Man kan inte lyckas jämt

Vissa dagar är bättre än andra...
I helgen var inte en sådan dag.

Min ganska stora igelkott som jag håller på att göra en form av för att sedan gjuta i betong var äntligen tillräckligt inkletad i latex.

Dags att göra stödformen.
Fogskum hade jag redan köpt och gick ut i trädgården. La handskar på plats och försökte få bort det medföljande munstycket på sprayburken med fogskum.

Lyckades bryta sönder munstycket och satte bara på det långa, medföljande "sugröret" och innan jag får på mig handskarna så börjar burken att spruta ut fogskum - över mig, över gräsmattan... så jag försöker rikta mot igelkotten och till slut ser det hela ut som en mindre pilatesboll i storlek. För det gick inte att sluta spruta. Den slutade inte förrän burken var tom.

Och hur får man bort fogskum som klibbar värre än superlim från händerna?
Fingrarna klibbade ihop och allt jag tog i fastnade jag i.
Försökte med tvål och vatten, med skrubb - inget hjälpte. Fastnade bara i frottehandduken när jag skulle torka händerna.
Tur att jag inte har datorn kvar med finger-inloggning - hade inte funkat!

I förregår försökte jag då att lossa fogskummet från igelkotten. Skar den mitt itu och - varför är jag inte förvånad - fick inte isär det. Kom på att jag hade glömt att smörja latexen med diskmedel.

Satt i 2 timmar och försökte bit för bit få loss fogskummet från igenkotten.
Lotta hjälpte mig med resten sen.

Sen började nästa steg. Att få bort latexen från igelkotten...
Självklart!
Även det var omöjligt.

Så nu står han där, igelkotten, halvnaken. Det undre skiktet latex har dessutom börjat fastna i piggarna på igelkotten.

Så... ja... vissa dagar är bättre än andra...


Kanske ska hålla mig till att köpa formar framöver...

Ha en underbar vecka hörrni!

Älskade hund

Tyvärr har jag ingen bild men jag måste bara berätta... Jag har ju fasaner hemma. Nu är dom som föddes förra året frisläppta och alla sprang till skogs förstås.
Thaabo har nosat runt deras hägn men han har aldrig jagat dom. Även dom som är fria - om dom inte flaxar upp precis framför nosen på honom då har han sprungit efter en bit men annars har han aldrig brytt sig. Han har aldrig sprungit efter för att jaga byte - och han går ju lös här med hönorna på gården också. Äter deras majs tillsammans med dom...
Jag har en stor buske vid kanten av min trädgård och där var han väldigt nyfiken idag och jag försökte få bort honom för jag såg inget och tänkte att det kanske är en orm. Men han gav sig inte och sprang på utsidan av trädgården som ju ligger mitt på gården och fortsatte nosa. Plötsligt får han tag i något som han försiktigt tar i munnen och drar ut. Sedan tittar han lite skämmigt, fixerar mig med blicken och kommer fram och släpper.
Det var en fasanhona som kommit tillbaka. Förmodligen har hon blivit attackerad av något vilt djur. För hon hade skador på ryggen. Han har alltså inte bitit i henne utan bar henne bara försiktigt i munnen till mig. Vad jag älskar denna hund!
Fasanhönan? Henne har jag släppt in i fasanhägnet igen efter att jag gjort rent henne på ryggen och smörjt med lite sårsalva. När jag var klar hoppade hon ner från mitt knä och nu får hon vara i hägnet ett tag igen.
Fasaner är ju skygga - och vi har aldrig försökt få dom tama. Men hon visste nog att både Thaabo och jag ville hjälpa henne.

Hundar i sängen...

Delar min stora säng med Thaabo och Pricken.
Både är ju inte speciellt små dom heller men på något vis får jag alltid kämpa för att få plats.
180x200 brukar resultera i 30cm för mig någonstans...
Med eller utan täcke.

Pricken är ganska kul. Hon föredrar att ligga tätt och ha huvudet på huvudkudden så jag brukar vakna och ha henne i famnen på något vis...'

International Street Market

Hört så mycket gott om denna "marknad" som tinglar genom Sveriges städer...
Så när det var dags för Jönköping tyckte jag att Hasse och jag kunde ta en trip dit.

Jag vet inte om det är jag som är kräsen vad gäller utbud med mera,
men här fanns inte ens 20 olika stånd. I dessa stånd sålde man...
korv, salami
ost
oliver i olika marinad, soltorkade tomater, pepperoni
olika korvar/salami
Savon de France - tvålar från Frankrike
Korv (från Tyskland) - inte en kotte som ville handla där
Hamburgare från...? Amerika? Med struts osv... = såg ut som helt vanlig köttfärs.
Döner Kebab (älskar!!!) som bara var SÅ miserabel!
Och brödet var slut så det serverades i en papp-strut.
Många stora wokpannor med diverse kött och/eller fiskblandningar...
Och här fanns dom.. spyflugorna...
I mängder kröp dom omkring bland den färdiga kött-(färs)-blandningen...

Jag är inte kräsmagad.
Det kan man inte vara efter 2 barn, hästar, hundar och diverse andra djur...
Men här går liksom gränsen...

Vetlanda Kommun KRÄVDE att jag till och med diskade och städade med kommunalt vatten när jag hade tebutik
Men dessa snuskiga mattält får finnas! Med spyflugor, människor som svettas så det rinner i värmen och sedan rör om i grytorna...
Fastän utlovat fanns i stort sett ingen som tog varken swish eller kreditkort... Inga kvitton... Ingenting...

Förutom tältet med Langos.
En ungersk specialitet som jag aldrig hört talas om men som var suveränt god.
En deg som plattas ut och friteras.
Enklaste varianten är med lök och vitlök.
Sen tillkommer för de mer "matiga" varianterna gräddfil, skinka, ost, räkor, kaviar...

Det enda tältet som hade kyldisk för sina produkter!
Dessutom den längsta kön...

Personligen kommer jag nog aldrig besöka en sådan här (snuskig) marknad igen.
Aldrig ens nämvärt känna behovet av att prova mat från olika nationaliteter när det presenteras på detta sätt...

Tycker bara helt enkelt att det var något jag gick till (därför att...) och som jag genast ville lämna... (därför att)...

Det är kanske inte alltid bättre hygien var jag än äter men när jag ser misären så får det till och med mig att tappa aptiten...

Toa-Musen

En gång per år har jag en nära-döden-upplevelse med möss.
Nej, jag är inte rädd för möss, men ibland är dom på ställen de enligt mig inte hör hemma.
Som i mitt badrum till exempel.

Känslan när man sitter på toa och en mus springer över foten.

Under handfatsstället har jag ett hål i golvet.
Som icke kunnig vet jag bara att om man inte täcker det här hålet med ett litet plastlock så luktar det skit.
Alltså - enligt mig - som inte vet någonting - är det någon form av ventilation till skitbrunnen.

Locket till det här hålet låg bredvid igår.
Extra svårt för mig att få dit locket igen - eftersom jag skadat ligamenten på insidan av vänsterknät så det krävdes lite trixande tills jag klarade att lägga mig ner.

Senare på kvällen - under sista besöket på mitt bibliotek (toan alltså) för kvällen så luktade det fortfarande skit.

Locket låg brevid.

Tankarna i huvudet gick från....
… glömde jag?
… gaser som får locket att "ploppa upp"?

Nåja, inget jag ville fundera på så sent på kvällen.

På morgonen därpå - något trött då Thaabo väckte mig 05.49 så satt jag där.
På mitt bibliotek. Utan att läsa. Filosoferade över livet - det vill säga halvsov.

Plötsligt springer en mus över mina fötter!

Jag var glad att morgonbesöket bara innebar "göra ett" och inte "göra två"!

Dagens motto blev alltså inte Carpe Diem - fånga dagen - utan: fånga musen.

Funderade på var jag lagt den nya, fina musfällan någonstans och kom på att den nog låg kvar i pannrummet efter den sista inomhus-musen.

I denna i stort sett oanvända musfälla kletade jag Nutella.

Har hört att geléhallon också ska gå bra, men det hade jag inga.

Musfällan placerades vid toalettens fot och dörren in till badrummet stängdes omsorgsfullt.

Efter ungefär en halvtimme hördes ett svagt klickande genom den stängda dörren.

Försiktigt öppnade jag dörren in till badrummet.

Foten placerad som en mur framför mig ifall jag skulle ha hört fel.

Men det hade jag inte. Musen var stor. Och död. Stendöd.

Begravning skedde i all stillhet i grön påse.

De religiösa mössen

När våren kommer och hästarna går ute hela tiden så gör vi
i ordning vårt stall-loppis.
Det hela är mycket tidskrävande.
För till hösten när hästarna ska in igen så plockas hela loppiset ner.

I vårt stall-loppis har vi mängder av tavlor.
Både finare och inte lika fina.
Dessutom en hel del ganska hemska Jesus-bilder.
Ingen vill köpa dom. Ingen vill ens ha dom.
Men man kan ju inte slänga Jesus!

Så Jesusbilderna hamnar varje år på hög igen tillsammans med
de fina och inte så fina.

Förra året när jag höll på att torka av och hänga upp tavlor så
kom jag till en av Jesusbilderna.
Eller?

Mössen hade ätit upp huvudet på Jesus!

Bilden under den uppätna Jesusbilden var en broderad ganska hemsk bild.
Där hade mössen byggt bo.

Med Jesus.

Jag är ganska säker på att man får slänga Jesusbilder när han inte har huvudet kvar.

Glad Midsommar!

Full och galen

sitter jag i svalen!

...eh, fel...

Jag blir galen

det är fullt i svalen!

...nä...

Vädret är som svalen

Och tuppen har blivit galen!

...ok, men nu...

Tuppen har inte blivit galen
Regntunnan är full och sillen står i svalen...

Glad Midsommar alla!

Som vanligt...

... är jag helt slut efter helgen och förra veckans bestyr.
Men ack vad roligt det är!
Loppiset öppnade och min pärlbutik öppnade - den som jag numer kallar skattkistan eftersom den innehåller så mycket mer än just bara pärlor.

Jag är så glad och tacksam över alla som var här och bekräftade att min lilla godisbar (med ca. 2000 produkter) är uppskattad. TACK ALLA!

En helt vanlig dag på Högelid

Bråda tider denna veckan innan skattkistan på Högelid ska öppna.

Plötsligt kommer det upp en stor svart SUV.

Efter SUV:en kommer en stor fin husbil.

Båda är svenskregistrerade.

Och jag går ur ettan där jag stökar och städar inför lördag.

Rutan på husbilen åker ner och en trevlig asiat tittar på mig och säger:
Horses? Riding-Center?

Jag svarar att så är fallet men endast för ryttare med egen häst eller viss kunskap och med tidsbokning.

Han ser lite bedrövad ut och säger: barnen ville rida.

Sen skiner han upp. Can we look at the horses?

Javisst, säger jag, no problem, inga problem.

Och ur bilarna tar sig sammanlagt 4 vuxna och 3 barn.

Det visar sig att de är från Singapore och semestrar i Sverige i 2 veckor.

Alla går ut i hagen och jag ropar på hästarna som glatt kommer och låter sig klappas.

Till och med Surprise vågar sig fram och jag berättar hur hon fick sitt namn.

Alla skrattar och det pratas glatt sinsemellan på deras egna språk.

Pappan säger att han aldrig varit så nära en häst i hela sitt liv och han klappar och klappar och klappar.

Det fotas naturligtvis mycket.
Än den ena, än den andra som står hos någon häst och hästarna visar upp sig från sin allra bästa sida.

Till och med det yngsta barnet på 18 månader klappar på Fleurina och drar henne försiktigt i manen.

Fleurina passar på att smaka lite på mammans hår - ett lätt dragande i hennes svarta fläta.

Jag berättar att jag har en mycket god vän i Singapore som jag visserligen aldrig träffat men vi har följt varandra nu i dryga 9 år via FB och telefon och att jag någon gång vill åka till Singapore.

Vi är också på FB säger mamman till barnen och räcker mig sin telefon så att jag kan knappa in mitt namn och hux flux är vi också ”vänner”.

If you ever come to Singapore... Så måste du höra av dig så vi kan träffas.... Vi har även släkt i Kina och Hongkong om du vill åka dit så att du har någon att vända dit till...

Efter ungefär en timme är de på väg nerför backen igen men innan de åker får jag en present.

4 tepåsar med RIKTIGT te. Kinesiskt te som inte har en tillstymmelse till likhet med det svenska som kallas te.

2 påsar grönt och 2 påsar svart med en ordentlig introduktion vad jag ska göra med det.

Jag nämner inte att jag har haft en tebutik. Med te från många länder. Utan jag tackar ordentligt och lovar höra av mig när jag smakat. På RIKTIGT te. You don´t have that in Sweden...

Bye, bye...

Äntligen!

Hade väl aldrig trott att jag skulle längta till regn!
Men efter dryga 2 veckor utan vatten så känns det som ett absolut MÅSTE!
Inatt kom hela 2mm, idag regnade det 2 gånger ca. 30 sekunder per gång.
Jag brukar inte följa väderleksrapporter men med lite tur regnar det ikväll vid 22-tiden.

Jag som älskar sol och värme!
Idag har jag till och med tagit på mig en hoodie och strumpor.

Och det fick mig att tänka på när jag var på Madeira för sådär 30 år sedan över nyår.
Det var ca. 20-22 grader och alla turister gick i kortbyxor, T-shirt eller linne.
Alla invånare gick med tjocka kläder, ytterjacka och stickade mössor med öronlappar.

Vi tyckte inte dom var riktigt kloka.
Och de tyckte nog inte heller att vi var riktigt kloka.

Idag förstår jag dom. Som mest har vi haft 32 grader. Då känns 20 ganska kallt...

Dagens haiku

Jag har gått skrivarkurs i vår och en av modulerna var poesi - haikudikter...
Jag har nog aldrig vetat hur mycket det egentligen går att meddela på 3 rader, 5-7-5 stavelser...
Men när jag väl hade börjat kunde jag knappt sluta.

En av mina favoriter bjuder jag på här:

Inget går upp mot
att lukta på sommarvarm
hästs mjuka mule

Bråda tider

Snart är det dags för vårat stall-loppis att öppna igen. Närmare bestämt den 16.6.
Nu när hästarna är ute så ska hela stallet göras iordning och städas, upp med tavlor, in med möbler och alla loppisgrejor.
Nytt för i år är att både Pärlbutiken.se och BaraSalt.nu flyttar in i Lill-loppiset - det som innan var "fin"-loppiset.

Och jag funderar medan jag fixar och donar: hur fick allt detta plats i huset när jag knappt vet var jag ska göra av det på 35 qm???

Men det börjar ta gestalt och efter 9 år på nätet är det nu steget fullt ut att ha en fysisk pärlbutik.

Både Pärlbutiken och BaraSalt ligger mig ju varmt om hjärtat!
På BaraSalt finns naturliga eteriska oljor, doft- och parfymoljor, socker- och saltskrubb, fina stenar både trumlade och råa, vatten- och dekostenar till ädelstenvatten och en mängd andra saker som aromalampor och annat tillbehör.

Pärlbutiken har i stort sett allt till din egna smyckestillverkning men även en del färdiga smycken.
Här finner du även hobby- och pysselartiklar såsom looms och paracord.
Även en del fina pannband till hästar och hundhalsband och koppel finns färdiga eller görs på beställning. Precis som du vill ha det.

Utbudet finner du på respektive hemsida.

Fram till den 15.9.2018 har vi följande öppettider:

onsd.-fred. 12.00-18.00
lörd.-sönd. 10.00-17.00

Vill du komma en annan tid? Ring 070-292 50 16.

Hästvaruhuset kommer att vara öppet under samma tider.

Livet efter...

Aldrig i hela mitt liv har jag tittat på varken Farmen VIP eller Robinson.
Kanske ska kalla det att vidga mina vyer 2018...
För jag har tittat på vartenda avsnitt - även om jag tittat på Play-Kanalen så att jag kunnat titta när som.

Nu är dom slut.
Båda programmen.
Hur ska livet gå vidare??!!!
Hur ska jag kunna leva utan Farmens VIP:s - även om jag faktiskt mest började kolla pga Samir - han är så djävla sjukt o-lantis så det är skrattretande. Sen fortsatte jag titta för att jag börjat...
Hur ska jag kunna leva utan Robinsons bajsmackor, paktande och intriger?
Vad ska jag titta på nu?




Jomen Livet På Landet bjuder också på intriger. Åt alla håll.
Kanske ska ta och skissa på en egen Reality-Show med just namnet: Livet På Landet

Nytändande

2014 skrev jag mitt sista inlägg här.
2018 har vi nu.
Mycket har hänt sedan dess.
Jag bor fortfarande på en hästgård - nämligen Högelid
Jag har tagit avsked från min älskade hund Casper
Jag slutade rida 2016 och började igen i år
Jag har bytt underlag i paddocken, utökat den och tagit in en inackordering
Och jag är 4 år visare av erfarenhet jämtemot 2014!

Vill du följa mig och hästgården igen så glädjer det mig - är du en ny följare så önskar jag dig varmt välkommen till min blogg om Livet på Landet - Livet på min Hästgård - Och alla dråpligheter som kan hända bland hästar, hundar, höns möss och övriga 2 och 4benta!

Pay&Jump i Aneby

Pay&Jump är något av det bästa som finns, tycker jag.
Ett utmärkt sätt att presentera tävling för unghästar. Och slippa bli utesluten efter 3 vägringar.
Ett utmärkt sätt att sätta en "check-point" - checka av var man befinner sig just då tävlingsmässigt sett.
Kanske har hästen blivit osäker - P&J blir ett sätt att gå ner i klasserna och prova var dagsformen är.
Eller ett perfekt tillfälle att testa en högre höjd.
Eller en ny häst. Som man inte riktigt vet var knapparna är någonstans ännu.

Så när vi åkte till Aneby igår var det utav 2 orsaker:
1. Checka av hur Guldgossen (Delightful Magic) känns på tävling och
2. Checka av var knapparna finns på den andra Guldgossen (Golden Boy).

Magic startade - som den C-ponny han är - i 90cm för ponny. Det kändes som om han som vanligt lekte med höjden och petet dom fick var helt klart Isabelles som höll för länge mot hindret när Magic redan taxerat in sig.
Checkpoint - och svar på frågan vi ställde oss var: Är Magic överhuvudtaget redo att tävla LA i Vetlanda på midsommartävlingarna? Ja, han känns redo.

Fråga nummer 2 som vi ställde var:
Hur fungera Golden på tävling?
Finns kapacitet att gå mot stora hästar?
Och kommer Isa tycka att det är kul att rida min och Hasses övervuxna lilla ponny?
Han såg onekligen liten ut bland de stora hästarna på 170. Och vi fick frågan: är han ponny eller häst. Häst, svarade jag. 1,51m och häst.
Golden var underbar på tävlingsplatsen. Hur cool som helst. Och det är klart att han drog blickarna till sig. För att han är liten. 90cm gick även han och jag blev lite nedstämd när de lade in en kombination. 2 räcken med 7,20 emellan. Skulle han klara det? Jag överdriver inte när jag säger att efter de första hindrena så log Isabelle genom hela banan. Kombination? Inga problem. Tittig? Inte det minsta. Problem med höjden? Näe, verkligen inte. Kul? Helt lyrisk! Över denna lilla häst som tyckte att det här var så roligt! Så det känns inte fel att planera in honom till midsommar heller. Minst blev störst. Och bäst...

blogg = dagbok = ?

Förr (ja, dinosaurieår sedan), skrev jag dagbok. Skulle jag veta var dom är skulle jag nog skratta gott över mina egna värderingar när jag var 15 år.
Sen följde en arbetsintensiv period mellan 25-35 när jag skrev i kalendrar. Dagligen. Mest jobb. Privata saker mest: besökt X eller 19.00 middag med Y.
För en själv kan det räcka för att friska upp minnet.
Men på den tiden var dagböcker privata. Bloggar är offentliga och visst finns det människor som älskar att offentliggöra hela sitt liv och bloggar flera gånger per dag.
För mig är bloggandet ett sätt att skriva av mig. Men jag delger för det mesta endast saker som får mig att må bra - eller om det hänt något speciellt - positivt eller negativt.
Så ibland blir det inte något skrivande alls. När livet inte är så positivt.
Min bästis sedan skoltiden säger att jag är som dom där ryska dockorna som man tippar omkull och som alltid reser sig igen... "du skulle kunna bli överkörd av tåget - du skulle resa dig upp, dammig och blodig och säga: jag mår bra..."
Men ju äldre jag blir desto svårare blir det att ta alla smällar.
Det känns som om varje gång när jag känner mig glad och ser positivt på dagen/framtiden så "händer" det något! Det känns som om någon kommer med en stor klubba och bankar ner mig i jorden igen - under mattkant-nivån som jag precis fått näsan över.
Och har det inte "hänt" något på flera dagar - så blir jag hypernervös! 
För jag är helt övertygad om att det kommer hända något... Negativt... Stor klubba... Ner i jorden igen...

Men 2 positiva saker ska jag berätta iallafall - innan klubban kommer...

Ett förhoppningsvis bra datum är den 31.5.2014 (10.00-19.00)
För då öppnar jag hästbutiken på Högelid igen.
Och samtidigt öppnas Hasses och mitt nya projekt: Lantloppis - vårt sommarloppis med sommarcafé.

För hoppet är väl det sista som överger en - kanske, kanske kan jag få ha lite tur i livet också.
Utan den stora klubban. Det kanske vänder...

Så är du i närheten av oss är du hjärtligt välkommen att titta in.
Du kan även surfa in: www.hastvaruhuset.se och www.lantloppis.se 

Caroline

Sekunden då jag slutade andas...

Mamma hjälpte mig att släppa ut hingstarna och öppnade till Falco och "gömde" sig bakom dörren. Bra, sa han och gick inte ut i regnet utan in i ponnystallet till stona!
Eftersom det är trångt därinne gick jag in med pisken i Litens box för att få Falco att backa ut och det gjorde han. Och tog Liten med sig ut...
Det här vill inte jag se, tänker jag.
Liten - helt obekymrad - ut i hagen och föltuggade mot Falco som... hälsade på honom och var väldigt intresserad av denna lilla varelse.
Och det var allt som hände. Inte ens när Falco en gång hingstade så blev Liten rädd, nej, han slog med frambenen han med.
Så far och son stod tillsammans i hagen och jag hade förtvivlat gärna vilja ha en kamera i handen för DEN synen kommer jag aldrig få igen när båda står med krökta nackar och hälsar på varandra...
Om Falco visste? Eller om han kanske helt enkelt endast är en ytterst snäll hingst...

Guldgossen

Vissa inlägg känns "tuffare" att skriva än andra...
Vi har nämligen hittat en ny liten ryttare till älskade guldgossen Delightful Magic.
Hon heter Ebba och jag är helt säker på att vi kommer att få glädjas av många positiva mail, bilder och främre resultat på hopptävlingar framöver.
Tufft därför att han kommit att betyda väldigt mycket för oss. Och för Liten (Valentino) som han som är så ranglåg adopterade och beskyddade (med fara för livet) - kanske därför att han själv visste hur det var att vara ny, minst och lite utstött...
Men vilken väg han har gått! Guldgossen, prinsen...
Som han såg ut från början hade nog ingen köpt

honom. Från att inte ens fått honom såld för 20.000 till att tacka nej till ett bud på 120.000. Och med tanke på vad det blev av honom är han värd alla pengar i världen! Både jag och Isa kan nog känna: tänk om hon hade fått möjligheten att ta över honom så som han var mot slutet? Hur långt hade han inte gått då? Men nu får vi glädjas åt de framgångar Ebba kommer att ha - för det är jag helt övertygad om!
Så med sorg i hjärtat säger jag: på återseende Magic för att vi syns igen, det är jag övertygad om!

en alldeles vanlig dag...

... som började med kaffe. So far so good...
När jag skulle skjutsa Daniel till bussen sa han: mamma, stona står på fel sida staketet...
Suck. OK, tar dom sen, de kan inte komma långt åt det hållet.
Hem. Byter skor. Är för lat för att göra dubbelknut (skosnörena är för långa). Ska ju inte gå långt.
Riggar av hela gården för att kunna ta dom 3 stona till hagen i backen.
Sen gick jag upp i hagen och ropade på dom och de kom gladeligen.
Mutade dom med lite godis och satte grimma på Cinni och de andra följde efter.
Behöver jag nämna att jag självklart snubblar hejdlöst på skosnörena?
Så när jag ligger där och känner blodet sippra från ena knät och känner vänsterfoten domna bort så tittar alla 3 stona ner på mig: matte, vad gör du?
Fleurina buffar på mig som om hon ville säga: men du, kan du mata oss med godis om du ändå ska ligga där...
Cinni stod som tur var blixtstilla och jag kunde häva mig upp i grimman.
Och upptäcka att vänsterfot inte vill som jag. Men hästarna måste in i hagen! Det är bara att bita ihop.
Ringer till Hasse och säger att det tar lite tid innan jag kan åka ner till honom och tömma släpkärran.
Så vi bestämmer att han kommer upp med den istället.
10 minuter senare ringer han och säger: bilen startar inte...
Så jag åker ner - och vi tar vita Volvon med rosa rattmuff och rosa tärningar (!) kopplar på släpet och åker så småningom in till tippen för att slänga lite skräp.
En kort sekund tänker jag: ska jag ta med mig mitt kort IFALL Hasse har tömt sina 12 ggr. i år... näe, tänker jag. Det behöver jag inte.
Behöver jag nämna att han hade tömt 12ggr? Endast dessa 12 är kostnadsfria - sen kostar det 100 kronor.
Men han flirtar till sig att vi får komma in gratis...
Men dagen avslutades med rökt rådjurskött, potatissallad och baguette - det finns ju värre avslut på dagar...

Nya husdjur

Tänk att fiskar faktiskt är personliga. De lär sig vem som kommer med mat och visar på sitt sätt klart och tydligt om de mår bra eller inte.
Alla fiskar som fanns i dammen har nu fått komma in i ett akvarium. Det är ju bara en nödlösning - för egentligen är det alldeles för trångt - men baljan de egentligen skulle övervintra i läckte, så vi fick snabbt fixa något nytt. I akvariet vi köpte fanns 5 fiskar - 2 av dom randiga som man ser på bilden (jag vet inte vad dom heter) 1 mal, 1 hajmal och en skalar. Tyvärr överlevde inte skalaren men de andra simmar livligt omkring bland koi, slöjstjärtar, schubunkin och guldfiskar. Det har till och med blivit några små (koi). Hajmalen kan man klappa - likaså några av koifiskarna. När man sitter och tittar på akvariet ser man först bara massa fiskar. Sen fastnar blicken vid någon speciell som man följer och finner egenskaper och egenheter hos. Precis som med hästar alltså...