det ingen mer snö.
Dröm om min förvåning när jag vaknade upp och det har kommit ca. 20 cm nysnö!
Inte kul.
Fast hästarna har kul. Så man får väl glädjas för dom.

Here we go again...

Upptäckte att mycket kretsade om Isabelle när hon var borta.
Därför blev det ingen mer blogg innan hon nu kommit hem.
Varje dag ringde hon och andas snabbt i telefonen: ring mig!!!
Varje gång tänkte jag: det har hänt något. HJÄLP!
Men egentligen ville hon bara prata och höra hur det var med hennes älsklingar här hemma = hästarna.
Tisdagen, när hon varit borta 1,5 veckor beställde jag resa tillbaka.
På onsdagen ringde hon.... ring mig!!! JAG VILL HEM!!!
När jag lyssnat på hennes historia upptäckte jag att jag förträngt hur kurser och utbildningar i Tyskland oftast går till:
Allt du gör är fel och kritiseras - även med dumma jämförelser. Gör du något bra säger man ingenting.
Pressen på en är stor när man är vuxen. Hur ska den då inte vara när man är 14 år?
När jag tog mit A-prov på Landesreitschule Verden så ringde jag faktiskt hem till Manfred och bölade. JAG ville hem. Aldrig i mitt 40åriga liv hade jag blivit behandlad som där!
Utav 23 som började kursen var det endast 15 som var kvar 3 veckor senare. Som stod ut.
Många 1000lappar fattigare men de pallade helt enkelt inte trycket.
Jag peppade Isa med att berätta det här och framförallt säga åt henne att om någon är dum ska hon tänka sig denna person med rosa-röda boxershorts med grå elefanter på och inget annat. Då blir den dj...ste människan larvig.
Hålla huvudet högt. Stänga in sig...
Hon klarade sitt "Bronzenes Reitabzeichen" vilket innebär stilbedömning i hopp och dressyr på LB-Nivå plus en massa teori.
INGEN kan någonsin ta den här biten ifrån henne - vad hon senare gör av det är hennes grej. Och jag är stolt över att hon stod ut i 2 veckor.
Allt ovanstående var ju det som vi absolut INTE ville när vi skulle undervisa eller ha kurser. Tvärtom. Alltid avsluta med en positiv känsla. Förklara, rätta till, feedback och berömma.
Det går inte alltid. Ibland vill man gärna hjälpa någon att komma ett steg vidare, det fattas ju så lite!!!

Kiel och annat

Lite bilder då från Kiel...
Den första visar ett stånd där de sålde olika elixirer. Mot öronont, kärleksdryck och ca. 50 sorter till. Olika örter i sprit... Dricker du för mycket skulle jag vilja säga att huvudvärk är garanterat men annars...
Andra bilden är tyvärr lite suddig men kolla in mannen i mitten! Han springer alltså omkring med någonting som ser ut som isbjörnsfäll (förmodligen get eller nåt) och inte mkt. annat på sig. Han var riktigt häftig. Kollar man noga är han barärmad.

Tredje bilden visar yxhugg - någon form av ritual under medeltiden. De var riktigt häftiga! Men tyvärr dyra.

Isabelle har inte gett upp ännu. Och de har betydligt bättre väder än vi med nysnö! Jacka behöver hon inte iallafall.
Igår tänkte jag "lufta" hingsten lite lätt i ridhuset. Det höll på att bli han som luftade mig = ur sadeln.
Han var SÅ pigg! När Isa rider honom och han busar ställer hon sig i lätt sits och sen är det bra. Men sånt vågar inte gamlingar som jag. Längre. Så vi höll oss till gemensamma andningsövningar...: Vi höll gemensamt andan (jag mest därför att han gjorde det och ville dra iväg) och efter en lååååååååååång stund var han tvungen att andas ut igen - och jag också...

Han är för kul.

Idag ska jag nog longera honom först.

en konstig dag

Det känns verkligen konstig att lämna iväg Isabelle i 14 dagar!
Fast jag tror att hon kommer att ha jättekul.
3 väskor har hon med sig. Sin bandyväska och 2 resväskor. Bandyväskan vägde TON!
Men vad har hon tagit med sig? Jo, hantlar! På 6 kg. Inte undra på att väskan var tung.

Monika och Jens hämtade mig på Hof Kirchhorst och vi åkte till Kiel. Där var alla affärer öppna och det var medelålders marknad.
Så mysigt det var att gå där!

Jag köpte T-shirts till mina kiddies. På Isabelles står det (på tyska) byter brorsa mot ponny.

På Daniels står det byter syrra mot traktor.

Monika köpte en till Finn också (Han är 18). Alla känner väl till Puma-Märket med den hoppande pantern... På den här T-shirten ligger pantern på rygg och därunder står det COMA...

Resan hem gick bra. Men det var tomt i hytten kan jag säga. Och jag får verkligen behärska mig för att inte vilja ringa Isabelle var 5e minut för att fråga hur det är...

Som vanligt är man helt sjukt trött när man kommer hem. Det känns som om man inte sovit på hur länge som helst.

Massor av saker att ta tag i när man väl är hemma.

en underbar dag

Bruning är ju blind på vänster öga. Periodisk ögoninflammation har succesivt fört med sig att han blivit blind. För 2 år sedan lossnade näthuden och efter det har vi varit 100% säkra att han är helt blind på det ögat. Det har dessutom varit mjölkigt, ogenomskinligt.

Han har inte ont av det och litar "blint" på sin ryttare.

För ett par veckor sedan behandlade en tjej i stallet sin häst med IR. Anna som behandlar jobbar både med akupunktur och triggerpunkter. Så jag blev superintresserad. Kanske äntligen någon som förstår sig på det här i Sverige!!!

Så jag kollar och frågar om hon kan titta på Bruning. Han ÄR ju blind och det borde betyda att han har spänningar (och skit på ryggen...) men han var hur sund som helst (kan alltså rida någorlunda, ler)

Däremot har Anna haft ambitionen att få bort det mjölkiga i hans öga...

Så hon har behandlat Bruning 4 ggr. nu med ljusakupunktur och förra gången började han bli brun i ögat igen! Det var mjölkigt endast i mitten.

Och idag är det mjölkiga genomskinligt och glänsande och han reagerade när vi viftade framför ögat!

Han vände sig och tittade bakåt med sitt blinda öga - det har han aldrig gjort förut - vad Anna höll på med.

Jag är så glad och det är så underbart.

Han har blivit väldigt kaxig sedan Anna behandlat honom. "ler"

Han blir sjövild när det är dax för mat...

Han ska kela. MYCKET...

Han är riktigt pigg att rida...

Allt det här är endast positivt. Och när jag tänker efter så var han väldigt tittig sist när Isabelle red honom. Tänk om det berodde på att han kan se lite på vänster öga igen?

Vi har ju behandlat både lilla och stora Magic också. Det skriver jag mer om en annan dag.

Imorgon ska jag åka med Isabelle ner till Tyskland och lämna henne på praktik.

Och Manfred säger: ska du inte ringa Monika och fråga om ni kan träffas?

Äh, säger jag, det är ju så kort tid. Men jag ringer henne iallafall. Och nu kommer nog hon, Alex och Jessika och hämtar mig på Hof Kirchhorst (http://www.hof-kirchhorst.de/) dit Isabelle ska.

Alla 3 red ju hos mig när vi hade gården i Tyskland. Och alla 3 köpte varsin häst av mig. Monika köpte Amigo; Jessika köpte Bel Ami och Alex köpte både Leo och Sancho.

Jag saknar dom verkligen jättemycket och det skulle vara underbart kul att träffa dom igen.

Amigo är 19 år nu och jättefräsch fortfarande. Bel Ami är 21 och har lite artros i hasleden och rids inte längre. Leo är en liten busponny på ca. 1,30 och borde vara 17 nu. Sancho är 23 tror jag och fortfarande superfräsch.

Måste leta fram lite bilder och lägga ut. Många roliga minnen kommer upp.

Tänk när Alex skulle byta stall och Leo vägrade gå på transporten!

Efter några timmar (!) gav hon upp. Arg som ett bi gick hon de 4 mil bort till det nya stallet.

Jodå, hon tänkte rida honom flera ggr. men just den dagen hade Leo fått för sig att han är helt oridbar! Så han slängde av henne varje gång hon kom på den ideen.

Leo är ingen späd B-ponny han är rejäl, kraftig med hingstnacke och alldeles kolsvart.

Liten djävul med mycket egen vilja!

På någon lektion jag höll när han gick med skulle jag sitta upp och visa Anna, som red honom den dagen hur man fick Leo att följa 4kantspåret och vända snett igenom. Med Anna (som drog in ena tygeln bara) skenade han iväg varenda gång.

Så jag upp och vad tror ni händer? Jo, han skenar iväg med mig, vägrar att vända snett igenom och alla mina elever skrek: håll i dig, släpp tygeln, han stoppar av sig själv om ett tag...

Kul att de kom ihåg något dom lärt sig iallafall.

Dagens Tips (inte bara till hästägare)

Dagens hästägare ägnar viss tid till att laga mat till hästarna hemma på spisen.

Koka linfrö, alger eller annat kladd som fastnar i kastrullen.

Ofta har dessa människor många saker dom gör samtidigt, ffa. när det står kastruller på spisen och ibland blir dessa helt enkelt brända i botten.

Svårt att få bort.

Pröva följande enkla tips: Strö ut 2-3 msk. bakpulver i kastrullen. Fyll på med ca. 1 liter vatten. Låt koka upp och sedan småputtra under lock i 20-30 minuter.

Kastrullen blir som ny.

en vanlig dag 2

en vanlig dag ser ut ungefär som följer...

06.00 ringer väckarklockan.

06.00-08.00 försöker få i mig så mycket kaffe som möjligt.

Kollar mina mail.

Duschar. Hänger upp/plockar bort tvätt.

08.00 Skjutsar Isabelle till skolan.

08.20 Ställer ut hästarna i Bäckseda.

Förbereder foder, börjar mocka...

10.00 Åker hem. Äter frukost. Rider (ibland)

uppdaterar hemsidorna, tar hand om order osv.

13.30 Åker till Bäckseda. Fodrar lunch, fortsätter mocka.

Hämtar Isabelle från skolan. Tar in våra hästar.

Rider, gör iordning kvällsfoder, städar, förbereder för lektioner.

Kvällstid håller jag lektioner (både privat och i grupp)

Fodrar alla hästar (våra och inackorderingarna).

Hemma ngn. gång mellan 19.30-21.00

Äter middag.

Slötittar på TV

22.00 God Natt.

Övriga (fria) minuter under dygnet används till viss social kontakt, ha tid för Daniel (min son) och Manfred (min sambo), läsa (ca. 10 minuter innan jag somnar), beställa foder, tanka och 1000 andra saker som är viktiga (skatt uääähhh).

Bör absolut tillägga att jag har pålitlig hjälp av gulliga Marielle 3 dagar i veckan på förmiddagarna (Kram på dig)

Även av älskvärda själar som tycker det är mysigt att fodra hästar på kvällen...

en vanlig dag?

Nu har vi äntligen bokat resa till Tyskland för Isabelle. Först tänkte vi ta bil, släp och MINST 1 ponny med oss. Nu blir det färja Göteborg-Kiel utan häst och utan bil.

De verkar jättetrevliga dit hon ska - och det verkar som om hon får rida, rida, rida.
Jag har inte fått svar ännu om hon får ta både lilla och bronsryttarmärket. Men ser det inte som ett problem.

Hästarna här hemma busar, kutar runt och har jättekul för tillfället! Snacka om att få kondis i kuperad hage - galoppera upp och ner för backar!

Ikväll är det hoppträning igen. Jag fegar nog ur (som vanligt) och överlåter den biten till Isabelle.
Förra veckan var jag ju modig och tänkte vara med tills Isabelle sa att det vore pinsamt... Men hon hade trott att jag tänkte vara med på Moritz, vår haflinger men jag hade ju tänkt vara kaxig och ta Walino.

Fast nu har jag fått strikt förbud av henne för denna vecka - TÄNK om du flyger av mamma och jag inte kan åka till Tyskland!!!
Och det går ju inte när hon väntat på det här i flera månader. Vilken tilltro!
Som vanligt när jag ska iväg någonstans får jag lite beslutsångest. Kläder. Jag som i stort sett bara äger ridbyxor.
Arbete väntar.

Dagens ordspråk är tyskt:

Lögner har korta ben (Luegen haben kurze Beine).