Toa-Musen

En gång per år har jag en nära-döden-upplevelse med möss.
Nej, jag är inte rädd för möss, men ibland är dom på ställen de enligt mig inte hör hemma.
Som i mitt badrum till exempel.

Känslan när man sitter på toa och en mus springer över foten.

Under handfatsstället har jag ett hål i golvet.
Som icke kunnig vet jag bara att om man inte täcker det här hålet med ett litet plastlock så luktar det skit.
Alltså - enligt mig - som inte vet någonting - är det någon form av ventilation till skitbrunnen.

Locket till det här hålet låg bredvid igår.
Extra svårt för mig att få dit locket igen - eftersom jag skadat ligamenten på insidan av vänsterknät så det krävdes lite trixande tills jag klarade att lägga mig ner.

Senare på kvällen - under sista besöket på mitt bibliotek (toan alltså) för kvällen så luktade det fortfarande skit.

Locket låg brevid.

Tankarna i huvudet gick från....
… glömde jag?
… gaser som får locket att "ploppa upp"?

Nåja, inget jag ville fundera på så sent på kvällen.

På morgonen därpå - något trött då Thaabo väckte mig 05.49 så satt jag där.
På mitt bibliotek. Utan att läsa. Filosoferade över livet - det vill säga halvsov.

Plötsligt springer en mus över mina fötter!

Jag var glad att morgonbesöket bara innebar "göra ett" och inte "göra två"!

Dagens motto blev alltså inte Carpe Diem - fånga dagen - utan: fånga musen.

Funderade på var jag lagt den nya, fina musfällan någonstans och kom på att den nog låg kvar i pannrummet efter den sista inomhus-musen.

I denna i stort sett oanvända musfälla kletade jag Nutella.

Har hört att geléhallon också ska gå bra, men det hade jag inga.

Musfällan placerades vid toalettens fot och dörren in till badrummet stängdes omsorgsfullt.

Efter ungefär en halvtimme hördes ett svagt klickande genom den stängda dörren.

Försiktigt öppnade jag dörren in till badrummet.

Foten placerad som en mur framför mig ifall jag skulle ha hört fel.

Men det hade jag inte. Musen var stor. Och död. Stendöd.

Begravning skedde i all stillhet i grön påse.