Storbesök

Vi har haft storbesök i Bäckseda i två dagar nu.

Daniel har varit nere och ridit. Egentligen ville han komma idag också - men att va tillsammans med Oscar vägde tyngre.

Det är två år sedan han red sist. Och när han väl börjar är det svårt att få honom att sluta.
Nu har han iallafall fått lite blodad tand och tänker ställa upp på något miniskutt inte alltför långt i framtiden.

I förregår red han både Filou (bilden nertill) och Magic (bilden upptill)

Igår fick han inte låna Magic av syrran utan det fick bli Filou och Sunny Boy. Han både galopperade och hoppade lite cavaletti. Med båda.

Tyvärr hade jag ju bara mobilen med mig så det blev inte så bra bilder...

Charlotte brunstar. Så igår blev både hon och Dark Macig glada. De hade gärna hållt på en stund till hehe. Charlotte lyckades med att skita Macig på pille-sn....pen. Som tur var när han var nästan färdig. Skithögen låg där uppepå som nån sorts pyramid.

Vilket får mig att komma ihåg att hon gjorde så på Flaneur också en gång.

Charlotte har ju alltid varit lite speciell.

När vi skulle betäcka henne första gången så skulle lilla Caroline hålla henne. Caroline är drygt 1,60 och väger kanske 45 kg och då är det inte lätt att hålla tjocka Charlotte som inte tyckte om scenariot och när jag kom med Flaneur helt resolut gick iväg. Med Caroline hängandes i grimskaftet för hon vägrade släppa.

Flaneur såg sin chans på väg att försvinna och som smart hingst som vill komma till skott tacklade han henne med bogen. Full bredsida så Charlotte höll på att gå omkull!
Då hoppade han på henne! Efteråt hängde han där och tittade på oss ungefär som om han ville säga: såg ni va duktig ja va...

När vi skulle betäcka henne andra gången kom hon ner för branten i hagen mot paddocken. Brunstade mot stackars Polly som ju var rätt nykastrerad och precis när vi hade folk här för provridning. Sedan vaggade Charlotte iväg igen.

Så vi hämtade in henne, betäckte henne (hon stod blixtstilla denna gång men Flaneur tacklade henne lite ändå - för säkerhets skull) och thats it! Hon brunstade inte mer och var dräktig.

Men idag brunstar hon fortfarande så det blir en betäckning till.

Sedan är det Grace tur. Bubulina hoppas vi ju att hon redan är dräktig.

Glädje - del 2

Jag blir varm om hjärtat när jag ser att Charlotte är glad (det är den bruna hästen till höger)
Det har inte alltid varit självklart.
Charlotte kommer från en uppfödare som var alkolist. Hon har fin holsteiner stam men är inte registrerad eller brandmärkt då han skitit i det.
Han bytte henne så småningom mot några kor och Charlotte stod fastkedjad bland kossor i ett kostall utan att komma ut mellan oktober och april. Hon fick bara ko-mat att äta och när vi "räddade" henne kan jag tala om att ett antal vetrinärer hade kunnat göra unika disertationer om alla hudsjukdomar hon hade!
Vi fick raka hela hästen inkl. svans (där lämnade vi några hår längst ner så att hon skulle kunna vifta bort flugor) och sedan behandlades hon mot loppor och löss, ringorm och andra mykoser och en massa andra saker...
Charlotte var livsfarlig i början när vi hade henne. Hon högg men sparkade aldrig.
När hon skulle in i ridhuset fick vi först "röja" vägen dit - alltså undan med ungar och hundar. Sen fick man verkligen springa med henne dit och släppa taget snabbt och fly åt sidan för nu började rodeon!!!
Efter 5 minuter var allt lugnt och hon var tom mycket samarbetsvillig och lättriden.
Däremot har Charlotte alltid varit en häst som måste bli sysselsatt. Annars har hon sysselsatt ryttaren med att försöka bli av med denna.
Och hon har alltid varit en spegelbild av ryttaren. Gillar man inte Charlotte, gillar hon inte sin ryttare heller. Gillar man henne och talar om att hon är duktig då blir hon så glad och ger lite till...
Tyvärr fick vi henne förstörd under året 2001-2002 då hon gick på ridskola och blev tungförlamad.
Charlotte har tom på sista åren blivit riktigt tillgiven och kelig. Annars har hon ju varit ungefär lika kelsjuk som en igelkott.
Apropå igelkott... Det har flyttat in en i vårt stall i Bäckseda. Den kanske föder ungar där, vem vet.
Charlotte är en mycket speciell häst. Och det gör mig glad att se henne glad. Hon älskar nog oss också. På sitt sätt.

Walino - hästen som gick i arv...

Walino köpte vi som 4åring för att han var stor och snäll.
Varje gång som Alyna (älskade vän, du finns alltid hos mig) fick mig att känna att jag INTE kunde rida så bevisade Walino motsatsen.
Walino var ju aldrig tänkt att bli "min" häst.
Vi köpte honom till verksamheten (vägrar skriva ridskola).
Han var aldrig med hos Heyser men hos Juergen (mina tränare i Tyskland) var han med.
Juergen gillade honom... inte.
Tills jag kom tillbaka från Verden och hade ridit honom på kandar ett tag.
J. kände inte ens igen honom! Vad är det här för häst? frågar han.
VAR har du fått tag på honom?
Juergen, svarade jag, det är Walino. Som du inte gillar.
Men jag gillar honom nu, sade Juergen.
Vi jobbade med honom både med piaff och passage och satte ner honom i passabla galopp-piruetter. Orsaken till att han "pensionerades" var ju för att han är sned i bäckenet och när man samlar honom mycket så får han taktfel. Men han har inte ont utav det. Det är mer eller mindre ett skönhetsfel - som ju däremot tyvärr resulterar i att han inte kan tävlas på högre nivå i dressyr längre.
Nu har han varit en alldeles underbar läromästare för många i flera år.
Tills han nu alltså inte är en to-much-horse för Isabelle längre.
När jag skriver to-much... Tänk stor brun häst på 1,77 m som drar iväg i 180 blås som en matchboxbil mot hinder. Ju högre desto bättre! Verkligen som en B-ponny i stort format!
Nu när Isabelle rider och tävlar honom rider jag till honom och försöker få tillbaka Walino till sin gamla form.
Förra veckan gick han så dj....a bra! Så jag satte ner honom i en piruett.
Dvs. jag mesade mig in i den, blev arg på mig själv och skrek åt mig inombords RID FÖR F...N!
Ibland önskar man ju att ridningen inte ska ta slut. Så kände jag den här gången också!
Jag ville bara fortsätta i all oändlighet!
För en tid sedan pratade jag med Christina som just då var helexalterad över att ha ridit en mycket välutbildad häst (hon går i köptankar...) och hon säger: det har varit så tråkigt att rida på sistone. Bara rida för ridandets skull, det räcker inte längre. Det är bara tråkigt.
Och när hon säger det så tänker jag att det är precis så jag har känt!
När Alyna dog förlorade jag inte bara en vän utan också en häst som jag faktiskt utbildat från föl till Intermediare. När man har en häst på den nivån så är det så enkelt att ta över kunskapen till andra hästar. Men när hon inte fanns längre så började jag kräva mer av de andra eftersom jag ville dit (alltså till Inter) igen. Men det sket sig ju förstås.
Och därefter har jag blivit lite omotiverad att rida.
Ni som känner mig tänker förmodligen... jamen Bruning då?
Bruning är bäst. Jag älskar honom. Men jag vet ju att stress-situationer får honom att få sin ögoninflammation igen. Och en stress-situation för honom är ju tex. att åka transport.
Så det är alltid lite lin-dansning. Hur mycket kan jag kräva idag?

Men nu efter att Walino gick så himla bra så blev jag väldgt motiverad att rida mina andra pållar också!

Jag avslutar idag med en hyllning till den enda tränaren i Sverige som jag ridit för
(av de jag har sett, den av få som dög). Tyvärr finns han ju inte kvar i våra trakter men när jag red för honom första gången frågade han mig efter mina mål...
Harmoni, svarade jag. Han hajar till och tittar verkligen på mig... Jaaa, men vilken nivå?
DET spelar ingen roll, svarade jag. Bara allt är harmoniskt. Så får vi se hur långt det räcker...
Enligt honom räcker Bruning gott och väl till får Svår Klass...
Jag önskar att jag kan visa honom någon gång att han fick rätt.

Glädje

Jag avskyr camping. Jag avskyr att gå på toaletter där 15 andra har bajsat innan mig.
Det kliar på hela kroppen bara jag tänker på det.

Jag älskar min lilla husvagn. Den har kommit hem nu efter att ha stått i en mörk lada i två år.

Det är en ADRIA 76a. Oerhört välvårdad och fräsch! Med original bruna säten, bruna väggar och spetsgardiner med bruna rullgardiner...

Jag köpte den 2005 när jag skulle åka till både Norrköping och Falsterbo med affären och ställa ut. En husbil under falsterboveckan hade kostat mig 10.000 plus camping.

Så jag köpte mig helt resolut en. Den stod uppe i Tranås och familjen var jättetrevliga (det kändes bra).
Kvinnan började berätta om allt trevligt de varit med om. Men jag var besviken! Hur skulle jag som icke campingmänniska kunna bo i den här vit-blå lådan med brun inredning?

Så jag frågade henne om det var ok att jag satt själv i den en stund. Hon tittade lite konstigt på mig men lämnade mig själv.
Och där satt jag en stund och tänkte. Joo, jag gillar den.
Så jag köpte den. Man sover jättegott i den. Och faktiskt köpte jag mig en liten bi-pot (alltså en liten toa i väskformat, med spolning, behållare och riktig sits i höjden ca. 30 cm... Helt luktfri!

Alla tyckte den var döäcklig och jag älskade min lilla bi-potta.



Ja, sen åkte vi ett år till och sedan fick den stå i ladan när jag inte åkte på mässor mer.

Jag har saknat den!

Och när Manfred kom hem med den idag så blev jag jätteglad! Som att återse en kär gammal vän.
Alltså nu menar jag faktiskt husvagnen och inte bi-pottan.

Tråkigt men sant. Vi behöver den inte längre. Så den har kommit hem för att städas ur och säljas.
Jag försökte att tala om för Manfred att man kunde sätta på nya tapeter och byta ut rullgardinerna och lite andra gardiner... men nä, han var helt döv på det örat.
Och rätt har han. Jag hoppas vi hittar någon som har nytta utav den och kommer att tycka om den precis som vi.
Den säljes utan pottan...

Odödlig...

...är ingen av oss. Förutom några få som tex. Elvis, M.M(onroe) och nu även Michael Jacson.
Hörde igår att Facebook och Twitter hade legat nere i flera timmar då servrarna inte pallade med massanstormningen av människor som ville uttrycka sig på dessa siter!
Jag är uppvuxen med M.J.! En utav mina största favoriter är ju Dirty Diana...
Satt och slötittade lite (i reklampauserna) på ett tyskt reportage om hans liv igår där tex. hans pappa säger: Jag slog honom aldrig. Jag drog över honom med ett bälte. Slår gör man med en stock!
En vän till honom uttalar sig som följer... jag frågade M.J. en gång varför han lät utföra så många skönhetsoperationer. Han svarade att han absolut inte ville se ut som sin far.
Han hade aldrig blivit så framgångsrik som han var utan sin far. Och heller aldrig så psykiskt nedgången om han hade avslutat scenariot i tid.
Om han verkligen missbrukade barn lär vi aldrig få veta (och det kanske är bra så). Kanske ville han bara att barn (utan pengar) skulle få känna kärlek och få vara glada. Uppleva saker som deras egna föräldrar inte kan ge dom. Sen kan man tolka det som man vill...

Ridsporten har ett dopingfall till. En annan Michael denna gång. Whitaker. På tävlingarna i LaBaule har man hittat hormonpräparatet Altrenogest hos hans valack Tackery.
Präparatet är godkänt på brunstiga ston (!) men ej på valacker lr hingstar där det har en lugnande effekt.

Doping kanske även är en modesak för att kaschera dålig ridning? Jag får inte kopiera bilden men kopiera följande länk och kolla på bilden så förstår ni nog vad jag menar...
http://www.st-georg.de/news/detail.php?objectID=5011&class=6
Dessutom har vi ju 2 dressyr-ikoner (damer) i spetsen som använder sig av den sk. roll-kuren...
Experter menar att man på detta sätt tar bort synvinkeln på hästen ett sk. "Learned helplessness"
Med tanke på hur dessa hästar emellanåt "tickar" ur - kanske inte helt fel synsätt.

Många utav präparaten har ju en "lugnande" effekt. Eller som i fallet Equi-Bloc om man använder det på hästens ben en effekt att göra hästen känsligare för slag.

Whisper är ju en häst som i stort sett räknades som oridbar - experter menar att I.W. har satt för mycket tryck i sin ridning för att få honom ur takt och balans. Alltså ingen "harmoni". Men den kan man ju tydligen spruta...

En skådespelare får ju ett manus vad han/hon ska säga. Ibland undrar man om ryttarna också har "manus" med tanke på alla historier vi får höra...

Lite "bitchy" idag - jag vill absolut inte tvinga på någon MIN personliga uppfattning. Snarare vill jag få alla att tänka till... och se saker från två håll. Olika synvinklar...

Vilket påminner mig om en gång för länge sedan när vi precis flyttat till Högelid och invigde affären och någon frågade mig: du som kommer från Tyskland - känner du Hempfling?
En "Show-Tupp" sa jag - skrider omkring bland hönorna och sprider budskap som inte är hans egna.
Men han har sagt en bra sak. Eller åtmindstone en halv = dansa med din häst.
Varför en halv, löd nästa fråga? Jo, sa jag, jag har ett tillägg. Se till att det är du som för.
Det går inte att dansa tango när din partner dansar vals... Harmoni är när ni bli "ett". Naturligtvis helt dopingfritt...

Vågar

det pratas mycket om doping inom hästsport för tillfället.
Och alla har någonting att säga om det. Så jag tror jag ska våga mig på det jag också...

"Nollsport" låter väldigt bra men går det verkligen i praktiken?
Enligt regler så får du inte ens i förebyggande syfte "behandla" din häst 72-96 timmar före start.
Detta gäller även exempelvis back-on-track-produkter!
Och exakt hur många var det som förra året fick reda på att de "dopat" sina hästar med blå kylliniment. Som innehöll Capsaicin, som ju som bekant även finns i Equi-Block.

Jag läste en sak på en tysk häst-site igår... "förbundet tar bort sin skyddande hand men det är de som velat se medaljer"! Till varje pris frågar jag mig då?

Ludger Beerbaum vågade stå upp för sin sak och uttalade vad ingen annan "vågat" - det är nog alla helt medvetna om. Han får vara svarta-fåret ett tag där alla blir väldigt "upprörda" över att just han har sagt... Samtidigt är "alla" lättade över att slippa "säga"... Han är och förblir en stor ryttar-ikon som gjort och gör mycket för hästarna och ridsporten.

Ja, Isabell Werth då... Shivering är en symtom som inte inskränker hästens livskvalitet. Det är bara i vissa situationer som hästen tror att den tappar balansen, tex. vid skoning. Det finns många olika sätt att behandla shivering på men det finns ingen produkt idag som man vet hjälper. En del behandlar med akupunktur (också karens...) och en del med medikament.
Fatalt är naturligtvis att Dr. H. Stihl som behandlar Isabells hästar inte är ett oskrivet blad inom hästvärlden och doping. Det var även han som behandlade Ulla Salzgebers Rusty med testosteronhaltig salva för några år sedan.
Men han har under många år varit en vetrinär där (top)-ryttare stått i kö när han kommit med sin "trick-kista"...
Det kan vara snabba maktbyten i spetsen. Och luften är hetare där uppe. Det gäller ryttare, vetrinärer, tränare och annan personal. Idag är du top imorgon är du flop.
Ett bra exempel är Franke Sloothak som "bara" hade en sponsor från Ukraine. När denne ville att Franke (som då låg på top) skulle byta nationalitet och Franke inte ville så var han hux, flux flop. Down, borta. Nu börjar han nosa sig uppåt igen...
Det manipuleras alldeles för mycket runt om i stallar. Även på lägre nivå. Risken att du checkas är ju inte alltför stor på lokal nivå. Men jag tror att någon kunnig person skulle hitta både det ena och det andra i vissa stallapothek...

Om man ser allting från två olika håll - så kommer man att upptäcka två olika synvinklar...
Riskerar verkligen Isabell Werth hela sin karriär (sponsorer, avstängning minst 2 år osv) för att medvetet felbehandla en häst som går lilla rundan?
Hade Ludger sagt vad han sade om han fortfarande hade haft kvar sin tophäst?

Vad som inte diskuteras lika hett men som är mycket viktigt enligt mig, det är nosgrimmor.
Dessa ska spännas så att du fortfarande får in 2 fingrar. Den "vanliga" nosgrimman ska sitta 2 fingrar under käkbenet - förhållandet ska vara 1:2 i förhållande käkben / munspalt.
Ett rent djurplågeri är det hur vissa spänner sina remontgrimmor på tok för lågt!
Om du känner på din egen näsa så är den hård ungefär till mitten. Därefter är näsbenet rörligt.
Tryck ner den biten hårt med 2 fingrar ett tag så kan du fundera hur lång tid det tar innan det är obehagligt.
En nosrem ska sitta på näsbenets hårda, oböjliga del. Detta gäller även remontgrimmor. Det är därför det är en ring på sidorna. nosgrimman ska sitta rakt, relativt högt och sedan spännas snett neråt.
Grovt djurplågeri på annat sätt! Detta borde även vara en sak för överdomare/domare att kontrollera på tävlingsplats.

Jag avslutar med ett mindre allvarligt inlägg... Som är sant...

80% utav alla Man-över-Bord olyckor som händer på sjön sker pga att så många män går upp på däck när de är fulla och pissenödiga och pissar över relingen...

Japp - det var dagens fynd på internet...

väder och nya myter

Tänk vad tråkigt allting blir när det regnar. När det regnar så här mycket blir man dessutom deprimerad. Suck.
Det blir nog till att ta in hästarna inatt. Det ska ju komma riktiga skyfall! Och även om de verkligen tål regn så förstör de betesmarkerna enormt när det blir så här blött!


Tänkte pigga upp er med lite myter (igen)...
Alla vet väl vid det här laget att det är benmjöl i gelatin - alltså lite ko lr gris i gelee-godis. Men visste du att...
...det är sågspån i yoghurt och fruktglass? Inte ens hela världsproduktionen av bär räcker till för att tillfredställa USA:s behov av yoghurt och fruktglass. Man kokar alltså sågspån med alkohol, vatten, aroma mm, tills det blir sk. fruktimitationer. Dessa finns i de flesta fruktyoghurtar idag. Yoghurten får fortfarande kalla sig "naturlig". Även trä är ju en naturprodukt...

...Campari innehåller över 60 olika ingredienser. Den röda färgen får Campari från färgämnet Karmin görs av löss som odlas på speciella lus-plantage. De mals och kokas. Karmin kan även göras syntetiskt. Om det är löss i Campari vet man inte då producenten inte talar om hemligheten...

...många sorters läsk - men även färdiglagad mat, tvättmedel och toa-rengöring innehåller citronsyra. Den heter så för att man isolerade den här fruktsyran ur citron. Och självklart kan citronsyra göras av citrusfrukter. Men industrin använder en billigare enklare produkt, nämligen en mögelsvamp: mikroorganismen Aspergillus niger. Man använder alltså mögelsvamp för att göra zitronsyra men självklart är den inte med i själva slutprodukten...

...blåsyra finns i ett antal frukter och bär. Kärnorna exempelvis i aprikoser, körsbär, pärsikor och mandel innehåller viss mängt av det giftiga ämnet. Men inte tomater. Den gröna delen av tomaten innehåller ett annat gift: tomatin som är besläktad med Solanin. Solanin finns tex. även i potatis. Därför ska man inte äta de som är "gröna"
Den gröna delen på tomaten är inte farlig att äta i små mängder. Men äter man den i större mängder eller är lite extra känslig så får man räkna med att må rejält illa...

...brödindustrin använder sig ofta av cystein, en svavelhaltig aminosyra när de bakar bröd. Det har ingen effekt på själva lukten på brödet men det går degen mer elastisk och lättare att bearbeta.
Cystein körs på klassiskt vis av människohår, borst och fjädrar. EU har numer förbjudit att cystein görs av människohår. Däremot får djurprodukter såsom grisborst fortfarande användas. Förra året mottog ett tyskt företag ett forskningspris för att de lyckats framställa cystein på biokemisk väg med hjälp av bakterier. Det står bara att hoppas att man i framtiden går över till denna metod...

Smaklig måltid säger jag bara!

Över till annat.
Tävling på gräs imorgon kan vi ju iallafall glömma. Vi hade ju tänkt ta med Beauty och Magic till...?
Säger inte var... Egentligen skulle vi åkt till Svarttorp med Walino men han ömmar fortfarande höger fram. Nu har jag dragit av skon och hoppas att det blir bättre.

Så då bestämde vi oss för att åka med Beauty och Magic för att de skulle få gå lite gräs. Beauty har ju (förmodligen) aldrig gått det och Magic behöver mer rutin.

Nu undrar ni säkert varför jag inte kan tala om vart vi åker? Hehe. Det är för att det är så fruktansvärt tråkiga hederspriser! Förra året var 1-3 pris vita muggar. Japp. Helt vanliga sketna vita muggar för 5 spänn på bl.a. IKEA. Kul.
Isabelle vann ett vägg-teljus (gratispresent från Haléns när man beställde där förra året). En fruktansvärt ful pjäs som vi gav till mormor... som tog upp det till fjällen och inte vet var det har hamnat!

Klubben klagar på dåligt startfält. Men att man kanske funderar över att det ju kan bero på hederspriserna! Anyway är det ett stort samtalsämne mellan de som ska dit, dom som varit där och de som inte ska dit. Vad det blir för ytterst fula pjäser i år. Verkligen en low-budget-tävling. Tråkigt egentligen. För det är inte något fel på varken engagemang eller utförande. Allt flyter på bra.

Det var ju mycket snack om att när prispengarna togs bort inom ponnysporten så ska startavgifterna sänkas. Det skulle bli billigare att tävla. Så man sätter alltså ut startavgift: 0 SEK. Och anmälningsavgift 120 SEK. Smart va! Rena fyndet!

Hederspriser är ju annars ett hett diskuterat ämne. Rosett, plakett och hederspris. Low-Budget means... minsta lilla rosett man kan hitta, liten plakett... sen letar man hemma vad man inte vill ha längre... Reklamparaply, pennor, teljus... samlar hela styrelsen kan man ju få ihop riktigt mycket ju!

Så jag vill framhäva två klubbar:
1. Eksjöortens Ryttarförening. Som har superläckra stora rosetter med glitter på!
2. Skogsbygdens Hästsällskap. Som både har läckra, stora rosetter och numer en ytterst stilfull glas"plakett". Riktigt snygg och med samlarvärde!

fusk(igt)

Som "gammal" reklamare och sättare har vissa möjligheter att retuschera bilder på digitalt sätt varit saker som jag pga. kunskapsbrist inte gett mig på på senare tid.
När jag jobbade med programmet PhotoShop för 16-17 år sedan var det ett helt annat programm än det jag (emellanåt) stirrar på idag.
Jag fattar det helt enkelt inte!
När jag nu tog alla fina bilder på Falco i helgen så tänkte jag: men vilken ful grimma! Va! Så vacker häst och så fruktansvärt ful grimma.
Det är en gemenskapsgrimma. En gång vit - ft. lite faluröd för att Kiara (som alltid rymmer) skrubbat nosen mot staketet i den.
Så jag tänkte att det här måste jag ta och ändra. Dvs. retuschera.
Sagt och gjort så satte jag mig och försökte radera grimman... och kom på en historia...
För två år sedan fick vi i uppdrag att sälja en hingst efter Fuerst Heinrich (med stor prislapp).
Han var svart och mycket vacker men jag tänkte... va långa mungipor han har! Och va fult med dom där vita prickarna på mulen...
Jaja, vacker häst i allafall. Så småningom såldes han (inte till Sverige) och jag var nere i Tyskland för att hämta hem Connection och vi kom in på den här hingsten. Och då visade det sig att den hade varit riktigt djävlig den här dagen så man hade satt på honom stegrarbett och kedja som man alltså sedan försökt retuschera.
Klantigt nog hade man inte tagit någon kopia när man började retuschera och därmed var skadan skedd... Ta nya bilder? Man ville ju inte blamera sig inför ägaren...
Hästen hade alltså inga extremt långa mungipor och inte heller några fläckar på mulen. Den var helt normal och mycket snygg. Och den nya ägaren är säkert överlycklig över den...

Jag är kär...

kan man bli annat när man får föl? Lilla Flash For Fantasy (det är nog det krångligaste namn vi någonsin gett ett föl) är ju helbror med MentToBe e. Falco u. Kiara.

MentToBe var ju inte planerad utan Falco hoppade resolut ut ur sin box och betäckte Kiara som hade föl vid sidan, lilla Kimba e. Welsh-hingsten Eyarth Mambo.

MentToBe var ju som föl underbart korrekt så då bestämde vi oss för att betäcka Kiara igen med Falco. Och sedan hade vi ju tänkt sälja henne...

Resultatet blev lilla Flash och Manfred säger: jag tror inte det är sista fölet Kiara får efter Falco...
Never change a winning Team! Det blir fler föl...

Så jag tog mig ut i hagen för att fotografera Falco.... Bilderna i bloggen hamnar inte riktigt där dom ska, men jag vet ju att jag har en snygg hingst (2 eftersom vi har Dark Macig också) men så absolut underbart vacker Falco är!

Så jag är nog lite kär i honom också...

gammalt och nytt

Omkring 2003/04 köpte jag ett par bruna läderskor i Berlin när jag var där på mässa.
Nej, inga ridskor utan vanliga, bekväma skor på rea för 200 kronor.
Den här mässan var lite hemsk, det var knappt några besökare och där stod man alltså och såg trevlig ut mot de ca. 5 besökare man hade om dagen! Och hann fundera på hur ont man hade i fötterna.
De är inte vackra. Det har jag aldrig tyckt. Men bekväma.
Förra vintern när Ludde var och hälsade på hos oss så "revir-pissade" de i mina (även dom) bekväma ridskor. Sådana där ingångna som inte är snygga, men bekväma och borde ha slängts för länge sedan.
Men nu åkte dom. Och mina bruna läderskor fick bli arbetsskor. De är numer mycket slitna och borde ha slängst för länge sedan. Det är tom. hål i dom. Men ack så sköna...
Jag köpte mig ett nytt par ridskor för 2 veckor sedan. Likadana som dom som Ludde och Casper pissade i. Och hjälp, vad obekväma de var! Men nu hade jag ju bestämt mig för att slänga de gamla, sköna bruna. Så jag packade ner dom i kartongen som de nya låg i och lade dom i bagageutrymmet i bilen. Lite vemodigt kändes det allt...
Förra veckan kollade jag igenom några km staket i sommarhagarna. I mina nya ridskor förstås. Smart som man är. Sånt skoskav jag fick! Uppe på tårna på höger foten var helt uppskavd!
Så nu har dom återuppstått - mina bruna bekväma skor med hål i...
Snacka om separationsångest!