Storbesök

Idag får jag besök och det ska bli SÅ kul!
När vi köpte Dark Macig visste vi att tjejen som hade honom bara hade honom ett år ungefär. Vi visste att han tävlat i juniorlandslaget i Tyskland med en tjej som heter Sara men mer visste vi inte.
Förra året fick jag kontakt med Sara som hittat oss/Macig på internet.
Och hon kommer hit idag med sin man, mamma och morbror (från Tyskland)
Pappan fick inte följa med för han är flygrädd och måste jobba, ler.
Tur, annars hade vi fått skaffa hyrbil för att hämta dom!
Det ska bli så roligt att träffa henne.
Det gör mig riktigt, riktigt glad.

Bubulina

Älskar dig, Bubu...

Full fart

Castella har inte riktigt förstått ännu att hon ska ut ur sin box och in i paddocken. Fast det går bättre och bättre.
Första dagen fick Isabelle och Daniel nästan bära ut henne. Nu blir det mer att de får visa riktningen.
Sen står hon där. Lugnet före stormen - och plötsligt som skjuten ur en kanon far hon iväg.
Hennes ben är så otroligt långa och tunna - bakbenen springer om frambenen ibland.

Casper vill väldigt gärna ut och leka med henne men än så länge får han inte det. Med Liten går det ju bra men Castella är lite väl liten ännu.
Egentligen har vi döpt om henne till Mysan (och emellanåt Busan) hon är nämligen otroligt kelig och social. Alla hästar har ju ett älsklingsställe att bli kliade på. Hennes är på låret. Då böjer hon sig som ett "o". Det går lika bra på båda sidorna. Annars är hon riktigt kramig - precis som Valentino.

Pojkarna i hagen är mäktigt intresserade av henne. De ställer upp sig på rad och kollar. Ungefär som bio.

Flash och Castella

Fick en så bra bild på Flash igår. Tycker jag iallafall.
Han och gula Macig är sagolika i färgkontrast där dom står i sina ponnyboxar - här däremot fick Mulle vara med på ett hörn.
Flash fyller 3 i år. Det betyder att hans barndom kommer att ta slut lite till sommaren.

Redan nu får han vänja sig vid att vi pysslar mer med honom. Kela är ok, men komma in i boxen är suspekt. Borsta.... hmm.

Han har blivit otroligt maskulin under vintern.
Det är sådana här dagar när man ser en egen uppfödning växa till sig som det är kul att avla.

Igår var Castella väldigt loj. Så där att vi tänkte... oh, oh... men idag! Full rulle! Som hon kutade! Och stackars super-mamma Bubu var tvungen att kuta hon också. Fram och tillbaka, kors och tvärs - full rulle - rätt in i staketet. Det är ingen direkt styrsel i dom långa benen ännu. Tur att vi aldrig har el på när dom är så små.

Bubu var helt slut när dom kom in och lade sig ner och lilla Castella nosade och gnäggade.... mamma...
Jag tänkte på en sak idag. Både Castella och lilla Valentino har en liten stjärn i pannan. Det ska bli kul att släppa ihop dom om några veckor.

Jag älskar verkligen Bubulina

Så tragiskt allt blev när Bubulina födde döda tvillingar. Mest synd tyckte vi om Bubulina som verkligen är en superlativmamma. Det första jag gjorde samma kväll var att registrera mig på amningsjouren (www.asvt.se).

Självklart hoppades vi inte att något föl skulle bli av med sin mamma - men tyvärr händer det ju och igår kväll vid halv 12 blev vi uppringda. Ett halvblodsföl vars mamma hade dött en halvtimme efter födseln.

Det är alltid en chansning om stoet tar emot ett främmande föl men vad gäller Bubulina hade vi inte behövt hysa några som helst tvivel! När fölet kom strax efter ett i natt så kunde jag inte hålla henne! Hon skulle till "sitt" föl. Hon var så till sig. Och därmed började en solskenshistoria växa fram ur 2 ödens spillror.

Vad gör det att jag var som en zoombie imorse när jag fodrade? När jag tittade in i boxen stod fölet och diade njutningsfullt med massa smackningar.

Ungarna blev lika till sig som jag. Lilla Castella efter Castor somnade på Isabelles arm. Ibland undrar man om hästar förstår. Om dom vet vad som hände. Lilla Castella, du har fått den bästa av alla mammor. Efter din alldeles egna förstås.

ovanligt snygg

Jag kan inte komma på någon annan häst som jag har följt sedan föl som verkligen har varit snygg hela tiden. Förutom Surprise. Som föl, som åring och nu som 2åring. Och det stör ju absolut inte att hon är kolsvart!
Kanske att hennes helbror MentToBe var snygg mestadels under sin uppväxt men Flash, som också är helbror till henne definitivt inte. Han var inte fin som åring och inte speciellt märkvärdig som 2åring heller. Nu, som treåring, är han skitläcker!
En sak har dom ju gemensamt - egentligen med alla våra föl - de är stadiga och stabila i psyket. De är supersnälla och välvilliga och dom tror bara gott om människor... (Vilket misstag)
Surprise har dessutom lika lång kraftig härlig man som sin far. Och hon är lika ädel som han är.

Han (Falco) var inte snygg som unghäst. Som föl hade han hängande framben (riktigt hängande!) och som åring var han kanske söt men inte snygg. Snygg blev han som 4åring även om han hela tiden haft mycket bra gångarter och varit helt korrekt exteriört. Lilla Valentino som ju också är efter Falco är otroligt lik honom. Valentino är gudomligt söt och tillgiven och jag tror att han kommer att bli precis lika snygg som Falco. Om några år.

Men Surprise är vacker som en dag. Och hon ser så klok och snäll ut. Ädel, känslig men på ett positivt sätt...

Väntans tider

Inget är som väntans tider. Säger man. Men när man väntar på föl så känns varje väntan låååååååååååååååååång...
Bubu satte juver. Nu dröjer det inte länge till, sa vi.
Bubu fick vaxproppar. Högst 3 veckor, sa vi.
Bubus mjölk rann. Fortsätter hon så här får vi mjölka henne om fölet inte kommer nu, sa vi.
Bubus mjölk slutade rinna.
Bubu blev mjuk över korset... Vi spekulerade... Inatt föder hon nog...
Bubu blev ännu mjukare över korset. Nu kommer det nog inatt...
Men varje dag vaggar hon ut i hagen.
Med den stora magen vars innehåll är så efterlängtat.
Skit samma när det kommer. Bara det är friskt...

Valentino gästbloggar

Idag så ösregnat det. Det har det gjort i 3 dagar nu. Jag tycker inte om regn. Så när jag skulle ut ur stallet så brukar jag springa full kareta ut i paddocken men idag fick faktiskt mina mammor (ja, jag har två stycken, en tvåbent och en 4bent - eller ja, den 2benta menar på att hon är min mamma. Jag får inte ihop det riktigt...) iallafall fick dom gå ut själva. Jag valde att stå i ingången och titta ut. Eftersom min 2benta mamma inte stressade så gjorde inte min 4benta det heller de gick ut och ställde sig där i ösregnet i paddocken och väntade. De kan vänta länge, hehe, tänkte jag. Och upptäckte att det stod en häst som i ett fängelse och tittade på mig. Usch, han var bara en halvmeter ifrån. Undrar vad han hade gjort. Han verkade inte vara riktigt klok för han stod och ruskade på huvudet upp och ner, upp och ner så att hans långa man fladdrade.
Jag blev lite avundsjuk på manen och tänkte att jag kan gå närmare och titta på honom...
Och vet ni vad som hände då? Han röt som ett lejon. Shit, va rädd jag blev! Jag måste nog öva på det där lejonskriket. När jag låter är det mer som ett litet hihihihihihi.... Fast alla brudar smälter när jag låter... Åhhh, säger dom, Liiiiiten.... va sööööt han é... Vaddå Liten, jag är ju stor nu! Passar till och med i riktiga täcken och behöver inte gå omkring i sönderklippta kläder som min 2benta mamma inte vill ha längre. Tur att ingen såg mig.
Ut ur stallet hoppade jag iallafall när den där konstiga hästen röt till - höhöhö, sa min 4benta mamma. Hehe, sa min 2benta - det där är din pappa, Liten. Hon tycker förresten att jag är väldigt lik honom - vad tycker ni?

Tanterna som min 4benta mamma var ute med i hagen innan jag föddes dom stod uppradade och tittade på mig. En vacker dag när ingen ser ska jag smyga fram till dom. De verkar snälla. Fast jag ska berätta en hemlis. Min 2benta mamma tror inte att jag vet om det men jag ska få en kompis. Mmm. Hon säger att när den föds så kommer den att vara större än jag är nu. Det tror inte jag på men jag hoppas att det är en kille som jag kan busa med...

Klantigt

av mig att lyckas radera mitt hemsideprogramm från datorn.
Jodå, backup fanns och en CD också. Någonstans...
Lyckades inte hitta den...
Men egentligen ville jag sedan länge tillbaka göra om den. Och uppdatera hemsideprogrammet som inte fungerade riktigt under Windows 7. Så det var väl tillfälle nog att göra det nu!
Naturligtvis ett helt vansinnigt projekt. För vilken tid det tar!
4 helgdagar (alltså påskdagarna) räckte för att göra om www.hastgarden.se
Lite småfix finns kvar men jag blev rätt nöjd med resultatet.
Titta gärna in! Välkommen...
PS. Har du fortfarande en gul sida tryck "uppdatera". Den nya är grön...

Positivt tänkande

Ibland när man rider så går det så där extra bra.
Ni vet, sådär att ansiktsdragen jämnar ut sig och man sitter med ett stort leende på hästen.
Det kan vara svårt att uttrycka det i ord - men jag tycker Isa satte huvudet på spiken när hon precis klivit av Connection och sa: mamma, jag längtar till imorgon när jag får rida honom igen...
Eller som när hon hoppade med Falco för första gången över 60cm - mamma, nu är det bara en meter kvar till svårklass...
Det kanske är så man får tänka ibland. Och längta...