En sann hästvän

Medan jag ännu en gång halkar (hasar) mig över gården funderar jag på om det är mitt fel att vädret är som det är. För jag sade nog i höstas någon gång att jag inte ville ha så mycket snö som förra vintern. Och som vintern innan. Men vädergudarna missförstod mig nog totalt!
Gårdagens väder bjöd på allt. Snön som täckte marken regnade bort. På förmiddagen fick vi ett konstant ösregn som varade in på eftermiddagen och sedan gick över i underkylt regn. Därefter började det snöregna och hela skiten frös tillsammans med den kalla vinden som blåste friskt under hela dagen igår och som har fortsatt till idag. Man måste vara en sann hästvän för att inte stanna inne, lägga sig på soffan med en mysig filt och titta på någon film (eller 2).

Ett litet utdrag till ur Totilas hemliga dagbok...

Kära dagbok. Det där med pommesen övertygade de 2benta allätarna. Weisenheim var fantastiskt! Jag vann Hästhöjdhoppningen!
Medans Matthias, Paul och Ann-Kathrin käkade pommes och blev uppätna av myggen så stod jag helt lugn i ett moln av flugspray och kollade hoppningen.
Plötsligt kommer en liten rund herre och kastar sig upp på min rygg. Speakern presenterar en viss Hugo Simon och alla jublar - det är nog hans klubb det här. Fast han förväxlade mig med sin egen häst - jaja, han är ju inte den yngsta längre. I vilket fall som helst är jag felfri och har bästa tiden. Nytt DREAMTEAM prisar tidningen RHEINPFALZ - Hugo och underhästen!!! Måste komma ihåg att gömma tidningen för Matthias...

Hugo och jag ska iallafall fortsätta ha SMS-kontakt - ifall det nu inte skulle klaffa med Matze och dressyren fram till London 2012...

Totilas hemliga dagbok

Efter att för någon vecka sedan läst Gothas, Ludgers topphäst blogg så var jag mycket spänd på Totilas variant - en satir skriven av Oliver Wehner, journalist.
Originalet finns här (Rheinpfalz Zeitung) på tyska. Scrolla lite neråt...

Här kommer iallafall några utdrag...

Kära dagbok - det var en hård dag idag. Jag har tillverkat mina första 70 tyska avkommor. Om jag någon gång kommer att få lära känna någon av mammorna? Jag frågar Paul (Schockemöhle) men han lyssnar inte utan räknar på ett papper. Högst upp står 10 miljoner Euro därunder står 70x8000 Euro. De drar han av från de översta 10 miljonerna och muttrar: räcker inte... på långa vägar inte...

Kära dagbok - kan du tänka dig: de vill iväg och tävla med mig, men var???
Jag hör bara: GP Special och börjar frenetiskt tugga på mitt tränsbett - äntligen får jag rida med Edward Gal igen! Jag blir så dj..a glad att jag bockar av Matze (Matthias Rath) - då skriker Paul: sådär blir det inga tävlingar!!! Va? GP Special med Matthias??? Jag föreslår en LB istället. Kanske i Weisenheim eller Bad Duerkheim - där ska pommesen vara riktigt bra. Undrar om det är ett bra argument...

Kära dagbok. Jag har precis kommit hem från EM i Rotterdam. Kunde ju naturligtvis inte vinna men jag träffade min gamla hingstkompis Uthopia. Vi drack en Heineken och åt en holländsk honungsvåffla tillsammans och rökte en Hö-Joint (man får göra det här). Honom sålde dom också (holländarna alltså). Till England. Uthopia tror att hans nya ryttare är homosexuell.... Ja, och?, säger jag på skoj - jag tror att min är valack - asgnägg...

2011 - Året som gick

Har läst många bloggar på sistone där man är jätteduktig på att låta det gamla året passera revy.
Jag är inte duktig på det för jag är inte så säker på att jag vill se bakåt (never look back...).

2011 får väl stå för året då jag upptäckte att jag aldrig kommer att kunna rida och undervisa som jag gjort förut. Det orkar varken huvud eller kropp med.
Året vi fick ta avsked från Walino - världens bästa teddybjörn (häst).
Året då jag nästan förlorade Bruning.

Det får även stå för att jag avsade mig kontakten med en sedan många år tillbaka god vän och "fick" en ny god vän med samma namn - sammanfattat kanske Året-där-jag-omvärderade-vänskap eller något liknande - ord som inte bara drabbade mig...
Ett litet hörn får året också för att jag blivit bättre på att säga nej - och därmed kom ännu en gång ovanstående ord i bruk.

Men det hände faktiskt lite roliga saker också: jag träffade som sagt äntligen Kristina från Vimmerby - en underbar människa med hjärtat på rätt ställe.
Upptäckte att mina träningar var populära och gav resultat även om jag ändrade "reglerna".
Älskade Miro blev äntligen BIS på NF-mästerskapen i Vetlanda och kom denna gång före den hingst han fick bereda platsen för för 5 år sedan - ingen kunde ha blivit gladare än jag även om han tillhör familjen Börs sedan 1,5 år tillbaka.
Högt älskade Delightful Magic placerade sig som 1-3a på varenda tävling har var.
Jag kunde äntligen släppa taget om Bambi som fått komma dit hon borde kommit för många år sedan.
Jag slapp tillbringa veckor på sjukhus...
Och som året jag tog tag i nästa projekt: mitt Tevaruhus...

Det hände självklart mycket mer positivt och mycket mer negativt men nu stoppar jag definitivt året 2011 åt sidan med följande ord:
Tappa aldrig sugen - världen är full av tappade sugar och
Skit i 2011 - det kommer ändå aldrig tillbaka!

Julafton

Vår Pippi-Långstrump-Hage (alltså våran skogshage som någon tysk turist fick pippi-feeling av när han såg) är ett himmelrike för älgar på vintern. Det upptäckte Daniel och jag förra året.
Jag tror att det är för att de smala träden böjer sig av snön och då kommer älgarna åt de färska bitarna av trädet.

Min kombinerade födelsedagspresent och julklapp till mig själv blev en ny butik: Tevaruhuset - www.tevaruhuset.se. Där finns olika sorters teer: vitt, svart, grönt, Pu Erh, Lapacho, Rooibos, Honeybush - både smaksatt och naturellt. Därtill kommer spännande bär (vitaminbomber, antioxidanter mm.), örter och kryddor. Så tycker du om te hoppas jag att du besöker min nya butik.

Jag önskar er alla en trevlig jul med nära och kära. Och tack för att ni besöker vår blogg.
Caroline

Ett mörkt inlägg...

Det var verkligen mörkt ute. Hennes puls steg. Sakta trevade hon sig framåt och halkade till. I sista sekund fick hon tag i staketet för att inte ramla.

Hon stannade till en stund och vände sig om. Hon hade hört något. Någon förföljde henne... Hon såg en mörk skugga...

Hjärtat fastnade i halsgropen när hon försiktigt trevade sig framåt i mörkret. Vägen kändes oändligt lång, Äntligen kunde hon se dörren och skyndade med stora steg framåt. Hon öppnade den knarrande dörren...

Hon tände lampan och andades ut - God Morgon hästar!!!

Äntligen kunde jag andas ut - f...n att vara så mörkrädd... Den mörka skuggan var självklart Momo (vem kan se en svart hund i mörkret) vägen är ca. 25 meter lång. Från huset till stallet.
JAG VILL HA SOMMARTID IGEN!!!

Plötsligt så händer det!

En liknelse mellan jul och trisslotter är helt rätt tycker jag.
Varje år är det samma sak: plötsligt är det jul! Hallå jag har inte haft sommar ännu...
Förra året gjorde vi egna kalendrar med bilder och texter. Bra present och kul för oss själva.
För det blir en massa bilder som vi tar under ett år. Och endast ett par som publiceras.
På decemberkortet är bifogad bild och texten: Var tog året vägen?
Det skulle jag också vilja veta. Var tog det här året vägen?

Och hysterin är likadan år efter år - alla är stressade för att hinna med allt innan jul - för att hitta den ultimativa presenten - för att...

Och för att hjärnan ska fungera på en själv så vill alla att man löser allt - typ... igår...
Även om jag själv är ganska nöjd med att vi inte har snö ännu så är det här blasket och geggan inte bra heller. Julgransförsäljarna stönar över att det inte kommer upp någon julstämning - så folk handlar inte så mycket granar (har jag aldrig tänkt på) - Julstämning? Nja, näe. För några år sedan fick jag idéen att plocka vitmossa och göra fina dekorationer till advent osv. Alltså ut i skogen - fyll korgen med vitmossa, hem, bygga dekorationer som verkligen blev häftiga.
Några dagar senare säger Manfred. Men du Caro, var kommer alla flugor ifrån? Ja, säger jag, jag trodde först att det var bananflugor men vi har inga bananer hemma... En tanke fick mig att kolla in mina dekorationer som bestod av stora moln med flugor... Vitmossen hade varit full med fluglarver som när dom kom in i värmen hade kläckts! Snabbt åkte dekorationerna ut igen. Och jag avslutar inlägget som jag började det: plötsligt så händer det...

Dark Macig

Över 200 nya besökare har varit på hemsidan sedan jag lade ut Macig på annons.
200 besökare och 2 svar.
En person ville ha honom på lösdrift hos sina 7 (!) ston. Han skulle få ett bra pensionärsliv där. Med 7 ston och på lösdrift tror jag inte riktigt det, nej.

Mail nr. 2 (från ett gmail-konto) skällde på mig för att jag inte tar mitt ansvar och tar hand om min gamla häst själv.
Det är just det som är pudelns kärna - vi pensionerade Macig och han vantrivs som f...n. Han har skittråkigt!
Han har varit aktiv i hela sitt liv och han vill fortsätta vara det ett tag. Men vi har inte tid för att aktivera och rida honom dagligen. Och det är just det han vill: han vill bli riden dagligen, han vill jobba och han vill bli pysslad med och få vara kungen i stallet igen hos någon som har tid för honom.
Jag kan förstå att många tar avstånd eftersom han är hingst. Hingstar är inte välkomna överallt. Men har man möjlighet att hålla en hingst så tror jag att alla som någonsin träffat Macig kan intyga att han är hur snäll som helst!
Tänk när han tappade tränset på tävlingsplatsen! Jag fick panik för stoet som de försökte lasta brevid var brunstigt. Och Macig bara stod där och väntade snällt på att han skulle få tränset på huvudet igen.

Dessutom är han fortfarande så otroligt fräsch! Och en häst som blivit 22 år och är skadefri - han kommer att vara skadefri många år till.
Personligen tycker jag att det är synd och skam att han ska gå här och skrota när han fortfarande har så mycket kvar att ge. Och det är enda orsaken till att vi kan tänka oss att sälja honom.

Teddy-klippning

Årets trend när det gäller klippning av häst är teddy-klippning. Det är för att matcha ryttarens teddyfleecejacka.
Hästarna blir (g)ulliga och pälsen lägger sig i vågor.
Vi kollade in den här klippningen på en av de stora hästmässorna i Tyskland i våras.
Hästarna ser ut som stora får och man klipper inte benen.
Det får gärna vara lite ojämt på rumpa och hals också. Lite Shabby-Look...

JAG HATAR KLIPPMASKINER!!!

Den dj....ln lade av när Isa hade klippt halva Magic.
Jag stod sedan och försökte klippa den andra hälften - Isa hjälpte till med sax (!)
Fast den övre versionen lät gulligare än sanningen och verkligheten...

RIP Hickstead

Fint att avbryta världscupen när en av världens bästa hästar dör inne på banan.
Man vill inte veta vad som hade kunnat hända om han dött under ett språng, men hemskt nog att det blev efter mållinjen.
Och även om det är 20 år sedan så kommer det upp till ytan igen att min älskade häst Balu dog på samma sätt. Och med huvudet i mitt knä...
Jag skulle hålla träningar och var väldigt sen till stallet och skyndade in - men inte utan att ropa på honom och vifta med morötterna. Det var som om han hade väntat på att jag skulle komma. Han rullade med ögonen trillade ihop, sprattlade några gånger... Thats it. Jag höll hans huvud i mitt knä och han tog ett sista andetag. Slut.
Han betydde så otroligt mycket för mig och det tog många veckor innan jag kunde tänka på honom utan att få en knut i bröstet och börja gråta.
Så tyvärr förstår jag exakt hur situationen känns.
Många varma tankar till Eric Lamaze och hans team

Det här med vintertid...

är ju ett jä....a påfund!
Hästarna förstår ju inte att de får sova en timme längre.
Och inte jag heller för den delen.
Klockan 6 är jag uppe och fodrar.
Klockan 5 är jag klarvaken...
Dessutom säger min kropp åt mig att besöka hemmets bibliotek klockan 5.30.
Så nu vet ni det...
Hela dagen är sedan helt förstörd.
Jag är hungrig på fel tider...
Och jag är väldigt trött vid fel tider...